Om det blir en regnig sommar...

Jag älskar sällskapsspel. Sambon är mindre förtjust. När jag var yngre var jag väldigt tävlingsinriktad men det har jag inte ork till längre. Men när sällskapsspelen dukas upp, då kan jag inte hålla mig. Då vill jag vinna.

1. Trivial Pursuit. Spelade det första gången på tidigt åttiotal hemma hos farmor och farfar och sedan dess är jag fast. Hela min ursprungsfamilj älskar TP och under flera år runt millennieskiftet spelade vi nästa varenda gång vi sågs allihop. Nu har vi legat av oss något. Till och med Sambon gillar TP (antagligen för att han nästan alltid vinner - grymt allmänbildad). Första gången vi besökte hans föräldrar blev det en TP-stund. Inte så lyckad för min del, frågorna var (såklart) väldigt Englands-specifika, handlade mest om kriget och trycktes 1983. Då slutade det nästan i tårar. Sedan dess har vi köpt ett gäng nya frågor till dem.
2. Kortspel. Jag är ingen korthaj men tycker det är rejält mysigt att blanda och ge i en omgång Gurka (trots att min pappa alltid vinner). Det minner om mysiga dagar hos farmor och farfar när de levde och om campingsemestrar med familjen på åttiotalet. Hör ni hur regnet smattrar mot förtältsduken? (Ser ni hur jag finurligt "tappar" två spelkort ner i knät och bluffar hej vilt?)
   
3. Absolut överens. De allra flesta nya spel är skräp, anser jag. Det känns på något vis som om alla bra spel-idéer redan har förverkligats. Men just Absolut överens är ett undantag. Man spelar i par och de vinner som vet mest om varandra. Har hur många roliga minnen som helst till detta. Till exempel finns det en kategori där man ska ge varandra ledtrådar inom paret. Min mor och far struntade dock i att ge varandra ledtrådar, de bara kom ihop sig då. Nej, de vann inte den omgången eller någon annan omgång heller.
4. Fia med knuff, kinaschack och Fyra i rad. Alla är de gamla barndomsfavoriter som fortfarande står sig. Man ska inte underskatta den meditativa skönhet som rymmer sig i att följa den egna pjäsens långsamma vandring mot målet.
5. Ordleksspel. Rappakalja och andra spel som syftar till att man ska vara bra på ord. I love. Vad heter till exempel spelet där man skakar en plastkub och sedan faller bokstäverna ner i små fack och man ska hitta så många gömda ord som möjligt? Ett sånt måste jag ha. Om jag får säga det själv så är jag grym på just sådana spel. Jag önskar så att detsamma gällde för Rappakalja. Jag vill så gärna vinna att det knyter sig och mina förklaringar blir långsökta och skrattretande. Måste öva lite i sommar.