Topp fem - bilmusik

En av bloggarna jag läser, Anna-Klaras, ber om tips på lite skön bilmusik. En mycket angelägen fråga nu när vi närmar oss semester-tider. I morgon ska vi dessutom köra hemstaden tur och retur (1 h 45 min enkel resa) för att lämna Lilla H hos mina föräldrar. För övrigt första gången han är borta från oss båda en hel natt, men nu glider jag från ämnet så här kommer listan:

1. Musik att sjunga med till: Hidden Cameras. Ett fantastiskt skönt band från Kanada med låttitlar som Ban Marriage och The Man that I am with my Man. Behöver jag säga att sångaren och låtskrivaren är gay? Fantastiska melodier. Söt indiepop när den är som allra vackrast. Lyssna med fördel in dig på albumet The Smell of our own från 2003. Här kommer ett textutdrag från låten Golden Streams:
   "My golden wand waves down your golden rod
   Our gold held high in sunny breezy sky
   Then a stream of gold released from golden stone
   erupts late at night and melts the winter ice"
   Ganska djärvt men lyssna på musiken så förlåter du dem allt.
   
2. Musik att bli hög på: NEU! Tyskt band som Sambon fått mig att uppskatta. Kända för sitt motorik beat och därför extra passande för bilkörning. Kan närmast liknas vid Kraftwerk fast inte lika elektroniska. Deras musik gör så att man liksom flyger fram.
3. Musik att känna sig vuxen till: Fleetwood Mac. När jag var yngre var The Mac hopplöst ute. Ett överproducerat amerikanskt tråk-band som föräldragenerationen gillade. Men så började jag supergilla Stevie Nicks röst och på den vägen är det. Deras platta Rumours från 77 är den fjärde mest sålda plattan i musikhistorien ever. Sug på den och lyssna sedan speciellt på Go your own way. Sjung så högt rösten bär dig!
   
4. Musik att köra sig lycklig till: Phoenix. Åren kring millennieskiftet var franska år med Air och Daft Punk som fixstjärnor. Jag var och är dock mest förtjust i Phoenix och särskilt debuten United från 2000. Man måste bara älska denna superperfekta pop med låttitlar såsom Honeymoon, Party Time och Funky Squaredance. Lägg till en fransk accent från en söt kille och du kan köra bil i flera dygn.
5. Musik att längta tillbaka till ungdomen till: Belle & Sebastian. Denna skotska konstellation kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Lyssnade mycket på albumet If you're feeling sinister när jag just träffat Sambon trots att det släpptes redan 1996. Har du aldrig lyssnat på dem förut har du en absulute treat in store. Lättlyssnat och magiskt. Här några rader från Stars of Track and Field:
   "Have you and her been taking pictures of your obsessions?
   Because I met a kid who went through one of your sessions
   In his blue velour and silk
   You liberated
   A boy I never rated
   And now he's throwing discus
   For Liverpool and Widnes"

Veckans ABC - E

E - Är för den Emma som nu fått en grav under ett träd tillsammans med killarna och den ofödda bebben. Stenen har inte kommit på plats ännu men skönt ändå med ett ställe tillägnat er. Sov så gott, älskade gumman.
E - Är för den Emma vars fina hus nu fotats, värderats och ska läggas ut på nätet precis som alla andra, vanliga hus. Vilken sorg, vilket slöseri med tre så vackra liv. Jag blir så arg och uppless.
E - Är för den Emma vars mamma fyller år imorgon, på självaste Valborgsmässoafton. En så vacker dag, en sån djävulsk olycka. Emma, lilla Emma, hur kan vi trösta och lindra för dina närmaste? Kan vi alls vara till någon hjälp?
E - Är för den Emma som var hela släktens solstråle. Vi minns dig varje dag, hela tiden och det är bara vackra minnen. Kom och sola med oss igen någon dag!
E - Är för den Emma vars öde drabbar mig närhelst på dagen. När jag kör bil, när jag andas in våren, när jag ser på mitt barn och tänker på dina. När jag håller mig hårt i badkarskanten och svär långa ramsor genom sammanbitna käkar. Det gör ont.

A trip down memory lane

På fredag firar vi tio år, hur har det gått till? Den 2 maj, i år en klämdag, blir för oss en riktig klemdag*. Vi hade storstilade planer om hur vi skulle fira denna stora dag. Det var Paris, Barcelona eller smarriga retreats på Österlen. Nu blir det istället en kväll i storstan down memory lane. Inte så illa det heller! Vad tror ni om det här upplägget? (Observera att tidangivelserna bara är ungefärliga...)

1. Sovmorgon! Lilla H tillbringar två nätter med mormor och morfar är lika med ingen som ropar Daaaad vid halvsjusnåret. Vi sover ut.
2. 10 - 16 Trädgårdstid. Sambon skrapar ihop grunden från stallet vi rev förra året och förbereder inför en tur till tippen. Jag putsar fönster, planterar i krukor och sparkar på några pinnar. Tar bilen in till stan och parkerar utanför min systers lilla lägenhet där vi ska övernatta. Första sommaren efter att vi träffades bodde jag i ett studentrum bara ett stenkast från där min syrra bor nu. Vi gör oss i ordning för kvällens festligheter, blandar och dricker en fördrink. Kanske blir det vodka cranberry precis som det brukade bli, den där första, skälvande sommaren för tio år sedan.
   
3. 20 - 22 Promenad ner på stan och middag på trevligt ställe. Här är det ett litet hål i planeringen. Vi åt ute mycket i början men vårt absoluta favvoställe, Plus på Linnégatan, finns tyvärr inte längre kvar.
4. 22 - 23 Drink på Pusterviksbaren vilket var platsen för vårt första möte. Eller ja, jag såg Sambon, han såg inte mig.
5. 23 - ? Dans på Nefertiti eller kanske bara barhäng om vi känner oss lite ålderdomligt stela. (OBS! Liten risk!) Det var på Nef vi inledde konversationen som fortfarande håller i sig, tio år senare.
   

