- Jag åker spårvagn sista sträckan till jobbet. Jag kliver av samtidigt som två tjejer i storstadsuniform, dvs tajta jeans, svart lagerpålager överdel, fina handväskor, rufsigt rågblont hår och stora solglas. De går framför mig och snattrar. Ja, ja, så är det att vara young and carefree. De är på väg till AcadeMedia, som ligger ett kvarter bort från mitt jobb. Döm om min förvåning när de svänger av åt samma håll som jag och det visar sig att de jobbar på samma företag som jag. Vi åker hiss ihop och den ena berömmer min kjol. Då känns det lite bättre.
- På väg till spårvagnen springer en kille i tioårsåldern förbi mig med en jädra fart. Han är klädd i fotbollskläder och ska med vagnen åt motsatt håll, den står och väntar vid stoppet. Killen liksom flyger fram och jag tänker på när jag själv ibland springer till bussen. Alltid med blodsmak i munnen och skoskav som resultat. Nu händer det allt mer sällan, inte för att jag är ute i god tid utan för att jag hellre väntar tills nästa buss eller promenerar upp till tåget än anstränger mig. Så skulle aldrig den här lille killen resonera. Han hinner såklart med vagnen.
- Väl ombord studerar jag ett par i lägre gymnasieåldern, kanske till och med högstadiet. Han är gänglig, med utväxt stubb och alldeles för mycket frisyrgelé. Dyra gympaskor och jeans men det kan aldrig maskera att han är en tonåring med mycket att lära om livet. Och så hans tjej. Perfekt make-up, superfina kläder jag med glädje skulle ha på mig, nytvättat, långt hår och med perfekt hållning. Såna här par ser man ofta, tycker jag, de känns så omaka, Men så var det ju - killarna i ens egen ålder var ju bara så barnsliga.
- Två gånger åkte jag buss idag - två gånger på ungdomsbiljett. Vet inte vad som flugit i mig, kanske sparar jag till semesterkassan?
- Ni vet hur det är, man kliver på bussen bland de första, tar upp sin bok och försjunker in i den. Plötsligt blir du smärtsamt medveten om att någon stannar just i höjd med dig. Du vet att det finns plenty of platser längre bak men orkar liksom inte ignorera. Den här kille såg helt normal ut, luktade nyduschat, hade shorts och bar på en datorväska och lite andra påsar. Men så hade han ett flera decimeter långt, liksom poröst skägg. Erkänn konstigt. Som tur var lät han mig läsa min bok ifred.
onsdag 14 maj 2008
I spy with my little eye... allmänna färdmedel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar