Skoldagar

Min mamma kom hit igår och ville se på Klass 9A på SVT. Det gick tyvärr inte eftersom jag fanatiskt glor på det här varje kväll mån-tors. Lite motsträvigt visade jag dock min goda vilja och lät henne se de första tio minutrarna. Man vill ju visa sig från sin generösaste sida när hon tar ledigt från jobbet i två dagar för att ta hand om min son! Tyvärr räckte de tio minutrarna för att mina värsta farhågor skulle besannas: Jag har missat flera avsnitt av ett toppenprogram för att jag av nostalgiska skäl har fastnat i en serie jag redan sett. I Klass 9a visade de en scen där matteläraren Stavros får ett litet utbrott på eleverna och pratar om hur tråkigt det är att ge så mycket av sig själv för att man vill att eleverna ska må bra och att de sedan bara bajsar på dina ansträngningar. (Obs! Mitt ordval). Och sen, när lektionen var slut, så kramade han alla elever innan de lämnade klassrummet. Aaaah! Jag får ont i hjärtat av sånt.
Läsåret 2005-2006 arbetade jag som ämneslärare i journalistik och grafisk formgivning på en gymnasieskola där jag dessutom var klassföreståndare för en trea. Jag vet att i mitt förra liv var jag lärare och i mitt nästa ska jag bli det igen, om de bara höjer lönerna lite. Det finns massor att sakna från det året!

1. Att få lära ut! Att så små frön av intresse som sedan kan leda till en livslång passion hos elever - det är få förunnat att få göra det på arbetstid.
2. Att rätta prov. Jo, jag gillar det systematiska med att gå igenom en fråga i taget och jämföra svaren med varandra så att det blir riktigt rättvist. Och sedan får man föra in resultatet i ett redigt excelark och sedan får man gå med tjocka luntan och möta elevernas (vissas) förväntan.
3. Att göra skillnad! Nu skryter jag lite men bland mina elever var det en grupp som gick ner till rektorn och lämnade in en skrivelse där de skrev att jag verkligen lärt dem skriva och att de ville att jag skulle få stanna. Vilken ära!
4. Att hålla utvecklingssamtal. "Hur tycker du det går? Hur trivs du i klassen? Är det något du vill förändra?" Alltså, man får betalt för att sitta och ha värsta trevliga djupdiskussionerna med roliga tonåringar. Och sedan få förtroenden. Från 18-åriga killar som inte trivs hemma, som man blir bollplank åt, som man rycker lite extra i, pushar lite snällare. Det tycker jag är högre än högst!
5. Att hänga i lärarrummet. Gratis kaffe och frukt såklart, men också lite lagom mysig manchesterstämning. "Ojdå, är klockan redan två? Då måste jag gå till dagens sista lektion som slutar klockan tre innan jag kan gå hem..."