Linda Bengtzing - orka!!!!!

"Mäh! Sluta och sitt där och klappa dig för hjärtat med dina fula, röda handskar din j-la mes" skriker mim syster. Och jag håller med. Linda B går mig på nerverna and here's why.

1. Se mig, hör mig, rör mig, STÖR mig, hur svårt kan det va? L.B har figurerat i olika sammanhang på flera bloggar jag läser och det är inte direkt smickrande läsning. Läs texten hos Ke.Li och ni får en personanalys i form av en schlagertext.
2. För det är väl så hon är eller? L.B verkar sorgligt desperat. "Jag har inte hånglat på ett halvår", "Jag vill att alla ska veta hur det egentligen var" (om "förhållandet" med Magnus Hedman) "Fredrik var mitt första hångel" (syftande på Fredrik Wikingsson som avböjde att kommentera). All publicitet är inte god publicitet, det är en lögn hennes agent borde känna till.
3. Hennes kläder. Hon ser alltid sjövild och typiskt efter ut. Vad var det egentligen hon hade på sig i Mello? Lack och skotskkrutigt. Känns häftigt på en fjortis från...nej, ingenstans.
4. Hennes frisyr. Den är faktiskt SNYGG och jag vägrar gå till frissan och fönedra mig så pass att jag ber om en L.B-frilla. Förra gången ville jag se ut som Victoria Beckham och det lyckades jag (kanske) få att låta lite ironiskt men det kommer inte funka en gång till.
   
5. Varför dissar jag en fellow SYSTER på det här viset? Att jag orkar reta upp mig på en harmlös schlagerbrutta, normalt sett är jag ju Britney's och Christina's skyddshelgon. Vad säger det om mig att jag orkar störa mig på stackars Linda Bengtzing?
   

Veckans ABC - A

Lilla H älskar sin CD med Fem myror är fler än fyra elefanter. Sambon har ju ingen som helst referensram till den och skakar mest på huvudet medan jag glatt dansar omkring och sjunger med.

1. A är för det Ansvar som jag just nu känner vilar på mina tunna axlar. Det är mycket att stå i när man har höga krav på sig själv och har barn, förhållande, hus, trädgård, bil, räkningar...
2. A är för mitt Arbete som jag tyckte var lite slött när jag började men som nu verkligen hettat till. Roligt? Tja, bättre än för lugnt.
3. A är för det Avslöjande två tjejer jag känner gjorde i veckan. Två små nya bebisar väntas till hösten, en i september och en i november.
4. A är för Anna, min vackra vän, som jag ännu inte träffat sedan hon blev mamma för tre veckor sedan. Imorgon är det dags och jag längtar!
5. A är för vackra April som står för dörren. April månad kommer börja i moll med begravning men förhoppningsvis motar den bort den sista snön och ger oss vårsol på våra bleka trynen.
   

NKOTB four points, NKOTB quatre points...

Nu har det gått ytterligare en månad och det är dags att se över hur mycket plats jag lyckades bereda mig själv i världen. Förra månaden blev det bara två poäng, den här månaden dubblar jag med fyra poäng. Två stycken massagetillfällen, en utekväll på stan och - bäst av allt - sovmorgon. Fika och hemma-spa kammade noll, men det har jag å andra sidan inte saknat. Skulle väl kunna ha spa-kväll fem dagar i veckan om jag bara could be arsed. Känns som om jag behöver revidera listan lite nu när behoven hos en heltidsjobbande småbarnsmamma börjar utkristallisera sig.

1. Träna minst två gånger i veckan. Lunchpromenix räknas också. Detta kanske inte låter så lyxigt, snarare som ännu ett måste, men faktum är att jag blir glad över att jag unnar mig att träna. Att jag prioriterar mig själv och en lång träningslunch framför att jobba lite till.
2. Sovmorgon minst en gång! Denna hägring kommer väl hänga med tills dess att Lilla H blir tonåring.
   
3. En utekväll med vänner.
4. Tid och pengar avsatt till shopping.
5. Klippa och färga håret. Just nu är jag så ful och trist i barret att Lilla H börjat dra i det, han står väl inte ut längre, stackarn!
   

Det är mycket nu

Har så supermycket att göra på jobbet att jag låg och tänkte på det i tidig gryningstimma. Inte bra. I helgen blir det att ta med jobb hem för första gången sedan jag började. Inte bra. Här är listan på vad jag tänkt hinna med under dagen:

1. Skriva om och sammanställa information till digitalt nyhetsutskick med allt vad det innebär av bildhantering och webbpysslande.
2. Författa text till infoblad att delas ut till studenter på stor mässa.
3. Spåna idéer till text som ska stå i årsrapporten i ett miljösamarbete där vi (jobbet) är medlemmar.
4. Veckan innan deadline för personaltidningen med allt vad det innebär av skrivjobb, lägga in i layoutmallen, fånga upp lösa trådar, leta fler bilder...
5. Massa material att gå igenom och strukturera/skriva om i ett tvärprojekt där jag är språkansvarig så vi får ut det någon gång.

Vad är oddsen?

