Summa summarum

Nu är det en månad sedan jag skrev inlägget Alldeles, alldeles underbar egentid där jag listade fem saker jag skulle unna mig själv varje månad. Nu är det dags för avräkning och utvärdering. Spänningen är olidlig.

1. Boka upp mig för massagetid. Jo, jag hade en i onsdags. Men den låg klockan fem och min mor var hemma och var barnvakt och jag skulle hämta upp min syster på Centralen och… Jag har en ny tid i slutet på mars. Noll poäng.
2. Ta en kaffepaus på lokal där jag bestämmer dejt med en löjligt stor latte, ett kaloririkt tilltugg och ett lyxigt magasin. Nja…Alltså, jag har unnat mig lyxfrukost från Coffee house som jag tagit med mig till jobbet och eftersom jag är först där ägnade jag en kvart åt att läsa tidningen på nätet medan jag mumsade scones med cream cheese. Gills det? Jaså, inte… Jag ger mig själv ett halvt poäng i alla fall.
3. Ha sovmorgon. Det låter ju rubbat lite men eftersom min sambo jobbar natt fredag och lördag och jag jobbar måndag-fredag blir det som det blir. Men på något sätt måste det gå. Det här kan inte bli annat än nej. Två lördagar har min sambo varit ledig men den ena gången sov vi hos vänner och då sov jag och Lilla H i ett rum och Sambon i bäddsoffan pga platsbrist så då var det ändå jag som gick upp först. Förra söndagen sov Lilla H till halvåtta och då blev jag så glad att jag glatt studsade upp (normalt vaknar han vid halvsju). Ja, det blir noll poäng.
4. Ha en vinkväll på stan med kompisar. Ja!!! Förra torsdagen!!! Jag drack fyra (små) glas vin och sov hos min syster i stan. Saknade Lilla H så mycket att jag trodde klockorna skulle stanna men jag kammade i alla fall hem ett poäng.
5. Fixa hemma-spa med krämer på rad, värmeljus och en god bok bland bubblorna. Nej, men jag har badat några gånger utan att få till riktiga myskänslan. Och färgat ögonbrynen förstås. Ett halvt poäng tycker jag ändå jag är värd.

Summa februari: Två poäng.

Språkpolisen i mig

Det är inte ett av mina vackraste karaktärsdrag, men jag kommer alltid att vara något av en språkpolis. När man ser såna här bilder blir det dock extra tydligt att många andra har en mer avslappnad syn på, exempelvis, stavning och särskrivning. Även de vars jobb är att skriva skyltar.

1. Tre flugor i en smäll. Särskrivning och felstavning x 2. Och dessutom lite snusk. Tjoho!
2. Fisken i fråga är alltså färsk, men har redan hunnit in på nån sylta och bli så packad att han simmat fel och hamnat i köttdisken.
3. En klassiker. I storstan nära mig säljs det avlånga bröd med fyllning i varenda gathörn. Men vad heter dom? Jag röstar på bagutter, det låter så gulligt. Baugetter (med franskt uttal - bågetter) är också bra, känns lite överklass.
4. Ja men varför inte? Nånstans ska de ju göra av den.
5. Men just på bordet kanske kan upplevas som stötande av vissa.
   

Skoldagar

Min mamma kom hit igår och ville se på Klass 9A på SVT. Det gick tyvärr inte eftersom jag fanatiskt glor på det här varje kväll mån-tors. Lite motsträvigt visade jag dock min goda vilja och lät henne se de första tio minutrarna. Man vill ju visa sig från sin generösaste sida när hon tar ledigt från jobbet i två dagar för att ta hand om min son! Tyvärr räckte de tio minutrarna för att mina värsta farhågor skulle besannas: Jag har missat flera avsnitt av ett toppenprogram för att jag av nostalgiska skäl har fastnat i en serie jag redan sett. I Klass 9a visade de en scen där matteläraren Stavros får ett litet utbrott på eleverna och pratar om hur tråkigt det är att ge så mycket av sig själv för att man vill att eleverna ska må bra och att de sedan bara bajsar på dina ansträngningar. (Obs! Mitt ordval). Och sen, när lektionen var slut, så kramade han alla elever innan de lämnade klassrummet. Aaaah! Jag får ont i hjärtat av sånt.
Läsåret 2005-2006 arbetade jag som ämneslärare i journalistik och grafisk formgivning på en gymnasieskola där jag dessutom var klassföreståndare för en trea. Jag vet att i mitt förra liv var jag lärare och i mitt nästa ska jag bli det igen, om de bara höjer lönerna lite. Det finns massor att sakna från det året!

1. Att få lära ut! Att så små frön av intresse som sedan kan leda till en livslång passion hos elever - det är få förunnat att få göra det på arbetstid.
2. Att rätta prov. Jo, jag gillar det systematiska med att gå igenom en fråga i taget och jämföra svaren med varandra så att det blir riktigt rättvist. Och sedan får man föra in resultatet i ett redigt excelark och sedan får man gå med tjocka luntan och möta elevernas (vissas) förväntan.
3. Att göra skillnad! Nu skryter jag lite men bland mina elever var det en grupp som gick ner till rektorn och lämnade in en skrivelse där de skrev att jag verkligen lärt dem skriva och att de ville att jag skulle få stanna. Vilken ära!
4. Att hålla utvecklingssamtal. "Hur tycker du det går? Hur trivs du i klassen? Är det något du vill förändra?" Alltså, man får betalt för att sitta och ha värsta trevliga djupdiskussionerna med roliga tonåringar. Och sedan få förtroenden. Från 18-åriga killar som inte trivs hemma, som man blir bollplank åt, som man rycker lite extra i, pushar lite snällare. Det tycker jag är högre än högst!
5. Att hänga i lärarrummet. Gratis kaffe och frukt såklart, men också lite lagom mysig manchesterstämning. "Ojdå, är klockan redan två? Då måste jag gå till dagens sista lektion som slutar klockan tre innan jag kan gå hem..."
   

Vårt vardagsrum - fyndhörnan

Jag gillar att fynda och Sambon är ännu värre. Vårt hem är inrett med en blandning av Ikea, sånt vi fått och diverse fynd från loppisar, tippen och billiga antikhandlare. En hel del gör vi om men först brukar grejerna få flytta in som de är och mingla lite med omgivningen. Vardagsrummet är nog vårt fyndigaste rum.

