- Socker. Det var mycket sött när man hälsade på hos mormor och morfar. Morfar gömde vuxengodis, Kungen av Danmark, i sekretären och mormor sockrade både i spenat och på kalaspuffar. När jag var riktigt liten passade mormor mig när mina föräldrar var på jobbet. Runt tiosnåret varje dag tog mormor på sig kappan och så promenerade vi bort till kiosken och köpte något sött och gott.
- Tvätt. Nere i källaren stod ett stort cementkar. Där hade mormor tvättat alla år innan de köpte tvättmaskin. Hur mycket jag än tänker på det så fattar jag inte hur hon orkade stå där med all byken. I trädgården fanns en permanent tvättställning, stor som två fotbollsmål med ett ändlöst antal linor uppspända emellan sig.
- Böcker. Efter att vi varit i kiosken gick vi bort till lekplatsen där jag larvade runt en stund. Sedan gick vi hem och läste om elefanten Dumbo. Det var en fantastiskt bra bok men favoriten var en helt annan, ganska trasig bok som ingick i ett band med böcker som mamma och hennes syskon vuxit upp med. Den hade käcka små verser och fantastiska, skimrande teckningar. Nu bor boken hemma hos mig och är en av mina käraste ägodelar. "Polly sätt kastrullen på, Polly sätt kastrullen på, för te vill alla ha!"
- Sommar. Visst vet jag att vi firade jul där och jag minns nog en adventsstake och en amaryllis i fönstret men i mina minnen är det alltid sommar hos mormor och morfar. Grusgången låg bar, äppleträdet fick man aldrig klättra i, hallonen växte sig varma bakom garaget och potatisblasten stod hög.
- Glömska. Min morfar, som kände halva stan, satt plötsligt på en bänk mitt emot Pressbyrån och hade glömt hur han skulle gå för att hitta hem. Om mormor glömde något när hon blev riktigt gammal och togs in på sjukhemmet, det vet jag inte. Hon mindes alltid våra namn, alla 18 barnbarn. Och vi glömmer inte vare sig mormor eller morfar. Men kanske minns vi dem för sällan?
torsdag 17 januari 2008
Minns min mammas mamma; min mormor
Föraren av en Golf GTI, modell väldigt mycket äldre, växlar ur och rullar nerför den lilla backen, sista metrarna på väg fram till rödljuset. Jag står och väntar på grön gubbe och kikar in genom rutan på det gamla paret som sitter där. Han med biljackan på, hon med papiljotter i håret. Bilen är mysigt pyntad, ett par prydnadskuddar där bak, diverse krimskrams hängandes från backspegeln. Mina tankar vandrar till mormor, morfar, farmor, farfar. De är borta allihop och jag tänker på dem ofta men jag MINNS dem alldeles för sällan. Min mormor födde åtta barn och dog när jag var i tjugoårsåldern. De sista åren bodde hon i en servicelägenhet, det var mest praktiskt så, lättare att ta sig fram med rullatorn, smidigt att handikappanpassa inne i badrummet. Men den lägenheten är inte mormor för mig. Mina mormorsminnen hör hemma i det lilla stenhuset på Junkergatan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fint. Minnen ska man vårda och plocka fram emellanåt.
Så fint du skriver. Hittade din blogg av en slump och tycker den är bra!!
Skicka en kommentar