Djuret i mig

1. Igår hade jag på mig en stickad klänning som M skickade till mig från N.Y strax efter att Lilla H föddes med hälsningen: Glöm inte att det finns ett liv efter amningen.
   Härligt! Klänningen har en paljettig leopard som draperar sig nonchalant över axlarna. Jag ammade i knappt fem månader men så värst många rastrundor har det inte blivit för den härliga leoparden. Synd, så igår fick den hänga med till jobbet. "Det är för lite glamour på jobbet" sa min kollega M när hon fick se mig. En glad leopard fick sedan hänga med på lokal och dricka vin.
2. När jag var liten ville jag hjärtans gärna ha ett husdjur. Men inte vilket husdjur som helst utan ett riktigt husdjur. Undulater, ökenråttor och vandrande pinnar passerade révy men de var inte nog. Så jag hittade på att i mitt förra liv, då vi bodde i radhus på andra sidan stan, då hade vi minsann haft en hund, en collie som av en händelse såg ut alldeles precis som Lassie.
3. Jag fortsatte med mitt önsketänkande i ganska många år. Min pappa hade sagt blankt nej till djur som inte hölls i bur eller simmade, men trots det adopterade jag med glädje en kattunge ur en kull hemma hos en kompis. Katten döpte jag till Augusti och när den var X antal veckor skulle den flytta ifrån sin mamma hem till mig. Jag visste mycket väl att det aldrig skulle hända, men i några veckor var hon min katt att kela med och ösa kärlek över.
4. I femtonårsåldern blev jag allergisk mot pälsdjur och drömmen om en gossig katt i en tjusig vindsvåning var därmed spräckt. Men nu när vi bor på landet kanske vi kunde ha en utekatt? Det tycker min sambo är en dålig idé och själv har jag ärligt talat tröttnat lite på tanken på slemmiga matskålar och kattlucka i dörren. Men härområret träffade vi Norbert, en ljuvlig, bortsprungen kattunge som lekte och jamade i vår trädgård en het sommardag. Sambon döpte honom snabbt och får fortfarande tårar i ögonen då vi pratar om honom. Ibland säger han om Lilla H: Look, now he looks just like Norbert...
5. Men inte är vi utan djur, här inte. Nejdå, här finns möss om hösten och vintern, myror vår och sommar samt skogs-spindlar året om. Det är fantastiskt att bo på landet!
   

Tjoho på morgonkvisten

Jag vaknar klockan fem och ligger och vrider mig en stund. Det händer nästan aldrig numera - jag väcks ju av Lilla H:s morgonkör vid halvsju för jösse namn - så jag intalar mig att det är för att det är för varmt. Jag har ett element bara någon meter från sängen och när det är så här kallt (-8) så drar pelletsbrännaren igång och jobbar lite för mycket.
Men egentligen vaknar jag för att jag är orolig för en räkning. Ni minns kanske att jag svor över en försäkringsräkning som kom häromdagen. Igår tog jag en extra titt på den. DET VAR EN PÅMINNELSE! Usch. Nu måste jag ringa dem idag och höra så vårt hus fortfarande är försäkrat.
Så nu har jag suttit här på morgonkulan och betalat räkningar. Alltid är det några som förvånar en.

1. Gymet 399:- Va? Är jag medlem på ett gym? Hade en tid igår men den avbokade jag för...just det ja, jag hade massagetid istället.
2. Företagskort 2073:- Va? Måste man betala tillbaka de pengarna?
3. Volvokort 4373:- Va? Hur f-n kan det vara så mycket pengar kvar att betala tillbaka den här månaden också?
4. CSN 1036:- Va? Konstigt, men jag blir lika förvånad varje månad. Har jag verkligen pluggat liksom?
   
5. CSN. 228:- Va? Ja, just det ja. Jag läste ju den där extra terminen engelska i det nya studiestödssystemet. What a waste, skrev inte ens klart min c-uppsats eftersom jag fick jobb i samma veva.
   

Det är fult att peka...

...och man ska inte skratta åt andra. Men idag lyfter vi våra taskigaste pekfingrar och skrattar hjärtligt åt dessa kändisgrodor.

"I owe a lot to my parents, especially my mother and father."Golfstjärnan Greg Norman

"The only happy artist is a dead artist, because only then you can't change. After I die, I'll probably come back as a paintbrush." Inte visste jag att skådisen Sylvester Stallone hade sånt...djup.

"Smoking kills. If you're killed, you've lost a very important part of your life." Alltså, ja, jo... okej då. Skådisen Brooke Shields.

"Is this chicken or is this fish? I know it's tuna but it says chicken by the sea."Hon ä la änna för go? Jessica Simpson

"All of a sudden you're like the Bin Laden of America. Osama Bin Laden is the only one who knows what I'm going through." Den här är ju helt obetalbar. Antar att den har att göra med den där sexskandalen för några år sedan... R.Kelly

Jag saknar bebismamman

Tiden som bebismamma försvinner så snabbt. Idag kom C & J och deras femveckors-flicka förbi. Amma, vyssja, kräkshandduk, bädda ner i lilla, lilla overallen. Då blir det så tydligt att vi i vår familj inte längre bor på Planeten bebis. Lilla H spatserar omkring i huset, äter våran mat, pratar i sin mobiltelefon... Det är underbart med en 15-månaders, men livet med en nyfödd är så oerhört skört och vackert, tycker jag. Och som förstagångsmamma har man säkert extra mycket funderingar och orosmoment.

1. Inför varje besök på BVC skrev jag ner frågor i en bok. Jag känner en enorm ömhet för oss allihop, den alldeles nya familjen, när jag läser dem nu. Den 1 januari var Lilla H två dagar gammal, då skrev jag: Han är röd runt snoppen, kan man tvätta med vatten?
2. Samma dag skrev jag: Han har så kalla händer och vill inte ha dem under täcket. Vad ska vi göra?(Fast det var det mest Sambon som oroade sig över.)
3. Den 2 januari har jag antecknat att han hade mycket hicka.
4. Den 5 januari: Min mentala hälsa - vilken hjälp finns att få?
5. Någon vecka senare hade jag följande gulliga fundering: Han vaknar ofta bajsnödig och bajsar samtidigt som han äter. Ska han äta eller bajsa först?
   Jag beundrar vår BVC-sköterska för att hon lyckades hålla sig för skratt!
   

