Var hos frissan för ett par veckor sedan och blev så inte nöjd. Inte min frisörs fel, vi bestämde tillsammans att köra på en assymetrisk page snarare än att klippa upp det i nacken som jag gjorde sist. Färgade det inte heller som jag brukar utan la bara i lite slingor. När jag gick ut från salongen var det jättefint - plattat och finfönat. Men nu, här hemma, så är det bara trist och trååååkigt. Jag känner ett behov av en riktning när det gäller både hår och outfits, det är så mycket hopaplock, ena dagen si och andra så. Det lutar åt sextiotalsmodet igen, kommer nog aldrig växa ifrån det. Tycker det är så fint med tuperat hår, dockögon och söta klänningar. Här har vi Bardot, Duffy, Patti Boyd med maken George Harrison, Jane Birkin som klippdocka och allas vår Amy Winehouse. Kan ju aldrig ha sådär långt, fint hår men ändå. Känslan kanske man kan hitta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar