Dagisvecka nr II

1. Måndag: Jag är tillbaka på jobbet och Sambon tar Lilla H till dagis. Sambon fortsätter med vår "smita iväg-taktik" snarare än ett regelrätt avsked, det gick inte så bra då vi provade det i onsdags. Den här taktiken fungerar dock fläckfritt och Lilla H leker glatt. Äter bra gör han också. Jag ringer Sambon så ofta jag kan med och vill höra allt. "Vilka sånger sjöng dom på samlingen? Satt han still? (Dum fråga) Var det några nya barn där? Vad hette dom? Lämnade du kvar ombytet? Hade han tröja på under regnjackan?
2. Tisdag: Idag är det D-day. Lilla H ska sova på förskolan för första gången. Sambon vinkar hejdå redan klockan tio och när klockan närmar sig tolv sitter jag som på nålar på kontoret. Ringer dagis efter en stund. "Hur går det? Nja, inte så bra, han är väldigt ledsen. Du får nog ringa till Scott och säga att han kommer hit." Mitt hjärta ömmar. Hur ska det gå med sömnen på dagis? Kommer han någonsin vilja sova där? Kontrasten mot hemma är så stor. Hemma: Spjälsäng, eget rum, somna själv, tystnad. Dagis: Madrass på golvet, dela rum med fem-sex andra barn som ska somna samtidigt, inte så tyst.
3. Onsdag: Idag är det nya tag. Redan på morgonen hoppar Lilla H ut i hallen och kryper upp i sulkyn. "Mimmi", säger han. Det betyder dagis då hans kompis Mimmi också håller på att skolas in. Bra! Här vilar inga ledsamheter. Sambon vinkar hejdå och jag tittar på klockan stup i kvarten på kontoret. Halvett ringer jag. "Jo, han sover". Vilken lycka! Lite ledsen hade han varit och han vaknade redan efter en timma, men ändå. Lycka!
4. Torsdag: Lilla H har fått dagissjukan. Snoret ringer och pannan är varm. Mammas febriga prins får stanna hemma. Ser redan VAB-dagarna flimra förbi...
5. Fredag: Studiedag.