* Klem = kram på norska

Helgens fiskafänge

1. Pelargoner och lavendel från Hemköp (hann inte till ett "riktigt" ställe).
   
2. Planterade i en g*r*a*t*i*s kruka jag fick ute på ett jobb.
3. Ballerina med vristrem och vit sula. 299 pix.
4. Trädgårdsredskap till Lilla H. Tre för en tjuga.
5. DN Söndag. Yes jag är nybliven helgprenumerant! Känner mig genast smartare och fakturan har inte ens kommit ännu!
   

I Heart the Sixties

Var hos frissan för ett par veckor sedan och blev så inte nöjd. Inte min frisörs fel, vi bestämde tillsammans att köra på en assymetrisk page snarare än att klippa upp det i nacken som jag gjorde sist. Färgade det inte heller som jag brukar utan la bara i lite slingor. När jag gick ut från salongen var det jättefint - plattat och finfönat. Men nu, här hemma, så är det bara trist och trååååkigt. Jag känner ett behov av en riktning när det gäller både hår och outfits, det är så mycket hopaplock, ena dagen si och andra så. Det lutar åt sextiotalsmodet igen, kommer nog aldrig växa ifrån det. Tycker det är så fint med tuperat hår, dockögon och söta klänningar. Här har vi Bardot, Duffy, Patti Boyd med maken George Harrison, Jane Birkin som klippdocka och allas vår Amy Winehouse. Kan ju aldrig ha sådär långt, fint hår men ändå. Känslan kanske man kan hitta?

En sås, en flaska, en baguette, ett ägg och ett glas rött

Sambon lagade middag, vi nattade Lilla H tillsammans och sedan flydde han upp till övervåningen med en Corona och slog på tv:n. Inte mig emot, då pular jag lite i köket, plockar undan och ställer stolarna i givakt.

1. Kanske var jag lite bladig efter vinet till maten, men det ville sig inte bättre än att såskannan stod i vägen för min yviga sväng och vips hade vi tjock, brun sås över halva köksgolvet och de vita skåpsluckorna. Gick på toa och torkade bort det som hamnat på tårna och moppade sedan i köket. Men, hey, intet ont som inte har något gott med sig - golvet blev (bitvis) moppat och jag fick något att blogga om.
2. En annan gång, det var 1997, var jag på inflyttningsfest hos några kompisar i Gbg. Dagen efter skulle jag flytta till Brighton och plugga engelska B-kursen och mina kläder, skor, böcker låg fint nedpackade i trunken. Jag hade fått ett eget sovrum den här festen, det bestod av en klädkammare och där inne kraschade en flaska cider eller två. ALLT i min stora trunk blev genomsurt och "On pronouncable English" av David Minugh bär fortfarande spåren.
3. Första gången Sambon kom och hälsade på, det var tio år sedan nästan exakt, åkte vi tåg till Hultsfred där han skulle spela. Jag var hungrig och köpte en rinnig baguette i restaurangvagnen, Sambon avstod. Brödet var sådär oerhört segt och räkröran något otroligt lös. I en halvtimma kämpade jag med denna anrättning medan Sambon satt med ett roat leende och såg på. Det pratar han fortfarande om ibland.
4. När vi inte hade bott här så länge satt jag en lördagsmorgon och väntade på att Sambon skulle koka mig ett ägg. Vi äter sällan i tv-rummet (se bilden, så som det såg ut då) eftersom det inte tål så mycket spill. Allt är liksom så vitt; taket, väggarna, soffan, ja på den tiden hade vi även en vit lurvig matta. Men, men, jag ville väl helglyxa och ägget var på väg, det skulle bara micras först. Så kom det upp i sin lilla äggkopp och jag satte skeden i...POFF och så var halva rummet täckt av ägg. Jag skojar inte. Varmt var det också, jag fick röda märken på låren (inga brallor, det var ju morgon). Plockade små äggbitar i flera timmar efteråt. Nu är det en äggfri zon.
5. Häromveckan var jag ute på stan med goda vänner. En av de allra godaste, K, yvade till sig så under middagen att ett glas rött välte i min riktning. Inte så farligt, men jag hade en vit stickad topp på mig. Till och med våra bordsgrannar gav mig goda råd om hur jag skulle få bort fläckarna (vitt vin, salt bla bla bla). Jag hade dock bättre saker för mig, ignorerade fläcken och slängde in toppen i tvättmaskinen dagen efter. Et voilá! Inga spår.
   

Någon matmamma blir jag nog aldrig

Men det behöver ju inte hindra er från att ta del av Sambons recept på supergod nudelsallad som vi just avnjutit.

1. Koka upp ett paket äggnudlar och låt dem svalna. (Rör ned lite olja så de inte klumpar sig)
   
2. Hacka en liten, röd chillifrukt, ett gäng tomater, ett halvt huvud krispsallad och några salladslökar och blanda med nudlarna.
3. Gör en dressing på lika delar japansk soja och citron (ca en halv) och blanda väl med nudlarna.
4. Om man vill köra vegetariskt hoppar man över steg 4 annars steker man upp lite finstrimlad lövbiff och blandar i.
5. Finhacka en kruka koriander att strö över toppen. Serveras i skål och äts med pinnar.

Enkelt och mycket godare än vad man kan tro!

Plagg att minnas

Ibland måste man sticka huvudet i sanden och bara göra't. Säkert är det annat som borde prioriteras men ikväll ska jag skicka in en bauta-beställning till H&M. Tjoho! Jag är förtjust i kläder även om intresset inte riktigt räcker till för att betraktas som trendig nuförtiden.
Klädintresset har jag ärvt av min mor och det delas av både min syster och bror, ja av min pappa också för den delen. Mamma är för övrigt mycket bra på att sy, snabb är hon också. Här kommer ett utdrag ur hennes kollektion.

