How to cure a cold...

Det sägs att man inte kan bota förkylningar men det finns en hel del som kan mildra och förkorta dem. Status på familjen just nu: Lilla H - skrällhosta, lite snorig. Jag - huvudvärk, täppt och snorig om vartannat. Sambon - "döv" på ena örat, snorig.
Här är mina tips:

1. Duscha. Man blir varm samtidigt som ångan lättar täppan.
2. Drick vin. Egentligen ska man dricka whisky eller sherry men det gillar inte jag. Ett glas vin, däremot. Man blir gladare och onda halsen bedövas en stund.
3. Drick mycket vätska, hela tiden. I dag har Lilla H fått saft, men vi kallar det för juice så att han inte ska vilja ha det hela tiden. Vi är så fenomenalt pedagogiska!
4. Nässpray och de mjukaste näsdukar du kan hitta. Finns ingen anledning att spä på den röda nosen ytterligare med ett hårt hushållspapper. Du vet väl att nässpray är beroendeframkallande? Max 3 ggr per dygn ska man ta.
5. Låtsas att du är stoisk.
   - Hur är det, frågar folk som ringer.
   - Jo, det är bra.
   - Du låter jätteförkyld!
   - Jasså, ja, jooo, nu när du säger det så...
   Då brukar i alla fall jag känna mig som en kämpe även om mysbrallan suttit på hela dagen.

Moi, om en vecka

Bilden på Sienna Miller är från Bigpicture.

Om en vecka befinner vi oss på franska rivieran. Härligt! Men innan dess är det hårt arbete som gäller. Och då pratar jag inte om den ogenomträngliga djungel av uppgifter som jag behöver bli klar med på jobbet, nej, vi snackar riktigt arbete. Taniga, bleka, håriga jag ska förvandlas till Beach Babe 2008 för att kunna med att ens visa upp passet på flygplatsen i Nice. Tiden är knapp så vi snackar rigoröst arbetsläger.

1. Håret. En klipptid ska avbokas för då är vi bortresta och det är nog lika så gott. Istället för uppklippt 60-talsbob satsar jag på solblekt, välfönat, svallande hår. Jo, svallande. De som känner mig ler gott åt detta. Varje dag tills dess att vi lyfter ska jag föna håret så att det vet vad som gäller. No more råka lägga sig i mittbena och strykas bakom öronen.
2. Fötterna. Mina nedersta delar är att sorgligt kapitel för sig. Det fanns en tid då jag hade ambitioner med mina små 36or. Allehanda mjukgörande, skrubbande, sprayande produkter trängs på en hylla i badrumsskåpet men används dom? Ni har redan gissat svaret. En fotfil har hängt med i flera år men ser knappt använd ut. Nu ska jag ligga i så skinnet bränner. Tänk mjuk, väldoftande reklamfilm med fötter man kan vara stolt över.
3. Dessutom måste tånaglarna målas. Tog bort den gamla färgen förra veckan och frågade mig själv när den målades på. Två månader sedan? Tre? Hursomhelst. Jag tror jag kör på mörkrött lack, säkert somrigare med ett i ljusrosa pärlemor men det finns gränser även för en Beach Babe Wannabe.
4. Hår nummer 2. Nu snackar vi inte håret på huvudet utan det som växer i pannan (ögonbrynen alltså, tro inte att jag har såååå grova problem med missprydande hårväxt), det under armarna, det på benen och, ja, det mellan benen. Tänk trädgårdsskötsel, tänk välansad täppa så vet ni vilket resultat jag strävar efter.
5. Och så måste jag självklart (brun-utan-) sola. Jag är av naturen ett blekt litet stycke. Jag blir brun endast om jag anstränger mig och först går igenom en ljusröd fas. Häromhelgen sa min syster på sitt sedvanligt poetiska sätt: Mäh, måste du ha så bleka ben? Kan du inte bara göra nåt åt det? Oh, the charm! Men sjävklart har hon en poäng, någon slags nyans är helt klart önskvärd innan vi landar på fransk mark.

For inspiration: A-Ks blogg.

Soliga söndag

Har haft problem med att ladda upp bilder men här kommer en drös från Sambons helgjobb.

Oh la la, fransyskan i mig

På sommaren tar man saker lite som dom kommer. Jag kommer hem från jobbet redan klockan kvart över fyra och då tar Sambon en termos med kall dryck och sätter sig i skuggan med en bok av Henry Rollins. Jag ger Lilla H middag (en portion korv stroganoff och makaroner från frysen). Han äter dåligt och slänger maten hej vilt omkring sig. Efter tre tillsägelser tröttnar jag och dukar undan. Utan dåligt samvete - på vintern oroar jag mig mycket mer.
Sedan blir vi inbjudna på BBQ hemma hos bekanta från föräldragruppen. Mannen i familjen är fransman och nyss hemkommen därifrån med Merguez (svingoda lammkorvar), vin från favoritvingård och blå Pastis. Ja, det är så härligt avslappnat alltihopa... Lilla H kommer i säng en hel timma senare än vanligt och somnar på två röda. Oh la la la. Men så slås man av att klockan redan är halvnio och mitt avslappande jag vaknar upp till verkligheten. Hur ska jag nu hinna med att göra allt det jag hade föresatt mig ikväll?

