Moi, om en vecka

Bilden på Sienna Miller är från Bigpicture.

Om en vecka befinner vi oss på franska rivieran. Härligt! Men innan dess är det hårt arbete som gäller. Och då pratar jag inte om den ogenomträngliga djungel av uppgifter som jag behöver bli klar med på jobbet, nej, vi snackar riktigt arbete. Taniga, bleka, håriga jag ska förvandlas till Beach Babe 2008 för att kunna med att ens visa upp passet på flygplatsen i Nice. Tiden är knapp så vi snackar rigoröst arbetsläger.

1. Håret. En klipptid ska avbokas för då är vi bortresta och det är nog lika så gott. Istället för uppklippt 60-talsbob satsar jag på solblekt, välfönat, svallande hår. Jo, svallande. De som känner mig ler gott åt detta. Varje dag tills dess att vi lyfter ska jag föna håret så att det vet vad som gäller. No more råka lägga sig i mittbena och strykas bakom öronen.
2. Fötterna. Mina nedersta delar är att sorgligt kapitel för sig. Det fanns en tid då jag hade ambitioner med mina små 36or. Allehanda mjukgörande, skrubbande, sprayande produkter trängs på en hylla i badrumsskåpet men används dom? Ni har redan gissat svaret. En fotfil har hängt med i flera år men ser knappt använd ut. Nu ska jag ligga i så skinnet bränner. Tänk mjuk, väldoftande reklamfilm med fötter man kan vara stolt över.
3. Dessutom måste tånaglarna målas. Tog bort den gamla färgen förra veckan och frågade mig själv när den målades på. Två månader sedan? Tre? Hursomhelst. Jag tror jag kör på mörkrött lack, säkert somrigare med ett i ljusrosa pärlemor men det finns gränser även för en Beach Babe Wannabe.
4. Hår nummer 2. Nu snackar vi inte håret på huvudet utan det som växer i pannan (ögonbrynen alltså, tro inte att jag har såååå grova problem med missprydande hårväxt), det under armarna, det på benen och, ja, det mellan benen. Tänk trädgårdsskötsel, tänk välansad täppa så vet ni vilket resultat jag strävar efter.
5. Och så måste jag självklart (brun-utan-) sola. Jag är av naturen ett blekt litet stycke. Jag blir brun endast om jag anstränger mig och först går igenom en ljusröd fas. Häromhelgen sa min syster på sitt sedvanligt poetiska sätt: Mäh, måste du ha så bleka ben? Kan du inte bara göra nåt åt det? Oh, the charm! Men sjävklart har hon en poäng, någon slags nyans är helt klart önskvärd innan vi landar på fransk mark.

For inspiration: A-Ks blogg.