Fortsättning på tfn-listan

Har nr 16 gått i samma klass som du?
Nej. D är min fina lilla kusin som just förlorat sin storasyster, sin svåger och syskonbarn.

Brukar du hänga med nr 19?
Nej, inte brukar. E är en gammal kompis som flyttade till våra trakter med sin fru M för ett par år sedan. Nu ses vi ibland och i somras var jag på deras fiiiina bröllop.

Är nr 20 bra?
Ja, absolut! En annan gammal kompis från gymnasietiden som jag bland annat musicerat mycket med. Nu bor han i Sthlm med sambo och barn och spelar musik for a living.

Gillar du nr 26?
Jadå! Detta är också en gammal gymnasiebekant (herregud, har jag inte lärt känna några nya människor sedan 1994?) H bor numer också i Sveriges andra stad, är gift med M och har en liten son. Dessutom renoverar hon huset och har just börjat nytt jobb så vi har inte hörts av på ett tag...

Vet du om nr 31 har ett förhållande?
Detta är numret till IKEA, la in det då jag skulle ställa mig i kö i deras kundtjänst under en väldigt lång bilresa (någon annan satt vid ratten) Jag har absolut ett förhållande med IKEA och det är jag nog inte ensam om.

Svåra sånger

Stora delar av mitt liv har sången tagit jättestor plats men det gör den tyvärr inte längre. Jag hittar inget forum att sjunga i och, sedan Lilla H kom, heller inte tiden. Men jag är helt förvissad om att jag någon gång i framtiden kommer att sjunga regelbundet igen och att det kommer låta precis som det ska! Allt annat vore bara så sorgligt. Särskilt att inte få sjunga i kör igen. Det är något visst med körsång, det finns en sådan kraft och glädje i en duktig kör, en sådan tillit i att bara vila i varandras röster.
Men det är inte alltid så lätt att sjunga.

1. Jag är sju och vi förstapluttare har bjudit in resten av skolan att lyssna på våra ansträngningar. Vi sjunger en sång som heter Vem tar hand om hösten? och sedan är det min tur. Mamma har virkat en cerise tröja och jag har nya jeans med knappar längst ned. Jag kan sången jättebra, vi har övat mycket. Men jag får en black-out och när introt tonar ut börjar jag på Vem tar hand om hösten? Igen. Det skulle ju vara Var finns alla gröna löv som fanns igår? Resten av höstsoarén tillbringar jag hulkandes på golvet under pianot kramandes vår musiklärares ben.
2. Efter det här nederlaget blev jag ganska stursk och kan inte dra mig till minnes några riktiga nederlag trots att jag sjöng väldigt mycket, både i skolan och med teatergruppen. När jag flyttade till London gick jag med i svenska kyrkans kör där. Den var rätt kass och jag och min kompis M tog inte det hela så allvarligt. Flera gånger i månaden var det dock krav på att man skulle sjunga på gudstjänsten och det tillhörde inte ovanligheterna att vi kom dit utan att ha sovit mer än ett par timmar, fortfarande med sprit- och röklukten svävandes omkring oss. Den kunde inga vinröda kör-kåpor i världen radera.
3. Sedan gick det ett par år när jag inte sjöng så mycket men så frågade min bästa sångarkompis A om jag kunde ställa upp och sjunga med henne på en julfest. Sure, sa jag och så övade vi nån timma innan vi åkte dit. När vi sedan kom in i den överfulla lokalen blev jag så oerhört nervös att min röst skakade genom typ alla sångerna. Stackars A stod mest och smålog! Denna incident har verkligen lärt mig att man inte kan ha en slapp attityd till sjungeriet, är man dåligt förberedd blir framträdandet dåligt - så är det bara!
   
4. A förlät mig dock och bad mig och Sambon att framföra något på hennes bröllop. Hon och M-P älskar låten Hurt (Nine Inch Nails och senare Johnny Cash) men den texten är väl inte klockren på ett bröllop så Sambon skrev om den. Den blev verkligen jättefin men sedan kunde jag inte hålla tårarna tillbaka under själva ceremonin. Brudparet själva började snyfta så vad skulle man göra? Tur att Sambon är pro och höll ihop det hela.
5. Nu ska jag sjunga på finfamiljens begravning. Jag går här hemma och nynnar. Vissa dagar tror jag mig om att klara av det, andra vill jag nästan backa ur. Känner ändå ett lugn. Ingen klandrar mig om jag inte orkar, jag ska till och med ha en back up-tjej från kyrkan som står redo att rycka in.
   

Långfredagen 2008

Ha, I just died in your arms tonight...

Har just kört hem efter en skön halvdag på jobbet. Blev så stressad av Martina Thuns alla hispiga felsägningar på P3 att jag slog över till P4 istället. Lotta Bromé är ändå rätt bra eller börjar jag bli gammal på riktigt? Dock inte lika gammal som kompisen O, han har enligt egen utsago blivit "helt tokig i släta bullar".

1. Lite otippat spelade P4 en ny remix på Maria Magdalena med Sandra. Ni minns väl den glada, gamla åttiotalshiten? Fick i alla fall mig på så gott humör att jag rotade fram lite andra gamla favoriter som fallit i glömska.
2. (I just) died in your arms med Cutting crew. Otroligt smäktande och meaningful för påverkbara barnasinnen.
   
3. They say it's gonna rain med Hazell Dean. Den här gillade jag jättemycket. Har ingen aning om hur sångerskan såg ut ens, musikbranschen var verkligen mycket mindre mediastyrd på den (gamla goda) tiden.
   
4. Funky town med Pseudo Echo. Well I talk about it, talk about it, talk about it, talk about it... Jeez vad man hoppade runt till denna på fritidsgårdens disco, som för övrigt hade de gulliga öppettiderna 16-20 för oss mellanstadiekids.
5. One love to give med Stephanie. Minns hur jag och min kompis P cyklade till den kombinerade skiv- och hifiaffären varenda dag i flera veckor innan en av oss fick ihop nog pengar till att köpa prinsessans skiva.
   

Pixiedust on my day

1. Åkte buss in till jobbet idag. Så trist utan bok, tänkte jag. Fick ett infall att kolla brevlådan och där låg ett nytt nummer av Family Living, kvarglömt från igår.
2. Träffade en god vän just som jag klev av. Han är engelsman och så oerhört trevlig, positiv och artig.
3. Fick ett stoooort påskägg fyllt med godis av företaget som layoutar personaltidningen som jag är redaktör för.
4. Blev upphämtad från jobbet av två glada killar.
5. Hängde i "finrummet" och skrattade åt Lilla Hs alla upptåg, la över bilder från killarnas äventyr i snön och fick mig ett glas vitt i handen för att smygstarta påsken. Allt till ett soundtrack av Simon & Garfunkel.
   

Muchos litteraturos

Fick en lista med boktips av en lästokig kollega idag som tröst efter att jag berättat om Orgasmboken. Döm om min förvåning då den inleddes med orden Topp fem. Hon känner inte till min blogg vad jag vet, så jag tolkar det som ett tecken på att jag måste delge er innehållet. Har valt ut ett par talande meningar från varje bokbeskrivning.

1. Orakelnatten – Paul Auster ...fångad inuti en värld av kusliga förutsägelser och förbryllande händelser som hotar att spräcka hans äktenskap och underminera hans tilltro till verkligheten.
2. Dårskaper i Brooklyn – Paul Auster ...slumpartade möten får oanade konsekvenser och allt kanhända i de till synes mest vardagliga människornas liv.
3. Ingen andra chans – Harlan Coben ...en känslostark berättelse om vänskap och lojalitet, om tvivlen på sin egen förmåga som far och som man, och om den starka kärleken mellan pappa och barn.
4. Fördjupade studier i katastroffysik – Marisha Pessl ...blir hon indragen i en grupp studenter som kallas "De blåblodiga" och vars tillvaro kretsar kring Hannah Schneider, skolans karismatiska filmlärare. Snart befinner sig Blue i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död
5. För sina synders skull – Julie Parsons ...Tio år senare. Owen är inte återfunnen, polisen saknar helt ledtrådar, och trots att Nicks och Susans förhållande är i spillror ber Nick om att få flytta tillbaka till deras hus, bara för en kort tid. Han har oväntat sett något som absolut måste ha en koppling till Owens försvinnande.

Å ja' bah, ah mäh ååååhhhhh!

1. Vi gick från bild A till bild B inom loppet av ett dygn. Bild A är tagen i somras, jag erkänner, men igår kändes det faktiskt som om landet Sommar inte låg så långt bort. Vi satt ute och fikade och solen värmde verkligen. Bild B är tagen imorse kl 06:30. Inte riktigt samma vy; i bild A står jag precis bortanför björken som syns i bild B. Inte riktigt samma temperatur heller.
2. Nästa månad skulle bli min månad. I familjen W-B åkte pappan till London och shoppade loss för inte så länge sedan. Lilla H får nya kläder och nödvändiga prylar allt som oftast (för att inte tala om blöjor, det får han så fort han pekar). Nu skulle det bli mamma-månad och oh vad mummigt jag skulle ha det när jag shoppade skor, väska och whatever took my fancy. Så kom en j-la försäkringsräkning på 3000:- Jag VILL inte betala.
3. På grund av snön tog det 1 h 20 min att komma till jobbet i morse. I eftermiddags 50 minuter.
4. Fick min första (enda?) bok i pocketutbytet. Blev löjligt excited när jag såg kuvertet. Igårkväll gav jag upp "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren - det italienska maffiadravlet tråkade ut mig - så jag var verkligen i behov av en ny bok. Ut kom Orgasmboken av Katerina Janouch. Alltså, jag har inget emot Fru Janouch och oftast har jag inget emot orgasmer heller. Men jag blev besviken ändå. Jag valde ju ut en av mina all time favourites och skickade iväg. Andra bara tar ner nåt från hyllan som de aldrig tänkt läsa igen.
   
5. Stod i duschen och upptäcker att pumptvålen är slut. Jo, seriöst, sånt kan få mig på riktigt dåligt humör.

Yours truly, Argbiggan

Påsken; jag förstår den inte

Nu har folk sagt i flera veckor att "påsken, den kommer tidigt i år". Lik förbannat har jag helt missat att den infaller redan nästa vecka, och med andra ord sinkat chansen att göra den till något extra. Samma visa varje år. F-n.