1. Skolavslutning i första klass. Jag har ett tvådelat set i pastell - blått, rosa och lila - med tre volanger på kjolen. Hemstickad tröja i gammalrosa till. Så fint!
2. Fjärde klass, mellanstadiedisco. Det är de långa t-shirtens, de lösa skärpens och de uppvikta bomullsbyxornas tid. Till det skulle man gärna ha en kort, vid tröja med båtringning. Jag hade en hemstickad, ljusgul som bara kliade litegrann.
3. På högstadiet sydde mamma en supercool jeansryggsäck som jag faktiskt glömt bort tills helt nyligen då en gammal vän i bloggvärlden påminde mig. Den var sydd av pappas gamla Lee-jeans med originalfickorna som ytterfack och ett hemgjort spänne i skinn. Den var sååååå fin!
4. Första ring, höstbalen. Skolan jag gick på hade gamla anor och tre baler om året. Mamma sydde klänningar på löpande band. På min första hade jag en kornblå med svart sammetsliv och stor rosett i sidan. Jo, det var faktiskt fint då! På insidan hade hon sytt en liten ficka för läppstiftet (läs cigaretterna).
5. När Lilla H föddes fick han en stickad overall i svart med röda ränder och tillhörande röda strumpor. I några månader var han världens minsta racerförare. Nu ligger overallen försiktigt nedpackad i hans "box of precious things".
   

Vad kan man göra med 200 000?

Hon fick 200 000. Hon, fallet "Louise" i Vetlanda. Hon, som blev sexuellt utnyttjad av sin alkoholiserade far och bodde i en husvagn med kommunens goda minne. Nu har de tydligen nått en förlikning. Men vad kan man egentligen göra med 200 000 kronor?

1. Man kan lägga om ett tak och kanske få pengar över till att få fasaden målad.
2. Man kan köpa en bil, till exempel en Volvo V50 2,0, men då får du lägga till 4000 pix.
3. Man kan köpa utsläppsrätter, en utsläppsrätt motsvarar 1 ton koldioxid och kostar 300 kronor + moms. En utsläppsrätt räcker till 0,66 kg så för 200 000 kan du köpa en hel massa och åka till Thailand flera gånger om året med gott samvete.
   
4. Man kan köpa torpet på bilden. Det ligger i Jämtland och kostar 195 000. Då får du 5000 över till att byta ut den tråkiga fasaden.
5. Allt det kan man göra. Men kan man någonsin glömma, bearbeta, förlåta och gå vidare efter ett dubbelt, tredubbelt, fydubbelt svek? 200 000 betalar väl inte ens för ett liv i terapi?
   

Veckans ABC - D

1. Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Så kan man kanske känna och det är ju synd. Själv är jag dock akut medveten om att detta är livet och att vi borde njuta mer, kramas mer, skratta mer.
2. Deklararera via sms. Yes. Det gjorde jag förra året och det är så skönt svenskt och avskalat på något vis.
3. Att den amerikanska dollarn har förvandlats till en efterkrigstidsvaluta utan värde lär väl inte ha undgått någon. Men jag tycker ändå att det är så konstigt att vi som lever här i Sverige ska behöva ta med det i beräkningen när vi vill köpa eller sälja hus. Den här veckan är visst en slags ödesvecka för svensk ekonomi som ska berätta för oss hur läget kommer att se ut det närmsta året eller så. Lågkonjunktur eller stabilitet är det som finns välja på.
   
4. Den här veckan har vi pratat mycket drömmar. Vad vill vi? Vart vill vi? När, hur och varför?
5. Idag, när jag kom hem från jobbet, kändes det trots allt som om detta är drömmen. På de fula stenplattorna utanför vårt hundraåriga hus, med de fina, röda dynorna i trädgårdsstolarna och kvällssolen i nyllet. Pricken över i: Lilla H spatserandes runt, runt, på upptäcksfärd i en ny värld.
   

Och så finns det dom som säger att vi lever i en okunnig tid

Brevlådefacit

Det här året har vi haft sjukt mycket räkningar. Förra året gick jag hemma med föräldrapenning (tog ut fem dagar i veckan) och inte levde vi kungligt men det gick ändå runt. Nu fattar jag inte riktigt vad som hänt. Trodde att nya jobbet med nya lönen skulle ge oss några tusingar extra i månaden men allt har liksom ätits upp, det är knappt man törs hämta in posten längre av rädsla för att nya, konstiga räkningar ska dyka upp. Just denna veckan har dock varit lugn och fin på den fronten, ja, till och med några positiva överraskningar har dykt upp.

1. Jag fick tillbaka 15 laxar på skatten (Sambon är skyldig två, så det blev ett lyckat saldo).
2. Jag fick Family Living och Mama på samma dag. Prenumererar jag på Mama, undrade jag tyst för mig själv tills jag såg vad den utlovade premien var: En Bamsefilm och ett kit från FACE Sthlm. Right up my alley! Family Living har fortfarande plasten om sig. Härligt!
3. Ett vitt fönsterkuvert från kommunen visade sig innnehålla något helt annat än en tråkig (läs stor) sop- och vattenräkning. Det var istället en avräkning som visade att vi minskat vårt användande av vatten rejält jämfört med sista mätningen. Nice!
4. En påminnelse om att jag missat att betala en räkning till min a-kassa. Vilket är fel för de skickade bara en förra gången. Men en bra påminnelse om att jag MÅSTE få tummen ur och byta a-kassa. Är fortfarande med i Journalisternas. Ska nog gå med i Unionen, eller vad de nu heter. Nån som har erfarenhet av dem?
5. Så här på helgen saknar jag verkligen att inte ha någon morgontidning. Tog ett stort beslut och sa upp den när jag började jobba efter föräldraledigheten. Måste få tummen ur nummer två och lägga in en helgprenumeration på Svenskan eller DN.
   

Gyllene tider

Huvaligen! Det har varit en kämpig vecka på många sätt men i dag är det fredag och jag väljer att se det positiva!

1. Äntligen är deadlinen för personaltidningen avklarad på jobbet (och bra blev den om jag får säga det själv!) Ägnade därför en stund i eftermiddags åt sånt som alla andra gör på jobbet, läste bloggar och dn.se
2. En rolig dag på jobbet på flera sätt, vi lyxade ner på stan och tog långlunch.
3. Sedan tittade vi på körsbärsträden på The Iron Square som slagit ut.
4. Halvfem på slaget kom Sambon och Lilla H och hämtade mig. Vi strosade på stan och åt på en uteservering.
5. Nu dricker jag vin och har en Sambo som väntar däruppe, han jobbar inte ikväll!

Puss på er!

Multiplikationstabellen

Fem gånger tre är lika med en utmaning jag inte kunde motstå.

Tre namn jag går under:
Mitt förnanm med -enändelse istället för -aändelse av ursprungsfamiljen.
Sparkle av Sambon.
Mamma av Lilla H (jo, någon enstaka gång har han fått till det!)

Tre saker som skrämmer mig:
Barn som försvinner
Familj och släkt som dör
Att lycka är något förgängligt

Tre saker jag har på mig:
Vitt linne
Svart, stickad cardigan
Brun kjol med ränder

Tre sanningar (om mig):
Jag tror mig om att kunna skriva en bok en vacker dag
Jag är i grunden rätt lat
Den här våren är jag trött och lite nedstämd

Tre saker jag verkligen vill ha:
Lugn och ro
Värme
Mer tid med Lilla H

Hur gammal är man när man är 33?

1. Jag sitter på en utbildning med jobbet. Vi är en samling på knappt tjugo personer, medelåldern uppskattar jag till runt 35. Jag känner mig yngst, men det är jag antagligen inte. Det sitter några ambitiösa killar på främre raden med ansvar för logistiken i Tyskland, nya bonussystem och gud vet vad. Kursledaren, en käck man på knappa 50, är en glad gamäng som hela tiden vill locka till skratt. "Vet någon förresten vem Lennart Bergelin är?" Tystnad. "Ja, det var väl Björn Borgs tränare?", säger jag lite tveksamt. "Jaså, det vara bara du och jag som visste det, ja där visar du din ålder", replikerar han. Till och med min kollega, 43 år, blev stött å mina vägnar.
2. Idag åkte jag buss från jobbet. "Ungdom?" Det sparar mig en tjuga och i normala fall är jag alldeles för...ja, inte vet jag, för att kunna med att ljuga. Jag får frågan varje gång men idag flög djävulen i mig.
3. "Jag var 11 år när Palme dog", säger jag apropå en jobbkonversation om nyhetshändelser som påverkade oss som barn. "Hur kan du ha varit det?", frågar min kollega född ett år efter mig. "Han dog väl 1986?" "Ja". Han inser sitt misstag och försöker skoja bort det.
4. En annan kollega, 39-årig trebarnsmor, frågar vid fikabordet: "Men, hur gammal är du då?" "33". "Hon tror mig inte och insisterar gång på gång att hon trodde jag var 25. "Ta det som en komplimang", säger hon. Men det kan jag inte riktigt göra. Tänk på all erfarenhet jag har. Märks inte den?
5. I fortsättningen på punkt 3 försöker jag skoja till det med ett gäng herrar innan ett möte och återberättar historien med Palme. De skrattar nervöst, de fattar inte hur jag kan bli så förvånad över att någon tar mig för äldre än jag är. De tycker väl också att jag ser ut som 50...
   

Stuff they left behind

Mina engelska svärpäron, alltså.

1. Min svärmor, 78 år, läser ovanstående publikationer med stort intresse. Hon och en grannfru köper några var och så byter de sinsemellan. Hoppas grannfrun hann läsa dessa, för de fick stanna kvar hos mig. Jag älskar att hålla min vurm för engelska white-trash-newz levande!
2. Chokladtäckta brazilnuts. Min och Sambons favoriter. Konstigt att det fortfarande finns en halv ask kvar i kylen. Det beror nog på att Sambon varit så mätt efter...
3. Alla korvar, tepåsar, köttpajer och buljongtärningar han beställde. Enligt Sambon älskar Lilla H också de feta (i dubbel bemärkelse) korvarna. "I'm not exaggerating, he got REALLY excited!"
4. En lilla H med ett utökat bibliotek. Flera fina pekböcker från Ladybird - bästa presenten om jag får bestämma.
5. En svärdotter med ett uns dåligt samvete. Av olika anledningar hann jag inte träffa dem så mycket och när jag väl var hemma var jag säkert rätt trist. Sån är jag. Just nu.
   

Veckans ABC - C

Bokstaven "C" är en utmaning, helt klart. Om man bara skriver på svenska! Men eftersom vi är tvåspråkiga här hemma tar jag mig friheten att c-blogga på engelska.

1. Choir. Ända sedan begravningen har jag vaktat min röst. Jag sjunger i bilen och för Lilla H, ja för vem som helst som vill höra på. Jag skulle så gärna vilja börja sjunga i kör igen. Hade det inte varit för att man då måste sjunga på gudstjänsterna hade jag kanske, kanske gått med i den lokala kyrkokören. Vi bor i "kyrkbyn" och kyrkan ligger bara ett stenkast bort. Men nej, jag var och lyssnade en gång och dom var inge bra.
   
2. Christoffer. Slutet på min megajobbiga fredag blev otroligt roligt och glatt. En gammal kursare från journalisttiden var på besök från Sthlm och vi var några stycken som roade oss kungligt ända in på sena natten. Imorgon ska jag skicka bloggadressen till pärlan Christoffer. Välkommen hit!
3. Cassidy, Eva. När vi låg och stretchade efter core-passet i torsdags (på gymmet alltså, tro inget annat) spelade instruktören en av mina favvosar, Shorelines med Anna Ternheim. Direkt efter kom Fields of Gold, en Sting-cover av Eva Cassidy. Har hört den någon gång förut men den här gången gick den rakt in i hjärtat, började nästan lipa där jag låg på yogamattan. Nu nynnar jag på den hela tiden. Detta trots att Sting är en streber.
   