1. Den här oemotståndliga väggkartan fick jag av en kompis kille vars mamma var småskollärare. När de rensade på skolan hittade de den här 50-talsskapelsen i mjuka tidstypiska pasteller. Detta var på gymnasiet - jag var Englandstokig redan då!
2. Det syns inte så bra på bilden, men den här ramen är en gammal sprucken träram med relief där delar har gått sönder. Sambon målade den svart och hottade upp med ett par tuttar.
3. Den här lampan står under tuttarna och en likadan står på bordet på andra sidan rummet. Bankirlampor är precis min stil, vi hittade dem på COOP för ett par hundralappar.
4. Den här bilden innehåller två fynd. Pelarbordet kostade 40 kronor på Myrorna och har fått ny, matt färg. Lampfoten är superfin, i marmor, och kostade 80 kronor med en urful lampskärm. Nu har den fått en ny, överdimensionerad skärm från Ikea.
5. Mörkt foto och ett lite för mörkt hörn för denna söta Emma. Vi flyttar fram henne till kaminen när vi har mycket gäster. Omklädd och klar stod hon och mös i ett hörn hos en antikhandlare. Vågade knappt fråga vad hon kostade. 300 pix - vilken tjej!
   

"Rökande flickor är det värsta jag vet"

Vi är ett resande folk, vi svenskar. Det finns en bok som heter Sedan gymnasiet har alla våra kompisar flytt utomlands, den kom ut någon gång i början av 2000-talet. Den handlar om den där sjukdomen som så många sjuttio- och åttiotalister drabbades av. Själv flyttade jag utomlands efter gymnasiet precis som nästan alla mina närmaste vänner. Drygt tio år senare är de flesta kompisar på hemmaplan igen, men det finns alltid några människor på utländsk mark att sakna.

1. En av dem är min finska väninna M i London. Vi lärde känna varandra för knappt tio år sedan genom Sambon, de umgicks i samma kretsar. M kan bara en fras på svenska, se rubriken, så vi pratar alltid engelska med varandra. Trots detta är M en av de människor jag känner en riktig connection till här på jorden. M jobbar på ett managementbolag i musikindustrin och levde till för ett par år sedan ett utpräglat Londonliv med konserter, festivaler och parties hela veckan lång. Hon går fortfarande på massa gig å jobbets vägnar men lägger numer mest tid på att utbilda sig till superseriös yogainstruktör. Häromveckan övade de sig på att skriva sanskrit! I bland kommer M och vilar upp sig hos oss och förgyller vår tillvaro.
2. Jag har en A i Washington DC. Där bor hon med sin man, kocken, och lever lyxhustruliv. Haha! Nej, det gör hon inte. Hon har fullt upp med att distansplugga, vara privatlärare, knäcka extra på ambassaden, sjunga i körer, hjälpa sin man inför flådiga middagar, gå på konserter med band (oftast lite hårdare indie) samt att blogga. A och jag har känt varandra sedan gymnasiet där vi sjöng i samma kör. Hon är andra-alt och jag första-sopran. Ibland när det känns som om jag glömt bort hur man sjunger räcker det med att A och jag stämmer upp i nån gammal hymn så blir jag glad igen – våra röster passar så bra ihop! Sist A var i Sverige var jag mindre än en vecka från förlossningen så hon har aldrig fått träffa Lilla H. Supersorgligt! Men till sommaren flyttar hon hem och då ska jag inte släppa henne ur sikte igen!
3. Glamorösa C är just nu mammaledig i Köpenhamn. Där tillbringar hon dagarna med att bära sin söta dotter upp och ner för de många trapporna och med att vänta på sin balettdansande amerikanske boyfriend som ofta är på turné. C och jag bodde ihop i Malmö år 2000. Det var en härlig tid då vi delade sovrum, köpte nya partyplagg varje fredag och festade på dyra drinkar på en klubb med persiska mattor på golvet. C kommer också hem till sommaren hoppas jag. Då kan vi vara glam-mammor tillsammans när andan faller på.
4. Käraste M bor liksom A i staterna och har även hon en andra hälft som är kock! M bor dock i NY. M och jag lärde känna varandra på gymnasiet och flyttade till London ihop för nästan lika länge sedan. Med M har jag så många roliga minnen att det knastrar i skallen av kortslutning när jag försöker komma ihåg dem alla. Om M skulle starta en modeblogg borde alla läsa. Sjukt god smak och alltid ett öga för det lilla extra. Om dagarna flyger hon kors och tvärs med sina resväskor fulla med smink, förhoppningsvis hinner hon mellanlanda i ett torp i Sverige till sommaren.
5. Sambons kompis G får stå som exempel för alla roliga människor Sambon/vi lämnat bakom oss i UK. G är ursprungligen från Kanada och Sambon och han spelade musik ihop under många år. Det finns en uppsjö av turnéminnen att ösa ur - jag misstänker att jag fått höra knappt hälften. G jobbar numer i tv-branschen och bor med sin trevliga fru och fina barn på den engelska landsbygden. Mycket respektabelt. Som tur är har han fortfarande kvar sin elaka humor.

En lista från Verldens gang

I dag är vi trötta. Vi hade fina gäster i går kväll och efter vinet plockades det i gömmorna efter små likörer. Det var gott, mycket trevligt och ganska sent. Lilla H gav oss en oväntad, men ack så uppskattad, sovmorgon till halv åtta. Efter det har dagen gått i ett . Sambon har varit ute och röjt i trädgården och lagat middag, jag har städat och gått långpromenad, Lilla H har ett gäng tänder på G och Sambon packar inför sin Londonresa imorgon. Lilla H sover sött och jag började på ett roligt inlägg om vänner som bor utomlands men jag liksom fastnade... Jag längtar efter att få föna mitt nytvättade hår och sedan få krypa upp i soffan med Sambon och läsa min bok. Så nu lånar jag en rolig lista från fellow bloggare på Verldens gang och så får ni läsa om mina älskade utlänningar en annan dag. Den utgår från kontaktlistan i min mobil.

1. Har du kysst nr 7?
   Går till kommunens växel så njae, det har jag väl inte. Kanske att jag kysst kommunens mark här i trädgården. Nu var det ett tag sedan jag använde det här numret men under åren vi bott här har jag pratat med alla från kommunens tekniska avdelning (ang diverse byggnadsfrågor), deras arkitket (får vi måla huset svart?) och barnomsorgskvinnorna ( Lilla H är inskriven från augusti och får förhoppningsvis plats på Naturförskolan).
2. Har du träffat nr 9 i veckan?
   Nej, tyvärr! C fick en liten bebis på Alla hjärtans dag och de är hemma och cocooonar i lägenheten. Just i dag har jag dock fått fantastiskt fina bilder på "Lilla hjärtat" på mailen.
3. Älskar du nr 10?
   Haha, nej. Vi jobbade ihop en kortare period och insåg att vi bodde nära varandra och att bådas våra partners var britter. Vi träffades några gånger men hade väl inte så mycket gemensamt.
4. Är nr 11 en sötnos?
   Ja, och ett av mina dåliga samveten. Vi jobbade också ihop en kortare period, lovade att hålla kontakten men jag har varit usel på att höra av mig, aldrig haft tid att träffas så nu har hon nog tröttnat för länge sedan.
5. Är nr 15 en bästis?
   Absolut. D är min killbästis och vi sågs senast i onsdags kväll efter jobbet med våra familjer. Vi lärde känna varandra i fjärde klass då han la en blomma i min sockerdricka på discot. Sedan dess har vi spelat teater ihop, haft ett band ihop och haft extremt mycket roligt ihop.

