A metal tube full of germs

1. Sa poetiskt brukar Sambon beskriva det fantastiska fardmedlet flygplan. I detta fallet verkar han haft ratt. Lilla H har gatt och lagt sig i resesangen pa eget intiativ. "Vila, mamma, vila. Trott." Da vet man att nagot ar pa tok. Nosen rinner och nu klagar han pa ont i oronen, "Penne, daddy. Penne." Betyder "pain", hjartslitande bara det. 37,8 i feber sa nu sitter jag har och googlar pa "oroninflammation." Men annars ar allt bra! Not.
2. Vi tog taxi till ASDA i eftermiddags, var pre-xmas treat. Nar vi kom dit blev vi valkomnade av en greeter. Nagon sadan finns ju inte pa svenska supermarkets. Den har var en sort for sig. "What have you done to your leg? Oh, broken you've gone and broken it, how silly. Why do you have a Welsh accent? Are you not from Wales? Oh, you are from Sweeeeeden, well you should move to Wales, you'd feel at home, it's mountainous and quite cold etc." Sedan sprang han efter oss nar vi borjade ga (hoppa) in i butiken. "Do you want to borrow an electrical car?" Sa nu vet jag hur det kanns att vara handikappad pa riktigt, manniskor flyttade pa sig sa snallt, sa snallt.
   Lilla H var dock otroligt missnojd med hela situationen. Sa fort han fick se mig i elbilen vagrade han sitta i kundvagnen och borjade gasta. Forfarligt olikt honom och TROTS att han fick sitta i mitt kna snyftade han oupphorligen anda tills det var sangdax. Lilla hjartat.
3. Och har hos svarisarna ar det ingen rast och ro. Inte for Sambon i alla fall. Han har inlett operation superstadning av svarforaldrarnas kok. De ar ju snart 80, ser val inte sa bra langre och, tja, det kan val handa att bleach spray och ett par gummihandskar inte kanns helt malplacerade, om man sager sa. Men det galler att trippa varsamt fram. Hans mamma tog det valdigt bra men hans pappa blev valdigt fornarmad. Fortsattning lar folja.
4. Och sa ar det min svarfar. Han ar langt ifran frisk. Han genomgick en bypass-operation for ett par manader sedan och har inte repat sig. Han har nu en pump inkopplad i operationsaret da blodet maste renas fran en infektion han dragit pa sig. Antibiotikan de ger honom medfor dock extrem yrsel och klada, han kan bara ga nagra steg i taget innan han forlorar balansen. Verkligen jattetrakigt och jobbigt for Sambon att se sin pappa sa. Han ar liksom alltid sa kapabel, svarfar, trots sin hoga alder.
5. Langtar jag hem till min mamma? Litegrann. Men sant har ar livet och det ar bara att tugga i sig mellan chopkladbitarna. Huvudvark har jag ocksa.
   Vi aker hur som helst till hemstaden over nyar. Da ska jag be min familj passa upp pa Sambon lite extra, sa som han sliter har.

Sliding doors

Vem bestämmer i mitt liv? Jag vill oftast tro att det är jag även om jag ibland vill skylla på ödet. Tanken om att allt som sker har en mening tilltalar mig, till exempel att jag bröt benet och, visst, det var ju otur och det är jobbigt och ont gjorde det också MEN på en del plan har det faktiskt inneburit något positivt. Och då pratar jag inte bara om att jag får åka taxi till jobbet. Jag jobbar hemma en del dagar och får därför lite efterlängtad hemmatid med mina killar till exempel.
Men så tänker jag på olyckan och vet att det finns ingen som helst mening med den, den är bara skit och skräp. Så den teorin håller inte.
Vad jag vet är att jag i mångt och mycket är en känslomänniska. Känns det bra, ja, då blir det bra är min filosofi. På väg hem idag funderade jag på de där vägvalen i livet och hur livet kunde sett ut om jag valt att spela ut korten lite annorlunda.

Jag skulle fortfarande vara jag. En 33-åring med blåa ögon, två syskon och en uppväxt i småstaden. Men hur skulle mitt liv sett ut om jag...

