Gippi!

Nu är jag äntligen av med gipset och kan avslöja de detaljer ni alla säkert undrar över...

1. JA, hårstråna har vuxit sig långa och liksom lite lockiga (?) Någon centimeter har de nog hunnit bli men jag har så ljusa så det ser mest ut som ett pojkben i tidiga tonåren. Och nu har jag rakat bort dem. Oh the joy!
2. NEJ, ärret är inte det minsta snyggt. Det är långt och liksom bulligt och märkena efter stygnen syns fortfarande väldigt väl.
3. JA, benet är smalare än det andra men eftersom jag redan från början har spinkiga ben är inte skillnaden så märkbar.
4. JA, man kan känna plattan de skruvat in med fingrarna om man stryker försiktigt. Lite läskigt men också lite...intressant.
5. NEJ, sagan slutar inte här. Jag kan gå hjälpligt men haltar som en gammal kyrkråtta. Kryckorna måste med några veckor till vid längre sträckor och det ömmar en del. Nu är det sjukgymnasitik som gäller samt ytterligare en operation inom en månad då en av skruvarna ska tas bort.

Det kanske var tur..

... att jag inte "hann" shoppa lika mycket som jag hade önskat där i England. Varje år lyckas jag förtränga att dec/januari är en dyr månad pga ansamlingen räkningar. Under december ligger de lågt, de där räkningsutskickarna så att vi alla ska känna oss rika och shoppa julklappar för tiotusentals kronor men det kommer surt efter. Konspirationsteoretiker någon?

Har just suttit med den lilla dosan en stund. I topp hamnade:

På första plats med 5 000 kronor: Huslån/amortering.

På andra plats med 2 400 kronor: En pall pellets (det vi eldar med, går åt en del nu när tempen håller sig under nollan)

På tredje plats med 2 258 kronor: X kommun för vatten, avlopp, sophämtning.

På fjärde plats med 1 871 kronor: Plusenergi. El och sånt.

På femte plats med 1 206 kronor: CSN. Vad f-n man nu fått för dom pengarna...

Nu ska jag slå in julklapparna till min sida av släkten. Tack och lov är de redan betalda!

Row busters

Pa sjalva hemfardsdagen hittar jag denna lista i ett av svarmors magasin. Om hur man undviker brak och hetsiga diskussioner under julhelgen... A bit late in the day...

1. Steer clear: if a certain family member always gets your back up, limit the time you spend in their company. Vart sovrum med tv:n har varit vart sanctuary sena kvallar och tidiga morgnar med Lilla H.
   
2. Exercise: a brisk walk at times of tension can do wonders for your mood. Den dagliga trippen till lekparken har raddat bade Sambon och Lilla Hs humor. Till och med jag har hoppat runt kvarteret for "a nip of fresh air".
   
   Helt utanfor protokollet maste jag bara aterge en charmig kommentar fran ett av barnen pa lekplatsen nar han sag Lilla H:s vinteroverall. "That's a really nice tracksuit, that is." Det har inte varit mer an nagra ynka grader medan vi varit har men barnen springer glatt omkring med endast leggings och en fleece.
   
3. Don't hold grudges: Remember christmas can be stressful for everyone. Jo, apselut, jag ar ingen oresonlig donna. Tvartom ar jag artig och hjalpsam. Star pa ett ben och diskar tills jag blir sned i ryggen, konverserar svarmor med prat om Lilla H och vad som star i tidningen. Det ar for Sambons skulle jag tycker det ska bli riktigt skont att komma hem. Det ar jobbigt att ha aldersstigna foraldrar som man inte kan traffa sa ofta.
   
4. Limit your alcohol intake. It loosens tongues and increases the risk of a row. Den dar dagliga skvatten sherry/Bailey's och vinet till maten har tvartom varit raddningen. Da flyger tokigheterna forbi lite lattare.
   
5. Don't force people to do things they don't want to do. Ja, den har punkten skulle nog alla narvarande ha asikter om. Hur ska man komma runt den?

I dag aker vi hem

Och det har ju bade for- och nackdelar.

1. Det blir lite mindre TV-burp med Harry Hill. Men samtidigt ocksa lite mindre TV pa hogsta volym (svarisarna ar halvdova) samtidigt som Lilla H forsoker somna i rummet bredvid.
2. Det blir lite mindre myskolla pa TV i sangen (vi har inte TV i sovrummet hemma - det ar den sista utposten) men i gengald ar hemmasangen mycket skonare.
3. Det blir lite mindre suckar och himlande ogon fran tokig svarmor (I wonder how we ever lived before?) nar Sambon skurar och fixar och donar. Istallet blir det pussar och tack och "that looks lovely" fran mig da han svabbar loss hemma i vart hus.
4. Det blir lite mindre av "careful", "No, sweetheart" och prat om huruvida Lilla H "is a good boy". (As opposed to...?) Det blir ocksa lite mindre sylt i groten och juicen stryks fran menyn. Men det blir mer utelek och mycket mer avslappnat hemma hos mina foraldrar.
5. Det blir lite mindre ligga pa soffan, sippa sherry och lasa (plojde Stieg Larssons trea pa lika manga dagar) och mer forfatta texter om Tone of Voice. (Imorgon ska jag jobba nagra timmar och om bara ett par dagar ska jag ta bort gipset!)

Jag skulle inte ha nagot emot...

...att inkludera foljande poster i 2009.

1. Skaffa mig en ny hobby, jag tanker mig att jag ska borja pimpa gamla dockskap. Ska borja med mitt gamla och testkora det pa Lilla H.
2. Har ocksa lust att borja trana kampsport.Tror det skulle passa mig. Tavlingsinriktad, liten och (en gang i tiden) snabb. Och sicka snygga drakter sedan! Jag kommer se ut som en 14-arig kille, men det ar smallar man far ta. Finns nagot som heter "Krav maga", nagon som provat?
3. En ny graviditetet skulle jag ocksa kunna tanka mig. Tyvarr ar det ju brukligt att man ar tva om dessa, lite storre, beslut. Lila H har dock redan gett sitt samtycke. Ska jag kanske kolla med Sambon ocksa?
4. Under varen ska dubbeldorrarna upp i vardagsrummet sa vi enkelt kan trippa ut pa altanen med morgonkaffet. Vi har kommit over ett par jattevackra gamla dubbeldorrar med glas, just nu ar de dock morkbruna.
5. En shoppinghelg till London for att traffa gamla kompisar vill jag absolut klamma in. Blir nog inte forran till hosten men det kan jag sta ut med. Ska starta ett holiday account, det har vi aldrig haft forut.

A metal tube full of germs

1. Sa poetiskt brukar Sambon beskriva det fantastiska fardmedlet flygplan. I detta fallet verkar han haft ratt. Lilla H har gatt och lagt sig i resesangen pa eget intiativ. "Vila, mamma, vila. Trott." Da vet man att nagot ar pa tok. Nosen rinner och nu klagar han pa ont i oronen, "Penne, daddy. Penne." Betyder "pain", hjartslitande bara det. 37,8 i feber sa nu sitter jag har och googlar pa "oroninflammation." Men annars ar allt bra! Not.
2. Vi tog taxi till ASDA i eftermiddags, var pre-xmas treat. Nar vi kom dit blev vi valkomnade av en greeter. Nagon sadan finns ju inte pa svenska supermarkets. Den har var en sort for sig. "What have you done to your leg? Oh, broken you've gone and broken it, how silly. Why do you have a Welsh accent? Are you not from Wales? Oh, you are from Sweeeeeden, well you should move to Wales, you'd feel at home, it's mountainous and quite cold etc." Sedan sprang han efter oss nar vi borjade ga (hoppa) in i butiken. "Do you want to borrow an electrical car?" Sa nu vet jag hur det kanns att vara handikappad pa riktigt, manniskor flyttade pa sig sa snallt, sa snallt.
   Lilla H var dock otroligt missnojd med hela situationen. Sa fort han fick se mig i elbilen vagrade han sitta i kundvagnen och borjade gasta. Forfarligt olikt honom och TROTS att han fick sitta i mitt kna snyftade han oupphorligen anda tills det var sangdax. Lilla hjartat.
3. Och har hos svarisarna ar det ingen rast och ro. Inte for Sambon i alla fall. Han har inlett operation superstadning av svarforaldrarnas kok. De ar ju snart 80, ser val inte sa bra langre och, tja, det kan val handa att bleach spray och ett par gummihandskar inte kanns helt malplacerade, om man sager sa. Men det galler att trippa varsamt fram. Hans mamma tog det valdigt bra men hans pappa blev valdigt fornarmad. Fortsattning lar folja.
4. Och sa ar det min svarfar. Han ar langt ifran frisk. Han genomgick en bypass-operation for ett par manader sedan och har inte repat sig. Han har nu en pump inkopplad i operationsaret da blodet maste renas fran en infektion han dragit pa sig. Antibiotikan de ger honom medfor dock extrem yrsel och klada, han kan bara ga nagra steg i taget innan han forlorar balansen. Verkligen jattetrakigt och jobbigt for Sambon att se sin pappa sa. Han ar liksom alltid sa kapabel, svarfar, trots sin hoga alder.
5. Langtar jag hem till min mamma? Litegrann. Men sant har ar livet och det ar bara att tugga i sig mellan chopkladbitarna. Huvudvark har jag ocksa.
   Vi aker hur som helst till hemstaden over nyar. Da ska jag be min familj passa upp pa Sambon lite extra, sa som han sliter har.

The odd ones I like

Imorgon svinotta åker vi. Det blir nog bra, trots allt. Ser såklart fram emot ett schysst tv-utbud, att krama svärisarna och att få visa upp Lilla H för alla som orkar se och höra. Sedan finns det de där lite udda bitarna jag också gillar.

1. Åka privattaxi. Alltså, det låter ju lyxigt men i själva verket är det nån grannes kompis som har en liten taxifirma som kommer och hämtar oss på flygplatsen. Men jag gillar det, en liten kufig engelsman som står där med en hemtextad skylt. Bilen är av något anonymt märke typ Vauxhall (engelsmän har så dålig bilsmak) och så bösas alla väskor in i det alldeles för trånga bagageutrymmet. Bonusen är såklart själva bilresan då jag får utlopp för allt mitt vardagsfluktande. Jag räknar med en resa bland gaudy juldekorationer. Nice!
2. Få Daily Mail varje morgon. Mina svärisar läser Daily Mail, en reaktionär skvallerblaska som har en inte oäven hemsida. Jag nästan sliter den ur händerna på svärfar och verkligen gottar mig åt alla overpriced shopping tips och blekfeta engelskor med plattångat hår som fått make overs så här inför julfesterna.
3. Jag ger inte så mycket för engelsk julmat även om den är mycket godare än sitt rykte. Christmas pudding hoppar jag till exempel helt över. Men godiset! Släng knäcken i väggen - köpegodis är mycket godare och på jul ska det vara Cadbury's Roses.
4. Och så ska vi åka till ASDA och botanisera bland skräp och - faktiskt - en hel del fint till helt otroliga priser.
5. Heltäckningsmattor känns helt rätt i juletid. Det är ju på golvet man vill sitta när man öppnar julklappar och då värmer en heltäckningsmatta störtskönt om den urinvägsinfektionskänsliga rumpan.

´tis the season to be jolly

Årets bästa "mutor, so far. Utan inbördes ordning.

1. En ask med dubbellager belgisk choklad från byrån som gör vår personaltidning.


2. En påse med två flaskor finrött från reklambyrån.


3. Små änglaspel från oss till dagisfröknarna.


4. En superstor låda med julgodis från företaget som gör vår kundundersökning.


5. Från arbetsgivaren. Delas ut på måndag då jag inte är där vilket betyder att den kommer ligga på skrivbordet och överraska mig när jag kommer tillbaka. Då blir det genast lite enklare att jobba!

Till minne

Det föddes en pojke en vinter, det var snö.

Och i onsdags, ja, igår, då skulle han fyllt tre.

Den pojken var stjärnor och skimmer

och han var så lik sin mamma.

Utan er, lille Alfons, blir det aldrig mer detsamma.

Dagens höjda ögonbryn

1. Jag klämde mig ner i mina kära, mellanblå Miss Sixty stuprör. Det gick då mitt senaste gips är väldigt nätt och tack vare att jag typ trädde på dem som en kondom. Som att återse en kär gammal vän! Jeansen alltså.
2. Jag blev lite sur på en kollega. Förtjänar att nämnas då jag ytterst sällan tillåter mig att bli iriterad på jobbet. Som tur är jobbar vi inte på samma avdelning.
3. Jag lyckade släpa ut ett sånt där cykelställ man sätter på bilen genom två dörrar som kräver passerkort, in och ut genom hissen, nedför trappan och ut genom porten. Med kryckor, vill jag påpeka.
4. Vi var och tittade på en lägenhet i stan.
5. Vi köpte thaimat och käkade hos min syrra. Jag blev supermissnöjd medan Sambon - som hävdar att "svensk" asiatisk mat inte smakar något alls - höjde sin rätt till skyarna. Ombytta roller.

How to cure a cold...

Det sägs att man inte kan bota förkylningar men det finns en hel del som kan mildra och förkorta dem. Status på familjen just nu: Lilla H - skrällhosta, lite snorig. Jag - huvudvärk, täppt och snorig om vartannat. Sambon - "döv" på ena örat, snorig.
Här är mina tips:

1. Duscha. Man blir varm samtidigt som ångan lättar täppan.
2. Drick vin. Egentligen ska man dricka whisky eller sherry men det gillar inte jag. Ett glas vin, däremot. Man blir gladare och onda halsen bedövas en stund.
3. Drick mycket vätska, hela tiden. I dag har Lilla H fått saft, men vi kallar det för juice så att han inte ska vilja ha det hela tiden. Vi är så fenomenalt pedagogiska!
4. Nässpray och de mjukaste näsdukar du kan hitta. Finns ingen anledning att spä på den röda nosen ytterligare med ett hårt hushållspapper. Du vet väl att nässpray är beroendeframkallande? Max 3 ggr per dygn ska man ta.
5. Låtsas att du är stoisk.
   - Hur är det, frågar folk som ringer.
   - Jo, det är bra.
   - Du låter jätteförkyld!
   - Jasså, ja, jooo, nu när du säger det så...
   Då brukar i alla fall jag känna mig som en kämpe även om mysbrallan suttit på hela dagen.

Dagen efter dagen före

Det är den nya tidens fest. Vi hade barnkalas för Lilla H men eftersom barnen i vårt "gäng" är så små så är det ju fortfarande mest för de stora. Och jo, det fanns både rödvin och vinglögg så i mångt och mycket är det inte så stor skillnad på ett 2-årskalas och, säg, en 30-årsdito.

1. Jo, man slipper baksmällan som kommer med vuxenkalas men istället får man räkna med ett gäng nya bakterier. I morse vaknade vi förkylda alla tre, men det får vi nog skylla på vårt eget dagis.
2. Samma problem med överbliven mat som tar upp plats i kylskåpet dock. Idag proppar vi i oss apelsin- och pepparkakscheesecake så gott vi kan. Samt Pollys X-masblandning.
3. Jag lider alltid av att jag inte hunnit prata med alla ordentligt. Folk tar sig tid och kommer hit och så kanske man inte hinner byta mer än ett par ord. (Ett mindre ego än jag inser att de förmodligen haft det jättetrevligt ändå eftersom de kan umgås med de andra gästerna. Öhhh...tänkte inte på det!)
4. Det blir lite tomt, som alltid efter en fest. Under natten har dessutom all snö regnat bort. Gårdagen kändes snudd på magisk med snö kring vårt röda hus, ljus som brann, girlanger, presenter och mys. Idag...blekare.
5. Få födelsedagsbarnet att verkligen SE alla sina nya, fina presenter och inte bara ägna förmiddagen åt att krascha ballonger.

Känn dig manad!

Jag är så himla pysslig. Nu har jag hittat på en egen utmaning, vart ska detta sluta? Vi kan kalla utmaningen för: Vad står det i dina senast fem mottagna sms.

1. Bra, då tar vi med! Jag och Liv är förkylda, tror du att någon kommer att bli orolig för smitta? Jag har ju helt släppt det där med förkylningar. Ses sen?
2. Hej! Vi har en flaska glögg. Ska vi ta med den eller blir det bara "fjösigt"? Vi blir nog lite senare än tre, ok? Kram.
3. Hej! kan du smsa mig Annas och Hannas nummer? Längtar till i morgon.
4. Hej, nu är ditt Aftonbladet Plus betalt en månad till. Se våra erbjudanden och läs mer hur du administrerar ditt konto på http://mobil.aftonbladet.se/p Vi ses!
5. Tack! En tröst är att vi iaf är femton st. Förra året var de tre... Ses på lördag.

Jag utmanar FEM stycken fellow bloggare: Amanda, A-K, Verldens gang, Ninne och Kim (som inte bloggar och får skriva sina i kommentarsfältet ;).

Jag tror inte på tomten

1. Det blir ingen vit jul i år
2. Ingen grön jul
3. Inte heller någon drömjul
4. Det blir ingen jul jag kommer lägga till radbandet av de tindrande
5. I år blir det en vuxen jul. Vi far till England för att Sambon vill det. Hans föräldrar är till åren och hans far är inlagd på sjukhus. Vi vuxna har inga presenter köpt till varandra och jag kommer inte få mig en endaste liten julskinkebit till livs. Men vet ni, det känns helt ok.

Wish us luck!

Sitter och planerar inför julens resa till England. Det är inte bara en dans på spisrosor. Packningen är bara den ett kapitel för sig. Vi blir ett resandesällskap inklusive...

