När jag blir stor ska jag bli pusslare

Jag är trött på livspusslet. Inte så mycket på mitt eget pussel som på själva ordet. Det känns redan uttjatat trots att det inte togs upp som nyord förrän förra året. Nåväl. Häromdagen fick jag en snilleblixt. Om det nu är så att alla sitter hemma och pusslar på sin kammare, borde det inte finnas behov av en professionell pusslarbyrå? Varför uppfinna hjulet flera gånger liksom? Jag inser ju att alla familjer har sina specifika problem men jag tycker ändå att det borde finnas en hel del som är generellt. Som pusslerska kan jag tänka mig att åta mig följande uppdrag:

1. Samordning av skjuts och hämtning med andra föräldrar i klassen/kvarteret. Jag skickar ut färgglada excelark där det står vilken dag det är din tur att hämta upp barnen från stallet. Flexibilitet kostar extra.
2. Ekonomisk vägledning. Med utgångspunkt i sunt förnuft ser jag över familjens inkomster och utgifter. Ger sparförslag och bokar tid med pensionsrådgivare etc. Ser också över familjens utgifter med syften såsom att gå ner i arbetstid, förändra resvanor, göra en långresa etc.
3. Tidsletare. Den stora bristvaran i många familjer verkar vara tid. Jag synkar familjens almanackor för en mer effektiv vardag där både storhandling och mysig kvalitetstid får plats varje vecka och där mamma och pappa får både egentid, tid för varandra och ensamtid med samtliga barn.
4. Slipp mattjatet med mig! Jag fixar både veckomatsedel och inköpslistor med utgångspunkt i just din familjs matvanor, allergier och ekonomiska förutsättningar.
5. Krishjälp. Jag pusslar ihop ditt äktenskap igen! Jag fixar ett paket med familjerådgivning, spahelger, närma sig varandra igen kurser (kanske av det här slaget). Sedan är ni tillbaka på banan igen!
   

Det låter bra det där med en pusslare, ska nog själv anlita en. Undrar om de är dyra.