1. ...bott kvar i småstaden? Jag flyttade till London nästan genast efter studenten, att bo kvar fanns inte på kartan. Nu har jag inget emot småstaden. Men tänk om jag kärat ner mig i nån kille på hemmaplan som nödvändigtvis ville bo kvar? Då hade jag nog jobbat med nåt inom utbildning, tror jag. Jag hade definitivt bott i hus och hade förmodligen lagt massa tid på inredning och på att ordna mysiga middagar (jag inbillar mig att man har mer tid över i småstaden). Jag hade haft minst två barn och umgåtts mycket med min släkt.
   Tycker det låter som ett jättetrevligt liv. Problemet är att jag alltid, alltid hade undrat hur mitt liv skulle ha blivit om jag tordats flytta iväg.
2. ...fullföljt mina skådespelardrömmar? När jag var yngre älskade jag att spela teater. Under flera år var det en av de allra viktigaste delarna i mitt liv. Jag var nog ganska duktig på ett amatörmässigt vis. Jag talade tydligt och lärde mig mina repliker snabbt. Efter gymnasiet ville jag gå en teaterfolkhögskola men jag kom inte in. Så... då gav jag upp. Än idag har jag svårt att fatta det. Tänk om jag hade ansträngt mig lite mer? Ja, då hade jag nog kommit in på nån utbildning, flummat runt några år, kanske jobbat på nån liten fri teatersscen och varit fattig och missförstådd. Kanske bäst som skedde?
3. ...fortsatt vara ihop med mitt ex? Han är också engelsman och vi hängde ihop i tre år innan jag träffade Sambon. Idag är han advokat och bor med sambo och nyfödd dotter i Southend on Sea, en håla på engelska sydkusten. Då hade jag fått göra min utbildning i England och inte träffat alla mina fantastiska vänner på Journalisthögskolan, det har jag väldigt svårt att tänka mig. Det livet känns litet på något sätt. Och förresten passade vi aldrig ihop.
4. ...inte flyttat hem med Sambon till Sverige för snart fem år sedan? Då hade vi nog inte bott kvar i London utan flyttat söderut, kanske till Brighton. Sambon hade nog varit kvar i musikeryrket och jag hade jobbat med PR och lagt alldeles fö mycket pengar på Topshop och onödiga hårprodukter. Jag hade gillat livet till stor del, men jag hade saknat mina svenska vänner och min familj något helt enormt.
5. ...inte stått på mig i barnafrågan? Ja, då hade vi inte blivit föräldrar till Lilla H och jag hade - trots fin man, vackert hus och bra jobb - känt mig tom. Lilla H är mitt silver och mitt guld. Och eftersom alla mina val burit mig fram till honom så vet jag att jag valde rätt. Ibland, men bara ibland, är livet enkelt.

Genom alla himlar

Rakt igenom alla himlar älskar jag dig, Lilla H. Jag himmel vad man kan älska sitt knytt. Om vardagens modersmödor ville jag skriva, om taggar i hjärtat när han längtat efter mig på dagis, när han trött-trillar ner från toastolen och slår pannan i kaklet. Hur sagolik han är när tårarna sprutar, med lilla handen tryckt mot bulan snyftar "pannan, pannan" för att när Daddy kommer rusande byta till "head, head". Men modern är trött och det allra vackraste hittar inte ned till tangentbordet. Kanske en annan dag.

Idag blir det istället smått och gott från en lista jag hittade.

Fem saker jag gjorde i går:
Jobbade hemifrån
Följde med och hämtade från dagis
Duschade (jo, sånt är värt att nämna när man har brutet ben)
Sms:ade med min syster som är på Kanarieröarna
Hejade på Sambon då han gillrade musfällor

Fem saker jag ser fram emot:
Avdelningsfest med jobbet nästa vecka
Få besked från Försäkringskassan i ärendet med benet versus reseersättning
Mys med Anna och Lilla H efter jobbet imorgon medan Sambon är och storhandlar
För tidigt födelsedagsfirande för Lilla H under luciahelgen (Ja, du är bjuden)
Ta bort gipset

Det sablans benet

Jag hade hoppats på inspiration till ett inlägg som tog sikte på något högre än mitt gipsade vänsterben. Men nä... jag har så himla ont att det är allt jag kan fokusera på. Våra dagar just nu:

