Dammsugarens gång

I dagens DN läser jag att TCO föreslår en extremsubventionering av de hushållsnära tjänsterna för barnfamiljer där båda arbetar heltid. För några år sedan hade jag satt i vrångstrupen och tjoat om pigor och om städa upp sin egen skit, men nu... Ja, kanske. För vad är alternativen? Ett hushåll där båda arbetar, båda går på knäna, båda är utless. Eller ett hushåll där ena parten går ner i arbetstid så att hushållsgörat också får plats. På många sätt, nästan alla sätt, förespråkar jag det sistnämnda om det inte vore för att det i de allra flesta fall är kvinnan som går ner i tid och därmed förlorar värdefulla pensions- och SGIpoäng. Inte så hett.
Hur många par känner ni där mannen jobbar mindre än kvinnan? Hos oss jobbar jag mer men det är egentligen inget vi valt, det har råkat bli så en period då Sambon ska få igång sitt företag igen och vi behöver min heltidslön. Därutöver känner jag EN familj, där han gått ned i arbetstid sedan de bildade familj och hon jobbar kvar på 100. Däremot känner jag två familjer där papporna tar hela inskolningen på dagis och det tillhör nog inte heller vanligheterna, i alla fall inte ute på landet där vi bor. Där var det idel mammor och så Sambon som tog andra veckan.
Hursomhelst. Har just dragit ett supersnabbt städvarv medan Sambon var ute och joggade. Hur jämställt är det? Läser också om städning på Verldens gang. Kul läsning. Så här ser det ut hemma hos oss.

Status:
-Hushållet består av två vuxna, båda ordningsamma.
-Hushållet består av ett barn, 20 månader.

1. Plockar du leksaker varje dag, en gång i veckan eller aldrig? Jag väljer att tolka detta som om det gäller hela hushållet och inte de gånger JAG personligen plockar.
Jag/Sambon plockar flera gånger varje dag. Lilla H har alla sina leksaker inne på vårt kontor och alla har sin bestämda plats. Han får gärna riva ut och sprida dem omkring sig hur mycket han vill, men inför varje måltid, utelek, läggdags plockar vi undan allt. Tar max fem minuter.

2. Har du ett så kallat finrum eller säger du vardagsrum?
Vi har ett vardagsgrum som på skoj kallas The posh room. Innan Lilla H kom drack vi te och tittade på kaminen här. Sedan Lilla H kom försöker vi dricka te medan Lilla H tittar på DVD här.

3. Brukar ni, det vill säga hela familjen, äta framför TVn?
Väldigt sällan och aldrig Lilla H. Han får dricka mjölk framför lilla tv:n på morgonen men tv där uppe, den är nästan no no även för oss med all vit inredning.

4. Dammsuger du varje dag, en gång i veckan eller vid enstaka tillfällen?
Varje vecka samt vid enstaka tillfällen. Det är Sambon sam dammsuger och han tar hela huset en gång i veckan. Sedan dammsuger han om det är grusigt i hallen och kanske i köket om vi ska få gäster. Jag tar fram vår bordsdammsugare om jag spillt något smuligt på golvet.

5. Hur många kaffekoppar, alt glas, alt tekoppar kan du få ihop från det senaste dygnet om du går ett varv i huset/lägenheten?
Noll. Eller nja, möjligen kan man hitta halvdruckna vattenglas vid min dator eller på mitt nattygsbord.

Jag drömmer om en...

Det här med att jobba heltid och ha familj samt en och annan vän man vill träffa emellanåt, det gör att huset och dess innehåll hamnar långt ner på priolistan. Det känns i och för sig helt okej, känns sjukt att pumpa in så mycket pengar på materiella ting år och efter år. MEN. Jag drömmer ändå om att få till:

1. tavelvägg. Kanske i rosa kontoret. Kanske på de vita väggarna i tv-rummet. Den nedan är fin men jag tror på en med ramar i olika färger. Non?
   

Bild hämtad från den här bloggen.

1. ett mysigt rum till Lilla H. Potentialen finns, rummet i sig är jättefint med inbyggd sovalkov, lodrät spont och blankt, vitmålat trägolv. Men ett barnrum är det inte, alla leksaker finns på nedervåningen och i mitten av rummet står en stor dubbelsäng för nattgäster.
2. finare hall. Vi sparade de köttrosa kakelplattorna de förra ägarna la in men i övrigt är både vägg- och takbeklädnad nya. Trots det är vi båda sugna på att göra om. Jag vill ha något skojigare och mer funktionellt. Kanske är det en antites.
   
3. nya gardiner. De enda fönster där vi har gardiner kök och i vardagsrum och jag gillar ingen av dem. Det är svårt att få till det med gardiner. Är inte mycket för vepor samtidigt som det inte får bli för gulligt.
4. mysig matta till vardagsrummet. Skönt med bart trägolv på sommaren men under de kalla månaderna vore det gott med något mjukt att borra ner tårna i. Funderade ett tag på en kohud men det vill jag inte ha nu. Har en orientalisk, knuten matta i musikdelen så kanske kan vi hitta nån liknande som fungerar.
   

Partystassar jag minns

1. Ovan syns jag bakom kameran på en bild från förra helgen. Idag känner jag mig betydligt gråare. Men, men... när man sitter i sina svarta kontorsbyxor, sitt blåa linne och en städad svartrandig blus känns det gött att tänka tillbaka på tider då man var mer...ska vi säga flamboyant?
2. När jag växte upp var jag en riktig klädapa, det har jag efter min mor. Aldrig ett kalas utan ny outfit, aldrig en happening utan något speciellt. På den tiden låg ett Kapp-Ahl där Systemet ligger nu och därinne fann jag som sexåring en polyesterpäls för småflickor. Min mamma (vad tänkte hon på?) gick med på att köpa den. Men vilken färg skulle jag ha, vit eller rosa? Jag valde den vita, minns att jag kände mig mer klassisk. Och så en pälsmuff på det. En cerise. Jag gjorde storstilad entré på julafton.
   
