Men - och det var detta jag skulle komma till - idag flyttar våra goda vänner hem från Washington DC där de har bott i tre år. En gång har de varit hemma under den tiden och vi har saknat dom! Jag tror Sambon depechar som en hommage.
A är min gamla gymnasie- och körkompis, M är hennes man och de är båda superstora DM-fans. M är lite kär i Dave. Här kommer lite fakta om A:
- A kommer ofta försent. Bonnatös som hon är fick hon flytta in till metropolen när det blev gymnasiedags och utan mamma blev det alltid sena morgnar. Vi i kören brukade försöka med att samlingen var en halvtimma tidigare än den i själva verket var, men efter ett tag kom hon på oss.
- A sjunger så fint och hade en gång i tiden ett skivkontrakt med en grupp som hette Elasmo. (Gammal artikel skriven av Ebba von Sydow på den tiden då hon skrev om musik) Men precis när det skulle till att hända saker splittrades dom, eller hur det nu var...Bittert!
- A gör sin egna korsord.
- A blev ihop med M (som numera är hennes make) när hon jobbade extra i en jourbutik. M bodde i närheten och brukade komma dit lite väl ofta för att det skulle vara naturligt. En dag kom han dit tre gånger, den sista gången hade han "glömt köpa salt". Så började de prata om musik och sedan var det klippt. A blev hembjuden på middag (tror att hon serverades strömming och potatismos) och kikade vid tillfälle lite i köksskåpen. Där stod det oöppnade saltpaketet.
- M är finkock och har bland annat arbetat här. Han lagar helt fenomenalt god mat till skillnad från A som har, tja, vissa begränsningar på sin meny. Men M är som vanligt oerhört supportive och hävdar att A "gör en grym Marie-Louiselåda", om nu någon av er känner till den anrättningen. Hursomhelst så vet jag att A har varit superhjälpsam i köket där borta i Staterna, ever the good wife. Välkomna hem! Vi ses på fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar