Partystassar jag minns

1. Ovan syns jag bakom kameran på en bild från förra helgen. Idag känner jag mig betydligt gråare. Men, men... när man sitter i sina svarta kontorsbyxor, sitt blåa linne och en städad svartrandig blus känns det gött att tänka tillbaka på tider då man var mer...ska vi säga flamboyant?
2. När jag växte upp var jag en riktig klädapa, det har jag efter min mor. Aldrig ett kalas utan ny outfit, aldrig en happening utan något speciellt. På den tiden låg ett Kapp-Ahl där Systemet ligger nu och därinne fann jag som sexåring en polyesterpäls för småflickor. Min mamma (vad tänkte hon på?) gick med på att köpa den. Men vilken färg skulle jag ha, vit eller rosa? Jag valde den vita, minns att jag kände mig mer klassisk. Och så en pälsmuff på det. En cerise. Jag gjorde storstilad entré på julafton.
   
3. Mamma sydde fem balklänningar till mig under mina gymnasieår. Det var så på min skola, små teens uppklädda till tänderna. Den bästa/värsta ur kollektionen var den illröda i moirétyg (ser ut som ett ådrat träd) med puffärm, v-ringning, snedskuren kjol med volanger. Tre påsydda rosor på bröstet. Till det svarta handskar och svarta klackar. Voilá!
4. Under mitt au-pairår i London fick jag för mig att ett par vita nätstrumpor skulle utgöra pricken över i i min britpop-influerade outfit som i övrigt bestod av kort, svart kjol, långärmad t-shirt i turkost och ett par svarta Adidas mockatrainers. Men nätstrumpor var inte inne då, det var inget man slank in på Top Shop och plockade upp. Så då fick det bli ett besök på Ann Summers, där jag snabbt fann det jag sökte. Måste erkänna att jag blev lite röd om kinden när jag plockade upp dem ur förpackningen och det visar sig att de har ett stort hål precis för...ja, ni fattar. Men det syntes nog inte under kjolen får vi hoppas.
5. Kommer också att tänka på vad jag hade på mig kvällen då jag först träffade Sambon. Inte för att det var så spektakulärt men ändå. Först: Nördglasögon med gula glas. (Nej, skäll inte, detta var 1998). En tight grå cardigan i konstgjort material med mönster, silversandaletter, svarta tajta sammetsbyxor.

Minns en grej med de där byxorna, de i sammet. På förfesten hade jag vid tillfälle hoppat upp och satt mig på diskbänken (antagligen för att röka under fläkten). När jag hoppade ner igen fastnade jag i kladdig limejuice från vårt drinkblandande och lämnade ett litet svart, fluffig spår efter mig. Idag hände en liknande sak. Jag hade satt på Lilla H nattblöjan och pyjamasen och lagt honom i sängen när jag börjar leta efter den gamla blöjan. Vart tog den vägen? Visst tejpade jag ihop den och la den på sängen bredvid skötbordet? Var är den? Jo, fastklistrad på min egen bak. Tiden går, enkla nöjen består.