1. En styck handikappad.
2. En styck handikappad med gips. Fick idag ännu ett motstridigt besked om huruvida man kan flyga med gips eller ej. Senaste budet är att jag måste såga upp det, men inte bryta upp det.
3. En tvååring med en förkärlek för att springa iväg.
4. En vagn plus en bilstol.
5. Normal packning plus julklappar.

Tur att Sambon vet att hugga i.

Ljus i vårt hus

Små granarna, små granarna är lustiga att se...

Stjärnfall

Glittergojs

Rusta 29 kr.


Och så tar vi den en gång till: Små granarna, små granarna...

Hårda klappar

Johan Jönsson Efter arbetsschema. Lyrik som vinner massa priser och verkar helt grym.

Har ni läst hennes förra? I skuggan av ett brott? Nä,men då får ni faktiskt skriva till det på önskelistan.

Det dröjer nog ett tag tills jag hittar nån sol. Men jag gillar Liza.

Vet inte varför jag inte läst denna ännu. Är den bara hälften så bra som Låt den rätte komma in så knäcker den.

Och här är Amandas debut! Så spännande! Såg dock att den var slut på AdLibris.

Kodväxling

Lilla H lär sig nu ord i en rasande fart och för en språknörd som jag är det naturligtvis ett eldorado. Han har bara enstaka tvåordsmeningar ännu så länge men kan nästan lika många ord på engelska som på svenska. Och det bästa av allt - han vet mycket väl vilka ord som hör ihop med mig och vilka ord som hör ihop med Sambon!
Vid godnattpussen trycker han till exempel först sitt blöta lilla tryne mot mig och säger nöjt PÖSS. Sedan får Sambon en smackare följt av ordet KISS!
Han översätter också mycket hjälpsamt. Han kan prata med mig om gröna ärter men om Sambon sätter sig ned med oss ropar Lilla H glatt: PEAS, PEAS!
Ja, jag är ännu en superstolt mamma men erkänn att tvåspråkighet är grymt fascinerande? Så fascinerande att det finns en rad myter i ämnet.

1. Vuxna lär sig bäst på jobbet.
   Många politiker uttalar så tvärsäkert att invandrare lär sig svenska bäst på jobbet. Det kan faktiskt vara tvärtom. Den språkliga nivå man har uppnått genom undervisning kan t.o.m. sjunka när man kommer ut i arbetslivet om man hamnar på en arbetsplats där möjligheterna till språkanvändning är begränsade. Många invandrare erbjuds arbeten som inte ställer särskilt stora krav på kommunikativ förmåga under arbetets själva utförande, t.ex. industriarbete och städjobb på arbetsplatser med stor andel invandrad arbetskraft På så vis kan arbetsförhållandena snarare bli ett hinder för vidare språkinlärning.
2. Barn lär sig fort
   Att barn lär sig andraspråk och främmande språk i en rasande fart utan någon som helst ansträngning är ytterligare en myt. Andraspråksinlärning är faktiskt en mödosam och tidskrävande process för såväl barn som vuxna. Undersökningar visar i stället att äldre barn och vuxna lär sig fortare. De har fördelen att ha kommit längre i sin kognitiva utveckling, och därigenom kan de bättre dra nytta av undervisning än små barn som har sämre memoreringstekniker och inlärningsstrategier.
3. Modersmålet stör andraspråksinlärningen
   När andraspråkstillägnandet sker på bekostnad av förstaspråket talar man om en subtraktiv tvåspråkighet. Det är ofta fallet då minoritetsspråksbarn tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till och värderingar av tvåspråkighet, liksom olika minoriteters kultur och språk, avgör om minoritetsspråkseleverna kan utveckla additiv tvåspråkighet och dra nytta av de positiva effekterna av denna tvåspråkighet.
4. Forskarna är oeniga
   Inte sällan påstås det att forskarna är oeniga i frågan om det är positivt för barn att lära sig två språk samtidigt. Men så är inte fallet. Det råder konsensus i uppfattningen om att så länge de flerspråkiga eleverna inte behärskar undervisningsspråket, kommer de att ha sämre förutsättningar än enspråkiga elever som undervisas på det språk de är bäst på, nämligen sitt modersmål. De flerspråkiga eleverna bör alltså i skolarbetet parallellt med svenskan få fortsätta att utveckla och använda det språk de kan bäst. Annars kommer de ohjälpligt efter i sin kunskapsutveckling.
5. Språk ska hållas isär
   Det finns också en allmän föreställning om att tvåspråkiga ska behärska vart och ett av sina språk precis som enspråkiga. Men tvåspråkiga är inte enspråkiga, och deras språkanvändning skiljer sig på viktiga punkter från enspråkigas. De använder sina olika språk i olika sammanhang, situationer, funktioner och roller och med olika människor. Därför utvecklas språken sällan helt likartat och parallellt. I stället kommer de att komplettera varandra. Det man kan göra på ett språk klarar man kanske inte alltid lika bra på ett annat.
   
   Så, nu är det rast!
   

Fakta: Myter om tvåspråkighet av Inger Lindberg

Jo då, allt går

Det finns en hel massa man kan göra TROTS att man har benet i gips. I helgen har jag...

1. bakat. Lite meckigt är det ju att ta fram och plocka undan allt. Då får man hoppa på ett ben eftersom man inte kan bära äggkartonger med kryckor.
2. ha tights! Jag tog ett par julklappsstrumpor från förra året, inte några favoriter, och klämde mig ner i dom. Svart, bylsig, sidenklänning från MONKI med brett skärp i midjan på det och jag såg bara lite knäpp ut.
3. ansat bikinibuskaget med hårborttagningsmedel. Nu var det dags och jag inledde en längre balansakt för att sedan upptäcka att den jävla cremen inte fungerade! Blev fruktansvärt arg, de hade slut på Veet så hade köpt nån annan skit. Helgens misslyckande, helt klart.
4. nätshoppa gunghäst. Se bild.
   
5. gå på middagsbjudning där både Sambon och jag kunde ägna oss åt diverse ädla drycker trots att jag inte kunde promenera hem. Hur? Jo, genom att vår värdinna som ammar och både hämtade och skjutsade hem oss. Så fantastiskt!
   

Livet med lastbilar

Vi kollar på julklappar till Lilla H och jag känner hur jag långsamt förlorar greppet om min plan, den där om att Lilla H ska uppfostras könsneutralt.

1. Vi går mellan gångarna med leksaker. Play-Do, Spöket Laban-memory, en liten shoppingvagn... Jag ser så mycket fint. Lilla H gastar dock exalterat så fort han får se en bil, en traktor, en lastbil eller en grävskopa. Lite glad blir han även då han får syn på en mjukis-Pingu.
2. Lilla H har fått ett gäng avlagda leksaker från en Englands-kusin. Det är mest bilar och dinosaurier och han leker saligt. Ett av de mest smaklösa exemplaren är en silvrig cabriolet. Den stjärnögde sitter glatt och pekar på de olika platserna i bilen. Där i bak sitter tydligen mamma, där sitter "Holla" (han själv) och vareviga gång är det Daddy som kör.
3. Häromdagen tog han ett stadigt tag i ugnsluckan och sa nöjt: Mammas!
   Hur går det till? Jag kan inte ens minnas senast jag lagade mat. Jag värmer i micron, det är mitt jobb.
4. Nästa vecka är det luciafirande på dagis. Vad händer om vi klär honom i lucialinne och glitter? Han är inte ens fyllda två men flickorna kommer vara tärnor och pojkarna tärngossar, tomtar eller pepparkaksgubbar. Mark my words.
5. Det värsta är att jag dras med... Jag blir så glad över att se honom förtjust och när han gastar "Laaaapiiiil" för full hals vill jag ta ner stjärnorna/ ge honom alla lastbilar i världen.

Kräksjukan - ett vardagsmelodram i fem akter

1. Vi vaknar torsdag morgon och tar in Lilla H till oss. Hur mår vi? frågar vi varandra. Lilla H verkar vara på bättringsvägen, Sambon och jag känner oss ok. Jag ska till jobbet efter en och en halvdags vabbande och taxin är beställd till fem i sju.
2. Börjar hasa ned för trappan när det kommer över mig. "Are you throwing up NOW?" säger Sambon. Och jo. Några minuter senare och de vitmålade trästegen är... fläckiga. Mycket fläckiga.
3. Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa dig, säger Sambon. Han byter en akutblöja på Lilla H samtidigt som han själv inte känner sig så kry helt plötsligt. Själv är bäste dräng och jag reser mig därför upp och hoppar ner på ett ben i utkanten av "det värsta". Slänger ner kryckorna. Hämtar en rulle hushållspapper, en bunke med rengöringsmedel, vatten och svamp och sätter igång.
4. I samma stund som jag är klar kommer Sambon nedrusande och gör sitt på toaletten. "Daddy hosta?" säger Lilla H undrande.
5. På kvällen får jag ett sms från en kompis. Han skriver: "Om man sett den scenen i en Norénpjäs hade man avfärdat den som alltför orealistisk."

Idag mår vi bättre. Nästan bra.

Vabba dabba doooo!

En kollega till mig som ännu inte har barn är lite avundsjuk på oss andra som får vabba. "Det hör man ju på ordet att det är kul! Ett trött barn som bara kollar på dvd hela dagen, det låter ju superslappt!"
Lilla H är magsjuk och även om han just nu faktiskt sitter och tittar på Tractor Ted så blir man ju orolig.

1. Han vill inte dricka nyponsoppa. I alla fall inte ProVivas. Under normala omständigheter är han helt galen i Ekströms, vi måste köpa hem den också.
2. Vi får inte i honom någon vätskeersättning, den skrattar han bara åt.
3. Han ville bara ha ett par munsbitar avokado, han som till vardags gladeligen sliter av skalet med tänderna om han får.
4. Godis äter han inte så det törs vi inte prova.
5. Nu sätter jag mitt hopp till lunchens broccoli och potatis. Stoooora favoriter.

Tillägg: Vad häller de i Ekströms nyponsoppa egentligen? Morfin? Eller bara väldigt mycket socker? Den slank i alla fall ned tillsammans med några broccolibuketter.

Sliding doors

Vem bestämmer i mitt liv? Jag vill oftast tro att det är jag även om jag ibland vill skylla på ödet. Tanken om att allt som sker har en mening tilltalar mig, till exempel att jag bröt benet och, visst, det var ju otur och det är jobbigt och ont gjorde det också MEN på en del plan har det faktiskt inneburit något positivt. Och då pratar jag inte bara om att jag får åka taxi till jobbet. Jag jobbar hemma en del dagar och får därför lite efterlängtad hemmatid med mina killar till exempel.
Men så tänker jag på olyckan och vet att det finns ingen som helst mening med den, den är bara skit och skräp. Så den teorin håller inte.
Vad jag vet är att jag i mångt och mycket är en känslomänniska. Känns det bra, ja, då blir det bra är min filosofi. På väg hem idag funderade jag på de där vägvalen i livet och hur livet kunde sett ut om jag valt att spela ut korten lite annorlunda.

Jag skulle fortfarande vara jag. En 33-åring med blåa ögon, två syskon och en uppväxt i småstaden. Men hur skulle mitt liv sett ut om jag...

1. ...bott kvar i småstaden? Jag flyttade till London nästan genast efter studenten, att bo kvar fanns inte på kartan. Nu har jag inget emot småstaden. Men tänk om jag kärat ner mig i nån kille på hemmaplan som nödvändigtvis ville bo kvar? Då hade jag nog jobbat med nåt inom utbildning, tror jag. Jag hade definitivt bott i hus och hade förmodligen lagt massa tid på inredning och på att ordna mysiga middagar (jag inbillar mig att man har mer tid över i småstaden). Jag hade haft minst två barn och umgåtts mycket med min släkt.
   Tycker det låter som ett jättetrevligt liv. Problemet är att jag alltid, alltid hade undrat hur mitt liv skulle ha blivit om jag tordats flytta iväg.
2. ...fullföljt mina skådespelardrömmar? När jag var yngre älskade jag att spela teater. Under flera år var det en av de allra viktigaste delarna i mitt liv. Jag var nog ganska duktig på ett amatörmässigt vis. Jag talade tydligt och lärde mig mina repliker snabbt. Efter gymnasiet ville jag gå en teaterfolkhögskola men jag kom inte in. Så... då gav jag upp. Än idag har jag svårt att fatta det. Tänk om jag hade ansträngt mig lite mer? Ja, då hade jag nog kommit in på nån utbildning, flummat runt några år, kanske jobbat på nån liten fri teatersscen och varit fattig och missförstådd. Kanske bäst som skedde?
3. ...fortsatt vara ihop med mitt ex? Han är också engelsman och vi hängde ihop i tre år innan jag träffade Sambon. Idag är han advokat och bor med sambo och nyfödd dotter i Southend on Sea, en håla på engelska sydkusten. Då hade jag fått göra min utbildning i England och inte träffat alla mina fantastiska vänner på Journalisthögskolan, det har jag väldigt svårt att tänka mig. Det livet känns litet på något sätt. Och förresten passade vi aldrig ihop.
4. ...inte flyttat hem med Sambon till Sverige för snart fem år sedan? Då hade vi nog inte bott kvar i London utan flyttat söderut, kanske till Brighton. Sambon hade nog varit kvar i musikeryrket och jag hade jobbat med PR och lagt alldeles fö mycket pengar på Topshop och onödiga hårprodukter. Jag hade gillat livet till stor del, men jag hade saknat mina svenska vänner och min familj något helt enormt.
5. ...inte stått på mig i barnafrågan? Ja, då hade vi inte blivit föräldrar till Lilla H och jag hade - trots fin man, vackert hus och bra jobb - känt mig tom. Lilla H är mitt silver och mitt guld. Och eftersom alla mina val burit mig fram till honom så vet jag att jag valde rätt. Ibland, men bara ibland, är livet enkelt.

Adventspynt i fem steg

1. Fredag kväll och jag nämner för Sambon att imorgon, lördag, måste lådorna med advents- och julpynt bäras ned så jag kan få botanisera. Hemma är det oftast Sambon som pyntar (förutom till fest) men advent och jul är liksom min grej.
2. Lördag och Sambon lagar frukost, byter blöjor, tvättar, viker ihop, hänger upp, fixar lunch...Dagen går och jag sitter med benet och DN. Kan inet riktigt med att kräva ned de där lådorna.
3. Inte förrän strax efter lunch på söndagen dyker de upp. Då har jag kastat långa, längtansfulla blickar mot grannarnas hus som slått på stort och dekorerat sitt hus (som en gång varit handelsbod) med en hel massa utebelysning. Sonderar snabbt igenom lådorna med Lilla H:s assistans men sedan "måste" jag åka till en kompis som just fått barn och fika (Välkommen Kasper!). Men hyser goda förhoppningar om att Sambon ska ha fixat allt tills jag kommer hem.
4. Men icke. Inte en stjärna, inte en stake glimmar när vi svänger in på uppfarten. Jag känner mig fattig, jo jag gör faktiskt det.
5. Några timmar senare är huset ljust, vackert, väntande.

Det där är ju vardagsmat hos oss

1. Måndag: Fiskpinnar, potatismos, ärter, sås.
2. Tisdag: Fiskgratäng med räkor, spenat och morötter.
3. Onsdag: Bakpotatis med tonfiskröra och sallad.
4. Torsdag: Hembakt pizza hos Anna.
5. Fredag: Om ett par timmar blir det linsgryta, färskt bröd, stark ost och kallt vin.

Summarum: En väldigt fiskig vecka för att vara hemma hos oss. Vad äter alla andra?

Genom alla himlar

Rakt igenom alla himlar älskar jag dig, Lilla H. Jag himmel vad man kan älska sitt knytt. Om vardagens modersmödor ville jag skriva, om taggar i hjärtat när han längtat efter mig på dagis, när han trött-trillar ner från toastolen och slår pannan i kaklet. Hur sagolik han är när tårarna sprutar, med lilla handen tryckt mot bulan snyftar "pannan, pannan" för att när Daddy kommer rusande byta till "head, head". Men modern är trött och det allra vackraste hittar inte ned till tangentbordet. Kanske en annan dag.

Idag blir det istället smått och gott från en lista jag hittade.

Fem saker jag gjorde i går:
Jobbade hemifrån
Följde med och hämtade från dagis
Duschade (jo, sånt är värt att nämna när man har brutet ben)
Sms:ade med min syster som är på Kanarieröarna
Hejade på Sambon då han gillrade musfällor

Fem saker jag ser fram emot:
Avdelningsfest med jobbet nästa vecka
Få besked från Försäkringskassan i ärendet med benet versus reseersättning
Mys med Anna och Lilla H efter jobbet imorgon medan Sambon är och storhandlar
För tidigt födelsedagsfirande för Lilla H under luciahelgen (Ja, du är bjuden)
Ta bort gipset

Två veckor med gips

Bara fem veckor kvar alltså. Skruvarna (sju till antalet) verkar ha gjort sig hemmastadda och jag trappar ned på de smärtstillande. Nu orkar jag se framåt. Var på kontoret igår och ska dit imorgon igen. Jobbat, det har jag ju gjort ett tag och det går riktigt fint. Meckigast är vardagsstrulet även om jag gör små segrar varje dag.