3. Mamma sydde fem balklänningar till mig under mina gymnasieår. Det var så på min skola, små teens uppklädda till tänderna. Den bästa/värsta ur kollektionen var den illröda i moirétyg (ser ut som ett ådrat träd) med puffärm, v-ringning, snedskuren kjol med volanger. Tre påsydda rosor på bröstet. Till det svarta handskar och svarta klackar. Voilá!
4. Under mitt au-pairår i London fick jag för mig att ett par vita nätstrumpor skulle utgöra pricken över i i min britpop-influerade outfit som i övrigt bestod av kort, svart kjol, långärmad t-shirt i turkost och ett par svarta Adidas mockatrainers. Men nätstrumpor var inte inne då, det var inget man slank in på Top Shop och plockade upp. Så då fick det bli ett besök på Ann Summers, där jag snabbt fann det jag sökte. Måste erkänna att jag blev lite röd om kinden när jag plockade upp dem ur förpackningen och det visar sig att de har ett stort hål precis för...ja, ni fattar. Men det syntes nog inte under kjolen får vi hoppas.
5. Kommer också att tänka på vad jag hade på mig kvällen då jag först träffade Sambon. Inte för att det var så spektakulärt men ändå. Först: Nördglasögon med gula glas. (Nej, skäll inte, detta var 1998). En tight grå cardigan i konstgjort material med mönster, silversandaletter, svarta tajta sammetsbyxor.

Minns en grej med de där byxorna, de i sammet. På förfesten hade jag vid tillfälle hoppat upp och satt mig på diskbänken (antagligen för att röka under fläkten). När jag hoppade ner igen fastnade jag i kladdig limejuice från vårt drinkblandande och lämnade ett litet svart, fluffig spår efter mig. Idag hände en liknande sak. Jag hade satt på Lilla H nattblöjan och pyjamasen och lagt honom i sängen när jag börjar leta efter den gamla blöjan. Vart tog den vägen? Visst tejpade jag ihop den och la den på sängen bredvid skötbordet? Var är den? Jo, fastklistrad på min egen bak. Tiden går, enkla nöjen består.

Jag borde verkligen...

1. Ringa försäkringskassan...
2. Skicka in pensionspappren från tidigare arbetsgivare till den nuvarande. Fick ett mejl från HR-avdelningen förra veckan med ett brådskande utropstecken på. Haha! Ställ dig i kön, honey!
3. Skicka in de ifyllda pappren om fackföreningsbyte.
4. Plocka av vinbären och koka sylt.
5. Vara kåt, glad och tacksam.
   

Sushi in Swenglish

Har haft bredbandsstrul så gårdagens inlägg får bli dagens.

Vi är inga större sushifantaster, Sambon och jag. Jag på grund av en lite obehaglig upplevelse på en sushirestaurang för några år sedan och Sambon för att... tja, det är väl för nyttigt eller nåt. Men så åt vi ju sushi på festen i lördags och sedan dess har Sambon haft regelrätta cravings. I vår by är det dock glest mellan wasabin så idag när jag kom hem serverades det...just det: sushi på svengelska:

1. Tag lite kokt indiskt ris (basmati). Det är också ganska kladdigt och går med lite övervåld att klämma ihop till små kuddar.
2. Tryck ned några gröna ärter i mitten.
3. Placera ut riskuddarna på ett fint fat och lägg en fiskpinne på varje.
4. Lägg en gurkskiva på toppen.
5. Ät med Kikkoman soja och Colemans mustard istället för wasabi. (Mycket stark, illgul engelsk senap).

Godare än det låter faktiskt!

Very funny, Peter

Roligast idag. Elefanten ger mig nästan lite magknip.

Man mår som man förtjänar

Och jag måste gjort något bra. För trots en sjusärdeles förkylning, en fest som varade till klockan 04:30 och ett nattsömnssaldo på fem timmar mår jag fint!

1. Min goda vän Sus som tog emot oss som nattgäster efter festen gav mig en tablettkarta med naturläkemedlet Colizin när hon hörde mitt kraxande imorse. Jag är inte den som som springer ned dörren till hälsokostbutiken men de här goda små sugtabletterna har varit riktigt bra under dagen. De innehåller zink och boveteextrakt och är bra för halsen.
2. Innan vi vinkade hejhej till festen delade vi broderligt på ett rör svartvinbärsresorb, vätskeersättning. Resorb fungerar. Så är det bara. Har kört med det regelbundet sedan vår vän J, som är ambulanssjuksköterska och blivande läkare, lämnade kvar det hos oss för ett par år sedan och han borde ju veta.
3. En annan favorit som också kommit till användning idag är Differin, ett acnemedel som jag fick av en kompis en gång. Jag stryker på ett tunt lager de dagar jag fått för lite sömn, druckit för mycket alkohol eller tagit lite stryk av diverse parfymerade solkrämer. Då kan min panna bli lite rödmosig med små plitor men Differin bara trollar bort dem. Outstanding.
4. 4. Ett par Alvedon har det ju också blivit men mest för att dämpa förkylningen.
5. Bästa medicinen var dock att vakna och tänka tillbaka på en fantastiskt rolig fest med goda rusdrycker, hämtsushi OCH pizza, goda tårtor, singstar, cigg på balkongen, massor av dans till Sambons eminenta spellista och ett gäng otroligt partysugna, barnlediga vänner. Att morgonen därpå få äta finfrukost med nybakta scones, att åka hem och kramas länge med Lilla H. Äta mammas goda kycklingrätt och sedan ligga och skrota framför Pettson och Findus, ja det är så underbart att medicinskåpet bågnar. I love my family!
   

Work hard. Play hard.

Det blev inget inlägg igår. Jag somnade i soffan klockan 20:30, vaknade av Sambons "come on now sweetheart" kl 22:35. Raka vägen in till sängen för att läsa sista tre sidorna av Berlinerpopplarna (norsk myslitteratur). Jag är lite sjuk. Halsont, huvudvärk, ledvärk. Lilla H har smittat mig med sin dagissjuka. Och även om jag somnade lycklig var gårdagen en sådan där dag man inte vill ha varje vecka.