1. Jag skulle vilja åka en vecka till fjällen. Det har jag förstått att folk gör. Men det är över tio år sedan jag senast stod på ett par skidor, carving har jag bara hört talas om på radio och Sambon är en typisk engelsman med totalt en veckas skiderfarenhet under bältet. På 41 år.
2. Jag skulle vilja åka på en romantisk tu man hand till Paris. Vi behöver tid för varandra och vi har länge sagt att vi ska åka till Paris. Men what do you know - att flyga till Paris från Sveriges andra största stad kostar cirkus 5000 per skalle, bara för flygresan. Dessutom jobbar Sambon fredag och lördag.
3. Jag skulle vilja ha långbesök av goda vänner med slappa, opretentiösa middagar, några lata promenader och en kopp latte i vårsolen för att runda av. Än är det inte för sent att ringa och bjuda in sig själva!
4. Jag skulle vilja ha lusten och orken till att dra igång årets stora trädgårdsprojekt. Nu blir det nog mest att vi går och sparkar på några grenar.
5. Jag skulle vilja åka ut till kusten på påskdagen och vandra på stranden med min familj, äta på en mysig, familjevänlig krog, ta in över natten på ett ställe typ det här och sedan göra om proceduren nästa dag innan vi glada, nöjda och med några fräknar på näsan vänder kosan hemåt. Detta kan fortfarande hända men väderleksrapporten säger snöblandat regn och kallt. Jag säger piss-påsk.
   

Ögonblick från de första galna veckorna

Som jag nämnde igår så har två av mina närmsta vänner blivit mammor de senaste veckorna. Grattis C&J som fick en liten bedårande dotter på Alla hjärtans dag och grattis A&J som fick en dotter i början av veckan. Också hon bedårande även om jag inte träffat henne ännu!
Både C och A låter fulla av lycka och moderskärlek när jag pratar med dem, men en sak som överraskar mig är att de låter så himla lugna och coola. Jag minns den första tiden som ett känslomässigt kaos, lugn kände jag mig bara korta stunder. Amningen gav mig ångest och Lilla H hade en släng av kolik. I efterhand har jag ju förstått att jag drabbats av en lightvariant av förlossningsdepression. Man kan säga att mitt känslomässiga tillstånd var lite...oregelbundet.

1. Sambon lassar in ett ton pellets i jordkällaren. Med glädje! Här jobbas det friskt för att ”försörja” en ny familj på gammalt hederligt karla-vis. Jag ammar i sovrummet. Lycka!
2. Vi är på hemväg från IKEA, Lilla H är en vecka gammal. Vi har dragit omkring honom där för att jag propsade på att lämna huset och åka på utflykt. Börjar gråta för att jag skäms så över att ha tagit med ett litet barn dit i RS-tider. Ångest!
3. Dag fem och vi är på återbesök på BB, Lilla H bajsar tre gånger under tiden vi är där och allt är bara så fantastiskt, nytt och spännande. Efteråt äter vi lunch i cafeterian. Lycka!
4. Lilla H gråter sig igenom nästan en hel natt. Sambon sover denbekymmersfries sömn. Jag vyssjar och bär på nedervåningen. Han var såklart hungrig, men det fattade inte jag. Detta är att vara mamma, tänker jag, så här kommer det att bli. Aldrig mer har jag behövt bära och vyssja en hel natt. Ångest!
5. Mamma och alla mostrar kommer på besök. Så glada i Lilla H som bär samma namn som deras avlidne far. Jag går på mjölkfri diet och kan inte äta tårta, men Sambon gör världens godaste räkmacka åt mig och jag mår bra. Lycka!

Helgens debet och kredit

1. + Jag plockade faktiskt undan klädhögen från klädstången igår.
   - Nu återstår dock en hög med stryktvätt för att jag ska kunna gå in i nästa vecka med gott samvete och kläder på kroppen.
2. + Lilla H och jag ska hänga i trädgården. Han har precis börjat gå och vi ska trampa omkring och samla pinnar och ramla i vattenpölar.
   - Lilla H är förkyld. Igen. Känns som om han bara varit frisk en vecka men kanske är det tre.
3. + Tack vare att jag tränat tre gånger på lika många veckor samt ersatt restaurangluncher med små färdigrätter sitter kläderna lite bättre igen.
   - Idag övertalades jag att följa med på pizzalunch och imorgon ska vi hem till kompisar för mat, vin och snacks.
4. + Vi har haft en del sol den här veckan och kanske vågar man hoppas att den hänger med in i helgen.
   - Fast då syns det ju å andra sidan hur dammigt det är överallt.
5. + Faktiskt har vårsolen fört med sig en känsla av...typ tillförsikt. Två av mina närmaste vänner har fått varsin dotter de senaste veckorna. Ja, sig solens strålar närma och allt blir åter fött.
   -Inuti finns ett hemskt hål. Igår fick jag tidningen med dödsannonsen på posten. Jag visste redan vilka verser som skulle vara med, det hade vi varit med och bestämt i helgen, så jag trodde jag var förberedd. Men under lilla kusinens Mamma och Pappa står namnen på hennes två bröder. Det såg hemskt ut, för det fattas ju ett namn. De var ju en treenighet, precis som jag och mina två syskon.
   

NKOTB tar sig an...garderoben del I

Kommer ut ur garderoben gör man ju. Men kommer man in? Var just uppe i vår "klädkammare", som egentligen är alldeles för liten för att få kallas så, och knäppte två bilder. Sambons sida och min sida. Nu ser min något värre ut än vad den brukar, men inte mycket. Här måste det bli skärpning (som jag skrev häromdagen), det inser ju var och en. Man flyttar från en tvåa till ett hus och när en fantasi om att förvaringsbekymren är ett minne blott. Men så är det ju inte. Jag tror att ett av problemen är att jag, pga platsbrist, har mina persedlar utspridda på alldeles för många ställen i huset.

