"Rökande flickor är det värsta jag vet"

Vi är ett resande folk, vi svenskar. Det finns en bok som heter Sedan gymnasiet har alla våra kompisar flytt utomlands, den kom ut någon gång i början av 2000-talet. Den handlar om den där sjukdomen som så många sjuttio- och åttiotalister drabbades av. Själv flyttade jag utomlands efter gymnasiet precis som nästan alla mina närmaste vänner. Drygt tio år senare är de flesta kompisar på hemmaplan igen, men det finns alltid några människor på utländsk mark att sakna.

1. En av dem är min finska väninna M i London. Vi lärde känna varandra för knappt tio år sedan genom Sambon, de umgicks i samma kretsar. M kan bara en fras på svenska, se rubriken, så vi pratar alltid engelska med varandra. Trots detta är M en av de människor jag känner en riktig connection till här på jorden. M jobbar på ett managementbolag i musikindustrin och levde till för ett par år sedan ett utpräglat Londonliv med konserter, festivaler och parties hela veckan lång. Hon går fortfarande på massa gig å jobbets vägnar men lägger numer mest tid på att utbilda sig till superseriös yogainstruktör. Häromveckan övade de sig på att skriva sanskrit! I bland kommer M och vilar upp sig hos oss och förgyller vår tillvaro.
2. Jag har en A i Washington DC. Där bor hon med sin man, kocken, och lever lyxhustruliv. Haha! Nej, det gör hon inte. Hon har fullt upp med att distansplugga, vara privatlärare, knäcka extra på ambassaden, sjunga i körer, hjälpa sin man inför flådiga middagar, gå på konserter med band (oftast lite hårdare indie) samt att blogga. A och jag har känt varandra sedan gymnasiet där vi sjöng i samma kör. Hon är andra-alt och jag första-sopran. Ibland när det känns som om jag glömt bort hur man sjunger räcker det med att A och jag stämmer upp i nån gammal hymn så blir jag glad igen – våra röster passar så bra ihop! Sist A var i Sverige var jag mindre än en vecka från förlossningen så hon har aldrig fått träffa Lilla H. Supersorgligt! Men till sommaren flyttar hon hem och då ska jag inte släppa henne ur sikte igen!
3. Glamorösa C är just nu mammaledig i Köpenhamn. Där tillbringar hon dagarna med att bära sin söta dotter upp och ner för de många trapporna och med att vänta på sin balettdansande amerikanske boyfriend som ofta är på turné. C och jag bodde ihop i Malmö år 2000. Det var en härlig tid då vi delade sovrum, köpte nya partyplagg varje fredag och festade på dyra drinkar på en klubb med persiska mattor på golvet. C kommer också hem till sommaren hoppas jag. Då kan vi vara glam-mammor tillsammans när andan faller på.
4. Käraste M bor liksom A i staterna och har även hon en andra hälft som är kock! M bor dock i NY. M och jag lärde känna varandra på gymnasiet och flyttade till London ihop för nästan lika länge sedan. Med M har jag så många roliga minnen att det knastrar i skallen av kortslutning när jag försöker komma ihåg dem alla. Om M skulle starta en modeblogg borde alla läsa. Sjukt god smak och alltid ett öga för det lilla extra. Om dagarna flyger hon kors och tvärs med sina resväskor fulla med smink, förhoppningsvis hinner hon mellanlanda i ett torp i Sverige till sommaren.
5. Sambons kompis G får stå som exempel för alla roliga människor Sambon/vi lämnat bakom oss i UK. G är ursprungligen från Kanada och Sambon och han spelade musik ihop under många år. Det finns en uppsjö av turnéminnen att ösa ur - jag misstänker att jag fått höra knappt hälften. G jobbar numer i tv-branschen och bor med sin trevliga fru och fina barn på den engelska landsbygden. Mycket respektabelt. Som tur är har han fortfarande kvar sin elaka humor.