A metal tube full of germs

1. Sa poetiskt brukar Sambon beskriva det fantastiska fardmedlet flygplan. I detta fallet verkar han haft ratt. Lilla H har gatt och lagt sig i resesangen pa eget intiativ. "Vila, mamma, vila. Trott." Da vet man att nagot ar pa tok. Nosen rinner och nu klagar han pa ont i oronen, "Penne, daddy. Penne." Betyder "pain", hjartslitande bara det. 37,8 i feber sa nu sitter jag har och googlar pa "oroninflammation." Men annars ar allt bra! Not.
2. Vi tog taxi till ASDA i eftermiddags, var pre-xmas treat. Nar vi kom dit blev vi valkomnade av en greeter. Nagon sadan finns ju inte pa svenska supermarkets. Den har var en sort for sig. "What have you done to your leg? Oh, broken you've gone and broken it, how silly. Why do you have a Welsh accent? Are you not from Wales? Oh, you are from Sweeeeeden, well you should move to Wales, you'd feel at home, it's mountainous and quite cold etc." Sedan sprang han efter oss nar vi borjade ga (hoppa) in i butiken. "Do you want to borrow an electrical car?" Sa nu vet jag hur det kanns att vara handikappad pa riktigt, manniskor flyttade pa sig sa snallt, sa snallt.
   Lilla H var dock otroligt missnojd med hela situationen. Sa fort han fick se mig i elbilen vagrade han sitta i kundvagnen och borjade gasta. Forfarligt olikt honom och TROTS att han fick sitta i mitt kna snyftade han oupphorligen anda tills det var sangdax. Lilla hjartat.
3. Och har hos svarisarna ar det ingen rast och ro. Inte for Sambon i alla fall. Han har inlett operation superstadning av svarforaldrarnas kok. De ar ju snart 80, ser val inte sa bra langre och, tja, det kan val handa att bleach spray och ett par gummihandskar inte kanns helt malplacerade, om man sager sa. Men det galler att trippa varsamt fram. Hans mamma tog det valdigt bra men hans pappa blev valdigt fornarmad. Fortsattning lar folja.
4. Och sa ar det min svarfar. Han ar langt ifran frisk. Han genomgick en bypass-operation for ett par manader sedan och har inte repat sig. Han har nu en pump inkopplad i operationsaret da blodet maste renas fran en infektion han dragit pa sig. Antibiotikan de ger honom medfor dock extrem yrsel och klada, han kan bara ga nagra steg i taget innan han forlorar balansen. Verkligen jattetrakigt och jobbigt for Sambon att se sin pappa sa. Han ar liksom alltid sa kapabel, svarfar, trots sin hoga alder.
5. Langtar jag hem till min mamma? Litegrann. Men sant har ar livet och det ar bara att tugga i sig mellan chopkladbitarna. Huvudvark har jag ocksa.
   Vi aker hur som helst till hemstaden over nyar. Da ska jag be min familj passa upp pa Sambon lite extra, sa som han sliter har.