1. I klädkammaren, som för övrigt var ett äckligt litet badrum innan vi flyttade in, har vi varsin klädstång, varsin stor byrå från IKEA samt en smalare byrå från samma ställe som bara är min. Det är ju makabert lite så...
2. I en garderob här nere hänger tolv jackor/kappor, två västar och två överblivna morgonrockar. Det är ju ok men det hade varit trevligare om de sluppit kampera ihop med strykbrädan , dammsugaren och symaskinen!
3. Ute i hallen har vi en inbyggd garderob där jag har ytterligare ett gäng jackor/kappor trots att jag bara använder en. Där finns också ett pinsamt stort antal skor under rubriken "Vår och höst". Dessutom två par moonboots, ett rött par och ett svart par med päls. (Jag har ett par rosa också men de har jag på kallvinden.)
   
4. Uppe i en garderob i Lilla Hs rum förvarade jag skor och stövlar på ett acceptabelt sätt fram tills dess att Lilla H föddes. Nu står här även ett gäng överfulla påsar med urväxta bebiskläder, filtar, bebiskuddar och gud vet allt. Tror det ligger ett gäng sandaler underst.
5. På kallvinden finns minst två flyttlådor märkta "Her shoes 'n bags" med handväskor och skor som jag sällan/aldrig använder men inte kan förmå mig att slänga av olika anledningar. Här finns t ex ett par otroligt vackra högklackade, röda mockaskor med öppen tå och liten skinnblomma på. De köpte jag second hand för flera år sedan men de behövde klackas om redan då och det har aldrig blivit av.

Så, nu vet ni alla hur illa det är ställt. Nu väntar jag bara på stundens ingivelse, guds försyn och ett inredningsteam.

Och böckerna bara regnar in. Eller?

Jag hatar kedjebrev men häromveckan hoppade jag på ett pocketutbyte - skicka en du läst och få 36 stycken i brevlådan. Ännu har det inte kommit någon men jag är hoppfull/naiv! Själv skickade jag iväg mitt bidrag redan andra dagen efter att jag gick med. Funderade länge och väl på vilken bok jag skulle välja.

1. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Den är ju väldigt bra men också något av en modern klassiker som hon säkert redan läst.
2. Leontines längtan av Christina Herrström. Mycket underhållande om kvinnlig lust av författaren till tv-serien Glappet. Men är det inte lite pinsamt att skicka en bok med så mycket, tja...sex i? (Mottagaren är en tjej på en av marknadsavdelningarna inom koncernen) Mitt pryda jag tordes inte riktigt.
3. Behind the Scenes at the Museum av Kate Aitkinson tar jag, det är en riktig pangbok! Nej, just det ja, den är ju på engelska. Över 50 procent av mitt pocketbestånd är på engelska och det kanske känns lite överkurs att skicka en bok på annat språk.
4. Kanske ska jag ta Midvinterblod av Mons Kallentoft? Den läste jag ju nyss ut och gillade skarpt. Men den ligger också på topplistan och är väldigt läst. Och så deckare... ska jag inte försöka verka lite mer kulturell?
5. Det blev en av mina favoritböcker, Svavelbröllop. Skriven av deckarförfattarinnan Ruth Rendell under pseudonymen Barbara Vine och en riktigt spännande, stämningsfull, vacker roman.
   

NKOTB tar sig an...

I två dagar har jag gått en projektledarutbildning på jobbet. Såg fram emot det, har alltid tyckt att det låtit lite...tja, coolt att vara projektledare. Tror till och med att jag antytt att "jag har projektledaregenskaper" i nån jobbansökan. Nu var det i alla fall dags och det visade sig vara ganska så trist. I praktiken i alla fall. Jag och min kollega hade med oss ett projekt men stupade ganska omgående. Vadå budget, ska man ha det? Vadå tidplan, ska vi säga innan semestern eller? osv. Gårdagen kändes bara lång och seg men idag gick det faktiskt lite bättre.
Något positivt dagarna förde med sig var att jag kom hem efter jobbet och kände mig snudd på aktiv. Sorterade ett par pappershögar på skrivbordet av bara farten och funderar nu på vilka projekt jag/vi ska ta oss an den här våren.

1. Min sida av garderoben är just nu ett kaos. Mest för att vi inte har berett tillräckligt med utrymme men också för att jag är dålig på att vika ihop och plocka undan, slänga och ge bort. Där ska fixas inom en inte alltför avlägsen framtid.
2. Vårt sorgebarn trädgården måste få lite TLC. Jag ska börja med att kolla om vi kan hyra in någon som kan fräsa upp gräsmattan, sedan ska vi rulla ut nytt gräs alternativt så. Plattorna ska ersättas med gånggrus och altanen ska byggas klart. Det får nog räcka för i år.
3. Vi måste bli bättre på mat och matlagning. I veckorna kan det gå flera dagar utan att vi lagar mat. Lilla H äter glatt burkmat, sambon en macka och jag på jobbet. Fy!
4. Belysning. Hela vintern har jag gått omkring med en känsla av att vi har det alldeles för mörkt här hemma. Köpte en lampa på Tradera häromveckan, nu ska jag fortsätta. Minst tre lampor till ska vi investera i under våren.
5. Fönstren. Funderar på att hyra in hjälp där också även om det går emot alla mina principer. Men jag orkar inte lägga en hel helg på att putsa 12 fönster med spröjs. Och nu är de bedrövligt skitiga. De har förresten varit bedrövligt skitiga länge.