1. Det är min dag att lämna på dagis, jag vill ju så gärna vara involverad även om det rent praktiskt skulle funka att Sambon både hämtade och lämnade. Lilla H blir ledsen redan i tamburen. Nänänänä, mamma, mamma... Ringer Sambon och min mamma i bilen på väg till jobbet för att prata av mig. Ska det vara så här? Ska jag lämna mitt barn, ledset, hos några som egentligen inte känner honom alls? Ringer dagis när jag kommer fram. Mitt soltroll har varit ledsen i 45 minuter men nu har han lugnat ned sig. Jag sväljer och sväljer.
   
2. Börjar först klockan nio med ett möte för en KY-utbildning i grafisk produktion. De har arbetat gruppvis med att under en vecka skapa en pitch för vårt företags kommunikation med generation Y. Som en skoluppgift alltså. Mycket underhållande och ett helt gäng smarta, snygga, kreativa idéer. Gillar mest förslagen om anonyma filmer på YouTube. Kollar hela tiden på klockan, hinner egentligen inte vara här. Och så kollar jag in deras kläder. Små blivande reklamare i trendiga tees.
3. Stannar vid shoppingcentrat som gud glömde på väg till kontoret. Tjugofem minuter senare har jag stressköpt två par skor, två par tights, ett par leggings, en axelbandslös BH, flaskor på systemet samt en take away sallad.
4. Hittar inte fokus på jobbet förrän efter någon timma. Slafsar i mig min sallad. Häromdagen räknade jag till 21 stycken oavslutade artiklar, de har säkert inte blivit nämnvärt färre sedan dess. Jag har deadline måndag morgon men är trygg i vetskapen om att jag inte hinner leverera mer än en bråkdel. Hela veckan har jag fått akutgrejer inslängda till mig, grejer som jag heller inte kan lägga på någon annan. Det är bara att gilla läget. Strax innan jag går hem sitter jag och lägger över bild och text i redigeringsprogrammet. Sånt pyssel gillar jag.
5. Kommer hem och lägger mig på golvet. Varje gång jag sätter mig upp blir jag nedbrottad av Lilla H som gör lejonljud. Vi har det så mysigt. Jag proppar mig själv full med alvedon och Sambon lagar lite pasta. Lilla H somnar, jag somnar...
   

Och så morgon. Ikväll är det nytt försök för festen som inte blev av och mina föräldrar ska vara barnvakt. Jag går på alvedon och ser fram emot att stryka min klänning, ska passa på nu när Lilla H tar igen veckans uteblivna sömn. Skorna jag köpte igår ska jag lämna tillbaka. Jag har landat igen.

Å lilla knytt!

Läser Tove Janssons formidabla Vem ska trösta knyttet för Lilla H och faller nästan i gråt, trots att slutet är gott. Jag blir så rörd, så melankolisk ända in i hjärteroten när jag tänker på oss knytt. På hur vi kallar oss människor och på hurdana vi är, vad våra arma själar behöver.

1. Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
   på natten blir det hemska mycket värre än det är.
   
   
2. Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
   och dörrarna står öppna och hans lågor brinner ner.
   Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
   när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
   
   
3. Och knyttet gick och gick men inget hände
   fast det fanns fullt av folk på alla håll.
   Han såg ej till en enda som han kände
   för knyttet var ett mycket ensamt troll
   
   
4. Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
   hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
   Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
   vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?
   
   
5. Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
   och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
   men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
   nu är jag mera arg än rädd och det är ganska bra
   

En blondin bland hermelinerna

Är så toktrött att jag snor några frågor från senaste Mama under rubriken Hej kulturmamman! Jag är så oerhört lite kultur just nu så det här ska verkligen bli intressant. Jag kör bakifrån. Ja, alltså, bland frågorna.

1. ...modeförebild. Sienna, Kate, Chloe...Nä, alla är trista. Madonna då? Hon håller väl stilen? Såg ni bilderna från hennes 50-årskalas? Fiiin outfit med lårhöga stövlar och så väldigt prydligt upptill. I like.
2. ...kulturfylla. Kulturfylla? Vad betyder det? Att man blir full på kultur eller full i sällskap med kulturella typer? Kanske förra veckan när jag drack stora glas på liten pub tillsammans med några informatörer, museitjänstemän och schletna journalister.
3. ...inköpta kulturprodukt. Tänk nu. Pannan i djupa veck. Jag köpte en ljudbok till min far i lördags, det får duga.
4. ...dvd-film. Two days in Paris av och med Julie Delpy. Dålig tyckte Sambon (som älskade Before Sunrise). Okej, tyckte jag.
5. ...lästa blogg. Blondinbella. Jo, det är sant. Idag började hon skolan igen.

Byter tillbaka till min gamla profilbild nu. Är så trött på att se mig själv stå där med ett glas vin. Titta på mig vad kul jag har, liksom. Usch. Trött jag blir.

Fikatajm

Fika... Detta söta, svenska ord. Vi började fika på allvar i högstadiet. Gick ner på stan, köpte en kopp ljummet te och kedjerökte några timmar. Likaså på gymnasiet. Man tog en fika, helt enkelt. Löste världsproblemen.
Universitetstiden var så klart en orgie i fikor men nu med ett något förflyttat fokus. Varför inte ett glas vin? Särskilt för mig som bott i England där chocken över att det knappt fanns några fik att tillgå lade sig något då man insåg att det ju var riktigt mysigt att bli smålullig mitt på blanka eftermiddagen. Men nu, snart, ska jag iväg och fika med några goda vänner.

1. Hit ska vi gå, öppet till 21.


2. Fiken här i stan är kända för sina stoooora kanelbullar. Om du går in på Café Husaren lite längre ned på gatan kommer du få en chock, så stora är dom.


3. Fika är även namnet på min kompis svenska business i NY. Läs mer om Fika här.


4. Viktiga ingredienser för en lyckad fika är: Soffa, gott kaffe, fräscha mackor, läskande bakverk.


5. Snart är det jag som står vid den vackra disken och väljer. Just nu känns det alternativet mycket lyxigare än att gå på restaurang. Bonus: jag kommer kunna köra bil hem.

Hösttröst

Stövlar från Asos, tapet från Sandbergs, tallrikshylla från Living by W, anteckningsbok från Paperchase.

