När jag var liten var jag extremt tävlingsinriktad. Jag var också ett extremt stort fan av Melodifestivalen. Kombinationen av dessa två: Vi hade ingen video så jag ställde upp min lilla bandspelare på en pall framför tv:n och spelade in hela schabraket ( i efterhand har jag förstått att festivalen också sänds i radio). Sedan gick kasettbandet varmt hela söndagen så att jag på måndagen kunde gå till skolan och kunna texten till alla låtar. Gissar att jag var en plåga för både föräldrar och barn.
Jag gillar fortfarande Mello fast nu mer på ett spektakel-plan. Missade Amy Diamond förra veckan och det grämer mig. Jag är nämligen allra mest förtjust i unga artister, det har jag alltid varit. Antingen beror det på att jag själv som liten trodde att jag när som helst skulle bli upptäckt och så starkt kunde identifiera mig med mina "konkurrenter", men mer troligt är att jag alltid gillar en underdog. Små människor som är bättre än stora människor liksom. Tungt.
- Kommer ni ihåg Mini-Pops som hade ett eget inslag i programmet Razzel varje vecka? De såg ut som små versioner av Boy George och jag tyckte de var sanslöst coola. Vi övade till och med på en Mini-Pops show på skolan men sedan blev det inställt för vi bråkade för mycket. Synd på så vackra tyllsjalar, gummiarmband och hängselbyxor i pastell.
- Carola vann med Främling och jag blev uppriktigt chockad när jag frågade mamma om det fanns bättre sångerskor än Carola i världen och hon svarade ja.
- Långt innan Vanessa Paradis var ihop med Lenny Kravitz och gifte sig med Johnny Depp var hon barnstjärna i Frankrike och släppte bland annat supergrymma singeln Joe le Taxi. (Köpte den för övrigt samtidigt som Eurythmics Miracle of Love) Jag och en kompis ringde sedan min pojkvän (jag gick typ i femman), spelade upp låten och låtsades att det var jag som sjöng. Känns lite lagom vrickat sett i backspegeln.
- 1986 vann 13-åriga Sandra Kim Eurovision Song Contest (eller Stora melodifestivalen som vi brukade kalla den) iklädd en läskig rosa fluga. Jag var 11 och det gjorde enormt stort intryck på mig. När sambon var 11 blev han punkare. Say no more.
- Jag gillade till och med den där lilla snorungen Frans med Zlatan-låten häromåret. Det är något fel på mig.
2 kommentarer:
Diggar fem om dag. Bra idé. Du har inte funderat på att frilansa lite?
Tack gumman! Fem varje dag är min kreativa outlet nu när jag slipper omsätta kreativa uppslag i pengar. Nu har jag ett vanligt jobb och så kan jag pyssla med bloggen på fritiden. Sedan ska man väl aldrig säga aldrig.
Skicka en kommentar