Fem saker jag INTE saknar med att vara journalist på en av de stora dagstidningarna

1. Man har större kontroll över sin tid. Slipper äta lunch på sunkiga vägkrogar med tråkiga fotografer eller proppa i sig en macka framför datorn vid fyrasnåret. Man kan dessutom gå hem i tid de flesta dagar.
   
   
2. Man slipper ”polisringningarna”. Reportern: Ja, hejsan. Det här var så och så från Morgonposten, jag tänkte bara höra om det har kommit in nåt. Sur vakthavande: Nä. Reportern: Ingenting alls? Har det varit helt lugnt hela kvällen? Sur vakthavande: Ja. PAUS Reportern: Inte minsta lilla har hänt alltså? Sur vakthavande: Nja… det var ju det där mordet...
   
   
3. Man slipper se sina artiklar sönderredigerade och dåligt rubriksatta av kassa, oengagerade redigerare (de som gör layouten).
   
   
4. Man slipper hela LAS-cirkusen. (Förklaring: Lagen om anställningsskydd missbrukas å det grövsta i mediebranschen.)
   
   
5. Man behöver inte ha en professionell ton mot indignerade läsare som ringer och mailar med åsikter om det mesta: Ett axplock. Varför skriver du så mycket positivt om homosexuella? Varför hyllar du ungdomarna som hänger i parken? Dom är bara drägg. Varför är det så konstiga kort till artiklarna? Du vet väl att ensamstående mammor får skylla sig själva, det är inget synd om dom. Du ska inte skriva om invandrare, din negerälskare. And the list goes on and on.

Att jämföra med det här inlägget.

NKOTB goes modeblogg

Ibland läser jag modebloggar och somnar då ofta av leda. Det är kul med kläder och härligt med människor som orkar och vågar ta ut svängarna. Men nästan alltid blir jag besviken. "Hej tjejer! Idag kände jag för att vara lite dressed down. Det blev acnejeans och en svart skjorta från Filippa K plus mina klassiska Frye-boots. Skönt!" Är det kul läsning? Döm själva.

1. Måndag: Svarta, vida byxor. Grå, genomskinlig knytblus med stora, svarta prickar. Platta, grå mockastövlar.
2. Tisdag: Svart, blank pencilskirt. Svarta, högklackade stövlar. Brun cardigan med cerise och rosa rutor.
3. Onsdag: Grå gubbyxor. Vit, stickad polo med holkärm. Svart, brett skärp. Vita nätstrumpr. Hallonröda klackar.
4. Torsdag: Brun kjol med fejkat guccimönster. Svarta, högklackade stövlar. Svart, blank "collegejacka".
5. Fredag: Mellanblå stuprörsjeans. Svart linne. Glesstickad, puderrosa kofta. Platta, svarta gummiskor med spetsig tå.

Shoppinglistan

1. Senaste CD. Julklapp till Sambon. Ja, jag vet att det är opersonligt och själv skulle jag bli lite besviken men Sambon önskar sig knappt något annat. Köpte en japansk och något annat jag inte minns på amazon.co.uk.
2. Senaste plagg. Lördag för två veckor sedan köpte jag en röd cardigan och en svart tröja (se punkt 3 i gårdagens inlägg). Båda på rea. Förra helgen köpte jag en outfit till Lilla H.
3. Senaste möbel. Det var länge sedan och det känns faktiskt som en befrielse, när man renoverat i flera år blir man till slut trött på att det alltid behövs en lampa där, ett par kuddar där eller en liten byrå där.
4. Senaste semesterresa. Bokade Sambons resa för några veckor sedan men det räknas väl inte, jag ska ju inte med. Resan till Frankrike i julas stod svärföräldrarna för men det var mitt kort som "la ut" pengarna.
5. Senaste bok. Mons Kallentofts Midvinterblot. Köpte den i pocket i måndags och har bara läst några kapitel. Den blir bättre och bättre och jag gillar nästan språket. Fint flyt, men kanske något sökt.

Blir lite stolt, kanske har jag inte fastnat totalt i konsumtionsträsket. Samtidigt lite beklämd. Det finns ju massor av fina saker jag vill ha, varför köper jag inte dem? Hur ser andras listor ut?

...ett ständigt kreativt kaos

Jag är en väldigt kreativ människa. I tanken. Där virvlar jag runt i ett ständigt kreativt kaos fyllt av nyskrivna romaner, färdigplanterade lökar och doft från bullarna i ugnen. Men verkligheten ser annorlunda ut. Jag påbörjar projekt, men ofta bara i tanken. Jag påbörjar projekt, men ofta ligger de och dammar i lådorna. Ett eftersatt område är till exempel sömnad. Jag gillar att sy och periodvis drar jag iväg några snabba stygn, men ofta blir det mig övermäktigt bara att lyfta fram symaskinen. Till mina oavslutade projekt hör:

1. Lapptäcket med de drygt tvåhundra lapparna. Flera kvällar i våras satt jag och klippte och klippte och klippte. Nu ligger de prydliga lapparna ovanpå en boktrave i kontoret. Skulle jag sy klart täcket nu skulle det ändå vara för litet för Lilla H.
2. Den cerisa halsduken. I födelsedagspresent fick jag finfina trästickor, ett härligt mohairgarn och ett mönster en schimpans skulle klara av att genomföra. Och jag började och stickade intensivt några kvällar. Det var jättekul och jag gick till biblan och lånade fler böcker på ämnet stickning, planerade vilka mönster jag skulle ta mig an härnäst. Sedan blev det vår och något hände som gjorde att jag la halsduken på is. Tror det hade något att göra med att jag hade en röd vårjacka som inte matchade... Detta var två år sedan.
3. Den svarta tröjan får stå som symbol för alla projekt av den här typen: Jag köper något som har ett litet skönhetsfel, får rabatt, känner mig huslig och tänker att det fixar jag med några små stygn när jag kommer hem. Någon vecka senare: Ja, just det ja, den här kan jag ha på mig idag. Sambon: Are you aware you've got a hole on your sleeve? Jag: Fan, spring ,spring ,spring upp för trappan och byta.
4. Min senaste sömnadsperiod inföll under min mammaledighet. Såklart. Jag och en annan mamma hade storstilade planer och åkte och fyndade tyger. Jag skulle bland annat sy en egen dyna till Lilla H:s Tripp-trappstol. Jag kan väl säga som så att han fortfarande använder sin IKEA-stol.
5. Jag fyndade dessutom massvis med fin, vit frotté och såg framför mig hur härliga, personliga små badrockar, badhanddukar och haklappar växte fram ur mina händer. Jag sydde faktiskt en haklapp och en badhandduk med applikation till en kompis nya bebis, men sedan dess har jag "inte haft tid" och den vita frottén dammar väldigt när jag öpnnar just den lådan.

