Jag skulle inte ha nagot emot...

...att inkludera foljande poster i 2009.

1. Skaffa mig en ny hobby, jag tanker mig att jag ska borja pimpa gamla dockskap. Ska borja med mitt gamla och testkora det pa Lilla H.
2. Har ocksa lust att borja trana kampsport.Tror det skulle passa mig. Tavlingsinriktad, liten och (en gang i tiden) snabb. Och sicka snygga drakter sedan! Jag kommer se ut som en 14-arig kille, men det ar smallar man far ta. Finns nagot som heter "Krav maga", nagon som provat?
3. En ny graviditetet skulle jag ocksa kunna tanka mig. Tyvarr ar det ju brukligt att man ar tva om dessa, lite storre, beslut. Lila H har dock redan gett sitt samtycke. Ska jag kanske kolla med Sambon ocksa?
4. Under varen ska dubbeldorrarna upp i vardagsrummet sa vi enkelt kan trippa ut pa altanen med morgonkaffet. Vi har kommit over ett par jattevackra gamla dubbeldorrar med glas, just nu ar de dock morkbruna.
5. En shoppinghelg till London for att traffa gamla kompisar vill jag absolut klamma in. Blir nog inte forran till hosten men det kan jag sta ut med. Ska starta ett holiday account, det har vi aldrig haft forut.

A metal tube full of germs

1. Sa poetiskt brukar Sambon beskriva det fantastiska fardmedlet flygplan. I detta fallet verkar han haft ratt. Lilla H har gatt och lagt sig i resesangen pa eget intiativ. "Vila, mamma, vila. Trott." Da vet man att nagot ar pa tok. Nosen rinner och nu klagar han pa ont i oronen, "Penne, daddy. Penne." Betyder "pain", hjartslitande bara det. 37,8 i feber sa nu sitter jag har och googlar pa "oroninflammation." Men annars ar allt bra! Not.
2. Vi tog taxi till ASDA i eftermiddags, var pre-xmas treat. Nar vi kom dit blev vi valkomnade av en greeter. Nagon sadan finns ju inte pa svenska supermarkets. Den har var en sort for sig. "What have you done to your leg? Oh, broken you've gone and broken it, how silly. Why do you have a Welsh accent? Are you not from Wales? Oh, you are from Sweeeeeden, well you should move to Wales, you'd feel at home, it's mountainous and quite cold etc." Sedan sprang han efter oss nar vi borjade ga (hoppa) in i butiken. "Do you want to borrow an electrical car?" Sa nu vet jag hur det kanns att vara handikappad pa riktigt, manniskor flyttade pa sig sa snallt, sa snallt.
   Lilla H var dock otroligt missnojd med hela situationen. Sa fort han fick se mig i elbilen vagrade han sitta i kundvagnen och borjade gasta. Forfarligt olikt honom och TROTS att han fick sitta i mitt kna snyftade han oupphorligen anda tills det var sangdax. Lilla hjartat.
3. Och har hos svarisarna ar det ingen rast och ro. Inte for Sambon i alla fall. Han har inlett operation superstadning av svarforaldrarnas kok. De ar ju snart 80, ser val inte sa bra langre och, tja, det kan val handa att bleach spray och ett par gummihandskar inte kanns helt malplacerade, om man sager sa. Men det galler att trippa varsamt fram. Hans mamma tog det valdigt bra men hans pappa blev valdigt fornarmad. Fortsattning lar folja.
4. Och sa ar det min svarfar. Han ar langt ifran frisk. Han genomgick en bypass-operation for ett par manader sedan och har inte repat sig. Han har nu en pump inkopplad i operationsaret da blodet maste renas fran en infektion han dragit pa sig. Antibiotikan de ger honom medfor dock extrem yrsel och klada, han kan bara ga nagra steg i taget innan han forlorar balansen. Verkligen jattetrakigt och jobbigt for Sambon att se sin pappa sa. Han ar liksom alltid sa kapabel, svarfar, trots sin hoga alder.
5. Langtar jag hem till min mamma? Litegrann. Men sant har ar livet och det ar bara att tugga i sig mellan chopkladbitarna. Huvudvark har jag ocksa.
   Vi aker hur som helst till hemstaden over nyar. Da ska jag be min familj passa upp pa Sambon lite extra, sa som han sliter har.

Wish us luck!

Sitter och planerar inför julens resa till England. Det är inte bara en dans på spisrosor. Packningen är bara den ett kapitel för sig. Vi blir ett resandesällskap inklusive...

1. En styck handikappad.
2. En styck handikappad med gips. Fick idag ännu ett motstridigt besked om huruvida man kan flyga med gips eller ej. Senaste budet är att jag måste såga upp det, men inte bryta upp det.
3. En tvååring med en förkärlek för att springa iväg.
4. En vagn plus en bilstol.
5. Normal packning plus julklappar.

