Vi står emot

Hur gick det med husvisningen vi var på då? Jo, vi gick dit och jämförde med det vi har idag.

1. Satsa på att köpa åkgräsklippare och hålla 3500 kvadratmeter i schack eller fortsätta det amatörmässiga arbetet med de dryga tusen kvadrat vi rör oss med här.
2. Helrenovera 220 invändiga kvadrat med nästan lika mycket biytor eller faktiskt löpa linan ut och skaka fram lite pengar så att tvättstugan och fasaden kan bli färdiga i "mästerverket" vi påbörjade för drygt fyra år sedan.
3. Bo i byns största hus, en tidigare direktörsvilla, eller huka längst nere i dalgången vid ån där mjölnarna en gång höll hov.
4. Lägga till ordet "hyresvärd" på CV:t samtidigt som man håvar 5000-6000 kronor i kallhyra varje månad eller tycka att det räcker med de möss och silverfiskar vi inhyser här.
5. Bo på en övervåning där rummen ligger i fil och där i princip allt är original från ett väldigt vackert tjugotal eller fortsätta leva med svindeln man får av den branta "fattigtrappen" hos oss.

Ja, många frågor väcktes men svaret blir ändå: NEJ. Det är ett riktigt pampigt hus och OJ vad gärna jag skulle flyttat in bland de där rosentapeterna. Men intialkostnaden med renoveringen och hela middevitten skulle bli för hög för att hyresintäkterna skulle kunna utgöra tillräckligt tjocka plåster på såren. Så talar en klok kvinna med renoveringserfarenhet.