När jag blir stor ska jag bli pusslare

Jag är trött på livspusslet. Inte så mycket på mitt eget pussel som på själva ordet. Det känns redan uttjatat trots att det inte togs upp som nyord förrän förra året. Nåväl. Häromdagen fick jag en snilleblixt. Om det nu är så att alla sitter hemma och pusslar på sin kammare, borde det inte finnas behov av en professionell pusslarbyrå? Varför uppfinna hjulet flera gånger liksom? Jag inser ju att alla familjer har sina specifika problem men jag tycker ändå att det borde finnas en hel del som är generellt. Som pusslerska kan jag tänka mig att åta mig följande uppdrag:

1. Samordning av skjuts och hämtning med andra föräldrar i klassen/kvarteret. Jag skickar ut färgglada excelark där det står vilken dag det är din tur att hämta upp barnen från stallet. Flexibilitet kostar extra.
2. Ekonomisk vägledning. Med utgångspunkt i sunt förnuft ser jag över familjens inkomster och utgifter. Ger sparförslag och bokar tid med pensionsrådgivare etc. Ser också över familjens utgifter med syften såsom att gå ner i arbetstid, förändra resvanor, göra en långresa etc.
3. Tidsletare. Den stora bristvaran i många familjer verkar vara tid. Jag synkar familjens almanackor för en mer effektiv vardag där både storhandling och mysig kvalitetstid får plats varje vecka och där mamma och pappa får både egentid, tid för varandra och ensamtid med samtliga barn.
4. Slipp mattjatet med mig! Jag fixar både veckomatsedel och inköpslistor med utgångspunkt i just din familjs matvanor, allergier och ekonomiska förutsättningar.
5. Krishjälp. Jag pusslar ihop ditt äktenskap igen! Jag fixar ett paket med familjerådgivning, spahelger, närma sig varandra igen kurser (kanske av det här slaget). Sedan är ni tillbaka på banan igen!
   

Det låter bra det där med en pusslare, ska nog själv anlita en. Undrar om de är dyra.

Alldeles, alldeles obalanserad...

Den talar till mig på ett läskigt sätt och jag mår lite illa, förlorar fotfästet en stund. Jag sitter och bläddrar i en damtidning och ögnar igenom en artikel om personlig coachning. Bla bla bla, inget jag inte hört förut. Men så fastnar jag i en liten sidoartikel med rubriken: 5 målsmodellen - livsplaneraren.
Skriv upp fem svar på varje fråga uppmanar den mig.

1. Fem nya saker att lära mig
2. Fem personer att komma närmare
3. Fem problem att lösa
4. Fem saker att släppa taget om
5. Fem härliga äventyr

På ytan alldeles oförargligt, men så börjar mina tankar vandra. Usch. Jag känner mig helt plötsligt i obalans. Får nog ta mig några extra tankevarv kring detta och se vilka triggerpunkter som ligger gömda här.

Mamman är aldrig Ensamma mamman

Tillbaka på hemmaplan igen och jag kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Sambon som fått vara hemma själv i två hela dygn. Drygt! Jag vet att han både jobbat och dammsugit, det är inte det... Men om jag någonsin är själv hemma igen en hel helg så har jag ett gäng uppdämda behov att tillfredsställa.

1. Sätta på gamla favvolåtar superhögt, dansa och sjunga med. Låtförslag: Let My Shoes Lead Me Forward (Jenny Wilson), Babies (Pulp).
2. Lägga mig i badet i flera timmar utan att fundera över om vattenskvalet väcker Lilla H.
3. Bjuda in massa coola chicks till pyjamasparty natten lång.
4. Spatsera omkring naken och prova massa skor, underkläder och gamla smycken.
5. Stöka till. Slänga kläder, tidningar och smink lite varstans.

Why? Because I'm worth it. (Eller annan passande reklamslogan)

Blinka lilla

När jag var liten var jag extremt tävlingsinriktad. Jag var också ett extremt stort fan av Melodifestivalen. Kombinationen av dessa två: Vi hade ingen video så jag ställde upp min lilla bandspelare på en pall framför tv:n och spelade in hela schabraket ( i efterhand har jag förstått att festivalen också sänds i radio). Sedan gick kasettbandet varmt hela söndagen så att jag på måndagen kunde gå till skolan och kunna texten till alla låtar. Gissar att jag var en plåga för både föräldrar och barn.

Jag gillar fortfarande Mello fast nu mer på ett spektakel-plan. Missade Amy Diamond förra veckan och det grämer mig. Jag är nämligen allra mest förtjust i unga artister, det har jag alltid varit. Antingen beror det på att jag själv som liten trodde att jag när som helst skulle bli upptäckt och så starkt kunde identifiera mig med mina "konkurrenter", men mer troligt är att jag alltid gillar en underdog. Små människor som är bättre än stora människor liksom. Tungt.

1. Kommer ni ihåg Mini-Pops som hade ett eget inslag i programmet Razzel varje vecka? De såg ut som små versioner av Boy George och jag tyckte de var sanslöst coola. Vi övade till och med på en Mini-Pops show på skolan men sedan blev det inställt för vi bråkade för mycket. Synd på så vackra tyllsjalar, gummiarmband och hängselbyxor i pastell.



2. Carola vann med Främling och jag blev uppriktigt chockad när jag frågade mamma om det fanns bättre sångerskor än Carola i världen och hon svarade ja.



3. Långt innan Vanessa Paradis var ihop med Lenny Kravitz och gifte sig med Johnny Depp var hon barnstjärna i Frankrike och släppte bland annat supergrymma singeln Joe le Taxi. (Köpte den för övrigt samtidigt som Eurythmics Miracle of Love) Jag och en kompis ringde sedan min pojkvän (jag gick typ i femman), spelade upp låten och låtsades att det var jag som sjöng. Känns lite lagom vrickat sett i backspegeln.



4. 1986 vann 13-åriga Sandra Kim Eurovision Song Contest (eller Stora melodifestivalen som vi brukade kalla den) iklädd en läskig rosa fluga. Jag var 11 och det gjorde enormt stort intryck på mig. När sambon var 11 blev han punkare. Say no more.



5. Jag gillade till och med den där lilla snorungen Frans med Zlatan-låten häromåret. Det är något fel på mig.

Västgötalandet - viktiga platser

Jag åker hem, hem till barndomsstaden. Utanför tågfönstret blir landskapet allt plattare och jag håller upp Lilla H mot fönstret så att han ska se. Titta! Solen lyser! Fälten är så fina här. Vi åker bil sista sträckan. Närmre och närmre kyrktornen kommer vi och så omsluts vi plötsligt av allt det välbekanta. I 19 år var det verkligheten. Så länge jag lever är det tryggheten.