1. 02:00 Lilla H vaknar och är superledsen. Sambon går in till honom och pratar, klappar, vyssjar med mild röst. Men det hjälper inte. Lilla H har fattat att nåt inte är som det ska med mig. Han ropar "mamma, mamma" och vägrar somna om. Till slut orkar inte mitt mammahjärta längre, han får komma in mellan oss, borrar in sig så djupt han kan i min armhåla och somnar. I sömnen sparkar han vilt mot Sambons rygg och mitt gipsade ben.
2. 02:00, 05:00 En variant av smärtstillande jag tar måste ta mig f-n vara vätskedrivande. Det är ju behändigt när vi har världens smalaste trappa ner till toaletten. I natt när jag skulle hasa ner fanns det inget smärtstillande kvar i kroppen. Då grät jag som ett litet barn.
3. Försöker sova lite på dagen men herregud vad det ringer. Det är från jobbet, från försäkringsbolaget, från snälla kompisar som vill höra hur jag mår, kompisar som just fått barn... Och så knackar ett blomsterbud på dörren. Fina höstblommor från jobbet, det piggar upp!
4. Busar med Lilla H så mycket jag kan men jag är så trött, det måste vara tabletterna eller såret som läker eller inte vet jag. Jag lär honom att säga "gips" och så har vi börjat räkna. "En, två, tre," säger jag. "Åtta, åtta, åtta" skriker han.
5. Utan honom och Sambon vore livet öken just nu. Medan jag ligger i soffan och tittar på Timell iscensätter Sambon sitt eget Äntligen hemma. Vi kan döpa avsnittet till "Äntligen kan jag pissa vid sängkanten". Han har byggt en kommod till mig och om jag inte vore så pryd så skulle jag visa den här på bloggen för den är rejält snygg. Vid sådana här tillfällen älskar jag att Sambon och jag varit tillsammans i dryga tio år.

Kvinnan, barnet och skulden

Det pågår debatter om hur den goda modern bör vara på både bloggar och i krönikor, på ledarsidor och i debattartiklar just nu. Ja, pappan nämns väl också på ett hörn men det är mest för syns skull. Nej, nu riktar man in sig på kvinnan, barnet och skulden.
Det handlar om hur länge man har sina barn på dagis ("Personalen tycker synd om era barn"), om huruvida man helammar i sex månader (löp på GP igår), om man ammar efter ett glas vin ("Om man inte kan avstå ska man inte skaffa barn), om det är ok att vara en sk karriärkvinna ("Varför skaffar man barn om man aldrig vill träffa dem") Ja, ni har säkert läst och hållt med, för det låter ju sunt och bra för barnen alltihop. Och så har ni läst en gång till. Och förhoppningsvis reflekterat lite. För min del tycker jag att en stor drös av detta osar jävligt mycket backlash för kvinnan, goddammit.

1. Nej jag helammade inte i sex månader. Jag såg såååå fram emot att börja med ersättning och smakportioner.
2. När jag några veckor efter förlossningen hällde upp mitt första glas bubbel var jag strålande glad!
3. Lika glad var jag när jag rökte min första festcigg igen.
4. Ja, jag dricker alkohol när min son är i närheten. Inte mycket och inte ofta men jag gör det.
5. Ja, jag kommer tyvärr hem så sent som klockan 18 de flesta kvällar. Då har i och för sig Lilla H redan varit hemma ett par timmar med Sambon. Det är inte kul för mig och jag hoppas att det inte ska vara för evigt MEN jag vet redan det och tycker inte att livet blir jättemycket enklare för att en massa snusförnuftiga krönikörer/kristdemokrater berättar för mig att jag inte borde skaffat barn.
   

Blev därför oerhört glad över Maria Haldestens ledare i gårdagens GP.