Tur att Sambon vet att hugga i.

Kodväxling

Lilla H lär sig nu ord i en rasande fart och för en språknörd som jag är det naturligtvis ett eldorado. Han har bara enstaka tvåordsmeningar ännu så länge men kan nästan lika många ord på engelska som på svenska. Och det bästa av allt - han vet mycket väl vilka ord som hör ihop med mig och vilka ord som hör ihop med Sambon!
Vid godnattpussen trycker han till exempel först sitt blöta lilla tryne mot mig och säger nöjt PÖSS. Sedan får Sambon en smackare följt av ordet KISS!
Han översätter också mycket hjälpsamt. Han kan prata med mig om gröna ärter men om Sambon sätter sig ned med oss ropar Lilla H glatt: PEAS, PEAS!
Ja, jag är ännu en superstolt mamma men erkänn att tvåspråkighet är grymt fascinerande? Så fascinerande att det finns en rad myter i ämnet.

1. Vuxna lär sig bäst på jobbet.
   Många politiker uttalar så tvärsäkert att invandrare lär sig svenska bäst på jobbet. Det kan faktiskt vara tvärtom. Den språkliga nivå man har uppnått genom undervisning kan t.o.m. sjunka när man kommer ut i arbetslivet om man hamnar på en arbetsplats där möjligheterna till språkanvändning är begränsade. Många invandrare erbjuds arbeten som inte ställer särskilt stora krav på kommunikativ förmåga under arbetets själva utförande, t.ex. industriarbete och städjobb på arbetsplatser med stor andel invandrad arbetskraft På så vis kan arbetsförhållandena snarare bli ett hinder för vidare språkinlärning.
2. Barn lär sig fort
   Att barn lär sig andraspråk och främmande språk i en rasande fart utan någon som helst ansträngning är ytterligare en myt. Andraspråksinlärning är faktiskt en mödosam och tidskrävande process för såväl barn som vuxna. Undersökningar visar i stället att äldre barn och vuxna lär sig fortare. De har fördelen att ha kommit längre i sin kognitiva utveckling, och därigenom kan de bättre dra nytta av undervisning än små barn som har sämre memoreringstekniker och inlärningsstrategier.
3. Modersmålet stör andraspråksinlärningen
   När andraspråkstillägnandet sker på bekostnad av förstaspråket talar man om en subtraktiv tvåspråkighet. Det är ofta fallet då minoritetsspråksbarn tvingas överge sitt modersmål för det majoritetsspråk som talas av en dominerande grupp. Samhällets och skolans attityder till och värderingar av tvåspråkighet, liksom olika minoriteters kultur och språk, avgör om minoritetsspråkseleverna kan utveckla additiv tvåspråkighet och dra nytta av de positiva effekterna av denna tvåspråkighet.
4. Forskarna är oeniga
   Inte sällan påstås det att forskarna är oeniga i frågan om det är positivt för barn att lära sig två språk samtidigt. Men så är inte fallet. Det råder konsensus i uppfattningen om att så länge de flerspråkiga eleverna inte behärskar undervisningsspråket, kommer de att ha sämre förutsättningar än enspråkiga elever som undervisas på det språk de är bäst på, nämligen sitt modersmål. De flerspråkiga eleverna bör alltså i skolarbetet parallellt med svenskan få fortsätta att utveckla och använda det språk de kan bäst. Annars kommer de ohjälpligt efter i sin kunskapsutveckling.
5. Språk ska hållas isär
   Det finns också en allmän föreställning om att tvåspråkiga ska behärska vart och ett av sina språk precis som enspråkiga. Men tvåspråkiga är inte enspråkiga, och deras språkanvändning skiljer sig på viktiga punkter från enspråkigas. De använder sina olika språk i olika sammanhang, situationer, funktioner och roller och med olika människor. Därför utvecklas språken sällan helt likartat och parallellt. I stället kommer de att komplettera varandra. Det man kan göra på ett språk klarar man kanske inte alltid lika bra på ett annat.
   
   Så, nu är det rast!
   

Fakta: Myter om tvåspråkighet av Inger Lindberg

Livet med lastbilar

Vi kollar på julklappar till Lilla H och jag känner hur jag långsamt förlorar greppet om min plan, den där om att Lilla H ska uppfostras könsneutralt.