4. Cars. Lilla H fick flera fina böcker av grandma och grandpa när de var här förra veckan. Bäst i test är just "Cars", en liten bok som beskriver allt möjligt som har med bilar att göra. Hur de tillverkas, vem som köper dem, hur gamla bilar ser ut...ja, en lite salig, knäpp blandning. Lilla H:s favorit är bilden på en sportbil med en blond, solglasögonprydd donna. Vet inte vad man kan dra för slutsatser av det.
5. Communication. Alltid detta svåra som försvinner, prioriteras bort, tas för givet. Vi behöver prata, goddammit! Och så gjorde vi det och så blev det bättre, gladare, soligare.
   

Man vill ju inte verka snobbig...

Men. (Tony Irving-paus). Jag är rätt noga med vad jag sätter på Lilla H för kläder (och Sambon ska vi inte tala om). Igår letade vi till exempel efter skor, Lilla H:s första. Tidigare har han haft ett par lånade vinterstövlar men nu till våren behövs något lite nättare. Det visade sig, inte helt oväntat, vara lättare sagt än gjort. Hittade ett par väldigt fina på Din Sko men de fanns inte i hans storlek så idag har Sambon och jag kollat runt på nätet. Det lutar åt att det blir ett par klassiska, röda Kavat.

1. Problemet jag har med barnskor är nämligen att de generellt har för mycket "bös" på sig. Figurer, märkliga färgkombinationer, fula dragkedjor eller Nike/Adidas på skaftet. Det sistnämnda tycker jag är chav, läs här vad det betyder.
   
2. Jag vill inte klä Lilla H i lump och trasor, det känns viktigt att kläderna passar ihop. Men smaken är ju som baken och det jag tycker är fint kan Sambon tycka är skitfult och vice versa. Jag gillar t ex byxor med tydliga krypknän, det tycker jag är supersött och på något vis ett statement om att Lilla H är ett aktivt, nöjt barn med en morsa som är lite lagom lösläppt sådär. (Ja, ni hör ju själva hur dum jag är)
   En del märken gillar jag men riktiga designerkläder går bort. Att klä sina telningar i Burberry och Versace är mig helt främmande. De gör ofta vuxenkläder fast i barnstorlek vilket inte känns så attraktivt, men det värsta är så klart priset. Varför betala top dollar för barnkläder? Som snart är urvuxna, som ska tåla lek och kräks och snor och kryp-knän?
3. Retromodet är nog mest min stil, precis som alla andra medelklassmorsor med någon slags kreativ ambition. Däremot är jag trött på det danska barnmodet. Inte så mycket på själva kläderna - de är fina - utan mer på att de blivit någon slags barnuniform i vissa kretsar. Sen ska jag villigt erkänna att om Sambon varit lite mer förtjust i nytryckta sjuttiotalspastischer hade vi nog haft mer av de varorna i Lilla H:s röda byrå.
4. Liksom designer- och retrouniformerna undviker jag också PoP. De har en del trista kläder, en del väldigt fina kläder, en del med bra kvalitet och allt till ett väldigt högt pris. Vi har haft en del PoP-plagg och en del har varit underbara (brunrandig pyjamas), andra inte alls. Det jag har problem med är att vi skötsamma morsor på något sätt får det nedkört i halsen att för att våra barn ska vara torra, varma, välavfuktade, lättrörliga och allt vad det är så MÅSTE det till tre lager PoP, skal hit och skal dit. Kom igen liksom - det är ju alltid COOP som får bäst-i-test ändå! Kavat är förresten lite samma sak, men nu råkade just de skorna vara så himla söta.
   
5. Det mesta av det ovanstående skulle jag dock använda om det var en gåva eller ärvt. I vissa fall kunna tänka mig att köpa själv (särskilt second hand). Däremot heldissar jag allt med dödskallar på. Kommentar överflödig.
   

En person i världen

Hon har fött och fostrat mig, min syster och min bror. Hon är inte min bästa vän, hon är mycket mer än så: Hon är min mamma. När jag emellanåt inte riktigt klarar av att reda ut alla trådar, när det känns som om jag står i ett iskallt skyfall; då är mamma där med sina flinka fingrar och sitt trygga paraply. Igår var en sådan dag. Mamsen, min mams. Jag älskar dig!

1. Det är lyxigt att ha haft förmånen att växa upp i småsta'n med en mamma utan småstadsmentalitet. Mamma har aldrig bott någon annanstans, det har inte behövts. Hon är en sann världsmedborgare ändå.
2. Det är ärftligt att alltid ta sig tid att slinka in på en skorea. Ännu har jag inte kommit till stadiet då jag stoppat undan reafynden så att inte Sambon ska hitta dem, så som mamma gjort med pappa flera gånger. Men det kanske kommer. Ett par av mina favoritstövlar (oxblod med bred träklack, rundad tå och broderier på skaftet) köpte hon på åttiotalet, god smak räcker länge. Min syrra tycker att det är hennes tur att ha dem nu men jag försvarar dem som en tigrinna. De tilldrog sig uppskattande kommentarer senast igår.
   
3. Det är fantastiskt att känna att det finns en person i världen som finns till för mig och som orkar hjälpa mig helt osjälviskt när jag behöver det.
4. Det är fint att mamma och hennes sju syskon sätter ett så fint exempel för mig och mina kusiner på hur man ska bete sig mot sin familj. Inga intriger, bara detta enkla: Familjen först.
5. Det är underbart att få barn och se vilket älskat barnbarn han blir, vilken glädjespridare han är! Det måste vara vitsen med att skaffa barn - att man kan betala tillbaka litegrann till sina föräldrar.
   

