En person i världen

Hon har fött och fostrat mig, min syster och min bror. Hon är inte min bästa vän, hon är mycket mer än så: Hon är min mamma. När jag emellanåt inte riktigt klarar av att reda ut alla trådar, när det känns som om jag står i ett iskallt skyfall; då är mamma där med sina flinka fingrar och sitt trygga paraply. Igår var en sådan dag. Mamsen, min mams. Jag älskar dig!

1. Det är lyxigt att ha haft förmånen att växa upp i småsta'n med en mamma utan småstadsmentalitet. Mamma har aldrig bott någon annanstans, det har inte behövts. Hon är en sann världsmedborgare ändå.
2. Det är ärftligt att alltid ta sig tid att slinka in på en skorea. Ännu har jag inte kommit till stadiet då jag stoppat undan reafynden så att inte Sambon ska hitta dem, så som mamma gjort med pappa flera gånger. Men det kanske kommer. Ett par av mina favoritstövlar (oxblod med bred träklack, rundad tå och broderier på skaftet) köpte hon på åttiotalet, god smak räcker länge. Min syrra tycker att det är hennes tur att ha dem nu men jag försvarar dem som en tigrinna. De tilldrog sig uppskattande kommentarer senast igår.
   
3. Det är fantastiskt att känna att det finns en person i världen som finns till för mig och som orkar hjälpa mig helt osjälviskt när jag behöver det.
4. Det är fint att mamma och hennes sju syskon sätter ett så fint exempel för mig och mina kusiner på hur man ska bete sig mot sin familj. Inga intriger, bara detta enkla: Familjen först.
5. Det är underbart att få barn och se vilket älskat barnbarn han blir, vilken glädjespridare han är! Det måste vara vitsen med att skaffa barn - att man kan betala tillbaka litegrann till sina föräldrar.