1. Vi går mellan gångarna med leksaker. Play-Do, Spöket Laban-memory, en liten shoppingvagn... Jag ser så mycket fint. Lilla H gastar dock exalterat så fort han får se en bil, en traktor, en lastbil eller en grävskopa. Lite glad blir han även då han får syn på en mjukis-Pingu.
2. Lilla H har fått ett gäng avlagda leksaker från en Englands-kusin. Det är mest bilar och dinosaurier och han leker saligt. Ett av de mest smaklösa exemplaren är en silvrig cabriolet. Den stjärnögde sitter glatt och pekar på de olika platserna i bilen. Där i bak sitter tydligen mamma, där sitter "Holla" (han själv) och vareviga gång är det Daddy som kör.
3. Häromdagen tog han ett stadigt tag i ugnsluckan och sa nöjt: Mammas!
   Hur går det till? Jag kan inte ens minnas senast jag lagade mat. Jag värmer i micron, det är mitt jobb.
4. Nästa vecka är det luciafirande på dagis. Vad händer om vi klär honom i lucialinne och glitter? Han är inte ens fyllda två men flickorna kommer vara tärnor och pojkarna tärngossar, tomtar eller pepparkaksgubbar. Mark my words.
5. Det värsta är att jag dras med... Jag blir så glad över att se honom förtjust och när han gastar "Laaaapiiiil" för full hals vill jag ta ner stjärnorna/ ge honom alla lastbilar i världen.

Vabba dabba doooo!

En kollega till mig som ännu inte har barn är lite avundsjuk på oss andra som får vabba. "Det hör man ju på ordet att det är kul! Ett trött barn som bara kollar på dvd hela dagen, det låter ju superslappt!"
Lilla H är magsjuk och även om han just nu faktiskt sitter och tittar på Tractor Ted så blir man ju orolig.

1. Han vill inte dricka nyponsoppa. I alla fall inte ProVivas. Under normala omständigheter är han helt galen i Ekströms, vi måste köpa hem den också.
2. Vi får inte i honom någon vätskeersättning, den skrattar han bara åt.
3. Han ville bara ha ett par munsbitar avokado, han som till vardags gladeligen sliter av skalet med tänderna om han får.
4. Godis äter han inte så det törs vi inte prova.
5. Nu sätter jag mitt hopp till lunchens broccoli och potatis. Stoooora favoriter.

Tillägg: Vad häller de i Ekströms nyponsoppa egentligen? Morfin? Eller bara väldigt mycket socker? Den slank i alla fall ned tillsammans med några broccolibuketter.

Genom alla himlar

Rakt igenom alla himlar älskar jag dig, Lilla H. Jag himmel vad man kan älska sitt knytt. Om vardagens modersmödor ville jag skriva, om taggar i hjärtat när han längtat efter mig på dagis, när han trött-trillar ner från toastolen och slår pannan i kaklet. Hur sagolik han är när tårarna sprutar, med lilla handen tryckt mot bulan snyftar "pannan, pannan" för att när Daddy kommer rusande byta till "head, head". Men modern är trött och det allra vackraste hittar inte ned till tangentbordet. Kanske en annan dag.

Idag blir det istället smått och gott från en lista jag hittade.

Fem saker jag gjorde i går:
Jobbade hemifrån
Följde med och hämtade från dagis
Duschade (jo, sånt är värt att nämna när man har brutet ben)
Sms:ade med min syster som är på Kanarieröarna
Hejade på Sambon då han gillrade musfällor

Fem saker jag ser fram emot:
Avdelningsfest med jobbet nästa vecka
Få besked från Försäkringskassan i ärendet med benet versus reseersättning
Mys med Anna och Lilla H efter jobbet imorgon medan Sambon är och storhandlar
För tidigt födelsedagsfirande för Lilla H under luciahelgen (Ja, du är bjuden)
Ta bort gipset

Det sablans benet

Jag hade hoppats på inspiration till ett inlägg som tog sikte på något högre än mitt gipsade vänsterben. Men nä... jag har så himla ont att det är allt jag kan fokusera på. Våra dagar just nu:

