Vårt dagliga bröd

Jag har tre vänner från tiden på Journalisthögskolan som håller mig under armarna när det skvalpar. Vi gruppmejlar varandra varje dag och delar med oss av både det ena och det andra. Den här våren har vi haft det tufft lite till mans, fast på olika sätt och av olika anledningar. För att undvika att bli allt för bittra (egentligen ingen större risk) har vi de senaste dagarna mejlat på temat tacksamhet. Och visst, ser man på situationen i Burma så är det klart som sjutton att man ska vara tacksam. Trots det vidhåller jag att för mig, i mitt liv, så har det varit en kämpig vår. En annan vän gick in i väggen för några år sedan och fick gå till en coach som poängterade vikten av att tänka positivt. Varje kväll innan hon somnade skulle hon tänka på fem saker som hon gjort riktigt bra under dagen. Om man applicerar det på just tacksamhet så ser den här dagen ut som nedan:

1. Vackert väder. Fortfarande! Strunt samma att det föder plattityder, I'm loving it!
2. Bjudlunch med dignande skaldhursbuffé. Räkor, musslor, krabbor OCH havskräftor.
3. Min frisyr är inte så tokig när allt kommer kring. Detta trots att jag aldrig ids platta det eller knappt ens föna.
4. Mina semesterveckor är bokade. En självklarhet för många men har man vikarierat flera år som journalist så vet man att just somrarna är extra hektiska. Fyra veckor i juni-juli plus en i augusti då vi ska...
5. ...skola in Lilla H på dagis. Den här veckan blev det klart att han fick en plats på Naturförskolan och att han får börja den veckan vi önskade! Hurra! (Samtidigt gör det mig rent obeskrivligt sorgsen. Min baby, mitt lilla älskade barn som står över allt vad tacksamhet heter för att han är så självklar, varje dag, i alla mina andetag. Ska han börja på dagis, skapa sig en egen värld?)