1. Nu kan jag duscha utan att riskera att hela gipset blir blött. Sopsäck, omlindad handduk och så benet upp på badkarskanten. Bekvämt? Nej.
2. Men jag kan inte åka med och storhandla då jag inte pallar att hoppa runt den timma det tar.
3. Nu kan jag få upp Lilla H på övervåningen på egen hand samt lyfta i och ur honom ur spjälsängen.
4. Men jag kan inte ta tag i fixandet av hans rum som vi hade som plan inför julen.
5. Äta pepparkakor är en baggis men jag kan inte krypa omkring och leta adventspynt, ej heller sätta upp det.

Godsaker

Ah, till jul brukar jag ofta önska mig nåt litet gulligt halsband. Ni minns väl trenderna?

Korset...

Döskallen...
Körsbären...

Och nu senast - ugglan.

Vad blir det härnäst? En näpen liten bakelse skulle sitta fint.

Parkera mig next to Parky

Sambon brukar ju säga att jag är till hälften engelsk men nuförtiden känns det verkligen inte så, har aldrig tid att tänka på "mitt andra hemland". Men nu har jag just sett en dubbelepisod av Parky och började genast längta dit. Visst finns det en del jag retar mig på men jag gillar ändå...

1. Mataffärerna. Det är en myt att engelsmän äter dåligt. Deras supermarkets har ett otroligt sortiment och är mycket fräschare än svenska.
2. Vädret. Det är även en myt att det regnar hela tiden. Jämfört med Västkusten är i alla fall London rena öknen. Och så är det varmt långt in i oktober.
3. Dinner parties. Det är något med engelska dinner parties, de känns alltid lite lyxigare på något sätt. Tror det har med snacksen att göra.
4. Jul. I England firas jul mer som en fest med champagne (eller bubbelvin) och lite flärd en svettiga glöggkalas i hemstickat. Dessutom är det roligare att julhandla där.
5. Shopping överhuvudtaget. Det är klart att London är vida överlägset det Sverige kan erbjuda men även på andra ställen tycker jag det är bättre. Men kanske är det för att det är annorlunda helt enkelt?

Minnet är bra men kort

1. I flera dagar gick jag och störde mig på att jag inte kunde komma på vad mina starkaste värktabletter hette när någon frågade. (Jo, folk frågade, min lillebror till exempel). Så till slut fick jag göra en ramsa, det gör jag alltid när det är något jag måste komma ihåg.
   A dick that hangs low, f-na, f-na. (En lågt hängande kuk, fniss fniss. Fritt översatt). Det är väl ändå något som sätter sig? Tabletterna heter Dic-lo-fe-nac. Är lite osäker på om man kan skriva f-na, f-na sådär. Känns fel men törs inte fråga Sambon. Amanda?
2. Jag hade alltid bra betyg i skolan och det berodde inte enbart på min bländande intelligens utan på att jag så snabbt kunde proppa in ny information med hjälp av bildminnen, ramsor etc. Nackdelen är att jag nu har ganska svårt för att komma ihåg de där viktiga historiska årtalen. Fördelen är att jag fortfarande har väldigt lätt för att ta till mig nya instruktioner.
3. Hur många lösenord och pinkoder har du i ditt liv? På bara några år har de fullkomligt exploderat för mig. Tidigare var det mejlen, bankkortet, telefonbanken, något lösenord på jobbet... Nu är det massor av lösenord på jobbet, barns personnummer, bensinkort, ICAkort, försäkringskassan, lösen till medlemssajter på nätet mm. Jag har ett standard som jag haft i flera år och det försöker jag använda överallt. Det är tydligen JÄTTEDÅLIGT för säkerheten på jobbet. Säg att du har ett lösen för att logga in på ditt barns dagiskooperativs hemsida. Så hackas den sidan (lite långsökt kanske...) och så testar hackarna samma på din arbetsplats webmail och kommer åt massa hemlig info. Ja, ni fattar. På mitt jobb är de förresten asjobbiga. Det ska vara både bokstäver, siffror och lite tecken typ ,;.: också. Och så ska man byta allt som oftast. Jag skriver ner alla på ett kuvert som ligger i min olåsta skrivbordslåda.
4. Det här med namn har jag också blivit allt sämre på att komma ihåg. Hej, hej, hej, hej. Nya människor i nya situationer HELA TIDEN. Självupptagen som jag är tänker jag bara på hur det låter när jag säger mitt eget namn. Ett smart sätt att komma ihåg just namn är att upprepa vad de sagt och sedan göra en mental bild av den här personen tillsammans med någon du känner med samma namn. Typ om jag hälsade på en nyanställd Linda på jobbet kan jag göra mig en bild av hur hon hoppar hage tillsammans med en liten Linda på Lilla H:s dagis.
5. En sak jag är skitbra på att komma ihåg är hur det ser ut hemma hos folk. Jag vet vilka böcker folk har hemma, vilken färg de har på kuddarna, vilka påslakan de brukar variera mellan. Ja, ofta vet jag vad de har i skåpen också. Det är verkligen inte för att jag är snokig utan för att just sånt intresserar mig. Tro't om ni vill.

Nu är jag ute och tjyvar igen

Här kommer ett bonusinlägg eftersom jag missade så många under operationen. Snott direkt från Aftonbladet, handlar om Rapports nyhetsankare Rikard Palms alla felsägningar.

1. Rikard Palm läser ett telegram om att det är minst lika farligt för kvinnor som män att gå på krogen – eftersom de ofta blir ”omkull knull...knuffade” på dansgolvet.
2. I ett annat inslag berättar han om Argentinas ekonomiska kallops, men rättar sig snabbt till kollaps.
3. Efter en jordbävning i Tokyo ringer Rikard Palm upp en hotellreceptionist i Japan. På knackig engelska presenterar han sig som Rikard från Sverige i Stockholm och ber receptionisten berätta om ”the earthcake” (jordkakan).
4. En annan gång försöker sig ett nyhetsankare på en snygg övergång om Vasaloppet, men Rikard Palm har tankarna på annat håll och erkänner att han inte alls hört vad hon sagt.
5. Tre gånger samma morgon misslyckades Rikard Palm att uttala skådespelerskan Penelope Cruz namn korrekt. När han väl prickade rätt sträckte han på ryggen och såg påtagligt nöjd ut. Sedan sa han fel en fjärde gång.

Ingen kommodovaran

Sambon vaknade med en besviken min i morse. Jag hade sovit hela natten.
Dagen skulle dock innebära större påfrestningar än så. Förra veckan hade jag ett positivt samtal med en snubbe från försäkringskassan. Jo, efter två veckors sjukskrivning går kassan in och betalar rese-ersättning till jobbet istället för sjukpenning, det brukar inte vara några problem. Idag var det en annan visa. Okej, så sjukanmälan från min arbetsgivare måste komma in först och de kan inte skicka in den förrän jag varit sjukskriven i två veckor. Och sedan ska ansökan behandlas...okej. Hur lång är handläggningstiden? Vem lägger ut pengar under tiden? Om jag får avslag, förlorar jag de pengarna då? Just nu kan jag varken gå, cykla eller köra bil. Jobba kan jag, men inte åtta timmar i sträck, det orkar varken benet eller ryggen med (om jag ska sitta med benet högt). Ja, ja, det får väl lösa sig med jobbet på något sätt.
Grejer som är lite svårare:

1. Handla julklappar. Gillar inte att handla julklappar på nätet.
2. Bädda med nya lakan. Helst vill jag ha nya lakan varje dag nu då jag tillbringar så mycket tid i/på sängen men det vore oschysst att ge Sambon ytterligare sysslor.
3. Gå långpromenad. Har redan funderingar på hur mitt lilla ben ska se ut när gipset åker av.
4. Hälsa på god vän i stan som har en nyfödd liten Olle. Det går ju bara inte. Även om jag skulle få skjuts i stan kan jag inte ta bussen hem för Sambon kan inte hämta mig när Lilla H sover.
5. Variera mina outfits. Sedan olyckan har jag varierat mellan mysdress och ett par baggy jeans där gipset får plats. Men vad ska jag göra när jag börjar jobba igen? Min garderob är ju väldigt mycket uppbyggd kring stuprör och kjolar med tights. Är det nån som har lust att snabbsticka benvärmare till mig? Diameter 10 respektive 16 cm.