1. Skolan. En nerförsbacke och sedan var jag framme. Här gick min mamma och hennes sju syskon i skolan, här gick jag och mina småsyskon efter mig. Jag kunde knappt bärga mig tills jag skulle bli stor nog att få börja första klass. Den fina entrén med det schackrutiga stengolvet, de breda trapporna med sina kalla ledstänger, den gigantiska julgranen i december. Allt skulle bli mitt! Jag hade inte räknat med känslan av övergivenhet då fröken lämnade klassrummet, rädslan för att de stora femmorna skulle komma in och bråka och risken för att tappa bort klasskamraterna under halvtiorasten. I flera veckors tid fick min mamma cykla från jobbet och ställa sig borta vid det gröna staketet. Hon fick inte komma in på gården, bara vinka lite diskret så att jag kunde fortsätta leka utan att vara rädd.
2. Kyrkan. Utan att vara kyrklig kan man älska en kyrka, en byggnad som minner om så mycket känslor och så starka traditioner i denna gamla stiftsstad. Kyrkan luktar speciellt av kall sten och vördnad. Kyrkan låter speciellt när man klapprar fram i sina skolavslutningsklackar. Och det ekar så vackert att ögonen tåras när man sjunger. Här har det funnits en kyrka i över 1000 långa år. Tanken svindlar och solens strålar bryts i alla de hundratals små handmålade fönsterrutorna.
3. Parken. Under vackra majkvällar sjunger studentkören in våren här. Det är Kung Liljekonvalje och andra nationalromatiska sånger och beroende på vilka glasögon man har på sig kanske man stör sig på det tillrättalagda, men vad f-n, det är min stad och våra gamla traditioner och det är ju liksom bara så tonårsångestladdat vackert.
4. Valle. Några små minutrar med bilen så hamnar du i himlen. Alla dessa sjöar att simma i, alla dessa naturreservat att okynnes-grilla korv i, alla dessa solnedgångar på en brygga i kvällningen. Alla dessa dagar av resten av livet då man jämför varenda vattendrag med barndomens och kommer till slutsatsen att Nepp, det är inte på långt när lika fint.
5. Släktträdet. En småstad är inget för den som önskar vara privat. Här benämns alla som den och dens kusin, dotter, moster eller kompis. På min mammas sida flyttar knappt någon härifrån. Det är barnbarnbarnbarnsbarn, det är tapetserarbord i vardagsrummet på födelsedagen så att alla ska rymmas, det är pling plong på dörren och någon som bara vill "titta förbi". Det är tusentals små trådar rakt ner i den västgötska myllan som bildar den allra mjukaste gräsmatta att stå på.

Mitt hjärta alla dagar

Blev lite irriterad på Sambon nyss, men nu har jag redan glömt bort varför så jag kör på med dagens inlägg precis som jag hade tänkt. Sambon läser inte Fem varje dag, så han slipper bli generad. Just idag vill jag hylla honom eftersom

1. Han är så flitig med dammsugare och trasa. Emellanåt kan det bli irriterande med en pedant i stugan men för det allra mesta är det skönt att ha ett välstädat hem.
2. "Det finns ingen mat hemma" säger jag. För Sambon finns det inget som heter tomt kylskåp, han är en mästare på att slänga ihop goda saker av ingenting.
3. Han är musikalisk och sjunger jättefint.
4. Jag får så fina presenter av honom. Ofta får jag hela outfits (i julas: klänning, örhängen, halsband, handväska och världens giftigaste skor i fejkkrokodil) men framförallt köper han saker till den person som jag vill vara, inte till den jag oftast är.
5. Han är en fantastisk pappa till Lilla H.
   

Jag är en tjej på 33 jordsnurr

1. 1981 På min sexårsdag öppnade jag en vackert inslagen smyckeask. På den midnattsblå kudden vilade ett par näpna silverörhängen i form av små löv. I lövens epicentrum satt en rosa sten. En perfekt present till en sexåring. Jag grät och skrek och slängde både örhängen och paket på min mamma. Buhuuuuu! Huuuur kan du ge mig örhängen när jag iiiihhhiiiiinte ens har håhåhåhåååål i öronennnnnn? Buhuuuu! Min mammas tanke var lovvärd: Presenten var menad som ett löfte; till våren, snart, får du äntligen ta hål i öronen. Låt oss konstatera att det finstilta gick mig helt förbi.
2. 1993 Min artonårsdag går till historien främst för att jag och min dåvarande kille var födda på samma dag (erkänn sick?) och hade fest ihop. Festen har inte lämnat några minnen. Antagligen började vi bråka efter ett par drinkar, det brukade vi göra. När sommaren kom gjorde han slut.
3. 1995 Min 20-årsdag firade jag i London hos au-pairfamiljen. Trodde det skulle bli en deppdag men jag blev grymt uppvaktad med massvis av gratulationskort, fina presenter, tårta som spelade musik... You name it - I had it!
4. 2005 Till min 30-årsdag hade jag önskat mig en överraskningsfest eftersom jag var för stressad för att hinna ordna en. Och det fick jag! Hemlig resaturang med väntande vänner (ooohhh, it's just like in the movies), klubbesök och dans hela natten lång. Det jag oftast blir påmind om är dock att jag välte rakt ner i en snödriva när Sambon öppnade taxidörren utanför huset frampå småtimmarna. (Detta var på den tiden då det snöade i södra Sverige förstår ni, barn...)
5. 2008 När jag kom hem från jobbet möttes jag av de ljuva tonerna till Happy Birthday to you. Sambon spelade på Lilla H:s glocken spiel. Lilla H själv kompade på trummor.Började med grattiskorten från Sambon och Lilla H (bilden) Öppnade sedan ett litet paket från M i NY innehållandes en spindel-brosch (den kröp också in på bilden). I rask takt slet jag sedan, med assistans från Lilla H, omslagspappret av en rutig kjol, en blus, en långhårig, vit bolero och ett par jeans från 10 feet. Gick till sängs en lycklig dam.

Baciller, infektioner och bakterier

För första gången sedan Lilla H föddes är vi sjuka hela familjen samtidigt. Lilla H håller humöret uppe på oss alla tre genom att tjuta av glädje när han nyser så att snoret far över grötskålar och föräldrar. Men faktum kvarstår: Nu är vi mamma och pappa och trots sprängande huvuden, ledvärk och däppta näsor måste vi lägga de egna behoven på en hylla någonstans. Eller blogga bort dem.

1. Ett varmt bad.
2. En renbäddad säng med puffade kuddar.
3. En neat samling magasin och litteratur av den här typen.
4. Obegränsad tillgång till värktabletter, c-vitaminer, supermjuka näsdukar, nässpray och glass.
5. Mammas svala hand på min panna.

Spöken del 2

Varifrån kommer min plötsliga fascination för spöken? I helgen fick den vatten på sin kvarn då Lilla H fick en försenad födelsedagspresent av J&K. Boken Fickspöken av Pernilla Stalfelt. Jag har bara läst om hennes böcker tidigare, aldrig förr hållt ett fysiskt exemplar i min hand. Pernilla Stalfelt har bland annat skrivit Bajsboken och Hårboken. Fickspöken publicerades för första gången 2001. Citat:

1. Det finns fickspöken = sant


2. Dom bor i fickor...och är oftast flickor. (Sassa, Sussi, Cissi och Sossa)


3. Ibland är dom besvärliga och bits... (AJ som tusan) och kanske kissar i en papperskorg eller i en blomkruka. (FÖRBASKE MIG...Vad göööör du!!!???)


4. Fickspöken har ofta mjölkmustasch. Det tycker dom är snyggt.


5. Förr i tiden bodde fickspöken på vinden i gamla jackor och kavajer. Nu för tiden vill dom se på TV och tugga popcorn som alla andra.

Är det inte härligt med barnböcker som även tar vuxnas behov av en läsupplevelse på allvar? Jag tror att barn märker om den vuxne som läser också har roligt och då blir det dubbelt så kul.

Kalla fötter värmer kalla kvällar

I dag är det söndag och det är väl okej, men tacka vet jag måndag- torsdag! Jo, det är sant! Sedan några veckor repriserar TV4 Guld nämligen en av mina absoluta favoritserier genom tiderna, Kalla fötter. Cold feet visades på engelsk TV under några år runt millenieskiftet i sammanlagt 32 avsnitt och har ni inte sett den så har ni en absolute treat in store för en regnig semestervecka eller liknande. Om man bortser från det miserabla slutet så är den på många sätt perfekt. Att se om den nu känns härligt mysnostalgiskt.  

1. Jag mötte Robert Bathurst (som spelar David, trebarns-pappan som är gift med Karen) på en gata i Londons East End något år efter att serien slutat sändas. Han var inbegripen i en diskussion och verkade så himla annorlunda jämfört med sin rollkaraktär, så mycket vuxnare än den barnslige David som trots det är en av mina favoritkaraktärer i serien. He's just so charmingly useless!
2. Ben Miles (som spelar dotcom-miljonären som har en romans med Jenny i andra serien och som senare synts i massor av roller, bl a som Patrick i Coupling) försökte sno Sambons flickvän när de gick i gymnasiet. Jag har aldrig riktigt lyckats få klarhet i om han lyckades men Sambon har alltid ett visst mått av sarkasm i rösten när Ben syns i rutan.
3. Nannyn Ramona har en tjock spansk brytning i serien men är född och uppvuxen i England, jag blev superförvånad när jag hörde henne i en intervju. Lika förvånad blev jag när jag fick reda på att Fay Ripley, som spelar Jenny, är från London och att hennes obetalbara Northern accent bara är pålagd.
4. Jag har aldrig riktigt "kunnat med" Rachel, som har den största kvinnliga rollen. Hon är liksom lite för präktig för min smak. Tydligen kände artikelförfattarna samma sak eftersom de låter henne dö i en bilolycka i sista avsnittet.
5. När serien började sändas fick den rätt kass kritik men efter någon säsong tog det sig och serien blev en av de populäraste engelska serierna någonsin, både bland publik och kriktiker. Manusförfattarna har "erkänt" att de hämtat inspiration från This Life (Livet kan börja), en ännu bättre serie som visades i slutet av nittiotalet. Googlade lite på den och fick veta att det filmats ett re-union 80-minuters avsnitt år 2006, This Life + 10. Nu vet jag verkligen vad jag ska köpa till mig själv i fölsedaspresent!!

En liten utflykt

1. Resesäng, spjälskydd, madrass, lakan, täcke, Scruffy, nappar. Baby watch. (Köpte vi i julas i Frankrike, har inte använt den sedan dess.)


2. Pyjamas, extra body och byxor, skötväska med blöjor, bajspåsar, wet wipes, dry wipes, små handdukar. Ett par, tre leksaker.


3. Gröt x 2, sked, haklapp, fruktpuré, matstol. Tandborste och tandkräm. Alvedon och rumpsalva i fall om att.


4. Mina sovkläder samt nya underkläder, sambons sovkläder, nya underkläder, morgonrock. Våra hygienartiklar.


5. En flaska Riesling, två flaskor Weston cider, två flaskor weiss bier, två små ljusstakar till värdparet.

PS Vi kommer hem i morgon förmiddag. DS
PSS Tur man har kombi DSS

Missar man minns

1. I går kväll färgade jag ögonbrynen. Ögonbryns-vård hamnar normalt sett väldigt långt ner på min lista över prioriteringar. Men i alla fall. I går var det dags. Ett hemma-kit hade inhandlats och slutresultatet blev alldeles, alldeles för mörkt. Särskilt på höger sida. Stod där framför spegeln med en känsla av lika delar panik och bubblande fnitter. Noppade frentetiskt en stund och la sedan på lite puder, mest för att se om jag skulle bli tvungen att sjukskriva mig från jobbet. Gick sedan upp och satte mig i tv-soffan. Sambon hade den goda smaken att inte säga något. Efter en stund:
   Jag: Do my eyebrows look funny to you? Sambon: Yeah. I don’t know why you bother with stuff like that, you have nice brows. Jag: They’re not there, they don’t exist!! (Lilla) H had more defined brows when he was born than I do. Sambon: Well, I still don’t know why you bother.
   På jobbet frågade en av kollegorna om jag hade klippt mig (svar nej). Annars ingen reaktion.
2. 1989 Tog hål i näsan själv i åttonde klass. En isbit, en nål och sedan var det klart. Gick sedan på högstadiedisco på Malibu och fick mycket komplimanger för min glittriga sten. Gick hem och tog ur den, lite nervös för vad mamma skulle tycka.
3. 1997 Klippte kort lugg trots att min frisör uttalat förbjudit mig och själv vägrat göra det. Det blev asfult och frisören sa: Why don’t you listen to me? I am your hairdresser after all! Haha!
4. 1994 Tonade håret rött. Det var kul en vecka, sedan blev det rosa och sedan hände inget mer. Jag var en rosa tjej. Till slut fick jag gå och bleka bort det, dyrt och slitsamt för håret.
5. 1994 Gick upp sex kilo på fyra månader då jag var au-pair. Kom hem till jul och min pappas välkomstkommentar: Jaså! Rödhårig och rund!

Du är vad du äter. Det har dom sagt på TV.