Det blev inget om Per

Kollar min blogg och inser att fredagens inlägg inte publicerats. Satt av olika anledningar på ett internetcafé på Centralen klockan åtta på morgonen och skrev det inlägget så det var ju egentligen en självklarhet att det skulle muppa sig. Smart som jag är hade jag dock mejlat texten till mig själv, van vid datorhaverier. Osmart som jag är och på grund av att fredagen blev en sällsynt jobbig dag glömde jag dock bort allt som hade med bloggen att göra. Så idag får ni två inlägg, ett nu och ett ikväll. Kom sen inte och säg att jag inte ger valuta för pengarna.

Fredag: Ska ta tåget till Per Gessles hemstad och jobba idag och tänkte blogga loss om hur vi som små plattbröstade teens låg på grässlänten och lyssnade på "Ljudet av ett hjärta". Tänkte blogga loss om hur många gånger jag stod framför spegeln och sjöng Roxettes "Spending my time" i mitt rum med coca-colaaffischer. Istället blir det till att tjura över att jag inte kommer att få någon användning av den lilla lånade laptoppen på tågresan.

1. För jag har glömt sladden.
2. För jag har glömt sladden.
3. För jag har glömt sladden.
4. För jag har glömt sladden.
5. För jag har glömt sladden.

Hurra hurra, på bemärkelseda'n!

Min blogg fyllde hundra inlägg igår. Den snabbräknande kommer då fram till att jag inte lyckats få till ett inlägg riktigt varje dag. Tror att jag har missat tre eller fyra dagar av olika anledningar, men det är väl ett helt okej resultat? Dagen till ära lyfter jag därför fram mina fem favoriter så här långt. Here goes, i kronologisk ordning...

1. 23 januari Oh it's such a perfect day... Det här inlägget tycker jag är smart och nu när jag läser det på nytt ger det mig sköna Londonvibbar. Det är smart eftersom det säger så mycket om vem jag är, vem jag har varit och vem jag kanske hoppas bli någongång igen. Show don't tell, heter det på journalistspråk. Att beskriva hur någon/något är genom situationer snarare än exakta förklaringar.
2. 30 januari Någonstans på ett konferenshotell... Jag skriver märkbart lite om min son, Lilla H, med tanke på vilken ofantligt stor plats han har i mitt liv. Jag tror att jag från början inte ville skriva en mamma-blogg, det finns så många andra bra, utan koncentrera mig på andra aspekter av mitt liv. Det här inlägget är skrivet rakt från hjärtat under fem minuter på en dator i en hotell-lobby. Första hela natten som jag var borta från Lilla H. Gud, så dåligt jag sov!
   
3. 4 februari I say tomatoes, yoy say tomejtoes. För första gången visade jag här väldigt personliga bilder. Var lite nervös, innan hade jag varit mycket mer anonym. Men jag gillade det, det blev bra, tycker jag. Och så säger det mycket om mig och Sambon. Jag frågade om lov först (he is veeery private) och efteråt sa han: Varför skriver du om oss som om vi inte passade ihop?
   
4. 15 februari Västgötalandet - viktiga platser. Det här inlägget har jag läst flera gånger för att det handlar om något så nära och viktigt som jag tagit mig tid att beskriva på ett (om jag själv får säga det) fint sätt. Jag är nöjd med både språk och innehåll, det finns inget som stör mig. Nu de senaste veckorna har dessutom punkt nummer 2 och nummer 5 fått en ännu djupare mening.
5. 16 mars Påsken; jag förstår den inte. Det här var en seg vecka när jag kände mig lite allmänt nedstämd. Jag var besviken och trött och det märks här. Bra, tycker jag. När man bloggar är det ju självklart att man för fram en bild av sig själv som är något lite mer smickrande/tillspetsad än verkligheten. Jag har ett bra jobb, ett fint hus, en bra man, supersöt son, fin familj och roliga vänner. Men jag har också en del skit i hörnen, både här hemma och uppe i huvudet. Skulle bli väldigt less på mig själv om det aldrig märktes på bloggen.
   

In the Eye of the Beholder

När veckorna ser ut som de gör med tidiga morgnar, mycket på jobbet, träning, bebisaktiviteter, promenader i regnet med mera blir det extra viktigt att man känner sig redo, inte bara mentalt men också utseendemässigt. Anser jag. Har ju gnällt en del om innefrusna shoppingrundor och därtill kan jag lägga ett totalt missnöje med mitt hår just nu. Utväxt och trist sedan säkert ett par månader tillbaka men min frisör är så svår att boka. Återstår då "skönhetsregimen". Skulle behöva ägna lite mer tid åt vinterfötter och torr hud men i övrigt fungerar den okej.

1. Håret. Med utväxt och en "icke-frisyr" blir det inte några vilda experiment precis. Tvättar med Toni&Guy silverschampoo för att behålla det blonda. Balsam från ICA Maxi. Ibland en inpackning. Lite mousse från "Swedish Hair Formula" och sedan föna med borste. Ibland lite gum från Osis i topparna. Ibland spray från Elnette.
2. Huden. Ibland smörja med Vaseline body lotion och under armen LdB deo. Klart. På sommaren ACOs summer touch-kräm som ger lite brun (rosa) lyster.
   
3. Ansiktet. Samma kräm dag och natt, L300 från Apoteket. I-D Bare Minerals puder/foundation. Brons-rouge från H&M. Ögonskugga från en av följande: Silver + grå från Rimmel, Rosa + brun från YSL, brons från MAC beroende på kläder och humör. Volumizing mascara från FACE Sthlm. Ögonbrynspenna från H&M. Läppar: Något av en mängd olika gloss, stift, pennor eller cerat beroende på kläder, humör och vad som ligger överst. Oftast inget alls och ibland olika allt eftersom dagen går.
   Rengöringskräm från L300.
4. Naglar. Ofta omålade men ganska långa. Ibland välmålade, gärna i orange eller vinrött. Fransk manikyr är inte min grej.
5. Parfym. Ytterst sällan. Senast köpta var "Mademoiselle" av Coco Chanel typ en månad innan Lilla H föddes. Inte så taktiskt. Använde Amarige i många år men det var länge sedan nu. Ibland använder jag lite Bourbon Vanilla Oil i badet. Då luktar jag...vanilj.
   