Varde helg

1. Inledde starkt med att jobba halvdag och hämtade från dagis. Jag äääälskar att hämta från dagis. Att stå och spana på mitt lilla guld en stund innan jag ger mig till känna och sedan se hans glada ögon. Kärlek! Vi promenerade hem i den klarblå, kalla eftermiddagen.
2. Hade tänkt pyssla och myssla och vara värsta lekmamman men blev så oförklarligt trött. Lilla H tittade på Dora the Explorer (tvåspråkigt, precis som han själv) och jag somnade under en filt. Vaknade och var lite smågrinig och frusen. Sambon var dock en liten lärka. Tände kaminen, lagade svamprisotto och hällde upp ett glas torrt Riesling så nu mår jag bättre.
3. Imorgon är det Sjöfartsmuseet med goda vänner som gäller. Efteråt en take out hos kompisarna som bor precis bredvid. Att gå på Sjöfartsmuseet kostar 40 kronor. För ett årskort. Hur billigt är inte det?
4. På söndag ska jag baka och börja skissa på Lilla H:s nya rum och på eftermiddagen kommer ett par mammagruppsvänner med barn.
5. Lite nyttigt kanske jag också hinner med. Men bara kanske.

Min risotto tillagad av Sambon (ca 4 pers)

Finhacka en gul lök och stek på låg värme i en stor panna tills den blir mjuk och genomskinlig.
Häll på 4 dl Aborio-ris och mer olja, rör om medan riset blir blankt. Ca 5 min.
Lös upp 2 grönsaksbuljongtärningar i drygt en liter vatten och häll en skvätt på riset. Rör regelbundet och när buljongen absorberats, häll på lite till.
Fortsätt så i ca 20-25 minuter. Sista fem minutrarna lägger du i ett knippe fryst broccoli och häller i en skvätt vitt vin om du har.
Fräs upp lite kantareller eller annan svamp och vänd i.
Riv parmesanost över och vänd i.
Servera med ett glas kallt Riesling.

My kind of müüüüs

Å, fredag, I love you right back.

1. Ytterlampan tänd.
2. Tofflorna framställda i givakt innanför dörren.
3. Nyblandad gin och tonic.
4. Brasa i kaminen.
5. och senaste Ica Kuriren.
   

Lilla H gör Stockholm

Vi har rest en del med Lilla H och det vet ju alla föräldrar att det innebär lite extra meck. Inte bara vad gäller extra packning utan just det att man inte kan vara riktigt säker på att allt ska fungera smärtfritt. Lilla H var nog en liten nomad i sitt förra liv för han älskar att kuska runt och upptäcka nytt. Hans topp 5 i huvudstaden ser ut som följer:

1. Skansen. Vilket ställe! Grisar, björnar, hönor och kossor. Nästan alla lika roliga. Men roligast av alla var fjällugglan som jag såg långt innan mamma eller daddy fick syn på den.
2. Stellas rum och Stellas traktor. Delad andraplats för stället vi var på sista natten. Först lekte jag hur länge som helst med världens roligaste "dakto" och sedan fick jag låna Stellas rum och sova i hennes säng. Första gången utan spjälsäng och det är klart att det kändes lite ovant. Var uppe och knackade på dörren några gånger för att se om mamma var kvar därute. Det var hon.
3. Morris gunghäst och Morris föräldrars säng. Hemma får jag nästan aldrig leka i dubbelsängen eftersom den står på övervåningen, men hemma hos Morris...ojojoj.
4. Hotell Rivals lobby. Har ni varit där? Jag rekommenderar trappan upp till baren, där kan man ha mycket kul. Den är dessutom bred så att du slipper stå i vägen för andra. De färgade lamporna som är inbyggda i golvet är också en höjdare.
5. Tågresorna dit och hem. Faktiskt otroligt spännade. Och sövande. Jag hade velat vara vaken längre men det är något med tåg som gör mig sömnig. Sov bort den mesta tiden, mamma och daddy verkade inte ha något emot det.
   

Bröllopsyra

Bild från Magdas scrapbooking

Jo, det stämmer. Jag ska på bröllop på lördag och jag är yr. Frisk har jag i alla fall nästan hunnit bli, skit samma att halsen är som ett svullet ollon. Nu ska här läggas det längsta benet framför det ännu något kortare. Och ja, jag bloggar om det för i min hjärna finns ingen tid till fräscha bloggidéer. Min enda tröst är ett finaste Anna, bride to be, har ännu mer att göra så hon hinner nog inte läsa några bloggar innan lördag.