Det sablans benet

Jag hade hoppats på inspiration till ett inlägg som tog sikte på något högre än mitt gipsade vänsterben. Men nä... jag har så himla ont att det är allt jag kan fokusera på. Våra dagar just nu:

1. 02:00 Lilla H vaknar och är superledsen. Sambon går in till honom och pratar, klappar, vyssjar med mild röst. Men det hjälper inte. Lilla H har fattat att nåt inte är som det ska med mig. Han ropar "mamma, mamma" och vägrar somna om. Till slut orkar inte mitt mammahjärta längre, han får komma in mellan oss, borrar in sig så djupt han kan i min armhåla och somnar. I sömnen sparkar han vilt mot Sambons rygg och mitt gipsade ben.
2. 02:00, 05:00 En variant av smärtstillande jag tar måste ta mig f-n vara vätskedrivande. Det är ju behändigt när vi har världens smalaste trappa ner till toaletten. I natt när jag skulle hasa ner fanns det inget smärtstillande kvar i kroppen. Då grät jag som ett litet barn.
3. Försöker sova lite på dagen men herregud vad det ringer. Det är från jobbet, från försäkringsbolaget, från snälla kompisar som vill höra hur jag mår, kompisar som just fått barn... Och så knackar ett blomsterbud på dörren. Fina höstblommor från jobbet, det piggar upp!
4. Busar med Lilla H så mycket jag kan men jag är så trött, det måste vara tabletterna eller såret som läker eller inte vet jag. Jag lär honom att säga "gips" och så har vi börjat räkna. "En, två, tre," säger jag. "Åtta, åtta, åtta" skriker han.
5. Utan honom och Sambon vore livet öken just nu. Medan jag ligger i soffan och tittar på Timell iscensätter Sambon sitt eget Äntligen hemma. Vi kan döpa avsnittet till "Äntligen kan jag pissa vid sängkanten". Han har byggt en kommod till mig och om jag inte vore så pryd så skulle jag visa den här på bloggen för den är rejält snygg. Vid sådana här tillfällen älskar jag att Sambon och jag varit tillsammans i dryga tio år.

Syntax error

1. Återkommer
2. efter
3. operationen
4. imorgon.
5. Med skruv!

Uno dos tres

Fem är det antal Alvedon jag tar per dygn.
Fyra är det antal timmar jag jobbat idag.
Tre till antalet är de gånger jag rumphasat mig upp och ner för trappan idag.
Två till antalet är de sociala åtaganden vi har i helgen.
Ett glas vin är precis vad jag tänker ägna mig åt nu.

Kvinnan, barnet och skulden

Det pågår debatter om hur den goda modern bör vara på både bloggar och i krönikor, på ledarsidor och i debattartiklar just nu. Ja, pappan nämns väl också på ett hörn men det är mest för syns skull. Nej, nu riktar man in sig på kvinnan, barnet och skulden.
Det handlar om hur länge man har sina barn på dagis ("Personalen tycker synd om era barn"), om huruvida man helammar i sex månader (löp på GP igår), om man ammar efter ett glas vin ("Om man inte kan avstå ska man inte skaffa barn), om det är ok att vara en sk karriärkvinna ("Varför skaffar man barn om man aldrig vill träffa dem") Ja, ni har säkert läst och hållt med, för det låter ju sunt och bra för barnen alltihop. Och så har ni läst en gång till. Och förhoppningsvis reflekterat lite. För min del tycker jag att en stor drös av detta osar jävligt mycket backlash för kvinnan, goddammit.

1. Nej jag helammade inte i sex månader. Jag såg såååå fram emot att börja med ersättning och smakportioner.
2. När jag några veckor efter förlossningen hällde upp mitt första glas bubbel var jag strålande glad!
3. Lika glad var jag när jag rökte min första festcigg igen.
4. Ja, jag dricker alkohol när min son är i närheten. Inte mycket och inte ofta men jag gör det.
5. Ja, jag kommer tyvärr hem så sent som klockan 18 de flesta kvällar. Då har i och för sig Lilla H redan varit hemma ett par timmar med Sambon. Det är inte kul för mig och jag hoppas att det inte ska vara för evigt MEN jag vet redan det och tycker inte att livet blir jättemycket enklare för att en massa snusförnuftiga krönikörer/kristdemokrater berättar för mig att jag inte borde skaffat barn.
   

Blev därför oerhört glad över Maria Haldestens ledare i gårdagens GP.

Glamour me!

Det blir ingen operation imorgon eftersom jag måste bli frisk från feber och förkylning först. Kvällen piggades upp av att vi blev bjudna på cocktailparty/30-årsfest på Nyår. Hoppas gipset är borta då... I'll stay casual!





Samtliga bilder från Asos.

Det kunde varit värre...

Jo, det kunde det. Jag kunde slagit i huvudet, till exempel. I fortsättningen är det jag som cyklar med hjälm. Eftersom jag nu har både huvudet och förståndet i behåll kan vi ju hjälpas åt att rangordna enligt nedan. Vad ska jag sätta överst på "värst-just-nulistan" tycker ni?

1. Ett gipsat ben som gör det helt omöjligt att gå uppför trappan. På nedvägen kan jag glida på rumpan.
2. Ett gipsat ben som ska opereras på torsdag eftersom det är av. Samtidigt tar man tillfället i akt och sätter in en skruv i fotleden så att den inte ska drabbas av förslitningsskador pga benbrottet.
3. En megaförkylning som brutit ut i idag.
4. En ansamling jobbgrejer som inte går att lämna över till någon annan.
5. En Lilla H som blir jätteledsen när mamma inte kan " an ett"= "en häst" dvs leka häst med honom på ryggen. På många, många veckor framöver.
   

Ja, där har ni alternativen. Skicka ett mejl till mig med ert svar. Nu har du chansen att vinna en I-pod (en bra att ha grej om ni någon gång ska opereras med lokalbedövning, för då slipper ni höra när de skruvar in en skruv i foten el dyl.)

Tack för omtänksamma kommentarer till mitt förra inlägg. Kram.

Varför håller man på?

1. Köper regnställ.
2. Lämnar bilen hemma.
3. Köper busskort.
4. Fixar med cykel i stan.
5. Allt detta för att femte cykelturen vurpa i backen, landa så att hela underbenet förvrids, vråla som en gammal katt. I morgon blir det sjukan för mig. Jag som har megastor deadline på onsdag.
   

Söndagsförfall

I can see you... alla ni som har det nystädat, höstmysigt, välklätt, söndagsstekigt hemma. Status chez nous:

1. En halvtom ravioliburk på diskbänken.
2. En odiskad stekpanna på spisen.
3. Två vuxna i sovkläder framför varsin dator.
4. En liten man framför tv:n.
5. En bortahelgs ouppackade väskor på golvet.

I första hand...

...letar vi efter

1. en lampa till vardagsrummet där nere. Sambon är nog mest inne på en bordslampa. Vad han inte känner till är att jag har veto. Förhoppningsvis hittar vi en golvlampa.
2. en tallrikshylla för Lilla H:s rum, där han kan ha sina favvoböcker. (Läs: De böcker som hans mamma tycker har finast framsida)
3. ett Emmaljunga-dockskåp från 70-talet. Är grymt sugen på att pyssla och inreda ett.
4. små skira, udda handblåsta glas att ha blomskott i eller bara som prydnad. Såna letar jag alltid efter.
5. ett fräscht lapptäcke i rött/grönt/vitt/blått till Lilla H:s rum.

Nu åker vi till favoritandrahands-butiken. Frälsningsarméns sådan i en stad nära mina föräldrar.

Mörkrädd

1. Det är mörkt när jag vaknar
2. mörkt när jag går till bussen
3. mörkt när jag sitter upp på cykeln
4. "mööööt" och "daaaaart" säger Lilla H när jag kommer hem, pekar ut i svarta intet med sitt lilla finger.
5. oändligt mörkt när vi släcker lampan, kurar under täcket tills mörkret slutligen kommer och tar oss.

När vänder det?

Snela tåmten...

Nu till jul önskar jag mig...

1. Att vi får vara friska.
2. Att vi får en fin holiday i England.
3. Att jag har tid/råd att köpa något fint till mina finisar.
4. Att jag hinner vila upp mig.
5. En mp3 med radio.
   

Vad gör ni first thing på hotellrummet?

1. Drar för gardinerna.
2. Kollar in badrummet (på hotellet jag var igår hade de dusch med glasruta in till sovrummet)
3. Sprider ut lite grejer här och där.
4. Kollar om det finns några freebies att ta med hem.
5. Duschar.
   

Vad heter dina klasskamrater?

Jo, det här med klass. A-K skrev i en kommentar till mitt förra inlägg att de namn vi ger våra barn har seglat upp som en av de allra tydligaste klassmarkörerna. Och visst är det så. På långt håll kan man nästan alltid avgöra om det nedbäddade barnet i kärran är en Greta eller en Izabelle alternativt en Oscar eller en Liam utan att man sett en endaste rosa, liten nästipp. Själv ramlar vi ju rakt ned i medelklassträsket med vårt namnval till Lilla H. Blir det några fler söner i huset har jag följande förslagslista:

1. Dorian
2. Florian
3. Dante
4. Alfred
5. Valdemar

Men säg inget till Sambon.