NKOTB tar sig an garderoben - del II

Jag trodde att jag genom att fläka ut min garderobsröra på bloggen skapat ett incitament till att verkligen komma igång med att fixa till den. Men flera veckor har gått och inget har hänt. Det är ingen direkt röra där just nu, bara så ostrukturerat och opraktiskt. Fick några tips i Metro jag funderar på att anamma när jag väl kommer igång.

1. Ta ut kläder och skor.
2. Skaka eller borsta alla kläder utomhus.
3. Vänd ut och in på alla fickor och veck. Vädra allt medan du städar inne i garderoben.
4. Torka hyllplan och väggar, dammsug och torka golvet.
5. Om du fått päslängrar kan du frysa kläderna i et dygn. Hjälper det inte - ring Anticimex.

Anticimex hoppas jag att jag slipper, några pälsdjur har jag inte sett till. Men resten ska jag nog...fundera på.

Veckans ABC - B

1. Begravning & Bedrövelse. Nu är det över men det är ändå bara ett litet steg på en lång, lång väg. Livet tickar på nästan som vanligt tills de där stunderna kommer då man tänker på deras allra närmaste. På hur deras dagar ser ut. Och deras nätter. Då tappar jag andan av sorg.
   
2. Buss. Jag och Lilla H åkte långfärdsbuss från Barndomsstaden i lördags då Sambon var tvungen att resa tillbaka tidigare och jobba. Det var busspremiär för den "stora" Lilla H, han som inte kan spännas fast i ett babyskydd. Nu satt han i mitt knä i nästan två timmar utan att gnälla. Lycka! Hemma klarar han max två minuter. Vet inte hur reglerna ser ut med bussar och små barn. Vi använde samma säkerhetsbälte.
3. Barbara. Svärföräldrarna är här på besök och jag har nyss kramat hejdå. Missade en halv dag p g a begravningen och imorgon kväll är det konferens, jag har åkt till jobbet innan de stiger upp. De är här en kortvecka den här gången, lite synd för Sambon som nu när han är föräldraledig nog skulle ha tyckt att en vecka varit helt ok.
4. Barn. Lilla H har blivit pappas pojke. Tidigare har han aldrig haft någon preferens men nu... Nej, mamma jag vill hellre laga mat med pappa i köket än leka massa roliga på-golvet-lekar med dig. En mammas hjärta brister. Men hellre det än tvärtom, känner jag. Det vore ju hemskt för Sambon att göra lejonparten av allt fotarbete och sedan inte få något för det.
5. Brev. Idag fick jag ett hederligt, välskrivet brev av en mycket kär vän. Mer sånt till folket!
   

Här är mitt liv

Året var...

1. 2003, fem år sedan. Det här året var ett typiskt mellanår, även om det hade en del höjdpunkter och slutade i dur. Vi bodde i London och jag hade försökt försörja mig som frilans med varierande resultat. På vårterminen pluggade jag därför en c-kurs i engelska för att få lite andrum. Jag pendlade till Brighton ett par gånger i veckan, skrev en c-uppsats om metaforer, sålde några artiklar och jobbade extra i en inredningsbutik med femtiotalsmöbler. Sambons karriär som musiker var inte längre lika lukrativ och vi bestämde oss för att sälja hans lägenhet och flytta till Sverige. På sommaren fick jag världens roligaste vikariat på Den stora morgontidningen och Sambon satte ut lägenheten till försäljning. Det pratades dock om ett prisras på lägenheter i London och det dröjde till oktober innan kontraktet var undertecknat och inte förrän ett par dagar innan jul var vi Sverigebor. Ett nytt liv kunde börja.
2. 1998, tio år sedan. Ett otroligt händelsrikt år på många sätt. Efter några år i London hade jag flyttat hem 1997 och bodde i en stor fyrarummare ovanför stadens största skivaffär. Min engelske pojkvän kom över ett par månader men flyttade tillbaka för att bli advokat i början på 1998. Vårt förhållande var kass och jag for över en vecka i mars för att säga det öga mot öga. I maj träffade jag sedan Sambon som jag sedan förlovade mig med på nyåret efter att plötsligt infall. Då hade vi träffats i sammanlagt 31 dagar och jag fick min förlovningsring skickad till mig med bud ett par veckor senare. Den har jag fortfarande på mig. I slutet av året bodde jag med min kompis A i en stor etta i stadens mest eftertraktade kvarter och pluggade Nordiska språk. I december 1998 fick jag beskedet att jag kommit in på Journalisthögskolan så Sambon och jag fick fortsätta pendla...
   
3. 1993, 15 år sedan. Mellanår på gymnasiets samhällsvetenskapliga program. Jag kom med i en kör som betydde väldigt mycket för mig. Jag hade nya, fina vänner i klassen (bland annat A i texten från 1998 och M i New York). Mitt första, "vuxna" förhållande tog slut och det var otroligt jobbigt ett tag. Vi festade en del men jag hade lugnat ned mig betydligt från högstadiet.
4. 1988, 20 år sedan. Vi gick i sjuan och var en klass med ett gäng på kanske tio otroligt starka tjejer som höll ihop. Det var en del intriger men vi höll alltid en enad front utåt. Själv var jag en salig blandning av kaxighet, skötsamhet och osäkerhet. Jag spelade fotboll, handboll och teater och var nog hemma väldigt sällan. Kompisarna var absolut viktigast.
5. 1983, 25 år sedan. Jag var åtta och en liten, liten tjej med skinn på näsan. Å ena sidan duktig i skolan och utan att ställa till med problem för mina föräldrar, lillasyster och nyfödde bror. Å andra sidan gapig och dominant bland kompisarna, med väldigt lite tålamod. Började spela teater vilket skulle påverka hela min uppväxt.
   

Igår var det begravning

"När vi växte upp lekte livet, vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri.
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang.
Rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så skönt."