1. Att före en gångs skull skriva ett vettigt blogginlägg. Duscha och lägga fram kläder tills imorgon.
   
2. Vattna blommor ute och inne. Laga lunchlåda tills imorgon.
   
3. Plocka ur diskmaskinen och fylla på igen.
4. Röja undan det värsta på skrivbordet. För närvarande har jag tre högar: En postorderkataloghög med diverse kataloger och en samling (säkert viktiga) papper längst ned. En hög med en sjal underst, en tröja till Lilla H jag ska sälja på Tradera, ett söndrigt halsband, ett armband, fyra par örhängen (plockar alltid av mig smyckena framför datorn tydligen) samt en hög med böcker och ljudböcker jag lånade på bibblan förra veckan.
5. Mys med Sambon i form av filmtittning (han fick Control i födelsedagspresent) och tidig läggdags med långläsning och småprat (nej, det är tyvärr inte en omskrivning för något annat).

Oh la la. Something's gotta give.

PS Nu hör jag hur Sambon börjar plocka ur diskmaskinen... Om jag sitter här en stund till kanske han plockar fram kläder tills imorgon också? DS

En renoveringssaga i fem akter

1. Man blir med hundraårigt renoveringsobjekt och det känns vuxet och roligt och läskigt. Man börjar renovera och det regnar in och man får svårt att sova på nätterna för att man funderar och oroar sig.
2. Emellanåt är man riktigt avslappnad. Det känns charmigt och tokroligt och man ordnar vilda fester där anything can happen och folk sover huller om buller bland slipdammet för, hey, vi är liksom så härligt kreativa och uppsluppna.
3. Man fortsätter renovera emedan tusenlapparna flyger i väg. Det är kakel och klinkers och golvfärg och gipsskivor och det blir så fiiiint! Folk som kommer på besök oooh-ar och aaah-ar och man slår sig lite för bröstet i smyg. Vi klarade det liksom!
4. Sedan kommer en svacka, en lite lugnare period och sedan en till och sedan kommer ett barn och studier och noll kronor på renoveringskontot och huset fungerar bra, det är ett hem men det är så mycket som ännu inte är gjort. (Fasaden! Tvättstugan! Trädgården!)
5. Man börjar undra om det är värt allt slit, om man kanske tagit sig vatten över huvudet, trots allt. Och man längtar in till stan ibland, till något annat land ibland. Men så kommer veckor som den här, dagar som igår med släkt och vänner på altanen (den gamla) då köttoset ligger tungt över nejden. Då Lilla H provsitter en livs levande traktor bara fem meter från tomtgränsen, då ån forsar fram under stenbron och speglar sig i himlen. Då orkar vi lite till.
   

Vårt dagliga bröd

Jag har tre vänner från tiden på Journalisthögskolan som håller mig under armarna när det skvalpar. Vi gruppmejlar varandra varje dag och delar med oss av både det ena och det andra. Den här våren har vi haft det tufft lite till mans, fast på olika sätt och av olika anledningar. För att undvika att bli allt för bittra (egentligen ingen större risk) har vi de senaste dagarna mejlat på temat tacksamhet. Och visst, ser man på situationen i Burma så är det klart som sjutton att man ska vara tacksam. Trots det vidhåller jag att för mig, i mitt liv, så har det varit en kämpig vår. En annan vän gick in i väggen för några år sedan och fick gå till en coach som poängterade vikten av att tänka positivt. Varje kväll innan hon somnade skulle hon tänka på fem saker som hon gjort riktigt bra under dagen. Om man applicerar det på just tacksamhet så ser den här dagen ut som nedan:

1. Vackert väder. Fortfarande! Strunt samma att det föder plattityder, I'm loving it!
2. Bjudlunch med dignande skaldhursbuffé. Räkor, musslor, krabbor OCH havskräftor.
3. Min frisyr är inte så tokig när allt kommer kring. Detta trots att jag aldrig ids platta det eller knappt ens föna.
4. Mina semesterveckor är bokade. En självklarhet för många men har man vikarierat flera år som journalist så vet man att just somrarna är extra hektiska. Fyra veckor i juni-juli plus en i augusti då vi ska...
5. ...skola in Lilla H på dagis. Den här veckan blev det klart att han fick en plats på Naturförskolan och att han får börja den veckan vi önskade! Hurra! (Samtidigt gör det mig rent obeskrivligt sorgsen. Min baby, mitt lilla älskade barn som står över allt vad tacksamhet heter för att han är så självklar, varje dag, i alla mina andetag. Ska han börja på dagis, skapa sig en egen värld?)