Typ hundra jobb

Jag började jobba när jag var 12 då jag bönade och bad om att mammas arbetsplats skulle säga upp kontraktet med städfirman och anställa mig. Varje vecka tömde jag papperskorgar, dammsög, dammade och skurade toaletter. Det tog ett par, tre timmar och jag vill minnas att jag fick nån femhundring i månaden för besväret. Mycket pengar för en 12-åring, det nästan dubblade månadsinkomsten. Sedan dess har jag haft såååå många jobb men först nu, häromdagen, blev jag erbjuden fast jobb inom den bransch jag faktiskt utbildat mig inom. Känns konstigt, kul, vuxet och lite läskigt. Som slutet på en lång resa. Även om det inte är officiellt ännu.

1. Glassigaste jobbet var på konstmuséet där jag arbetade ett par kvällar i veckan när jag pluggade journalistik. Ibland satt jag i receptionen men oftast satt jag vakt utanför någon specialutställning, läste kurslitteratur och drack te. Nice.
2. Stressigaste jobbet var informatörsjobbet jag hade innan Lilla H föddes. Saxat ur mitt CV nedan:
   
   
   (...)En stor del av arbetet bestod i att arbeta med hemsidan. Jag författade texter, ansvarade för och bearbetade bilder, lade ut material samt arbetade mycket nära den ansvariga webbyrån med förändringsfrågor och tekniska lösningar. Arbetet som informationsansvarig bestod också i att skriva pressreleaser, kommunicera med pressen, hålla kontakten med samtliga översättare, skriva interna veckobrev samt ansvara för och skriva alla utskick till kundklubben. Dessutom fungerade jag ofta som medförfattare och supportperson till ombord-magasinet, prospekt, delårsrapporter och liknande. Tjänsten på (...) krävde projektledaregenskaper och goda datakunskaper då jag arbetade mycket med bilder i Photoshop samt rent tekniskt med hemsidan etc.
   (...)
   
3. Mysigaste jobbet var nog i en inredningsbutik i London. De sålde en blandning av gamla grejer, mest 30-50-tal, och nytillverkat i gammal stil. Det var typiskt dammigt och charmigt med trevliga kunder. Så ofta vi kunde kokade vi kaffe som vi avnjöt i någon av de fina fåtöljerna som fanns till salu.
   
4. Roligaste jobbet var när jag var redaktör för morgontidningens ungdomssidor. Superroliga, kreativa gymnasister som bara längtade efter att jag skulle skicka ut dem på uppdrag för att sedan tacksamt ta emot mina av rödpenna nedkladdade alster. Eller?
5. Konstigaste jobbet kan ha varit när jag satt vid ett löpande band och ansvarade för att de missformade kycklingnuggetserna hamnade i Sibylla-lådan och de fina gick till McDonalds. Det kan också ha varit när jag klippte små bitar av grisnjurar hela dagarna för att sedan undersöka om de var kontaminerade. Det blir nog dött lopp där.
   

Höst är lika med TV

1. Six Feet Under
2. Lost
3. Grey's anatomy
4. Prison Break
5. Gilmore Girls

Jag ser ta mig sjutton knappt aldrig på tv/film längre. Mina kvällar ser i korthet ut som följer: Leker med Lilla H och äter middag, lägger Lilla H halv åtta, pysslar lite i köket, lagar mat/bloggar/pratar i telefon/läser/betalar räkningar/tar fram kläder till dagen efter/duschar... Det finns liksom ingen tid över till TV till Sambons sorg. Han är en riktig tv-junkie och tycker det är så mysigt när vi soffpotatisar ihop. I vintras hade vi en mysig period när vi bänkade oss varje kväll till repriser av det här. Men nu behöver vi något nytt. Jag tror på dvd-boxar, då väljer man själv tid och plats. Men vi behöver tips! Vad ska vi välja? Ovan listade serier har helt gått oss förbi förutom något enstaka avsnitt. Andra tips är också varmt välkomna. Vi gillar båda följande serier (så får ni en inblick i vår smak): Seinfeld, House, State of Play, Only Fools and Horses, Nattskiftet.
Har förresten en osedd box med Scrubs som jag vet att många gillar. Kan det vara nåt?

Dagisvecka nr II

1. Måndag: Jag är tillbaka på jobbet och Sambon tar Lilla H till dagis. Sambon fortsätter med vår "smita iväg-taktik" snarare än ett regelrätt avsked, det gick inte så bra då vi provade det i onsdags. Den här taktiken fungerar dock fläckfritt och Lilla H leker glatt. Äter bra gör han också. Jag ringer Sambon så ofta jag kan med och vill höra allt. "Vilka sånger sjöng dom på samlingen? Satt han still? (Dum fråga) Var det några nya barn där? Vad hette dom? Lämnade du kvar ombytet? Hade han tröja på under regnjackan?
2. Tisdag: Idag är det D-day. Lilla H ska sova på förskolan för första gången. Sambon vinkar hejdå redan klockan tio och när klockan närmar sig tolv sitter jag som på nålar på kontoret. Ringer dagis efter en stund. "Hur går det? Nja, inte så bra, han är väldigt ledsen. Du får nog ringa till Scott och säga att han kommer hit." Mitt hjärta ömmar. Hur ska det gå med sömnen på dagis? Kommer han någonsin vilja sova där? Kontrasten mot hemma är så stor. Hemma: Spjälsäng, eget rum, somna själv, tystnad. Dagis: Madrass på golvet, dela rum med fem-sex andra barn som ska somna samtidigt, inte så tyst.
3. Onsdag: Idag är det nya tag. Redan på morgonen hoppar Lilla H ut i hallen och kryper upp i sulkyn. "Mimmi", säger han. Det betyder dagis då hans kompis Mimmi också håller på att skolas in. Bra! Här vilar inga ledsamheter. Sambon vinkar hejdå och jag tittar på klockan stup i kvarten på kontoret. Halvett ringer jag. "Jo, han sover". Vilken lycka! Lite ledsen hade han varit och han vaknade redan efter en timma, men ändå. Lycka!
4. Torsdag: Lilla H har fått dagissjukan. Snoret ringer och pannan är varm. Mammas febriga prins får stanna hemma. Ser redan VAB-dagarna flimra förbi...
5. Fredag: Studiedag.

50 mil

Idag ska jag ut i verkligheten igen, jag ska köra ner till Blekinge - 50 mil tur och retur. Jag räknar med att vara framme strax efter elva. Med i packningen finns:

1. ljudboken "The Lady and the Unicorn" av Tracy Chevalier.
2. en Volvo S40. Brukar hyra mindre bilar, miljön och sånt ni vet, men ska man köra så långt på bitvis ganska risig väg vill jag sitta säkert.
3. tankar på mina killar här hemma. Lilla H är syyyyk efter sju (korta inskolnings-)dagar på dagis. Igår kom dagiselvan med två snor-ilar, inatt febern. Sambon är trött efter att ha tröstat hela natten.
4. regnkappa och banan för obvious reasons.
5. kartor i alla storlekar. Vad gjorde folk innan Eniro på nätet fanns?
   

Välkomna hem!

Sambon har lyssnat på Depeche Mode sedan jag kom hem från jobbet för snart tre timmar sedan. Höjer ni inte på ögonbrynen? Då ska ni veta att hans åsikt om DM är att de är ett gäng Essex-boys som har haft världens tur. (Essex = county i England som allmänt betraktas som okulturellt) Men idag diggade Lilla H och jag till alla gamla godingar. (Personlig favorit: Dreaming of me) Själv tillbringade jag mången tonårstimma i replokalen där killar inte blev insläppta om de inte hade synth-lugg och minst en Nitzer Ebb-platta. Så DM är en stooor del av min uppväxt även om jag sällan lyssnar på dom nu.

Men - och det var detta jag skulle komma till - idag flyttar våra goda vänner hem från Washington DC där de har bott i tre år. En gång har de varit hemma under den tiden och vi har saknat dom! Jag tror Sambon depechar som en hommage.
A är min gamla gymnasie- och körkompis, M är hennes man och de är båda superstora DM-fans. M är lite kär i Dave. Här kommer lite fakta om A:

1. A kommer ofta försent. Bonnatös som hon är fick hon flytta in till metropolen när det blev gymnasiedags och utan mamma blev det alltid sena morgnar. Vi i kören brukade försöka med att samlingen var en halvtimma tidigare än den i själva verket var, men efter ett tag kom hon på oss.
2. A sjunger så fint och hade en gång i tiden ett skivkontrakt med en grupp som hette Elasmo. (Gammal artikel skriven av Ebba von Sydow på den tiden då hon skrev om musik) Men precis när det skulle till att hända saker splittrades dom, eller hur det nu var...Bittert!
3. A gör sin egna korsord.
4. A blev ihop med M (som numera är hennes make) när hon jobbade extra i en jourbutik. M bodde i närheten och brukade komma dit lite väl ofta för att det skulle vara naturligt. En dag kom han dit tre gånger, den sista gången hade han "glömt köpa salt". Så började de prata om musik och sedan var det klippt. A blev hembjuden på middag (tror att hon serverades strömming och potatismos) och kikade vid tillfälle lite i köksskåpen. Där stod det oöppnade saltpaketet.
5. M är finkock och har bland annat arbetat här. Han lagar helt fenomenalt god mat till skillnad från A som har, tja, vissa begränsningar på sin meny. Men M är som vanligt oerhört supportive och hävdar att A "gör en grym Marie-Louiselåda", om nu någon av er känner till den anrättningen. Hursomhelst så vet jag att A har varit superhjälpsam i köket där borta i Staterna, ever the good wife. Välkomna hem! Vi ses på fredag!
   

Om jag visste då vad jag vet nu...

Till alla nya mammor kommer här mina bästa råd - totalt icke-PK såklart!

1. Ersättning är toppen. Det känner jag nu. Amning är....f-n jobbigt. Jag ammade i fyra och en halv månad och det var ett riktigt sliiiiit. Då var det ju bara att bita ihop och stå ut men nu i efterhand känner jag att jag skulle kört på med ersättning tidigare.
2. TV-tittande är inte av ondo. När Lilla H var liten fick han sitta med ryggen vänd mot tv:n i sin babysitter om det var något vi absolut ville se. Nu tittar han en stund varje dag på favoriterna Mumin (Mimu), Bob the Builder (Boh), Molly (Mo-i) och de andra. Han hänger med i handlingen, pratar, klappar händerna och lär sig massor av nya ord.
3. Låt dem sova i eget rum! Vi väntade i ett år och hann gå igenom hur många ursäkter som helst men jädrar vad mycket bättre vi sov hela familjen när vår lilla lättväckta trasselprasslare fick flytta in till sitt egna krypin.
4. Skaffa barnvakt tidigt. Vänta inte tills ni går på knäna och bara går och gnäller på varandra som två sömngångare. Det är inget svaghetstecken att vilja ha ett schysst förhållande OCKSÅ.
5. Skit i vad alla andra säger. Både de präktiga (jag själv när Lilla H var ny) såväl som de (något) opräktiga (jag själv nu!) Men se till att du själv mår bra! Förvandla inte dig själv till en martyrmamma som går och lider i tysthet. Önska, fråga och kräv. Because you're worth it!
   

Dyrt vs billigt

Jag och tre av mina bästa vänner bor numer (nästan) i samma stad igen. Hurra! Men vi fortsätter att mejla varandra frenetiskt om högt och lågt. Mycket barn blir det (alla fick sina första inom loppet av ett och ett halvt år) och en hel del jobb (vi pluggade journalistik ihop). Men det är oftast de andra grejerna som riktigt får en att skratta. I flera dagar har vi till exempel haft en diskussion om skor. Om faran med att köpa billigt, om tantvarningen med att köpa Ecco.
Min konsumentpersonlighet:

1. Dyra vinterskor * Billiga sommarskor
2. Dyrt mineralpuder * Billiga ögonskuggor
3. Dyra, färska grönsaker * Billiga konserver
   
4. Dyra cornflakes * Billig musli
5. Dyra frisörbesök * Billiga kroppsprodukter
   

Viktiga datum för vackra kvinnor i min närhet!

1. 25 september
2. 7 oktober
3. 12 november
4. 31 december
5. "någon gång i mars"

Det blir en höst full av babyklädesinköp. Så mycket roligare än pojkkläder i strl 86... Keep on breeding, girls and boys!

Bild: Anne Geddes

Vem är du? (Vem är jag? Levande charader)

Jag blev spådd en gång, av en fd kollega som läste i tarotkort som hobby. På en avdelningsfest lade hon allas våra stjärnor och jag var sist ut. Alla andra hade oooh:at och aaaah:at och sagt att allt stämde preciiiis. Till mig sa hon att jag aldrig skulle bli rik. Hon sa säkert massa annat också men vad har jag glömt. Så varje gång jag känner mig lite för fattig för att unna mig något jag vill ha så tänker jag på det där: Du kommer aldrig att bli rik.
Lite av samma orsak drar jag mig för att läsa horoskop och fylla i personlighetstester; jag vill liksom inte få reda på något negativt. Notera att jag egentligen inte tror att man kan utläsa något speciellt om en person enbart med hjälp av någons födelsemånad.
Personlighetstester är såklart något helt annat: Där svarar man ju faktiskt på frågor. Men hu så läskigt om resultatet skulle bli: Du är en talanglös, osympatisk person med få ambitioner och ännu färre vänner.
Dålig karaktär har jag också eftersom jag inte kan hålla dem ifrån mig. Fast det jag gjorde igår var roligt. När jag svarade på frågorna kändes det konstigt, man kunde liksom inte lura testet, if you know what I mean. Resultatet kan ni läsa här:

1. Länk till testresultatet och själva är intresserade av att göra det. Det kanske inte är allt som stämmer: "Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar" Måste jag det? Nja, jag gör nog avkall på mina värderingar minst en gång om dagen. Skulle jag kunna arbeta som sociolog eller socialarbetare? Det tror jag tyvärr inte att jag har tålamod för. Skulle kanske bemöta en hjälpsökande med "Men herregud, ta dig nu i kragen".
   Men annat stämmer himla bra. Av listan med 21 tänkbara yrken för "min" personlighetstyp har jag arbetat med sex stycken (lite löst räknat) och haft ytterligare fyra som stora intressen. Inte illa.
   
2. Det finns en bok av Liza Marklund och någon mer som heter "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". I den listar de fyra sorters typer som beskriver vilka roller kvinnor tar/får på arbetsplatsen. Den första är mamman. Sedan jag själv blev mamma i riktiga livet har jag närmat mig den här typen något mer. Nu hör jag mig för om kollegors barns influensor etc men den är fortfarande ganska långt från mig.
   
3. Sedan kommer förförerskan. She is so not me. På vissa arbetsplatser (läs: redaktioner) verkar det vara kutym att vara ihop med någon på jobbet. Det har alltid verkat krångligt, tycker jag. Och jag blir mycket hellre uppskattad för att jag är bra på mitt jobb än bra på att klippa med ögonfransarna.
   
4. Järnjungfrun då? Nä, här är det verkligen iskallt. Jag är alldeles för pratsam och tjejig för att någonsin kunna tillskriva mig ett sådant epitet. Nä, den som är allra mest lik mig är
   
5. maskoten. På gott och ont. Maskotar är nog sedda som ganska trevliga prickar men blir de tagna på allvar? I mitt vanliga liv är jag mycket mindre käck än vad jag är på jobbet. Jag tror det har att göra med att jag bytt arbetsplats så himla många gånger och att den här personlighetstypen lätt blir omtyckt och en "del av gänget". Eller så kan det ha att göra med mitt utseende, liten och blond, då tillskrivs man lätt epitet som kan appliceras på just maskotar.
   

Vilken typ är du på jobbet?

Vaken mitt i natten

Jag är alltid så här i övergångsperioder. Hinner liksom inte älta klart som vaken så då väcks jag av mitt undermedvetna mitt i natten. Klockan tio i tre tittade jag på klockan och låg sedan och försökte tänka snälla tankar. För det vet väl alla att i vargtimman löser man inga problem? Klockan fyra gick jag upp och jobbade, jo, det är sant. Några små utskick som ska administreras så här sitter jag nu. Jobbar hemifrån halvtid den här veckan och det är ingen dans på rosor kan jag berätta. Ska i teorin kunna koppla upp mig mot vår server, men herregud, det går så långsamt att jag vill smälta ned och dö. Otålig som jag är börjar jag maniskt klicka upp nya program och så låser sig hela skiten istället. Jaja.
Idag, fredag, ska jag ta det lite lugnare. Har till och med en inbokad date med min Sambo ikväll - jo, så långt har det gått att vi numer planerar in kvällar då vi "bara har ögon för varandra". Skulle vi råkas vid andra tillfällen får man se det som en absolut bonus. Moahahaha.
Dagen som var igår, torsdag, såg ut såhär:

