Ingen kommodovaran

Sambon vaknade med en besviken min i morse. Jag hade sovit hela natten.
Dagen skulle dock innebära större påfrestningar än så. Förra veckan hade jag ett positivt samtal med en snubbe från försäkringskassan. Jo, efter två veckors sjukskrivning går kassan in och betalar rese-ersättning till jobbet istället för sjukpenning, det brukar inte vara några problem. Idag var det en annan visa. Okej, så sjukanmälan från min arbetsgivare måste komma in först och de kan inte skicka in den förrän jag varit sjukskriven i två veckor. Och sedan ska ansökan behandlas...okej. Hur lång är handläggningstiden? Vem lägger ut pengar under tiden? Om jag får avslag, förlorar jag de pengarna då? Just nu kan jag varken gå, cykla eller köra bil. Jobba kan jag, men inte åtta timmar i sträck, det orkar varken benet eller ryggen med (om jag ska sitta med benet högt). Ja, ja, det får väl lösa sig med jobbet på något sätt.
Grejer som är lite svårare:

1. Handla julklappar. Gillar inte att handla julklappar på nätet.
2. Bädda med nya lakan. Helst vill jag ha nya lakan varje dag nu då jag tillbringar så mycket tid i/på sängen men det vore oschysst att ge Sambon ytterligare sysslor.
3. Gå långpromenad. Har redan funderingar på hur mitt lilla ben ska se ut när gipset åker av.
4. Hälsa på god vän i stan som har en nyfödd liten Olle. Det går ju bara inte. Även om jag skulle få skjuts i stan kan jag inte ta bussen hem för Sambon kan inte hämta mig när Lilla H sover.
5. Variera mina outfits. Sedan olyckan har jag varierat mellan mysdress och ett par baggy jeans där gipset får plats. Men vad ska jag göra när jag börjar jobba igen? Min garderob är ju väldigt mycket uppbyggd kring stuprör och kjolar med tights. Är det nån som har lust att snabbsticka benvärmare till mig? Diameter 10 respektive 16 cm.