Jag lägger in följande element i analysen:

1. Dubbelmacka franskbröd med ost, smörad hemma + Yalla drickyoughurt jordgubb och lime köpt på macken. Intagen framför datorn på jobbet.
2. Snacks under dagen: Två-tre Finn crisp från skrivbordslådan. Ett äpple från den gemensamma fruktskålen. En kopp te.
3. Hämtlunch från "greken på hörnet" bestående av broccoli-paj och sallad.
4. Semla. MEN jag vill påpeka att torsdagar är vår gemensamma fikadag OCH att semlan var ekologisk.
5. Potatisgratäng, köpeköttbullar, vitkål och ostsås. Ett glas Weston cider att smutta på till maten och under bloggandet.

Vem är då jag? En mamma som hellre gossar med sonen än prioriterar frukost på hemmaplan. En småätare som aldrig skulle klara sig utan snacks i skrivbordslådan. En allt fattigare som önskar att hon hade med sig god mat hemifrån lite oftare. En semmelälskare som aldrig skrapat bort ett uns av grädden. En tacksam sambo som äter det som bjuds därhemma. En partytjej som tycker att ett glas alkoholhaltigt räddar kvällen. Allt detta och florsocker på toppen, too.

Finnes: En styck klargul handväska från NEXT innehållandes

Privat mobil, jobbmobil, tom fryspåse, svarta skinnhandskar, handsfree till privat mobil, handsfree till jobbmobil, nyckelknippa, svarta stora solglas i kasst tygfodral, en ask reklamtändstickor, ett par öronproppar, julklappsplånbok som är så liten att jag inte kan börja använda den förrän jag rensat min gamla på allt onödigt, en fickförpackning Lambi näsdukar, en ask Compeed-plåster mot skavsår, passerkort, buss- och tågtidtabell, liten rosa Marimekko Unikko-börs innehållande vaniljlypsyl från ACO, brunrött läppstift från H&M, rött läppglans med lite glitter från Lumeno, något ljusare rött läppglans utan glitter från FACE Stockholm, rosa läppstift från Clinique, tre plåster med Bamsemotiv, fickspegel, hårnål, sex st Ibuprofen, en Rennie. Plånbok innehållandes 61 kvitton, ytterligare en tidtabell, 16 plastkort varav tre bibliotekslånekort, egna och andras visitkort, ett frimärke, ett värdehäfte från Pocketshop, rikskuponger, 120 kronor. Diverse smulor, gem och pennor.

Önskas: En styck mjuk, mellanbrun väska i finaste skinn innehållandes

1. En vacker plånbok med någon lite extra rolig detalj



2. Ett behändigt litet paraply, gärna med volang.



3. En sminkväska innehållande max fem essentials av bra kvalitet.



4. En mobil med handsfreen alltid isatt och fungerande.



5. En classy penna.

Passerkortet får jag väl ha i fickan i mitt nästa liv.
Bild från Balenciaga.

Piece of Britney

Det finns något som kallas Etiska regler för press, radio och TV som ska fungera som ett slags förhållningssätt för att journalister ska kunna åtnjuta allmänhetens förtroende. Där kan man tydligt läsa under rubriken Respektera den personliga integriteten: Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
Den senaste tiden mår jag tyvärr allt som ofast illa när jag läser om Britney Spears. Så länge artiklarna handlade om att hon visade snippan eller hånglade upp Madonna kändes det oförargligt, som "vanligt" kändisskvaller. Men nu... Britney förlorar vårdnaden om barnen, Britney omyndigförklarad, Britney tvångsvårdas. All vett och sans har flugit bort i rapporteringen om denna lilla människa. Idag kör jag min egen Britney-rapportering, den skulle hon nog gilla bättre.

1. När Britney och Justin Timberlake var ett par gick de på gala klädda i matchande evening wear á la denim. Hon i hellång balklänning och han i kostym i typ STENTVÄTTAT JEANSTYG. Sånt skojar man inte bort bara så där!
2. I Britneys brottarhit Toxic finns det ett ställe som sopar mattan med de flesta andra moderna danshits: Det är de fyra snabba beatsen i refrängen efter frasen ”With a taste of your lips I'm on a ride DAM DAM DAM DAM, your toxic tongue slipping under mine etc” Där satt den.
3. 1998 satt jag i en soffa i en loftvåning i London och försökte imponera på min nya pojkvän när videon till Britneys första hit Hit me baby one more time visades på TV. Den tjejen kommer att bli hur stor som helst, sa jag. Varför tror du det, frågade min pojkvän. Need I say more? Moi = den stora talangscouten.
4. Hur många kan stoltsera med att Paris Hilton inte längre vill umgås med en för att det förstör hennes image? Britney. Eller var det tvärtom?
5. Hur coolt som helst att ge ett finger åt alla sunkiga nöjesjournalister och paparazzon som gottat sig åt hennes tragiska privatliv med senaste hiten Piece of me. I like. Läs texten här.

I say tomatoes, you say tomejtoes

Vi firar tio år nu i maj, sambon och jag. I bland undrar man hur det är möjligt.

1. När jag slackar vill jag ha det tyst och lugnt omkring mig. Sambon sätter med glädje på nån bulgarisk, experimentell, världsfrånvänd platta från sjuttiotvå.


2. Jag vill ha minst två kids, han menar att det räcker med ett.


3. Var sak har sin plats annars får sambon krupp. Var sak kan ha flera platser, menar jag. Omväxling förnöjer!


4. Han vill undersöka var man kan köpa det ena eller andra innan han slår till medan jag drar upp kortet och springer mot EXIT - tid är pengar!


5. Han hatar morgontidningar, ja tidningar överhuvudtaget. Jag är utbildad journalist och har jobbat i branschen sedan 2001.
   

Bildtext:
Å ena sidan sängen:

Senaste numret av Family Living
Senaste numret av Marie-Claire, British edition
Facktidningen Journalisten
H&M-katalogen, ska nog inte beställa något.
Ett öga rött. Fin och så men jag har redan läst den två ggr... Suck!
Väckarklocka som f-n inte funkar, måste alltid dubbla med mobilen.
Idominsalva. Jag älskar Idomin, det är min egen version av Elizabeth Ardens eight hour cream.
Öronproppar så att jag får sova mina nätter.
Vattenglas.

Å andra sidan sängen:

Volvomanualen till vår bil. Specialbeställd på engelska för 250 pix.
Guitar Army. "Guitar Army is the incendiary book that proclaimed “Rock and Roll is a Weapon of Cultural Revolution” for young, revved-up readers in 1972," apparently.
Krautrocksampler av Julian Cope. Sambons bibel. Om tysk krautrock från sjuttiotalet och framåt (tror jag). Omläst minst 100 gånger. (vet jag)
Fin penna att skriva med i miniblocket. Present från mig så han kan skriva ner alla viktiga tankar sömnlöshet för med sig.
Pannlampa. En kvarleva från när Lilla H sov i vårt rum. Eller kanske då jag ryter ifrån och vill sova.
Glasunderlägg. Hmmm...
Väckarklocka som f-n funkar hur bra som helst.
Två par öronproppar. Kan man ha två i varje öra? Sover man dubbelt så bra då?
Tandgelé för ömmande bebistandkött. Köpt receptfritt i England. Bless.