1. Lilla Lugna Emma. När Emma var liten förvånades alla över att hon var så lugn. Hon satt under köksbordet och pysslade, länge, länge, utan att säga ett knyst.
2. Det tog hon igen med råge när hon blev äldre. Pratglada Emma bubblade och pratade hela tiden, hade alltid något att säga. En gång var hon hemma hos sin mamma och satt och pratade med henne i soffan. Efter en halvtimma kommer hennes lillebror ut från sitt rum. Emma utbrast: Har du suttit där inne så tyst hela tiden jag varit här? Du är ju inte klok.
3. Medan hon pratade gjorde hon tusen andra saker. Driftiga Emma tyckte det var en baggis att skaffa barn och plugga samtidigt, att köpa hus, börja jobba heltid och skola in på dagis samtidigt. Att gräva i trädgården, se efter sin son och virka ett lapptäcke på en och samma förmiddag.
4. Emma tyckte aldrig det var jättelätt i skolan men det var inget hon hakade upp sig på. Ambitiösa Emma gick istället ständigt omkring med sina läxböcker därhemma, slog upp dem framför tv:n, vid matbordet och vid läggdags. Började på högskolan nästan direkt efter gymnasiet och blev mattelärare på kuppen.
5. Vackra Emma blev alltid brun som en pepparkaka, jag minns henne som en riktig sommartjej. Ja, jag minns våran Emma som vacker på alla sätt och vis.
   

Blunda och räkna till hundra

Sedan två dagar går jag omkring med en stegräknare i byxlinningen. Jobbet har utlyst en tävling där man tävlar bolagsvis, vi ska tydligen köra månaden ut. Stegräkning är något helt nytt för mig. Visst har jag tränat en del i mitt liv, periodvis ganska mycket, och ni som följer bloggen vet att jag numer är gymmedlem. Men eftersom jag aldrig tränat för att gå ner i vikt har jag aldrig räknat vare sig det ena eller andra. Inga kalorier, inga steg. Tills nu. Som den tävlingsmänniska jag är läser jag nu av stegräknaren som andra kollar på klockan, och avkräver sedan status av mina kollegor. En helt ny värld har öppnat sig och det finns mycket att förvånas över.

1. Igår drog jag ihop 7419 steg. Det är nog inte särskilt bra, men jag var nöjd, var i alla fall bättre än ett par av mina kollegor.
2. Idag har jag hittills gått ihop 10235 steg. Lite konstigt med tanke på att jag igår gick på stepmaskinen på lunchen, idag blev det en "naturlig" promenad i vårsolen. Idag hade jag dock inte bilen utan har gått mellan spårvagnar och bussar. kanske är det vardagsmotionen som ger resultat?
3. Surfar runt lite och ser att "stegräknare" får hela 93 400 träffar på google.
4. På en av sidorna finns det en omvandlare. Enligt den ger mina 20 minuter på trappmaskinen igår 3200 steg. Många fler alltså än om man bara räknar de "vanliga" stegen. Ska jag lägga till de stegen nu? Krångligt.
5. 12 625 steg. Så mycket måste jag tydligen gå för att förbränna lunchen som bestod av indisk curry med ris (kinamat var det närmsta jag hittade i omvandlaren). Hur hänger det ihop? Det jag gått idag är alltså inte tillräckligt för att förbränna min lunch. Vad händer nu? Med smörgåsen och drickyoughurten jag åt till frukost? Med pajen och salladen jag åt till middag? Hur lyckas jag hålla vikten om det är så här det fungerar?

Det här med vänner

Ibland glider man ifrån varandra, så är det bara. Man träffas på jobbet, på kursen, på träningen och tror att man har hela världen gemensamt. Och det kanske man har, men ändå glider man ifrån varandra. Bara en gång har jag sagt upp bekantskapen med en vän och det gjorde mig kräkfärdig i flera veckor. Men av olika anledningar var det en sån där grej som bara var tvungen att göras.
Men riktiga vänner behåller man väl hela livet. Eller? Jag har bott utomlands i flera år men har ändå lyckats hålla kvar kontakten med mina nära vänner här hemma. Men nu, när livet är fullt av hus, jobb och barn, får man kämpa desto mer.
J och jag träffades hösten-98, vi pluggade nordiska språk ihop och fattade genast tycke för varandra. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och mycket roligt har vi haft ihop. Hon gifte sig sedermera med en kursare från den där språkkursen, köpte lägenhet, köpte hus på landet, blev doktor i Nordiska språk, flyttade in till stan igen... Nu ses vi bara några få gånger om året. Det är synd, det finns så mycket att sakna.

1. Hemma hos J får man alltid ett chilled glass of white om man så önskar. Och det gör man nästan alltid.
   
2. Mat och dryck smakar på något sätt alltid lite godare hemma hos J och hennes man. De är båda ena hejare på att laga mat och på att få saker och ting att kännas festliga.
3. J är en sann språkekvilibrist. Henne kan jag vända mig till om jag verkligen undrar hur något ligger till i den språkliga världen. Många, roliga diskussioner om språk har vi haft. Säkert en del tråkiga också.
4. J har de grönaste fingrar jag vet och när hon bodde på landet samlade hon på trädgårdstidningar. Numer nöjer hon sig med att odla apelsiner. Inomhus! J har gjort en superskiss över vår trädgård, hur den skulle kunna se ut om den ägdes av några andra än två skojare.
5. J är en mycket peppande vän. Alltid har hon något uppiggande att säga om ens klädsel, skrivförmåga eller värdinnekunskaper (!) J, jag saknar dig!
   

Är det mig det är fel på?

Kan inte bestämma mig för om jag tycker de här bilderna är roliga eller ej. Innerst inne tycker jag det. Lite längre ut inser jag att de nog inte är så coola om man vet vad som är hot or not i reklamsvängen. Är jag lite efter om jag lägger ut dom på min blogg? Well, here goes. Jag är varken cool eller reklamare, jag är en 33-årig, småkäck morsa, FFS.