1. 02:00 Lilla H vaknar och är superledsen. Sambon går in till honom och pratar, klappar, vyssjar med mild röst. Men det hjälper inte. Lilla H har fattat att nåt inte är som det ska med mig. Han ropar "mamma, mamma" och vägrar somna om. Till slut orkar inte mitt mammahjärta längre, han får komma in mellan oss, borrar in sig så djupt han kan i min armhåla och somnar. I sömnen sparkar han vilt mot Sambons rygg och mitt gipsade ben.
2. 02:00, 05:00 En variant av smärtstillande jag tar måste ta mig f-n vara vätskedrivande. Det är ju behändigt när vi har världens smalaste trappa ner till toaletten. I natt när jag skulle hasa ner fanns det inget smärtstillande kvar i kroppen. Då grät jag som ett litet barn.
3. Försöker sova lite på dagen men herregud vad det ringer. Det är från jobbet, från försäkringsbolaget, från snälla kompisar som vill höra hur jag mår, kompisar som just fått barn... Och så knackar ett blomsterbud på dörren. Fina höstblommor från jobbet, det piggar upp!
4. Busar med Lilla H så mycket jag kan men jag är så trött, det måste vara tabletterna eller såret som läker eller inte vet jag. Jag lär honom att säga "gips" och så har vi börjat räkna. "En, två, tre," säger jag. "Åtta, åtta, åtta" skriker han.
5. Utan honom och Sambon vore livet öken just nu. Medan jag ligger i soffan och tittar på Timell iscensätter Sambon sitt eget Äntligen hemma. Vi kan döpa avsnittet till "Äntligen kan jag pissa vid sängkanten". Han har byggt en kommod till mig och om jag inte vore så pryd så skulle jag visa den här på bloggen för den är rejält snygg. Vid sådana här tillfällen älskar jag att Sambon och jag varit tillsammans i dryga tio år.

Kvinnan, barnet och skulden

Det pågår debatter om hur den goda modern bör vara på både bloggar och i krönikor, på ledarsidor och i debattartiklar just nu. Ja, pappan nämns väl också på ett hörn men det är mest för syns skull. Nej, nu riktar man in sig på kvinnan, barnet och skulden.
Det handlar om hur länge man har sina barn på dagis ("Personalen tycker synd om era barn"), om huruvida man helammar i sex månader (löp på GP igår), om man ammar efter ett glas vin ("Om man inte kan avstå ska man inte skaffa barn), om det är ok att vara en sk karriärkvinna ("Varför skaffar man barn om man aldrig vill träffa dem") Ja, ni har säkert läst och hållt med, för det låter ju sunt och bra för barnen alltihop. Och så har ni läst en gång till. Och förhoppningsvis reflekterat lite. För min del tycker jag att en stor drös av detta osar jävligt mycket backlash för kvinnan, goddammit.

1. Nej jag helammade inte i sex månader. Jag såg såååå fram emot att börja med ersättning och smakportioner.
2. När jag några veckor efter förlossningen hällde upp mitt första glas bubbel var jag strålande glad!
3. Lika glad var jag när jag rökte min första festcigg igen.
4. Ja, jag dricker alkohol när min son är i närheten. Inte mycket och inte ofta men jag gör det.
5. Ja, jag kommer tyvärr hem så sent som klockan 18 de flesta kvällar. Då har i och för sig Lilla H redan varit hemma ett par timmar med Sambon. Det är inte kul för mig och jag hoppas att det inte ska vara för evigt MEN jag vet redan det och tycker inte att livet blir jättemycket enklare för att en massa snusförnuftiga krönikörer/kristdemokrater berättar för mig att jag inte borde skaffat barn.
   

Blev därför oerhört glad över Maria Haldestens ledare i gårdagens GP.

Mörkrädd

1. Det är mörkt när jag vaknar
2. mörkt när jag går till bussen
3. mörkt när jag sitter upp på cykeln
4. "mööööt" och "daaaaart" säger Lilla H när jag kommer hem, pekar ut i svarta intet med sitt lilla finger.
5. oändligt mörkt när vi släcker lampan, kurar under täcket tills mörkret slutligen kommer och tar oss.

När vänder det?

Kroppen och graviditeten

Ni som är lite känsliga kan sluta läsa NU. Bilden ovan är hämtad från Allt om barn och visar en 17-årig tjej två veckor efter förlossning. Min första reaktion var "Men guuuud!" För det är ju inte snyggt och jag skulle typ brutit ihop om jag varit 17 och såg ut så. När jag var 17 var det fortfarande jätteviktigt vad andra tyckte om en. Även fast man säkert var en söt liten snärta så kändes det ju inte så då. När jag själv var gravid var jag så inne i hela mamma-biten att jag tänkte att det absolut inte spelade någon roll om jag fick bristningar, la på mig rejält med kilon etc. Men man återgår ju till sitt vanliga liv så småningom och då är det skönt att ha tillbaka sin gamla kropp.

1. När jag blev gravid tog jag magbilder nästan varje vecka och skickade runt till mina vänner. Nu kan jag undra varför jag gjorde det. En gravidmage är ju en gravidmage är ju en gravidmage. Eller? Självklart handlar det ju om att jag var så infernaliskt stolt över att just JAG var gravid och att jag ville visa hela världen att det växte ett liv i lilla mig. En av de senare bilderna skickade jag till flera kompisar, inklusive killkompisar fast att den egentligen är rätt avslöjande. Jag har typ BH och trosor och en gigantisk mage. Skulle ju aldrig drömma om att skicka bikinibilder på mig själv till folk och fä.
2. Jag vet inte hur andra känner, men jag kände mig så avkönad som gravid. Jag var bara "ett bo" för bebisen att växa i helt enkelt, jag hade inte en tanke på att folk kunde uppfatta det som lite in your face att få supermagar uppkörda i fejan. Det kanske de inte gjorde heller, vad vet jag.
   En annan orsak till de där magbilderna jag tog var att jag på något sätt var övertygad om att jag aldrig skulle bli mig lik igen, kroppsligt. Att jag på något sätt dokumenterade en unik metamorfos.
   Satt och läste löpsedlar om Posh som hade platt mage redan fyra veckor efter att Cruz föddes och om hur alla andra kändisar späkte sig för att komma i sina gamla skinny jeans och att det var farligt för barnen. Sånt där ytligt, skiter väl jag i, tänkte jag. Jag ska bara vara, flyta ut, må bra, amma...
3. Sedan har vi det där med brösten. Jag närde en dröm om att jag äntligen skulle få uppleva hur det var att ha en riktig, gungande byst. Tjena. Jag gick från A/B-kupa till normal B-kupa. WOW! Inte. De var stora i en vecka efter förlossningen men då gjorde de å andra sidan så ont att jag knappt kom ihåg vad jag hette.
4. Och så själva förlossningen då. Hur skulle den påverka en? Faktum är att jag knappt tänkt tanken innan jag låg där och kände hur jag sprack. Utan annan bedövning än lustgas. "Hur många stygn sydde ni? Det vill vi helst inte berätta." Jag räknade till 12 efteråt.
   
5. Men så idag, knappt två år senare, är allt som vanligt igen. Och jag tittar runt omkring mig och i stort sett alla mina mammakompisar ser ut precis som de gjorde innan graviditeten. En del är till och med smalare. Och inte beror det på att vi tränat utan på att vi stressat runt som gnuer hela dagarna.
   Brösten har återgått till sin normala form, trots amning (fast känns liksom lite tommare) och sprickan därnere har jag aldrig märkt av. "Det syns att du fött barn, men det ser väldigt fint ut," sa barnmorskan på återbesöket. Tackar som frågar!
   

Rader med våder

Det fanns en tid när vi tittade på alla inredningsprogrammen, klippte ur små finheter ur de prenumererade månadsmagasinen och var tjenis med de flesta på byggvaruhusen. Sedan överdoserade vi, renoveringsfonden sinade och vi (läs Sambon) tröttnade på att alltid ha en skruv i mungipan. I den ordningen.
Men emellanåt rycker det allt till i inredningsnerven. Just nu är jag lite sugen på att göra något fint med Lilla H:s rum. Han ska snart flytta över till riktig säng och då kanske man ska passa på att göra lite annat också. Tapetsera till exempel. Just nu är väggarna vita, golven vita och taken...ja, ni gissade rätt, de är vita.

Så vad tror ni om den här? Ain't gonna happen baby, även om jag vet att du älskar Poooooh just nu.

Eller den här? Den skulle Lilla H också älska.

Den här gillar jag ganska mycket men den är lite för modern för vårt hus.

Den här från Sandbergs är ju jättesöt men kanske lite uttjatad nu?

Nä, det lutar nog åt något sånt här, men kanske i grönt.

Lilla H gör Stockholm

Vi har rest en del med Lilla H och det vet ju alla föräldrar att det innebär lite extra meck. Inte bara vad gäller extra packning utan just det att man inte kan vara riktigt säker på att allt ska fungera smärtfritt. Lilla H var nog en liten nomad i sitt förra liv för han älskar att kuska runt och upptäcka nytt. Hans topp 5 i huvudstaden ser ut som följer:

1. Skansen. Vilket ställe! Grisar, björnar, hönor och kossor. Nästan alla lika roliga. Men roligast av alla var fjällugglan som jag såg långt innan mamma eller daddy fick syn på den.
2. Stellas rum och Stellas traktor. Delad andraplats för stället vi var på sista natten. Först lekte jag hur länge som helst med världens roligaste "dakto" och sedan fick jag låna Stellas rum och sova i hennes säng. Första gången utan spjälsäng och det är klart att det kändes lite ovant. Var uppe och knackade på dörren några gånger för att se om mamma var kvar därute. Det var hon.
3. Morris gunghäst och Morris föräldrars säng. Hemma får jag nästan aldrig leka i dubbelsängen eftersom den står på övervåningen, men hemma hos Morris...ojojoj.
4. Hotell Rivals lobby. Har ni varit där? Jag rekommenderar trappan upp till baren, där kan man ha mycket kul. Den är dessutom bred så att du slipper stå i vägen för andra. De färgade lamporna som är inbyggda i golvet är också en höjdare.
5. Tågresorna dit och hem. Faktiskt otroligt spännade. Och sövande. Jag hade velat vara vaken längre men det är något med tåg som gör mig sömnig. Sov bort den mesta tiden, mamma och daddy verkade inte ha något emot det.
   

