Vem är du? (Vem är jag? Levande charader)

Jag blev spådd en gång, av en fd kollega som läste i tarotkort som hobby. På en avdelningsfest lade hon allas våra stjärnor och jag var sist ut. Alla andra hade oooh:at och aaaah:at och sagt att allt stämde preciiiis. Till mig sa hon att jag aldrig skulle bli rik. Hon sa säkert massa annat också men vad har jag glömt. Så varje gång jag känner mig lite för fattig för att unna mig något jag vill ha så tänker jag på det där: Du kommer aldrig att bli rik.
Lite av samma orsak drar jag mig för att läsa horoskop och fylla i personlighetstester; jag vill liksom inte få reda på något negativt. Notera att jag egentligen inte tror att man kan utläsa något speciellt om en person enbart med hjälp av någons födelsemånad.
Personlighetstester är såklart något helt annat: Där svarar man ju faktiskt på frågor. Men hu så läskigt om resultatet skulle bli: Du är en talanglös, osympatisk person med få ambitioner och ännu färre vänner.
Dålig karaktär har jag också eftersom jag inte kan hålla dem ifrån mig. Fast det jag gjorde igår var roligt. När jag svarade på frågorna kändes det konstigt, man kunde liksom inte lura testet, if you know what I mean. Resultatet kan ni läsa här:

1. Länk till testresultatet och själva är intresserade av att göra det. Det kanske inte är allt som stämmer: "Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar" Måste jag det? Nja, jag gör nog avkall på mina värderingar minst en gång om dagen. Skulle jag kunna arbeta som sociolog eller socialarbetare? Det tror jag tyvärr inte att jag har tålamod för. Skulle kanske bemöta en hjälpsökande med "Men herregud, ta dig nu i kragen".
   Men annat stämmer himla bra. Av listan med 21 tänkbara yrken för "min" personlighetstyp har jag arbetat med sex stycken (lite löst räknat) och haft ytterligare fyra som stora intressen. Inte illa.
   
2. Det finns en bok av Liza Marklund och någon mer som heter "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". I den listar de fyra sorters typer som beskriver vilka roller kvinnor tar/får på arbetsplatsen. Den första är mamman. Sedan jag själv blev mamma i riktiga livet har jag närmat mig den här typen något mer. Nu hör jag mig för om kollegors barns influensor etc men den är fortfarande ganska långt från mig.
   
3. Sedan kommer förförerskan. She is so not me. På vissa arbetsplatser (läs: redaktioner) verkar det vara kutym att vara ihop med någon på jobbet. Det har alltid verkat krångligt, tycker jag. Och jag blir mycket hellre uppskattad för att jag är bra på mitt jobb än bra på att klippa med ögonfransarna.
   
4. Järnjungfrun då? Nä, här är det verkligen iskallt. Jag är alldeles för pratsam och tjejig för att någonsin kunna tillskriva mig ett sådant epitet. Nä, den som är allra mest lik mig är
   
5. maskoten. På gott och ont. Maskotar är nog sedda som ganska trevliga prickar men blir de tagna på allvar? I mitt vanliga liv är jag mycket mindre käck än vad jag är på jobbet. Jag tror det har att göra med att jag bytt arbetsplats så himla många gånger och att den här personlighetstypen lätt blir omtyckt och en "del av gänget". Eller så kan det ha att göra med mitt utseende, liten och blond, då tillskrivs man lätt epitet som kan appliceras på just maskotar.
   

Vilken typ är du på jobbet?