1. Nu ikväll har jag varit och fixat ögonbrynen hos en mammakompis som driver skönhets/massagesalong här på byn. Skönt att ha det gjort, det såg ut som en blond liten tomte gått och fällt hår över hela pannan på mig innan S drog fram pincetten.
2. Samtidigt som jag bloggar laddar jag ned massa bilder från möhippan som jag fått mejlledes. Imorgon ska jag framkalla på lunchen för sedan ska jag hem och...
3. ...göra ett fint, minnesvärt album av hela konkarongen. Det som bereder mig mest glädje är att bruden själv samt i alla fall en av de övriga deltagarna från möhippan är scrapbookare. Och, tja, min pysseltarm är väl inte helt avknipsad, men kantsax och krusidulliga papper är inte mina mellannamn om man säger så. Jag tror man kommer långt med guldpenna och svart album. Eller? Känns det väldigt 1994?
4. Sedan så har vi såklart taaaaalet. Jag är ju tärna, gubevars. Fick ett uppfordrande (fast på ett trevligt sätt) mail från toastmastern igår om att det börjar närma sig och behöver vi talare någon rekvisita i form av projektor, ljudanläggning etc. Eeeeehhh. Nä, blev mitt svar. Det blir short and sweet. Massa pinsamma avslöjanden bara.
5. Och så var det det där med klänningen. Den får jag först på fredag, min mor har sytt in den lite och fixat med underkjolen. Hoppas den passar nu då. Och - just det ja - måste ju köpa band till midjan. Och strumpbyxor. Och vilka skor ska jag ha? Bolero? Om det blir kallt?
   

Veckans gyllene ögonblick

1. Måndagens post. Augustinumret av amerikanska Elle och en liten goodiebag bestående av mörkrött nagellack och gloss från Face Sthlm. Ackompanjerat av ett vackert kort med texten: "...ett litet kit som uppmanar till egen-tid i en hektisk vardag. Enjoy!..."
   Från bästa M i New York.
2. Torsdagens sms: Samma M skickar hälsningar om att deras hett efterlängtade lilla dotter nu mött världen!
3. Lördagens lugn: Hela dagen med en känsla av att ha kommit hem från en lång resa. Serene.
4. Natten lördag/söndag. Lilla H får äntligen ro i sin halvsjuka lilla kropp, somnar tätt intill sin mamma som drar in lukten av ett svettigt litet barn, hennes lilla barn, och bara myser.
5. Söndagens lekparksfika. I strålande sol med två glada barn åt jag och en tjej från föräldragruppen äpplen och kex medan solens strålar värmde. Mer sånt.
   

Ten years and counting

Fredag kväll 20:00 och Sambon och jag sitter framför varsin dator. Jag knapprar bland bloggar, han ser en dokumentär om Werner Herzog. Skönt, tycker jag, att en fredagkväll kan kännas megamysig utan vare sig champagne eller sexiga underkläder. Jag har i och för sig tights med leopardmotiv men de tillhör verkligen inte Sambons favoriter. Sambon, han har många goda sidor. Detta är bara några finsaker han glatt oss med i veckan.

1. Han gör te till mig utan att jag ber om det.
2. Igår bad han mig ta ut Lilla H en sväng då han ville städa badrummet ifred.
3. Han säger att jag ser pigg och söt ut trots att jag känner mig sjuk och hängig.
4. Han säger de allra vackraste saker till Lilla H.
5. Han klagar inte trots att jag tillbringar alldeles för mycket tid framför datorn.

Man mår som man förtjänar

Och jag måste gjort något bra. För trots en sjusärdeles förkylning, en fest som varade till klockan 04:30 och ett nattsömnssaldo på fem timmar mår jag fint!

1. Min goda vän Sus som tog emot oss som nattgäster efter festen gav mig en tablettkarta med naturläkemedlet Colizin när hon hörde mitt kraxande imorse. Jag är inte den som som springer ned dörren till hälsokostbutiken men de här goda små sugtabletterna har varit riktigt bra under dagen. De innehåller zink och boveteextrakt och är bra för halsen.
2. Innan vi vinkade hejhej till festen delade vi broderligt på ett rör svartvinbärsresorb, vätskeersättning. Resorb fungerar. Så är det bara. Har kört med det regelbundet sedan vår vän J, som är ambulanssjuksköterska och blivande läkare, lämnade kvar det hos oss för ett par år sedan och han borde ju veta.
3. En annan favorit som också kommit till användning idag är Differin, ett acnemedel som jag fick av en kompis en gång. Jag stryker på ett tunt lager de dagar jag fått för lite sömn, druckit för mycket alkohol eller tagit lite stryk av diverse parfymerade solkrämer. Då kan min panna bli lite rödmosig med små plitor men Differin bara trollar bort dem. Outstanding.
4. 4. Ett par Alvedon har det ju också blivit men mest för att dämpa förkylningen.
5. Bästa medicinen var dock att vakna och tänka tillbaka på en fantastiskt rolig fest med goda rusdrycker, hämtsushi OCH pizza, goda tårtor, singstar, cigg på balkongen, massor av dans till Sambons eminenta spellista och ett gäng otroligt partysugna, barnlediga vänner. Att morgonen därpå få äta finfrukost med nybakta scones, att åka hem och kramas länge med Lilla H. Äta mammas goda kycklingrätt och sedan ligga och skrota framför Pettson och Findus, ja det är så underbart att medicinskåpet bågnar. I love my family!
   

Å lilla knytt!

Läser Tove Janssons formidabla Vem ska trösta knyttet för Lilla H och faller nästan i gråt, trots att slutet är gott. Jag blir så rörd, så melankolisk ända in i hjärteroten när jag tänker på oss knytt. På hur vi kallar oss människor och på hurdana vi är, vad våra arma själar behöver.

1. Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
   på natten blir det hemska mycket värre än det är.
   
   
2. Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
   och dörrarna står öppna och hans lågor brinner ner.
   Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
   när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
   
   
3. Och knyttet gick och gick men inget hände
   fast det fanns fullt av folk på alla håll.
   Han såg ej till en enda som han kände
   för knyttet var ett mycket ensamt troll
   
   
4. Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
   hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
   Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
   vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?
   
   
5. Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
   och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
   men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
   nu är jag mera arg än rädd och det är ganska bra
   

Om jag visste då vad jag vet nu...

Till alla nya mammor kommer här mina bästa råd - totalt icke-PK såklart!

1. Ersättning är toppen. Det känner jag nu. Amning är....f-n jobbigt. Jag ammade i fyra och en halv månad och det var ett riktigt sliiiiit. Då var det ju bara att bita ihop och stå ut men nu i efterhand känner jag att jag skulle kört på med ersättning tidigare.
2. TV-tittande är inte av ondo. När Lilla H var liten fick han sitta med ryggen vänd mot tv:n i sin babysitter om det var något vi absolut ville se. Nu tittar han en stund varje dag på favoriterna Mumin (Mimu), Bob the Builder (Boh), Molly (Mo-i) och de andra. Han hänger med i handlingen, pratar, klappar händerna och lär sig massor av nya ord.
3. Låt dem sova i eget rum! Vi väntade i ett år och hann gå igenom hur många ursäkter som helst men jädrar vad mycket bättre vi sov hela familjen när vår lilla lättväckta trasselprasslare fick flytta in till sitt egna krypin.
4. Skaffa barnvakt tidigt. Vänta inte tills ni går på knäna och bara går och gnäller på varandra som två sömngångare. Det är inget svaghetstecken att vilja ha ett schysst förhållande OCKSÅ.
5. Skit i vad alla andra säger. Både de präktiga (jag själv när Lilla H var ny) såväl som de (något) opräktiga (jag själv nu!) Men se till att du själv mår bra! Förvandla inte dig själv till en martyrmamma som går och lider i tysthet. Önska, fråga och kräv. Because you're worth it!
   

Grusgångar nära hjärtat

Innan vi tömmer hans sandaler på grus och tvättar armvecken rena från sand, tar vi en kvällspromenad upp till kyrkogården, jag och min son. Vi bor ju i kyrkbyn och har bara en grusig uppförsbacke och en stentrappa att bestiga innan vi når kyrkogården. När vi flyttade hit tyckte jag det var lite läskigt - tänk att bo bara några hundra meter från så många nedgrävda kroppar! Men det bekommer mig inte alls längre och många är de kvällar jag dragit vagn på det knastrande gruset. Funderandes, filosoferandes, fantiserandes. Idag, emedan Lilla H konstruerade sin egna regler till "Hur många barn får jag när jag blir stor"...