1. Lilla H vaknar klockan halvsju. Sambon går upp, jag känner mig nästintill död då jag varit ute på kompisdejt föregående kväll. Jag kommer ner kvart i åtta, då har de fortfarande inte ätit frukost. Jag låtsas som om jag inte blir irriterad och börjar duka fram. Lilla H gnuggar sig i ögonen. Han är ett barn som sover en bra sväng på förmiddagen. Detta rimmar dåligt med dagistiderna och jag känner hur jag börjar oroa mig. "Hur ska han orka vara vaken till tolv om han redan är trött?" osv. Slutar med att jag går upp och lägger honom.
2. Hastar runt och gör mig i ordning för projekt Dagisinskolning, dag III. Dricker kaffe samtidigt som jag packar ned lite kläder att ta med och lämna på dagis. Sambon märker gummistövlar och nya regnjackan med markeringspenna. Lilla H har ärvt ett par jättefina svarta, PoP överdragsbyxor från lille Alfons. Emma har skrivit Alfons i, med sin fina handstil. Jag blir så outsägligt ledsen. Tänk, hon skrev det när Alfons skulle börja på dagis. Så mycket förväntningar, så mycket framtid. Drygt ett år senare skulle allt gå om intet.
   Jag väcker Lilla H klockan tio över nio, han har sovit i 45 minuter och vill inte vakna. Sedan kissar han över hela golvet när jag ska ta på ny blöja, det har han inte gjort på flera månader.
3. Vi anländer till dagis bara ett par minuter efter halvtio. Lilla H älskar redan dagis. De är tre små snuttar som ska skolas in, två personal och ett ordinarie barn på plats. Lilla H springer mellan rutschkanan, åk-bilarna (biiiij, biiiij, biiiij), boklådan och det låga tvättstället som är särskilt intressant. Vi har en liten samling och sjunger sånger som han kan (Lilla snigel, Blinka lilla) Han gör små rörelser och mitt stolta modershjärta är nära bristningsgränsen. Sedan är det dags för mamma nummer ett (även kallad Yoga-mum av Sambon. Vi var med i samma föräldragrupp och har blivit goda vänner) att säga hejdå till sin lilla Mimmi och gå och sätta sig i personalrummet en stund. Mimmi blir lite ledsen och jag ser på Lilla H att han blir bekymrad, han får liksom en rynka mellan ögonbrynen. Mimmi återhämtar sig snabbt och sedan är det min tur att gå. Byebye, säger jag och medan jag försvinner i korridoren hör jag hur Lilla H börjar vråla hysteriskt. Det hörs väldigt väl in till personalrummet kan jag säga och efter tio minuter kommer fröken Ida och hämtar mig. Lilla H kastar sig i min famn men efter tjugo sekunder är han nere på golvet och leker igen. "Det går aldrig att gissa sig till vilka barn som kommer tycka det är jobbigt" säger hans fina inskolningsfröken. "Och du är inte så ängslig av dig va?" "Nej, det är jag inte", säger jag. (Du förstår jag har en smart lösning där jag klarar allt med en axelryckning och en ärmuppkavling på dagtid och så lever jag ut mina farhågor om natten istället. Bra va?)
   Nä, allvarligt talat, så är jag inte orolig (peppar, peppar) för det här med dagis. Jag ser att Lilla H trivs där, han tyr sig redan till personalen som också gett ett väldigt bra intryck.
   
4. Kommer hem vid halvtolv. Lilla H lever ut sina känslor idag (bra, du ska inte bli som mor din) och vill inte sitta i sin matstol och äta lunch. Du kan väl avdramatisera det lite? tycker Sambon. Nejnejnej, jag har bara tid för drama. Sedan sover The little drama queen i två timmar och jag kopplar upp mig och försöker jobba. Och det går alltså väldigt långsamt, jag blir stressad och säger till Sambon (som sitter vid sin dator med ett skrivprojekt han HELA tiden vill diskutera - tur att vi inte jobbar hemifrån båda två till vardags) att han måste gå till lekparken när Lilla H vaknar för jag måste jobba. De kommer tillbaka klockan fem, då har jag övergett jobbandet till förmån för att "laga middag". Pyttipanna! (med ägg som Sambon steker, han har det väl ändå i blodet eller?)
   
5. Sedan leker jag med Lilla H, han badar, vi busar, han lägger sig. Klockan är halvåtta och jag jobbar lite till. Klockan halvtio duschar jag och kommer sedan på att jag måste märka Lilla Hs kläder. Samtliga. Nu. Eldar upp mig över att han inte har tillräckligt många "innebyxor" och surfar runt bland lite barnkläder (tips, anyone?). "What are you doing?" säger Sambon där han ligger framför tv:n medan jag springer fram och tillbaka med famnen full av kläder. Sedan hänger mitt martyr-jag upp tvätten också, fast att jag inte borde.
   Går och lägger mig klockan kvart i elva och börjar skriva på en novell. 23:32 over and out.
   

Å sånt som ingen av oss gör...

1. Dammar. Det händer väl någon gång i halvåret att jag tar ett krafttag men i övrigt gäller att det som inte de olika dammsugarmunstyckena klarar av, det blir helt enkelt inte gjort. Atjo!
2. Planterar om växter. Just nu har vår största gröna växt vält eftersom den behöver stagas upp/planteras om. Det var en vecka sedan och ännu har ingen fått tummen ur...
3. Håller ordning i hallskåpet. Det här är familjens svarta hål. Skor, stövlar, sandaler bara slängs in, har man tur hittar man ett matchande par. Som tur är har vi dörr till eländet.
4. Putsar fönster. Häromdagen fick vi en stooooor fågelblaffa på vårt sovrumsfönster. Kan man hoppas att den regnar bort nu när ovädret drar in? Jag gillar egentligen att putsa fönster och kör med tidningspapper och fönsterspray men det är nåt med fönstren här på landet, de blir liksom aldrig rena så nu har jag kapitulerat. Vill man beundra utsikten får man gå ut på altanen.
5. Gör en budget. Det har gjorts små tappra försök men sedan kommer det något emellan. Jag vill inte säga att vi är oekonomiska, bara lite ointresserade. Det ordnar sig, liksom.
   

Sånt vi delar på...

1. Matlagning. Fast om jag ska vara ärlig gör Sambon mest (men jag storhandlar å andra sidan oftast själv)
2. Toalettstädning. Med lite plus åt mitt håll.
3. Tar hand om Lilla H. Fast när jag är hemma släpper jag honom ogärna ur sikte.
4. Tvättar kläder. Sambon plockar oftare i och ur, jag viker ihop och bär upp.
5. Pysslar, fixar och plockar undan. Sambon plockar, plockar, plockar - pedant som han är, men jag är inte så dålig på att röja undan jag heller. Jag pysslar och fixar det mesta till högtider och fester, Sambon flyttar omkring möbler, ramar in tavlor, viker ihop filtar och puffar kuddar.

Missa inte morgondagens final: Sånt som ingen gör...

Förlossning - tjoff!!! - dagis

Idag började Lilla H skolas in på dagis. Min lilla prins! Så roligt, så spännande men också väldigt laddat. Känns ju som igår jag var med om det här...

1. Jag gjorde min sista jobbdag tre dagar innan jul, då var det fortfarande nästan tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Samma kväll som jag slutade var det julfest och jag gick dit i svart klänning, silvriga tajts och svarta, högklackade stövlar. Dansade mycket och hade fantastiskt roligt. Men efter det var det som om kroppen bara stängde ner. Jag var på ett inbokat besök på MVC dagen efter och min fina sköterska Elisabeth tittade på mig och sa: Jag tror att det är dags snart! Jag ser att du är redo!
   
   
2. Den 29 december stod jag i duschen runt lunchdags när den första värken kom. Sambon stod med underarmarna inne i en kalkon när jag berättade. Han stelnade till men jag lugnade honom med att vi inte behövde ställa in festen, det var nog bara falskt alarm. Ett par timmar senare visste jag med säkerhet att värkarbetet hade börjat och vi fick ringa runt och avboka. De här timmarna kände jag bara lättnad, lättnad över att jag skulle slippa släpa runt på min ömma kropp ytterligare veckor och lättnad över att jag klarade av att parera värkarna så bra.
   
   
3. Till slut kan de inte höja lustgasen mer och jag ber om en epidural. Det nya skiftet har gått på och min barnmorska heter Pia. Det är hon som ska förlösa mig. Hon är lite rakare i tonen; nu är det business som gäller. Hon undersöker mig och säger att hon inte vill sätta en epidural nu. Värkarbetet går så bra och hon är rädd att det skulle stanna av betänkligt med bedövning. Jag grips av ett kort ögonblicks panik men lugnar mig snart. Jag klarar av det här, det måste jag göra.
   
   
4. Jag orkar inte längre prata mellan värkarna, jag går in i mig själv och andas, andas, andas. Jag är medveten om vad som sker runt omkring men jag bryr mig inte så mycket. Hur länge ska det hålla på, tänker jag. Hur länge orkar man med det här?
   
   
5. Så är huvudet ute och jag känner hur jag spricker. En intensiv smärta och sedan glider han ut, som en fisk. Klockan är 00:23 den 30 december. Mitt barn skriker till och tystnar sedan. Han har alldeles svarta ögon där han ligger på mitt bröst och kikar. Nu är han här, vår älskade Holger.

Utdrag ur Min förlossningsberättelse, som jag skrev ned först häromdagen.

Saker Sambon slipper...

1. betala räkningarna och allt pappersarbete inkluderat.
2. köpa födelsedagspresenter, gå-bortgåvor, gratulationskort. Drar dock en gräns vid hans familj - dem får han baske mig komma ihåg själv.
3. vattna blommorna.
4. sköta allt administrativt meck som rör huset, förskolan, bilen, läkarbesök.
5. bjuda hem gäster.

Saker jag slipper...

...men inte alltid utan protester.

1. tvätta bilen
2. fylla på pellets i pannan
3. döda mördarsniglar
4. dammsuga (inte helt sant, jag dammsuger ca fem gånger om året)
   
5. göra rent braskaminen

Följ den rafflande fortsättningen, bara på Fem varje dag.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Amanda.
20 frågor...Hur ska jag göra nu? Jo, tänk så här. Fyra gånger....just det - FEM - är lika med tjugo.

1) Vad åt du till frukost?

Fyra rostade mackor med ost och marmelad. Honungsmelon.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

Senaste jag tog är från 26 mars så jag var tvungen att ta en ny, den blev suddig. Jag måste göra som Engla och Blondinbella och öva lite oftare.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?

Sambon (med texten Aye. Tolka fritt!)

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...

Silver.

5) När var du arg senast?

Ja… Det var ett tag sedan jag var arg utåt. Kanske är dags snart. Blev i och för sig arg på Lilla H häromdagen då han nöp mig svinhårt i ögonlocket.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?

Sjunga, kompisarna, svenskalektionerna.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?

Högstadiet. Så tråkigt och understimulerande.

8) Yoga eller löpning?

Båda. Men just nu inget.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?

Spaghetti, Sambons.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?

GP, DN Söndag, Family Living, brittiska Elle, Ordfront, MAMA, ICA Kuriren (jo, det är sant!) på papper. Aftonbladet, DN, The Sun, Daily Mail, The Guardian och The Observer online.

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film...your choice.

Alltså, jag gillar Jack Frost i ”A Touch of Frost”. David Jason är en favorit och ännu bättre är han i ”Only Fools and Horses”.

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.

Ingenting på senare år. Men det finns ett engelskt köpa-husprogram, ”Location, location, location”, som jag älskar och försöker hitta gamla repriser på på BBC Prime.

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.

Jag är inte jätteavundsjuk på någon just nu, jag har inte riktigt tid. Men det är klart att jag emellanåt sneglar på dem med supervälordnad, väl tilltagen ekonomi, en mormor runt hörnet eller ett superkreativt, icke-tidskrävande jobb.

14) Din bästa revansch?

Jag är inte typen som drömmer om revansch; ser till att aldrig hamna i underläge.
Försöker tänka på någon story… Kanske att jag var så otroligt spinkig som liten tjej att en jämnårig tjej i badhuset sa: ”Inte för att vara taskig, men om jag vore så smal som du skulle jag nog inte vilja visa mig i baddräkt.” Som vuxen är jag mer fin-smal än spinkig och väger 52 kg och senast jag såg den tjejen, i våras, var hon typiskt medelåldersplufsig.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?

Jag har inga skräckexempel att bjuda på, har kanske haft tur (eller så är jag j-ligt lät att jobba med) men generellt kan jag säga att jag trivts något bättre med kvinnliga chefer.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?

Jag är ingen äventyrerska och skulle inte få för mig att testa insekter eller nåt annat dumt på resande fot.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?

Vet inte. Hmmm… Robbie Williams kanske. Han är snygg och verkar rolig och lätt galen.

18) Kaffe eller te?

Båda i små doser.

19) Hur ofta är du på IKEA?

Allt mer sällan.

20) Om du hade fem miljoner över....vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...

En lägenhet i London.

Jag utmanar alla som vill, men särskilt systrarna Verldens gang, Tudorienne och Ninne.

Svenska = Götebosska

1. Samarbetsvillig = Go gôbbe
2. Utåtriktad = Tjôtig
3. Seriös = Änna téti
4. Strategisk = Gôrfiffi
5. Framgångsrik = Måcklig