Kodväxling

Lilla H lär sig nu ord i en rasande fart och för en språknörd som jag är det naturligtvis ett eldorado. Han har bara enstaka tvåordsmeningar ännu så länge men kan nästan lika många ord på engelska som på svenska. Och det bästa av allt - han vet mycket väl vilka ord som hör ihop med mig och vilka ord som hör ihop med Sambon!
Vid godnattpussen trycker han till exempel först sitt blöta lilla tryne mot mig och säger nöjt PÖSS. Sedan får Sambon en smackare följt av ordet KISS!
Han översätter också mycket hjälpsamt. Han kan prata med mig om gröna ärter men om Sambon sätter sig ned med oss ropar Lilla H glatt: PEAS, PEAS!
Ja, jag är ännu en superstolt mamma men erkänn att tvåspråkighet är grymt fascinerande? Så fascinerande att det finns en rad myter i ämnet.

1. Vuxna lär sig bäst på jobbet.
   Många politiker uttalar så tvärsäkert att invandrare lär sig svenska bäst på jobbet. Det kan faktiskt vara tvärtom. Den språkliga nivå man har uppnått genom undervisning kan t.o.m. sjunka när man kommer ut i arbetslivet om man hamnar på en arbetsplats där möjligheterna till språkanvändning är begränsade. Många invandrare erbjuds arbeten som inte ställer särskilt stora krav på kommunikativ förmåga under arbetets själva utförande, t.ex. industriarbete och städjobb på arbetsplatser med stor andel invandrad arbetskraft På så vis kan arbetsförhållandena snarare bli ett hinder för vidare språkinlärning.
2. Barn lär sig fort
   Att barn lär sig andraspråk och främmande språk i en rasande fart utan någon som helst ansträngning är ytterligare en myt. Andraspråksinlärning är faktiskt en mödosam och tidskrävande process för såväl barn som vuxna. Undersökningar visar i stället att äldre barn och vuxna lär sig fortare. De har fördelen att ha kommit längre i sin kognitiva utveckling, och därigenom kan de bättre dra nytta av undervisning än små barn som har sämre memoreringstekniker och inlärningsstrategier.
3. Modersmålet stör andraspråksinlärningen
   När andraspråkstillägnandet sker på bekostnad av förstaspråket talar man om en subtraktiv tvåspråkighet. Det är ofta fallet då minoritetsspråksbarn tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till och värderingar av tvåspråkighet, liksom olika minoriteters kultur och språk, avgör om minoritetsspråkseleverna kan utveckla additiv tvåspråkighet och dra nytta av de positiva effekterna av denna tvåspråkighet.
4. Forskarna är oeniga
   Inte sällan påstås det att forskarna är oeniga i frågan om det är positivt för barn att lära sig två språk samtidigt. Men så är inte fallet. Det råder konsensus i uppfattningen om att så länge de flerspråkiga eleverna inte behärskar undervisningsspråket, kommer de att ha sämre förutsättningar än enspråkiga elever som undervisas på det språk de är bäst på, nämligen sitt modersmål. De flerspråkiga eleverna bör alltså i skolarbetet parallellt med svenskan få fortsätta att utveckla och använda det språk de kan bäst. Annars kommer de ohjälpligt efter i sin kunskapsutveckling.
5. Språk ska hållas isär
   Det finns också en allmän föreställning om att tvåspråkiga ska behärska vart och ett av sina språk precis som enspråkiga. Men tvåspråkiga är inte enspråkiga, och deras språkanvändning skiljer sig på viktiga punkter från enspråkigas. De använder sina olika språk i olika sammanhang, situationer, funktioner och roller och med olika människor. Därför utvecklas språken sällan helt likartat och parallellt. I stället kommer de att komplettera varandra. Det man kan göra på ett språk klarar man kanske inte alltid lika bra på ett annat.
   
   Så, nu är det rast!
   

Fakta: Myter om tvåspråkighet av Inger Lindberg