So watch this space!

Idag skriver jag inlägg nummer 70

Och den senaste veckans händelser har fått mig att reflektera över varför jag skriver och kanske till och med att ifrågasätta bloggens existens.
När jag började blogga var det av följande anledningar:

1. Jag behövde ett forum för mitt skrivande. Efter att i flera år haft en kreativ outlet inbyggd i mitt yrke stod jag inför en lite annorlunda yrkesroll och jag kände ett behov av att få skriva helt fritt, att låta tanken och stundens ingivelse få styra.
2. Jag valde att strukturera min blogg i form av en lista; dels för att jag gillar struktur och listor i största allmänhet, men också för att utmana mig själv: Det räcker inte med en lista på tre punkter, det ska tvunget vara en med fem. I samma anda bestämde jag att jag skulle skriva varje dag. Jag ville skala bort möjligheten att vara alltför självkritisk till idéer och språkbruk och sätta en press på mig själv att komma på nya ämnen och att formulera mig så bra som möjligt på den lilla tid jag har att lägga på bloggandet.
3. Min intention var och är att skriva personligt utan att bli för privat. Inläggen ska representera mig och mina funderingar och åsikter utan att jag ska behöva fläka ut mig och min omgivning.
4. Jag valde att vara helt anonym, utan namn och utan bild. Ganska snart la jag dock in en bild och nu minns jag inte riktigt varför. Jag tror att jag började läsa lite andra bloggar (hade knappt läst bloggar alls tills för några månader sedan) och insåg att jag verkligen gillade bloggar där man fick se en bild av den som skrev, att det gav en extra dimension till texten.
5. Jag bestämde för att börja i väldigt liten skala, berättade bara för några få personer att jag bloggade eftersom jag var osäker på om konceptet skulle hålla. Men självklart vill en journalist ha läsare och framöver kanske jag ska göra lite mer reklam för mig, vi får se. Hursomhelst så har jag nu en trogen skara läsare och det skänker mig naturligtvis jättemycket glädje att läsa era kommentarer. En del är vänner, andra människor i perifierin, andra är bloggare jag själv kommenterar hos och andra åter är anonyma läsare. Den sista gruppen kan vara både sådana jag aldrig träffat och sådana som vet vem jag är men valt att vara anonyma.

Bloggen skänker mig så mycket glädje och jag vill absolut inte sluta. Däremot har jag bestämt mig för att flytta mitt och min familjs sorgearbete utanför cyberspace. Det hemska som hänt är ständigt närvarande hos mig och de tankarna och funderingarna skulle kunna skapa inlägg en lång tid framöver. MEN tyvärr har jag känt att jag censurerar mig själv i de inläggen - sorgen och saknaden är ju inte bara min, den tillhör inte mig och jag känner inte att jag har rätt att sätta den på pränt utöver det jag redan gjort.
Därför tackar jag för alla fina kommentarer som kommit in sedan olyckan, det är fantastiskt att människor jag inte känner eller bara känner litegrann, har så vackra ord och tankar att dela med sig av.
Säkert kommer jag att återkomma till detta svåra i något inlägg då och då, but for now får ni hålla tillgodo med funderingar från mitt parallella universum, den plats som vi människor tydligen har en förmåga att skapa bredvid sorgen. Där har vi fortfarande kapacitet att gå till jobbet, leka med våra barn, fundera på vad vi ska äta till middag, läsa böcker och lyssna på nyheterna.

Mindre än ett träd

1. Vi gråter och tittar på foton...
2. Någon sätter på kaffe...
3. Vi gråter och tittar på foton...
4. Vi slötittar på Let's Dance och Melodifestivalen...
5. Vi gråter och tittar på foton...

Man kan förstå men inte alls relatera till en verklighet utan dem, ta in hur det kan komma att kännas längre fram.

"Så liten plats en människa tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum den lämnar efter sig,
en hel värld kan inte fylla det."

Det finns ingen ro

1. I natt vaknade jag klockan
2. tolv
3. tre
4. fem
5. och slutligen klockan tjugo över sex.

Jag har magsmärtor och jobbiga tankar. I eftermiddag far vi hem, så annorlunda mot förra gången. Då var allt så roligt och Lilla H lekte med sin lilla syssling på köksgolvet hos mormor.

Till minne

1. Igår
2. var
3. en
4. överjävlig
5. dag

Min högt älskade lilla kusin, hennes snälla sambo, deras tvååriga älskling och bebisen i magen. Alla dog de här.

Hur blir livet nu? Ett stort hål i släkten som aldrig kan fyllas, som bara kan sprida sorgsna cirklar omkring sig. Idag och för all framtid.

