Vaken mitt i natten

Jag är alltid så här i övergångsperioder. Hinner liksom inte älta klart som vaken så då väcks jag av mitt undermedvetna mitt i natten. Klockan tio i tre tittade jag på klockan och låg sedan och försökte tänka snälla tankar. För det vet väl alla att i vargtimman löser man inga problem? Klockan fyra gick jag upp och jobbade, jo, det är sant. Några små utskick som ska administreras så här sitter jag nu. Jobbar hemifrån halvtid den här veckan och det är ingen dans på rosor kan jag berätta. Ska i teorin kunna koppla upp mig mot vår server, men herregud, det går så långsamt att jag vill smälta ned och dö. Otålig som jag är börjar jag maniskt klicka upp nya program och så låser sig hela skiten istället. Jaja.
Idag, fredag, ska jag ta det lite lugnare. Har till och med en inbokad date med min Sambo ikväll - jo, så långt har det gått att vi numer planerar in kvällar då vi "bara har ögon för varandra". Skulle vi råkas vid andra tillfällen får man se det som en absolut bonus. Moahahaha.
Dagen som var igår, torsdag, såg ut såhär:

1. Lilla H vaknar klockan halvsju. Sambon går upp, jag känner mig nästintill död då jag varit ute på kompisdejt föregående kväll. Jag kommer ner kvart i åtta, då har de fortfarande inte ätit frukost. Jag låtsas som om jag inte blir irriterad och börjar duka fram. Lilla H gnuggar sig i ögonen. Han är ett barn som sover en bra sväng på förmiddagen. Detta rimmar dåligt med dagistiderna och jag känner hur jag börjar oroa mig. "Hur ska han orka vara vaken till tolv om han redan är trött?" osv. Slutar med att jag går upp och lägger honom.
2. Hastar runt och gör mig i ordning för projekt Dagisinskolning, dag III. Dricker kaffe samtidigt som jag packar ned lite kläder att ta med och lämna på dagis. Sambon märker gummistövlar och nya regnjackan med markeringspenna. Lilla H har ärvt ett par jättefina svarta, PoP överdragsbyxor från lille Alfons. Emma har skrivit Alfons i, med sin fina handstil. Jag blir så outsägligt ledsen. Tänk, hon skrev det när Alfons skulle börja på dagis. Så mycket förväntningar, så mycket framtid. Drygt ett år senare skulle allt gå om intet.
   Jag väcker Lilla H klockan tio över nio, han har sovit i 45 minuter och vill inte vakna. Sedan kissar han över hela golvet när jag ska ta på ny blöja, det har han inte gjort på flera månader.
3. Vi anländer till dagis bara ett par minuter efter halvtio. Lilla H älskar redan dagis. De är tre små snuttar som ska skolas in, två personal och ett ordinarie barn på plats. Lilla H springer mellan rutschkanan, åk-bilarna (biiiij, biiiij, biiiij), boklådan och det låga tvättstället som är särskilt intressant. Vi har en liten samling och sjunger sånger som han kan (Lilla snigel, Blinka lilla) Han gör små rörelser och mitt stolta modershjärta är nära bristningsgränsen. Sedan är det dags för mamma nummer ett (även kallad Yoga-mum av Sambon. Vi var med i samma föräldragrupp och har blivit goda vänner) att säga hejdå till sin lilla Mimmi och gå och sätta sig i personalrummet en stund. Mimmi blir lite ledsen och jag ser på Lilla H att han blir bekymrad, han får liksom en rynka mellan ögonbrynen. Mimmi återhämtar sig snabbt och sedan är det min tur att gå. Byebye, säger jag och medan jag försvinner i korridoren hör jag hur Lilla H börjar vråla hysteriskt. Det hörs väldigt väl in till personalrummet kan jag säga och efter tio minuter kommer fröken Ida och hämtar mig. Lilla H kastar sig i min famn men efter tjugo sekunder är han nere på golvet och leker igen. "Det går aldrig att gissa sig till vilka barn som kommer tycka det är jobbigt" säger hans fina inskolningsfröken. "Och du är inte så ängslig av dig va?" "Nej, det är jag inte", säger jag. (Du förstår jag har en smart lösning där jag klarar allt med en axelryckning och en ärmuppkavling på dagtid och så lever jag ut mina farhågor om natten istället. Bra va?)
   Nä, allvarligt talat, så är jag inte orolig (peppar, peppar) för det här med dagis. Jag ser att Lilla H trivs där, han tyr sig redan till personalen som också gett ett väldigt bra intryck.
   
4. Kommer hem vid halvtolv. Lilla H lever ut sina känslor idag (bra, du ska inte bli som mor din) och vill inte sitta i sin matstol och äta lunch. Du kan väl avdramatisera det lite? tycker Sambon. Nejnejnej, jag har bara tid för drama. Sedan sover The little drama queen i två timmar och jag kopplar upp mig och försöker jobba. Och det går alltså väldigt långsamt, jag blir stressad och säger till Sambon (som sitter vid sin dator med ett skrivprojekt han HELA tiden vill diskutera - tur att vi inte jobbar hemifrån båda två till vardags) att han måste gå till lekparken när Lilla H vaknar för jag måste jobba. De kommer tillbaka klockan fem, då har jag övergett jobbandet till förmån för att "laga middag". Pyttipanna! (med ägg som Sambon steker, han har det väl ändå i blodet eller?)
   
5. Sedan leker jag med Lilla H, han badar, vi busar, han lägger sig. Klockan är halvåtta och jag jobbar lite till. Klockan halvtio duschar jag och kommer sedan på att jag måste märka Lilla Hs kläder. Samtliga. Nu. Eldar upp mig över att han inte har tillräckligt många "innebyxor" och surfar runt bland lite barnkläder (tips, anyone?). "What are you doing?" säger Sambon där han ligger framför tv:n medan jag springer fram och tillbaka med famnen full av kläder. Sedan hänger mitt martyr-jag upp tvätten också, fast att jag inte borde.
   Går och lägger mig klockan kvart i elva och börjar skriva på en novell. 23:32 over and out.