Såg ni oss i Stockholm?

Bild från allchick.com

Det var vi som...

1. ...gick på och av pendeltåg, tåg och bussar med en liten man i röd mössa som ropade "dåååååg, dåååååg, byss, byss" i extas.
2. ...hängde på parkleken vid Medborgarplatsen i fredags eftermiddag (varför heter det förresten parklek i Sthlm? Här heter det lekpark) tillsammans med Söderlund och Bie och deras tre kids. Very storstad. Noterade förresten att mammor klär sig lite annorlunda i Stockholm. Det är mer av snygga high tops och tights till parkasen än stuprör, stövlar och kavaj som det är här on the west coast. I like!
   
3. ...som sökte skydd från det extrema dagsregnet i söndags och drack kaffe och weissbier i Rivals lobby tillsammans med en av mina gamla vänner från Journalisthögskolan. Han hade skaffat skägg och var mycket propert klädd. Shit, vad vuxna vi är!
4. ... i lördags trängde oss upp på buss 47 för färd ut på Djurgården ignorerandes kommentarerna om att "det faktiskt inte får plats hur många barnvagnar som helst". Vi hade redan missat två bussar på grund av trängsel. Tröttsamt - men Skansen var definitivt värt det!
5. ...i morse klev på X2000 för hemfärd igen. Trötta men sååå nöjda. Man borde åka iväg oftare och rensa hjärnan på skit!
   

Sjuka lite till mans

Lilla H är nu äntligen frisk (peppar, peppar) och ska gå tillbaka till dagis imorgon. Hans mor är det sämre med. Har fått feber och halsont. Tur att Sambon hållit ställningarna och...

1. köpt alvedon, chips och dipp.
   
2. Och smågodis!
3. pressat apelsin i Sprite. Eget recept, jag drack och såg glad ut.
4. burit ner alla tidningar och vattenglas från sängkammaren. Nu ska jag snart gå dit och stöka till igen!
   
5. lagat "halsont-vänlig" middag.

Veckans gyllene ögonblick

1. Måndagens post. Augustinumret av amerikanska Elle och en liten goodiebag bestående av mörkrött nagellack och gloss från Face Sthlm. Ackompanjerat av ett vackert kort med texten: "...ett litet kit som uppmanar till egen-tid i en hektisk vardag. Enjoy!..."
   Från bästa M i New York.
2. Torsdagens sms: Samma M skickar hälsningar om att deras hett efterlängtade lilla dotter nu mött världen!
3. Lördagens lugn: Hela dagen med en känsla av att ha kommit hem från en lång resa. Serene.
4. Natten lördag/söndag. Lilla H får äntligen ro i sin halvsjuka lilla kropp, somnar tätt intill sin mamma som drar in lukten av ett svettigt litet barn, hennes lilla barn, och bara myser.
5. Söndagens lekparksfika. I strålande sol med två glada barn åt jag och en tjej från föräldragruppen äpplen och kex medan solens strålar värmde. Mer sånt.
   

Skjut mig - eller nåt

Jag är trött på hela den här debatten om att vi curlar våra barn för mycket, att vi är så överbeskyddande att de knappt får leka i sandlådan... Jag känner i alla fall ingen som inte låter sina kids leka i klätterställningen eller vad det nu är. (Bla bla för säkra lekplatser ger försiktiga barn bla bla)
Jeez, de flesta kids går väl på dagis och där finns det ingen tid till överbeskyddande så de lär sig nog.
Låt oss föräldrar vara.
Sluta peppra oss med artiklar om hur man bäst monterar bilstolar med millimeterprecision ena sekunden och den här om att vi måste låta barnen skada sig andra sekunden. Vi blir schizofrena, kommer vara tvungna att sjukskriva oss, barnen får gå hemma och dras med föräldrar som blir paranoida och till slut aldrig släpper dem utanför dörren. Eller nåt.

Till artikeln från Aftonbladet fick vi läsare en liten mysig lista (läsare gillar sånt, det är nämligen lätt att ta till sig. Jo jo.)

Fem saker du ska låta ditt barn göra. (Om du vill få psykbryt, reds anmärkning.)

1. Leka med elden

”Genom det lär de sig kontrollera och förstå hur eld fungerar.” Hallå!!! Vad hände med det gamla ordstävet att den som leker med elden kissar på sig om natten.?Den där författaren kanske vill komma hem till alla Sveriges päron och byta lakan?

2. Ge barnen en kniv

”Det är det första kraftfulla universella verktyget de får, men man ska förstås lära dem att skära från kroppen och alltid ha vasst blad. De skär sig ibland, det gjorde jag, men barn har gott läkkött.” Kraftfulla universella... va-fuckin-då? Ja, men herregud, släng åt dem en skalpell medan du ändå är på G. Varför dra gränsen vid en mesig kniv?

3. Kasta spjut

”Det är bra träning av den analytiska och fysiska förmågan.” Spjut!!!??? Vem f-n kastar spjut.?I mitt 33-åriga liv har jag aldrig kastat spjut men inte beror det på att det är så farligt. Snarare på att det känns väldigt...ska vi enas om medeltida? Men jag behöver nog tänka om här. Ska kila förbi Stadium på lunchen imorgon och be att få köpa ett spjut.

4. Plocka isär elektriska apparater, typ en trasig diskmaskin

”Genom att göra det lär sig barnen hur olika delar i saker som finns i deras vardag fungerar.” Men sluta. Bara sluta. No child of mine ska få plocka isär en diskmaskin i min ägo. De kostar ju flera tusen, kommer du hit och reparerar skadorna sedan? Det är inte det att jag inte vill att min son ska veta hur saker som finns i hans vardag fungerar. Mer att jag är snål och hellre ser att han lär sig koka te och vika tvätt.

5. Köra familjens bil

”På ett öppet område på privat mark är det ingen fara. Det utvecklar barnen.” Jaha. Ska bara se vad våra svenska lagar säger om det först.

Mama, don't preach

Nu säger jag upp prenumerationen på Mama, Bonniers "moderna" mamma-magasin. Jag tackade ja till ett erbjudande av tre nummer för ett tag sedan men glömmer hela tiden avbeställa prenumerationen. Men nu skriver jag in det på min to-dolista för morgondagen. Senaste numret (med Mia Skäringer på omslaget) var ett riktigt lågvattenmärke. Hittade absolut ingenting av läsvärde, mest var det massa bilder på kändisar som hånglade. Missförstå mig rätt - jag har inget emot att kolla på hånglande kändisar - men att låtsas att det är redaktionellt material som del i något slags kärlekstema, det är bara så fattigt trist - dålig journalistik.
Sedan förväntar jag mig faktiskt mycket mer av Bonnier när det kommer till korrekturet, vissa texter känns det som om en lat reporter skickat in och sedan har ingen på redaktionen brytt sig om att läsa igenom, strama upp, fixa kommateringen, rätta stavfel... Pinsamt. En sådan artikel var den om Ulf Ekberg, ni vet han från Ace of Base. Det börjar redan i rubriken "Ace of Ulf". Va??? jag är själv rätt usel på rubriksättning men Ace of Ulf? Någon?
Texten (av Anna Björkman som jag brukar tycka är helt ok annars) är sagolikt rörig, känns som om hon gått dit med diktafon, gått hem och skrivit ut allt pladder och sedan skickat in det rakt av. Värre än värst är ändå innehållet i artikeln. VARFÖR ge plats åt en man som känns helt olidligt gammaldags och IQ-befriad i en mammatidning? För att han är rik? Här följer några av godbitarna ur artikeln.

1. Hans fru Johanna är "rivigaste bebismamman i storstan. Hon deklarerar direkt att de aldrig haft barnflicka (förutom mormor)." Ok, hon har tre små barn, en man hon aldrig ser röken av MEN verkar inte ha något jobb mellan mammaledigheterna och har dessutom barnen "på celebert dagis på Östermalm". Så vi ska vara impade för att du INTE har barnflicka trots att dina barn går på dagis?
2. Ulf har en utläggning om varför de valt att ta reda på könet på sina barn. "Pappan har ju ingen relation till barnet, kvinnan har ju ändå haft nio månader att förbereda sig. (...) För en man är det jättesvårt att relatera till sitt barn. Vi har inga hormonella saker som händer i vår kropp. Helt plötsligt är det någon annan som tar tid från mig, jag är inte själv i familjen längre."
3. Som svar på frågan om hur ofta han träffar sina barn. "Jag försöker träffa dem i alla fall varannan vecka. Tre veckor, har jag upptäckt, det är för lång tid nu."
4. "Men viktigast är att ha kvalitet när man väl är hemma med barnen. Kvantiteten tror jag inte är det viktiga. Nu är jag kanske klart mindre med mina barn än de flesta föräldrar, men när jag väl är med barnen kan jag vara med dem ganska mycket."
5. "Viggo, han ringer och frågar var jag är någonstans. 'Pappa, älskar du inte mig? Varför är du borta? Varför är du inte här då?' Det är tufft, klart det är det. Samtidigt som man vänjer sig också ganska fort, de är ganska vana vid att jag ÄR borta hela tiden.