1. ...insåg jag att det där om att kvinnor överlever sina makar, det stämmer inte i vår bygd. Så många ensamma kvinnor som ligger begravda med ett sorgligt tomrum över sig på gravstenen.
2. ...imponerades jag av att gravarna är så välskötta. Och personliga dessutom så jag tror inte att de förvaltas av kyrkan. Hur blir det när vi, nästa generation, dör? Vem ska sätta blommor på min grav? På Sambons? Lilla H kommer kanske bo på andra sidan jorden.
3. ...la jag märke till en grav med två kvinnonamn på. Asta och Ester. Kanske var de ogifta systrar, men efternamnen var inte desamma. Födda någon gång runt 1870, begravda tillsammans men lite i skymundan. En svart, mycket enkel sten. Hur var det att leva som homosexuell i bondesverige? Gick det?
4. ...bestämde jag mig för att jag vill ha en enkel, vanlig sten när jag dör. De står sig bäst genom åren. De gravar med stenar som utmärker sig lite har inte stått pall för tidens tand - de känns malplacé.
5. ...förundrades jag över - och inte för första gången - hur i helskotta de gör för att hålla grusgångarna så perfekta!
   

I love slogans

En sommar när jag var liten svämmade stan över av klistermärken från Hjo, ett litet samhälle några mil åt endera väderstreck. Tänkarna i stan hade kommit på en slogan som hette duga. I Love Hjo.
Hjo var ett sånt där ställe man åkte till på den tiden. En dagsutflykt i en sommarvarm bil, kika lite på båtar, äta medhavd lunch följt av köpestrut och sedan: snipp snapp snut. Ja, klistermärkena var gratis och hjärtformade och, tja, vi hade väl inget bättre för oss än att klistra den sommaren. Men så förvirrande för alla turister. Va? Hjo!? Var det inte där vi var igår, älskling?
Sedan glömde jag bort Hjo i en herrans massa år, men så dök det upp igen förra veckan, tack vare ett litet misstag i hembygdens lokalblaska. Den blaskan är en riktigt lusig produktion och det får jag säga eftersom jag en gång i tiden faktiskt inledde min journalistiska bana just i deras spalter. Jo, i alla fall, förlåt, jag svamlar. I en bildtext läser jag om en lokal förmåga som skickat in ett bidrag till något som heter "Hjorovision Song Contest". En liten ordlek, tänker du, men nej. Det som åsyftades var verkligen Eurovision Song Contest. Jag suckade lite men kom sedan och tänka på Hjo, på I love Hjo och andra mer eller mindre lyckade slogans. Inget ont som inte har något gott med sig.

1. Borås - Of course.
2. Sveg - Du har en vän i Sveg.
3. Hässleholm - Nära till allt, långtifrån dyrt.
4. Karlskoga - Laddat med trivsel.
5. Mönsterås - Här mås i Mönsterås.
   

Oh la la, fransyskan i mig

På sommaren tar man saker lite som dom kommer. Jag kommer hem från jobbet redan klockan kvart över fyra och då tar Sambon en termos med kall dryck och sätter sig i skuggan med en bok av Henry Rollins. Jag ger Lilla H middag (en portion korv stroganoff och makaroner från frysen). Han äter dåligt och slänger maten hej vilt omkring sig. Efter tre tillsägelser tröttnar jag och dukar undan. Utan dåligt samvete - på vintern oroar jag mig mycket mer.
Sedan blir vi inbjudna på BBQ hemma hos bekanta från föräldragruppen. Mannen i familjen är fransman och nyss hemkommen därifrån med Merguez (svingoda lammkorvar), vin från favoritvingård och blå Pastis. Ja, det är så härligt avslappnat alltihopa... Lilla H kommer i säng en hel timma senare än vanligt och somnar på två röda. Oh la la la. Men så slås man av att klockan redan är halvnio och mitt avslappande jag vaknar upp till verkligheten. Hur ska jag nu hinna med att göra allt det jag hade föresatt mig ikväll?

