Mama, don't preach

Nu säger jag upp prenumerationen på Mama, Bonniers "moderna" mamma-magasin. Jag tackade ja till ett erbjudande av tre nummer för ett tag sedan men glömmer hela tiden avbeställa prenumerationen. Men nu skriver jag in det på min to-dolista för morgondagen. Senaste numret (med Mia Skäringer på omslaget) var ett riktigt lågvattenmärke. Hittade absolut ingenting av läsvärde, mest var det massa bilder på kändisar som hånglade. Missförstå mig rätt - jag har inget emot att kolla på hånglande kändisar - men att låtsas att det är redaktionellt material som del i något slags kärlekstema, det är bara så fattigt trist - dålig journalistik.
Sedan förväntar jag mig faktiskt mycket mer av Bonnier när det kommer till korrekturet, vissa texter känns det som om en lat reporter skickat in och sedan har ingen på redaktionen brytt sig om att läsa igenom, strama upp, fixa kommateringen, rätta stavfel... Pinsamt. En sådan artikel var den om Ulf Ekberg, ni vet han från Ace of Base. Det börjar redan i rubriken "Ace of Ulf". Va??? jag är själv rätt usel på rubriksättning men Ace of Ulf? Någon?
Texten (av Anna Björkman som jag brukar tycka är helt ok annars) är sagolikt rörig, känns som om hon gått dit med diktafon, gått hem och skrivit ut allt pladder och sedan skickat in det rakt av. Värre än värst är ändå innehållet i artikeln. VARFÖR ge plats åt en man som känns helt olidligt gammaldags och IQ-befriad i en mammatidning? För att han är rik? Här följer några av godbitarna ur artikeln.

1. Hans fru Johanna är "rivigaste bebismamman i storstan. Hon deklarerar direkt att de aldrig haft barnflicka (förutom mormor)." Ok, hon har tre små barn, en man hon aldrig ser röken av MEN verkar inte ha något jobb mellan mammaledigheterna och har dessutom barnen "på celebert dagis på Östermalm". Så vi ska vara impade för att du INTE har barnflicka trots att dina barn går på dagis?
2. Ulf har en utläggning om varför de valt att ta reda på könet på sina barn. "Pappan har ju ingen relation till barnet, kvinnan har ju ändå haft nio månader att förbereda sig. (...) För en man är det jättesvårt att relatera till sitt barn. Vi har inga hormonella saker som händer i vår kropp. Helt plötsligt är det någon annan som tar tid från mig, jag är inte själv i familjen längre."
3. Som svar på frågan om hur ofta han träffar sina barn. "Jag försöker träffa dem i alla fall varannan vecka. Tre veckor, har jag upptäckt, det är för lång tid nu."
4. "Men viktigast är att ha kvalitet när man väl är hemma med barnen. Kvantiteten tror jag inte är det viktiga. Nu är jag kanske klart mindre med mina barn än de flesta föräldrar, men när jag väl är med barnen kan jag vara med dem ganska mycket."
5. "Viggo, han ringer och frågar var jag är någonstans. 'Pappa, älskar du inte mig? Varför är du borta? Varför är du inte här då?' Det är tufft, klart det är det. Samtidigt som man vänjer sig också ganska fort, de är ganska vana vid att jag ÄR borta hela tiden.

Hittar ni några stavfel i mitt inlägg kan ni skicka det till min redaktionschef, hon tar allt korr.