Hittar ni några stavfel i mitt inlägg kan ni skicka det till min redaktionschef, hon tar allt korr.

Små pösar ifrå schlätta

Min mormor hade åtta barn. När de var små kallade hon dem ofta för "tålamods-pösar", har mamma sagt. Hon syftade förmodligen på att det var som att bära runt på små varma påsar som emellanåt kräver all världens tålamod. Och det hade hon ju rätt i.
Lilla H, 20 månader, är just nu inne i en väldig utvecklingsfas. Nya ord formligen sprutar ut - han härmar allt man säger - och han blir oerhört nöjd när han får beröm. Hans busighet når också den nya nivåer. Tidigare ikväll bad jag honom tända en bordslampa i vardagsrummet. Jag vände sedan ryggen till och fem sekunder senare har han klättrat upp på ett helt annat bord och tänt lampan där. Jag ser i hans ögon att det inte är ett missförstånd men sånt kan man ju inte bli arg för.
För första gången i sitt liv har han dessutom blivit mammig. Det är krokodiltårar när jag går på morgonen, STORA krokodiltårar om jag lämnar på dagis, protester vid läggdags och så vill han helt plötsligt väldigt gärna sova i vår säng om han vaknar till på natten. Jättemysigt, om det inte vore för att han sparkar sönder våra revben (och jag överdriver bara lite här).
Stora känslor hos Lilla H föder stora känslor hos mig. Han känns ibland så värnlös och jag önskar hela tiden att jag vore lite mer av allt. Just nu skulle jag behöva:

1. En body double som både kunde lämna och hämta på dagis efter lagomlånga, politikst korrekta fyratimmarspass samtidigt som jag var närvarande på jobbet.
2. Ögon i nacken.
3. En microvågsugn med omvänd effekt. Lilla H är rysligt känslig för mat som är lite för varm samtidigt som han vill börja moffla samma stund maten kommer på bordet. En omöjlig ekvation.
   
4. Lååååånga armar. Det vore så skönt att kunna sitta på soffan och samtidigt torka en snorig nos som lämnar snigelspår i fåtöljen, förhindra att kablarna till TV:n dras ur för sjuttitolfte gången eller plocka upp legot ur badkaret.
5. Och så tålamod såklart. Jag längtar ihjäl mig hela dagen men kan ändå bli less efter en halvtimma. Är det bara jag? (Och mormor?)

Dagishjärtat.

Dagisvecka nr II

1. Måndag: Jag är tillbaka på jobbet och Sambon tar Lilla H till dagis. Sambon fortsätter med vår "smita iväg-taktik" snarare än ett regelrätt avsked, det gick inte så bra då vi provade det i onsdags. Den här taktiken fungerar dock fläckfritt och Lilla H leker glatt. Äter bra gör han också. Jag ringer Sambon så ofta jag kan med och vill höra allt. "Vilka sånger sjöng dom på samlingen? Satt han still? (Dum fråga) Var det några nya barn där? Vad hette dom? Lämnade du kvar ombytet? Hade han tröja på under regnjackan?
2. Tisdag: Idag är det D-day. Lilla H ska sova på förskolan för första gången. Sambon vinkar hejdå redan klockan tio och när klockan närmar sig tolv sitter jag som på nålar på kontoret. Ringer dagis efter en stund. "Hur går det? Nja, inte så bra, han är väldigt ledsen. Du får nog ringa till Scott och säga att han kommer hit." Mitt hjärta ömmar. Hur ska det gå med sömnen på dagis? Kommer han någonsin vilja sova där? Kontrasten mot hemma är så stor. Hemma: Spjälsäng, eget rum, somna själv, tystnad. Dagis: Madrass på golvet, dela rum med fem-sex andra barn som ska somna samtidigt, inte så tyst.
3. Onsdag: Idag är det nya tag. Redan på morgonen hoppar Lilla H ut i hallen och kryper upp i sulkyn. "Mimmi", säger han. Det betyder dagis då hans kompis Mimmi också håller på att skolas in. Bra! Här vilar inga ledsamheter. Sambon vinkar hejdå och jag tittar på klockan stup i kvarten på kontoret. Halvett ringer jag. "Jo, han sover". Vilken lycka! Lite ledsen hade han varit och han vaknade redan efter en timma, men ändå. Lycka!
4. Torsdag: Lilla H har fått dagissjukan. Snoret ringer och pannan är varm. Mammas febriga prins får stanna hemma. Ser redan VAB-dagarna flimra förbi...
5. Fredag: Studiedag.