Hur gammal är man när man är 33?

1. Jag sitter på en utbildning med jobbet. Vi är en samling på knappt tjugo personer, medelåldern uppskattar jag till runt 35. Jag känner mig yngst, men det är jag antagligen inte. Det sitter några ambitiösa killar på främre raden med ansvar för logistiken i Tyskland, nya bonussystem och gud vet vad. Kursledaren, en käck man på knappa 50, är en glad gamäng som hela tiden vill locka till skratt. "Vet någon förresten vem Lennart Bergelin är?" Tystnad. "Ja, det var väl Björn Borgs tränare?", säger jag lite tveksamt. "Jaså, det vara bara du och jag som visste det, ja där visar du din ålder", replikerar han. Till och med min kollega, 43 år, blev stött å mina vägnar.
2. Idag åkte jag buss från jobbet. "Ungdom?" Det sparar mig en tjuga och i normala fall är jag alldeles för...ja, inte vet jag, för att kunna med att ljuga. Jag får frågan varje gång men idag flög djävulen i mig.
3. "Jag var 11 år när Palme dog", säger jag apropå en jobbkonversation om nyhetshändelser som påverkade oss som barn. "Hur kan du ha varit det?", frågar min kollega född ett år efter mig. "Han dog väl 1986?" "Ja". Han inser sitt misstag och försöker skoja bort det.
4. En annan kollega, 39-årig trebarnsmor, frågar vid fikabordet: "Men, hur gammal är du då?" "33". "Hon tror mig inte och insisterar gång på gång att hon trodde jag var 25. "Ta det som en komplimang", säger hon. Men det kan jag inte riktigt göra. Tänk på all erfarenhet jag har. Märks inte den?
5. I fortsättningen på punkt 3 försöker jag skoja till det med ett gäng herrar innan ett möte och återberättar historien med Palme. De skrattar nervöst, de fattar inte hur jag kan bli så förvånad över att någon tar mig för äldre än jag är. De tycker väl också att jag ser ut som 50...