torsdag 6 mars 2008

Till minne

  1. Igår
  2. var
  3. en
  4. överjävlig
  5. dag

Min högt älskade lilla kusin, hennes snälla sambo, deras tvååriga älskling och bebisen i magen. Alla dog de här.

Hur blir livet nu? Ett stort hål i släkten som aldrig kan fyllas, som bara kan sprida sorgsna cirklar omkring sig. Idag och för all framtid.

8 kommentarer:

Stark och fri sa...

Alla sympatier till er som var hennes släkt. Hon saknas och hedras på sin arbetsplats också. Tomt och ofattbart.
/Åsa

En Lisa... sa...

Ja, vi är många som sörjer och saknar nu.

Tudorienne sa...

Men det är ju fruktansvärt. Ofattbart.

Sandra sa...

Å, skänker de varmaste kramar till dig och din familj.

Ke.Li sa...

Det finns inga ord. Livet är så skört. Ta hand om Er!
/K

Anonym sa...

Livet är sååå orättvist! Inga tröstande ord finns att ge.

Uppmanar alla att ta tillvara på livet, denna torsdag och alla andra dagar.

Kram till NKOTB och alla andra.

Anonym sa...

Så fruktansvärt. Helt ofattbart. Ta hand om varandra så gott det går, usch så tungt detta måste vara för er.

En Lisa... sa...

Tack!