1. Att före en gångs skull skriva ett vettigt blogginlägg. Duscha och lägga fram kläder tills imorgon.
   
2. Vattna blommor ute och inne. Laga lunchlåda tills imorgon.
   
3. Plocka ur diskmaskinen och fylla på igen.
4. Röja undan det värsta på skrivbordet. För närvarande har jag tre högar: En postorderkataloghög med diverse kataloger och en samling (säkert viktiga) papper längst ned. En hög med en sjal underst, en tröja till Lilla H jag ska sälja på Tradera, ett söndrigt halsband, ett armband, fyra par örhängen (plockar alltid av mig smyckena framför datorn tydligen) samt en hög med böcker och ljudböcker jag lånade på bibblan förra veckan.
5. Mys med Sambon i form av filmtittning (han fick Control i födelsedagspresent) och tidig läggdags med långläsning och småprat (nej, det är tyvärr inte en omskrivning för något annat).

Oh la la. Something's gotta give.

PS Nu hör jag hur Sambon börjar plocka ur diskmaskinen... Om jag sitter här en stund till kanske han plockar fram kläder tills imorgon också? DS

Tio år - igår!

1. På väg in till The Bright Lights.

2. Måste öva upp pussmunnen.

3. Förfest á la deux.

4. Och så vidare ut i natten.


5. Just det.

Veckans ABC - E

E - Är för den Emma som nu fått en grav under ett träd tillsammans med killarna och den ofödda bebben. Stenen har inte kommit på plats ännu men skönt ändå med ett ställe tillägnat er. Sov så gott, älskade gumman.
E - Är för den Emma vars fina hus nu fotats, värderats och ska läggas ut på nätet precis som alla andra, vanliga hus. Vilken sorg, vilket slöseri med tre så vackra liv. Jag blir så arg och uppless.
E - Är för den Emma vars mamma fyller år imorgon, på självaste Valborgsmässoafton. En så vacker dag, en sån djävulsk olycka. Emma, lilla Emma, hur kan vi trösta och lindra för dina närmaste? Kan vi alls vara till någon hjälp?
E - Är för den Emma som var hela släktens solstråle. Vi minns dig varje dag, hela tiden och det är bara vackra minnen. Kom och sola med oss igen någon dag!
E - Är för den Emma vars öde drabbar mig närhelst på dagen. När jag kör bil, när jag andas in våren, när jag ser på mitt barn och tänker på dina. När jag håller mig hårt i badkarskanten och svär långa ramsor genom sammanbitna käkar. Det gör ont.

A trip down memory lane

På fredag firar vi tio år, hur har det gått till? Den 2 maj, i år en klämdag, blir för oss en riktig klemdag*. Vi hade storstilade planer om hur vi skulle fira denna stora dag. Det var Paris, Barcelona eller smarriga retreats på Österlen. Nu blir det istället en kväll i storstan down memory lane. Inte så illa det heller! Vad tror ni om det här upplägget? (Observera att tidangivelserna bara är ungefärliga...)

1. Sovmorgon! Lilla H tillbringar två nätter med mormor och morfar är lika med ingen som ropar Daaaad vid halvsjusnåret. Vi sover ut.
2. 10 - 16 Trädgårdstid. Sambon skrapar ihop grunden från stallet vi rev förra året och förbereder inför en tur till tippen. Jag putsar fönster, planterar i krukor och sparkar på några pinnar. Tar bilen in till stan och parkerar utanför min systers lilla lägenhet där vi ska övernatta. Första sommaren efter att vi träffades bodde jag i ett studentrum bara ett stenkast från där min syrra bor nu. Vi gör oss i ordning för kvällens festligheter, blandar och dricker en fördrink. Kanske blir det vodka cranberry precis som det brukade bli, den där första, skälvande sommaren för tio år sedan.
   
3. 20 - 22 Promenad ner på stan och middag på trevligt ställe. Här är det ett litet hål i planeringen. Vi åt ute mycket i början men vårt absoluta favvoställe, Plus på Linnégatan, finns tyvärr inte längre kvar.
4. 22 - 23 Drink på Pusterviksbaren vilket var platsen för vårt första möte. Eller ja, jag såg Sambon, han såg inte mig.
5. 23 - ? Dans på Nefertiti eller kanske bara barhäng om vi känner oss lite ålderdomligt stela. (OBS! Liten risk!) Det var på Nef vi inledde konversationen som fortfarande håller i sig, tio år senare.
   

* Klem = kram på norska