Det handlar om klass

1. Läser en artikel i GP om att massor av pianon bortskänkes på Blocket. Det är ingen som vill ha dem då de inte längre utstrålar bildning och medelklass med ambitioner. Själva har vi ett superproffsigt elpiano men det är så j-la fult att det står gömt i sovrummet. Men ett riktigt piano skulle få pride of place i vårt hem... Ja, så ute är vi alltså.
   Det står i och för sig i artikeln att för de som verkligen kan spela anses det fortfarande ok att ha ett framme. Jag kan spela tre låtar, Sambon spelar ok och Lilla H kommer bli världsbäst. Ska nog ringa på nån av de där annonserna.
2. Det här med klass, det är så fruktansvärt intressant, det har jag alltid tyckt. Och har man som jag dessutom bott många år i England har man kunnat bedriva avancerade självstudier. Som europé i England förbryllar man engelsmännen (som för övrigt inte kallar sig européer, de är ju kort och gott engelsmän). Eftersom de inte kan placera in en i ett fack med hjälp av födelseort, dialekt eller yrke (jag pluggade, var au-pair etc) så tvingas de fråga vad ens föräldrar jobbar med. Jo, det är sant. Det har nog bara väldigt nära vänner i Sverige frågat mig.
3. Redan som mycket liten var jag väl medveten om klass, vad som ansågs fint och inte fint. Jag visste att det inte ansågs fint att ha en mintgrön skinnsoffa, som en klasskamrat hade hemma, även om jag tyckte att det var fint.
4. Detta var inget mina föräldrar tutade i mig på något sätt, jag kommer inte från någon sådan bakgrund, det var bara något som intresserade mig. Nyanserna mellan hur klasskamraternas föräldrar hade det hemma i vår lilla stad. De som hade afrikansk konst på väggarna i vardagsrummet eller kallade filtar för plädar hade föräldrar som var bibliotekarier eller lärare, de med pastellfärgade skinnsoffor och som var först med videobandspelare jobbade inom hemtjänsten eller körde lastbil.
5. Just inredning är ju en så toksäker klassmarkör. Jag älskar att vara ute och promenera och titta in i folks trädgårdar och hus. På småställen som vår by blandas ju både arbetarklass och medelklass på samma gata. Säkraste klassmarkören i adventstid: Ju fler stakar, stjärnor, kransar det pyntats med - desto mer arbetarklass.
   En kompis vars båda föräldrar är professorer har inga stakar alls, istället har hon amaryllisar för flera hundra kronor.
   Än jag då? Jag har ett par, tre stakar men vill ha många, många fler.
   

Varde helg

1. Inledde starkt med att jobba halvdag och hämtade från dagis. Jag äääälskar att hämta från dagis. Att stå och spana på mitt lilla guld en stund innan jag ger mig till känna och sedan se hans glada ögon. Kärlek! Vi promenerade hem i den klarblå, kalla eftermiddagen.
2. Hade tänkt pyssla och myssla och vara värsta lekmamman men blev så oförklarligt trött. Lilla H tittade på Dora the Explorer (tvåspråkigt, precis som han själv) och jag somnade under en filt. Vaknade och var lite smågrinig och frusen. Sambon var dock en liten lärka. Tände kaminen, lagade svamprisotto och hällde upp ett glas torrt Riesling så nu mår jag bättre.
3. Imorgon är det Sjöfartsmuseet med goda vänner som gäller. Efteråt en take out hos kompisarna som bor precis bredvid. Att gå på Sjöfartsmuseet kostar 40 kronor. För ett årskort. Hur billigt är inte det?
4. På söndag ska jag baka och börja skissa på Lilla H:s nya rum och på eftermiddagen kommer ett par mammagruppsvänner med barn.
5. Lite nyttigt kanske jag också hinner med. Men bara kanske.

Min risotto tillagad av Sambon (ca 4 pers)

Finhacka en gul lök och stek på låg värme i en stor panna tills den blir mjuk och genomskinlig.
Häll på 4 dl Aborio-ris och mer olja, rör om medan riset blir blankt. Ca 5 min.
Lös upp 2 grönsaksbuljongtärningar i drygt en liter vatten och häll en skvätt på riset. Rör regelbundet och när buljongen absorberats, häll på lite till.
Fortsätt så i ca 20-25 minuter. Sista fem minutrarna lägger du i ett knippe fryst broccoli och häller i en skvätt vitt vin om du har.
Fräs upp lite kantareller eller annan svamp och vänd i.
Riv parmesanost över och vänd i.
Servera med ett glas kallt Riesling.

Det gick som ett sus genom salongen...

1. Igår var jag på Mary Poppins-musikal på Operan och njöt ohämmat av två och en halvtimmas färgglad verklighetsflykt. Så mysigt, kompetent och brittiskt. Scenografin var helt enorm. Allra bäst var när de släppte ner tyglöv i höstfärger från taket. Då vände jag ansiktet mot skyn som ett mycket litet barn som försöker fånga snöflingor med tungan.
   Är inte så mycket för musikal annars (blir avundsjuk och vill vara med själv, nämligen) men nåt har hänt. Äldre, tristare, klokare? Jag vet inte, but I like it.
2. Borde unna mig lite mer förströelse av den typen. Hur länge sedan var det inte jag var på bio till exempel? Jo, det kan jag berätta, det var på min fölse i februari. Då såg vi This is England.
3. En snabb blick på dagens repertoar och jag hittar flera stycken jag skulle vilja se. Mamma Mia såklart.
4. Och Mamma Mia Sing-a-Long. Och Mamma Mia barnvagnsbio, men Lilla H är för stor.
5. Väljer istället Låt den rätte komma in. Jag fullkomligt avgudar den boken men tror att filmen kommer skrämma skiten ur mig. Jag är nämligen väldigt lättskrämd och vågar väldigt sällan läsa läskigheter. Men snart har jag fattat tillräckligt mod för att läsa Amandas bok som får så fina recensioner.

Oskar i filmen Låt den rätte komma in, baserad på boken med samma namn av John Ajide Lindqvist.

Kroppen och graviditeten

Ni som är lite känsliga kan sluta läsa NU. Bilden ovan är hämtad från Allt om barn och visar en 17-årig tjej två veckor efter förlossning. Min första reaktion var "Men guuuud!" För det är ju inte snyggt och jag skulle typ brutit ihop om jag varit 17 och såg ut så. När jag var 17 var det fortfarande jätteviktigt vad andra tyckte om en. Även fast man säkert var en söt liten snärta så kändes det ju inte så då. När jag själv var gravid var jag så inne i hela mamma-biten att jag tänkte att det absolut inte spelade någon roll om jag fick bristningar, la på mig rejält med kilon etc. Men man återgår ju till sitt vanliga liv så småningom och då är det skönt att ha tillbaka sin gamla kropp.

1. När jag blev gravid tog jag magbilder nästan varje vecka och skickade runt till mina vänner. Nu kan jag undra varför jag gjorde det. En gravidmage är ju en gravidmage är ju en gravidmage. Eller? Självklart handlar det ju om att jag var så infernaliskt stolt över att just JAG var gravid och att jag ville visa hela världen att det växte ett liv i lilla mig. En av de senare bilderna skickade jag till flera kompisar, inklusive killkompisar fast att den egentligen är rätt avslöjande. Jag har typ BH och trosor och en gigantisk mage. Skulle ju aldrig drömma om att skicka bikinibilder på mig själv till folk och fä.
2. Jag vet inte hur andra känner, men jag kände mig så avkönad som gravid. Jag var bara "ett bo" för bebisen att växa i helt enkelt, jag hade inte en tanke på att folk kunde uppfatta det som lite in your face att få supermagar uppkörda i fejan. Det kanske de inte gjorde heller, vad vet jag.
   En annan orsak till de där magbilderna jag tog var att jag på något sätt var övertygad om att jag aldrig skulle bli mig lik igen, kroppsligt. Att jag på något sätt dokumenterade en unik metamorfos.
   Satt och läste löpsedlar om Posh som hade platt mage redan fyra veckor efter att Cruz föddes och om hur alla andra kändisar späkte sig för att komma i sina gamla skinny jeans och att det var farligt för barnen. Sånt där ytligt, skiter väl jag i, tänkte jag. Jag ska bara vara, flyta ut, må bra, amma...
3. Sedan har vi det där med brösten. Jag närde en dröm om att jag äntligen skulle få uppleva hur det var att ha en riktig, gungande byst. Tjena. Jag gick från A/B-kupa till normal B-kupa. WOW! Inte. De var stora i en vecka efter förlossningen men då gjorde de å andra sidan så ont att jag knappt kom ihåg vad jag hette.
4. Och så själva förlossningen då. Hur skulle den påverka en? Faktum är att jag knappt tänkt tanken innan jag låg där och kände hur jag sprack. Utan annan bedövning än lustgas. "Hur många stygn sydde ni? Det vill vi helst inte berätta." Jag räknade till 12 efteråt.
   
5. Men så idag, knappt två år senare, är allt som vanligt igen. Och jag tittar runt omkring mig och i stort sett alla mina mammakompisar ser ut precis som de gjorde innan graviditeten. En del är till och med smalare. Och inte beror det på att vi tränat utan på att vi stressat runt som gnuer hela dagarna.
   Brösten har återgått till sin normala form, trots amning (fast känns liksom lite tommare) och sprickan därnere har jag aldrig märkt av. "Det syns att du fött barn, men det ser väldigt fint ut," sa barnmorskan på återbesöket. Tackar som frågar!
   

Vi står emot

Hur gick det med husvisningen vi var på då? Jo, vi gick dit och jämförde med det vi har idag.

1. Satsa på att köpa åkgräsklippare och hålla 3500 kvadratmeter i schack eller fortsätta det amatörmässiga arbetet med de dryga tusen kvadrat vi rör oss med här.
2. Helrenovera 220 invändiga kvadrat med nästan lika mycket biytor eller faktiskt löpa linan ut och skaka fram lite pengar så att tvättstugan och fasaden kan bli färdiga i "mästerverket" vi påbörjade för drygt fyra år sedan.
3. Bo i byns största hus, en tidigare direktörsvilla, eller huka längst nere i dalgången vid ån där mjölnarna en gång höll hov.
4. Lägga till ordet "hyresvärd" på CV:t samtidigt som man håvar 5000-6000 kronor i kallhyra varje månad eller tycka att det räcker med de möss och silverfiskar vi inhyser här.
5. Bo på en övervåning där rummen ligger i fil och där i princip allt är original från ett väldigt vackert tjugotal eller fortsätta leva med svindeln man får av den branta "fattigtrappen" hos oss.

Ja, många frågor väcktes men svaret blir ändå: NEJ. Det är ett riktigt pampigt hus och OJ vad gärna jag skulle flyttat in bland de där rosentapeterna. Men intialkostnaden med renoveringen och hela middevitten skulle bli för hög för att hyresintäkterna skulle kunna utgöra tillräckligt tjocka plåster på såren. Så talar en klok kvinna med renoveringserfarenhet.

Fler bilder

Vad gör man en lönehelg när regnet bara ööööööser ner? Åker och shoppar såklart!

Tröjor till Lilla H.

Regnställ till mig.

Chocolaccio till Sambon.

Lars Kristerz put a smile on my face

Hur arg kan man vara när man just sett Larz-Kristerrz i det däringa dansbandsprogrammet de visar nu? Kanske nåt att tipsa författarna till de här lapparna om.

My kind of müüüüs

Å, fredag, I love you right back.

1. Ytterlampan tänd.
2. Tofflorna framställda i givakt innanför dörren.
3. Nyblandad gin och tonic.
4. Brasa i kaminen.
5. och senaste Ica Kuriren.
   

Paolo glänser till

Så här brukar jag inte göra men det här är så briljant på så många nivåer att ni bara måååååste läsa. Saxat direkt från Svenska Dagbladets ledarblogg med mina fem favoritdelar fetade.

I P3 Populär tidigare i dag intervjuades Paolo Roberto i något som kallas Återvinningsintervjun. Allt var trivsamt och trevligt tills Roberto fick frågan "Hur ställer du dig till feminism?"
Då svarade han, minst sagt sanningsenligt. Det spelar egentligen ingen roll vad man tycker om hans bedömning och analys, det roliga är hur programledaren Hanna Fahl liksom tappar koncepten och blir helt perplex när hon konfronteras med en "exotisk" åsikt olik den egna.
Så här lät det:
- Hur ställer du dig till feminism till exempel?
- Jag är militant motståndare, det finns militanta feminister jag är militant motståndare till feminism.
- Men gud hur menar du då?
- Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier. Vadå att kön är bara en konstruktion? Det ju bara nån som bara har suttit på universitet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda.
Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. Men det finns en jätteskillnad.
En gång i tiden skulle jag ha kunnat säga i feminismens linda att jag nog var feminism, men ju mer det har blivit ockuperat, det har blivit taget av de här militanta vänstermänniskorna
- Men det finns ju människor som kallar sig feminister i alla politiska läger..?
- Ja, men feminism för mig det är Gudrun Schyman och alla de här extrema vänsterfanatikerna. Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika folk i Sverige och vi är världens mest jämställda land men svenska män får ju bara skit liksom.
- Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.
- Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.
- Så du är inte för t.ex. delad föräldraförsäkring?
- Jag är väldigt för det. Men folk ska välja själv. Det är en väsentlig skillnad. Jag är också demokrat.
- Tror du inte att samhället behöver puffa på jämställdheten då?
- Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämställdheten är? I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.
- Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som får hänga med sin unge?
- Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik med barnet och dricka cappucino? Fan, då tycker jag att mamman ska få vara hemma och vila upp sig. Om hon vill. Men om man vill det så måste man få dela upp det själv. Varför kan man inte prata om det här i sitt förhållande?Om min fru hade velat att jag skulle vara hemma då hade hon sagt till mig: Paolo nu får du vara hemma, nu är det min tur att jobba!
- Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska....
- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.
- Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen....
- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!
- Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle ju jag jobba och så skulle min kille vara hemma för att jag tjänar mer pengar.
- Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill.

"Så undviker du att krisa"

Så lyder rubriken på en liten tipsruta i Aftonbladet. Tillhörande artikel handlar om att 20-nånting är den nya krisåldern. Och det må vara att det är populistiskt vinklat och rubriksatt men faktum är att Aftonhoran (sorry, journalistslang) är något viktigt på spåren. Jag har flera vänner som redan i början av sin karriär (som det så fint heter) klappade ihop och blev sjukskrivna. Inte för att det var en sån chock att efter studierna komma ut i verkligheten utan för att de under många år pushat sig själva till att alltid högprestera, så när karriärsstegen äntligen skulle äntras fanns det inga växlar kvar att lägga i.

I Aftonbladets tipsruta får en tjej som heter Anna Manteus dela med sig av sina bästa tips då hon skrivit en bok i ämnet baserad på egna erfarenheter. Hon säger:

• Sluta att jämföra dig med andra. De kanske heller inte lever det liv de är ämnade för.
  Jag håller med i sak. Men ibland är det skönt att jämföra sig och inse att de allra flesta har problem periodvis, att väldigt få faktiskt lever i den där perfekta tillvaron där allt är på plats.
  

• Håll koll på ditt energikonto. Det kanske finns saker eller personer i ditt liv som stjäl energi istället för att tillföra den. Gör en känslomässig bokföring över dina ”energiuttag” och ”energiinsättningar”.
  Ja, mitt jobb! Haha, nä men allvarligt talat så känner jag mig rätt lyckligt lottad på den här punkten. Jag umgås bara med vänner som ger mig energi och glädje, det är helt sant. Min familj tröttar inte heller ut mig på det sättet. Ibland tröttnar jag dock på huset, eller snarare på att jag aldrig hinner med det jag vill och tänker då att livet vore enklare i en hyrestrea.
  
  
• Försök hitta din egen passion. Vad tyckte du om som barn? Vad skulle du göra om du hade haft alla resurser?
  Lätt svar, men lite sorgligt för här lägger jag ingen tid och kraft i dagsläget. Jag älskade att sjunga och apa mig när jag var yngre, det önskar jag mig mer av. Jag skulle till och med hoppa högt av glädje för en maskerad. När jag fyller 35 ska jag ha en maskerad, det är bara ett och ett halvt år dit!
  
  
• Tänk på din attityd. Positivt ut blir positivt in.
  Jag är oftast för positiv har jag lärt mig de senaste veckorna. Bättre att vara lite ärligt tjurig emellanåt. Mer sånt!
  
  
• Förvalta din tid. Försök att umgås med dig själv mera.
  Jo, men hon har nog inga barn Anna Manteus. Mer egentid betyder mer dåligt samvete. I alla fall för mig. Men i morgon ska jag träffa mina mesta energi-givarvänner, det ser jag fram emot.
  

Plötsligt händer det!

Ouch, jag har fått återfall och sugits ned i renoveringsträsket igen. Kolla in mitt senaste lustobjekt! Faktum är att jag helt ärligt ska ringa mäklaren imorgon.

Rader med våder

Det fanns en tid när vi tittade på alla inredningsprogrammen, klippte ur små finheter ur de prenumererade månadsmagasinen och var tjenis med de flesta på byggvaruhusen. Sedan överdoserade vi, renoveringsfonden sinade och vi (läs Sambon) tröttnade på att alltid ha en skruv i mungipan. I den ordningen.
Men emellanåt rycker det allt till i inredningsnerven. Just nu är jag lite sugen på att göra något fint med Lilla H:s rum. Han ska snart flytta över till riktig säng och då kanske man ska passa på att göra lite annat också. Tapetsera till exempel. Just nu är väggarna vita, golven vita och taken...ja, ni gissade rätt, de är vita.

Så vad tror ni om den här? Ain't gonna happen baby, även om jag vet att du älskar Poooooh just nu.

Eller den här? Den skulle Lilla H också älska.

Den här gillar jag ganska mycket men den är lite för modern för vårt hus.

Den här från Sandbergs är ju jättesöt men kanske lite uttjatad nu?

Nä, det lutar nog åt något sånt här, men kanske i grönt.