Detta uttjatade ämne

Häromdagen ringde jag sambons mobil från jobbet. ”I’m in Lindex”. Vad bra, liksom. Lindex. Där gick han och shoppade bodies och pyjamas (se bilden) till Lilla H. En affär där vi båda gillar utbudet av barnkläder. Tänkte att jag skulle ha fem fina barnplagg från just denna affär som dagens blogginlägg men när jag är inne och letar på deras hemsida så hittar jag inte bilden på pyjamasen i rött, bara i turkos… För just det ja, jag är inne på POJK och den röda hittar man såklart bara på FLICK. Så nu blev det ingen Lindex-hyllning utan bara lite reflektioner kring detta uttjatade ämne.

1. Min vackra son och jag är inne i byns sybehörs/smink/allmänt krafs-affär och botaniserar. Lilla H är ett halvår och sitter i sin svarta vagn i en grå luvtröja. Han blir lite kinkig och får nappen. En rosa. Expediten: Vad söt hon är! Jag: Ja, det är han. Expediten: Ja, jag tyckte nog att det såg ut som en liten kille men sedan var ju nappen rosa. Jag: Vi har nappar i alla möjliga färger.


2. Min fina svärfar tycker att Lilla H:s benvita vintermössa är ”a girl’s hat” för att den har ”flätor” som hänger ned.


3. Vi fikar med mammagruppen och våra små bebisar kryper runt på alla fyra när diskussionen om färger på kläder uppstår. Flera av pojkmammorna kan inte tänka sig att ha rosa på sina små killar, rött är okej. Jag blir alldeles varm och proklamerar att jag vill att Lilla H ”ska slippa alla dessa gränser, att ALLT ska finnas tillgängligt för honom”.


4. Det första vi klädde på Lilla H på BB var en rosarandig pyjamas och som bebis hade han små rosa strumpor och flera rosa bodies. Men så fort han kom upp över stl 62 blev det jättesvårt att hitta neutrala, färgglada kläder (om man inte har råd att köpa danskt hela tiden). Alla röda, rosa och gula plagg hade helt plötsligt glitter och prinsessor på sig. Nu finns inte ett enda rosa plagg i hans garderob.


5. Inne på Tradera letar jag jättelänge efter en färgglad extrajacka. Sedan trillar polletten ner och jag går in och hittar mängder av röda jackor under etiketten ”Flickor”.

Döm en bok efter omslaget

Jag har inget att läsa just nu, det ger mig en känsla av otrygghet. Jag är utlämnad till böcker jag redan läst, blädderblädder i magasin och gäspgäsp över facktidningar. I går läste jag Volvo Life - för oss Volvoägare. Ja, ni förstår att behovet är stort.

Som ni vet har vi ett fint bibliotek i byn men jag hinner inte dit. De har lördagsöppet men när klockan var tio i ett och det stod mellan att hinna till Systemet/Biblioteket vann Systemet. Oh, the shame. En bra bok är som en hemlig vän i vardagen, en vän som myser med bara mig.

Men hur väljer man vilka böcker man ska låna när tiden är knapp? Ofta fastnar jag för böcker med vackra titlar.

1. Det finns ett hål i verkligheten av Marie Hermansson


2. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell


3. Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter av Jonas Gardell


4. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren


5. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Medelålders? Här är 16 säkra tecken!

Jag hittade en artikel i Aftonbladet med rubriken ovan, klicka på den så får ni också veta om ni är medelålders eller ej. Jag svarade bara ja på en (1) av 16 punkter. Tjoho!! (Om ni måste veta så var det på nummer tre. Ja, jag har med mig Ibuprofen, Rennie, Novalucol och Resorb när jag är borta över natten. Är det verkligen ett tecken på medelålder?)
Hursomhaver så fick den där listan mig att plocka fram min Mina Vänner-bok från 2001. Det var en trendgrej för 20-plussare som man köpte på Designtorget och där man bland annat kunde se sina vuxenpoäng. Okej. Jag bläddrar fram det jag själv skrivit den 15 februari 2001, nästan exakt sju år sedan. Då fick jag ihop 18 vuxenpoäng (symaskin, morgontofflor, julgran...) Nu räknar jag om och får ytterligare 21 poäng. (Visitkort, gemensam ekonomi, storhandla, kombi...) You name it, I fucking got it! Så - jag må ej ha uppnått medelåldern, men vuxen - det är jag med råge. När jag hämtat mig från chocken hittade jag lite roliga svar på några av frågorna.

1. Jag vill ha 2 barn som ska heta Flora och Sigge. Så blev det ju inte. Jag har ett barn och han heter Holger.
2. Om jag vann fem miljoner skulle jag köpa kläder, hjälpa fattiga. Jo visst, men först hyra in en snickare att fixa fasaden och altanen, en trädgårdsmästare att fixa trädgården och sedan kanske ta ledigt från jobbet i två år.
3. Saker jag är stolt över Min engelska och Scott (ingen sak dock). I say what? Visst är det kul att kunna prata engelska and I love min sambo, men inte går det upp mot en halv graviditet full av extrema sammandragningar, en förlossning ofrivilligt utan smärtstillande, en förlossningsdepression, amningsproblem... Och efteråt: Underbara, underbara Lilla H. Där kan man snacka stolthet.
4. Favoritlögn: Jag hann inte... Den frasen använder jag fortfarande nästan dagligen men nu är den så sann att klockorna stannar.
5. Jag samlar på nagellack. Vad är det för indie-bruds prettosvar? Okej, jag gillar nagellack men nuförtiden målar jag naglarna max en gång i månaden och "samlingen" består av ett femtontal mestadels dammiga flaskor. Nu samlar jag inte på något alls. Jag hinner inte!

PS Mejlade den där medelålderslistan till min mamma som är nyss fyllda 60. Här kommer hennes replik: Jag kollade länken och kan väl säga att jag svarade ja på ca hälften men inte mer, vet inte vem Svante Stockselius är och Lets dance ser vi bara slutet på, efter På Spåret. Men jag laddar inte hem film, har inga Ipren i väskan, No 7 läste jag om häromdan, och vad gäller midjehöjden på jeansen så har jag ju kvar den höga midjan sen förra gången. DS

PSS Mamma, är det okej att jag citerar dig på min blogg? Ja, ja. Det kan ju vara kul att bli kändis i bloggvärlden! (Hon verkar tro att jag fortfarande skriver för morgontidningen!) DSS