Mitt liv som aluminiumlegering

I eftermiddags jobbade jag med texten till en broschyr som handlar om aluminiumlegeringar. Kanske inte mitt största skrivuppdrag i karriären men allt blev genast mycket roligare när jag insåg att jag kunde applicera en hel massa aluminium-karakteristika på mig själv. (Jo, jag inser att bara en hyfsat ego-centrerad människa skulle komma på tanken!)

1. Aluminiumlegeringar kan ha skiftande ledningsförmåga. Jag skulle vilja säga att min egen ledningsförmåga firar nya triumfer snudd på varje dag. Om inte på jobbet så i alla fall på hemmaplan. Idag har jag till exempel fixat läkartid åt Lilla H, ringt en elektriker och en rörmokare (IKEAs skitfläkt och skitkran, ni vet), lagat middag samt en hel massa annat.
2. Dessa legeringar har dessutom förmågan att poleras, man talar om deras polerbarhet. På engelska finns uttrycket "to scrub up well", det tycker jag passar in på mig. Jag kan se ut som sju svåra år efter en sömnlös natt men efter min tiominuters special morning make-over (delar med mig av den nån annan gång) lyckas jag oftast se helt okej ut. Polerbarheten är alltså god.
3. Sedan kommer vi till brottgräns. Var går min? Vid benbrott? Eller kanske vid inbrott? Avbrott klarar jag ju av men utbrott är det lite värre med. Får nog fundera på den en stund till.
4. Legeringar kan tydligen ha en sträckgräns, min egen har förbättrats avsevärt sedan jag fick barn. Förut var man liksom fri att röra sig. Tappade man något på golvet var det bara till att böja sig ner och plocka upp det. Med Lilla H i famnen behövs helt klart en större sträckgräns, dvs längre armar, för att plocka upp alla tappade nappar, nedrivna blöjor och avdragna strumpor.
5. I broschyren erbjuds kunden ett standardsortiment av legeringar. En normaldag kan jag erbjuda mina kunder (dvs familj, kollegor och vänner) en positiv 32-åring med förmågan att se något komiskt i de flesta situationer. Dessutom är jag helt okej på att laga mat, jag kan skura en toalett, dricker vin då jag kommer åt och feströker gärna bakom husknuten.