Ett fall framåt

1. I går kväll efter kvällsduschen gick jag genom det nedsläckta köket med våt handduk och smutstvätt i famnen. Såg tyvärr inte grinden vi ibland sätter upp mellan kök och hall, den tog mig mitt på låret och farten måste varit relativt god för jag stöp som en fura. Kände mig redan lite krasslig (är hemma från jobbet idag med ett mystiskt illamående) och brast faktiskt ut i gråt där jag låg på det hårda klinkersgolvet med en öm tå och två ömma knän. Sambon kom ner och undrade vad som var på G. Schysst av honom att hålla sig för skratt, tycker jag. Snyft snyft, I fell over...
2. Jag lärde mig cykla en sommar på det sena sjuttiotalet. Cykeln var begagnad och vackert turkosblå, min mamma sprang efter och höll i pakethållaren. Uppe vid lekplatsen satt de stora barnen och gungade. Jag släppte obetänksamt ena handen från styret för att vinka och vurpan var ett faktum. Fick rejäla skrapsår på händerna och en stukad stolthet (alla såååååg ju!)
3. Under de glada dagarna i London var jag och M inbjudna till promotionspelning då Popsicle trodde de skulle erövra Brittanien. Efteråt hängde bandet i baren och vi skulle bara strosa förbi, lite lagom coola sådär när jag snubblade på en kant (helt osynlig, jag svär) i golvet. Det blev ett fritt fall med utspilld drink och trasig armbandsklocka som resultat. Och efterfest förstås!
4. Några år senare var jag och M på den första Lollipop-festivalen i Stockholm. När Kent spelade stod vi i kön till Bajamajorna precis bredvid, då M började dansa för att fördriva tiden. Vi hade hysteriskt roligt och de andra i kön hade nog börjat störa sig något lite när M slant i leran. Där låg hon på rygg i sin fina grönvita sextiotalsklänning och höga modsstövlar, fortfarande hysteriskt skrattande. Jag tror det var då jag kissade på mig.
5. Jag ramlar ofta när jag är ute och festar, inte sådär "raglande fylleramlar" utan mer "svårt att bedöma avstånd och alltid för höga klackar-ramlar". Senast var i höstas då ett gäng tjejer var ute på after work. Först trampade jag snett i kön till ett uteställe och sedan föll jag när jag sprang för att hinna med nattbussen. Hade grym ångest dagen efter. Gör mammor sånt? Tydligen.
   

Vardag hela veckan lång

I går hade vi ett uppträde här hemma. Det blossade upp snabbt (den utlösande kommentaren var: These glass shelves are very dusty) och gick lika fort över. Tjafsar alla med småbarn om städning, rutiner och tidsbrist? Här hemma är vi ju fortfarande nybörjare och det finns områden där det finns en hel del kvar att göra, men för det allra mesta tycker jag det fungerar riktigt bra att få ihop hemmaliv med jobbliv. Här är några av de hållhakar vi klamrar oss fast vid för att få dagarna och veckorna att hänga ihop:

1. Tvätt: Vi har bara en, medelstor tvättkorg och den får aldrig bli överfull för då blir det jobbigt. I dagsläget har vi ingen riktig tvättstuga utan torkar tvätt på små ställningar i pannrummet och använder väldigt sällan tumlaren (jo, jag vet att de nya tumlarna är mer skonsamma mot kläderna, men jag har lite svårt att tro på det...). Hur mycket vi tvättar? Fyra-fem maskiner i veckan blir det nog.
2. Köket: Vi tillbringar ofantligt mycket tid i köket och även om det inte alltid är superblänkande och nyputsat så är det alltid prydligt. Både jag och Sambon tycker det är trist att mötas av smulor och osorterade pappershögar på morgonen. (Dom har vi på andra ställen...)
3. Matinköp: Nu när Sambon är hemma är det hans ansvar att fylla på med sånt vi behöver akut. Storhandlar gör vi ihop typ varannan vecka.
4. Förberedelser: Jag åker hemifrån klockan sju och går upp tjugo över sex. De första veckorna ställde jag klockan på sex men nu har jag rationaliserat bort ytterligare moment. Kläder och ev smycken är framlagda, eventuella träningskläder packade, smörgåsbröd framtaget (äter på jobbet) och bilen tankad.
5. Helgjobb: Egentligen vill jag ägna helgen åt att bara slappa och leka, kanske ta tag i något större projekt som ligger utanför de vanliga bestyren. Men det funkar inte för vi hinner inte med allt på vardagarna. När jag kommer hem från jobbet orkar/vill jag på sin höjd byta sängkläder och vika ett par t-shirts. Så det som Sambon inte hunnit med vad gäller dammsugning eller badrumsstäd i veckan måste göras på helgen.
   

Bra-att-ha, ge och få-presenter

Nu fläker jag ut tanten i mig, men det bjuder jag på.

1. Snittblommor. Aldrig fel.
2. Liten likör. Lite för extravagant om man bara svänger förbi för en lördagsfika, helt rätt för en hel helgs besök.
3. Vykortshäften. Just nu har jag ett hemma med bilder av Yoshitomo Nara. (Bilden)
4. Lyxiga kex eller hembakad kaka. Nu börjar det verkligen lukta lite tant.
5. Fina servetter. Och nu är kärringen vidbränd.

Släpp fångarne loss – det är vår!

Det snöstormade i natt men det är bara undantaget som bekräftar det jag nu vet är sant. Det är vår och här är bevisen.

1. Jag har köpt träningskort på ett gym tre minuters promenad från jobbet. Har dessutom redan börjat träna. På måndag lunch blir det body pump.
2. Rådjuren har redan gröpt i sig de första, försiktiga tulpanknopparna.
3. Jag har flera gånger övervägt om jag ska byta ut vinterkappan mot något...tja, mindre rysk arbetarkvinna. Ännu inte tordats men tanken ligger där och gror.
4. När jag klättrade omkring på slänten och samlade ihop allt björkris som förra helgens storm dragit med sig så tog jag med det in. Inga fjädrar eller så. Bara brunt, kargt, svenskt björkris i en glasvas.
5. Jag vaknar och det är ljust bakom fönsterluckorna. Morgon. På riktigt. Vi har överlevt ännu en vinter.