Row busters

Pa sjalva hemfardsdagen hittar jag denna lista i ett av svarmors magasin. Om hur man undviker brak och hetsiga diskussioner under julhelgen... A bit late in the day...

1. Steer clear: if a certain family member always gets your back up, limit the time you spend in their company. Vart sovrum med tv:n har varit vart sanctuary sena kvallar och tidiga morgnar med Lilla H.
   
2. Exercise: a brisk walk at times of tension can do wonders for your mood. Den dagliga trippen till lekparken har raddat bade Sambon och Lilla Hs humor. Till och med jag har hoppat runt kvarteret for "a nip of fresh air".
   
   Helt utanfor protokollet maste jag bara aterge en charmig kommentar fran ett av barnen pa lekplatsen nar han sag Lilla H:s vinteroverall. "That's a really nice tracksuit, that is." Det har inte varit mer an nagra ynka grader medan vi varit har men barnen springer glatt omkring med endast leggings och en fleece.
   
3. Don't hold grudges: Remember christmas can be stressful for everyone. Jo, apselut, jag ar ingen oresonlig donna. Tvartom ar jag artig och hjalpsam. Star pa ett ben och diskar tills jag blir sned i ryggen, konverserar svarmor med prat om Lilla H och vad som star i tidningen. Det ar for Sambons skulle jag tycker det ska bli riktigt skont att komma hem. Det ar jobbigt att ha aldersstigna foraldrar som man inte kan traffa sa ofta.
   
4. Limit your alcohol intake. It loosens tongues and increases the risk of a row. Den dar dagliga skvatten sherry/Bailey's och vinet till maten har tvartom varit raddningen. Da flyger tokigheterna forbi lite lattare.
   
5. Don't force people to do things they don't want to do. Ja, den har punkten skulle nog alla narvarande ha asikter om. Hur ska man komma runt den?

I dag aker vi hem

Och det har ju bade for- och nackdelar.

1. Det blir lite mindre TV-burp med Harry Hill. Men samtidigt ocksa lite mindre TV pa hogsta volym (svarisarna ar halvdova) samtidigt som Lilla H forsoker somna i rummet bredvid.
2. Det blir lite mindre myskolla pa TV i sangen (vi har inte TV i sovrummet hemma - det ar den sista utposten) men i gengald ar hemmasangen mycket skonare.
3. Det blir lite mindre suckar och himlande ogon fran tokig svarmor (I wonder how we ever lived before?) nar Sambon skurar och fixar och donar. Istallet blir det pussar och tack och "that looks lovely" fran mig da han svabbar loss hemma i vart hus.
4. Det blir lite mindre av "careful", "No, sweetheart" och prat om huruvida Lilla H "is a good boy". (As opposed to...?) Det blir ocksa lite mindre sylt i groten och juicen stryks fran menyn. Men det blir mer utelek och mycket mer avslappnat hemma hos mina foraldrar.
5. Det blir lite mindre ligga pa soffan, sippa sherry och lasa (plojde Stieg Larssons trea pa lika manga dagar) och mer forfatta texter om Tone of Voice. (Imorgon ska jag jobba nagra timmar och om bara ett par dagar ska jag ta bort gipset!)

A metal tube full of germs

1. Sa poetiskt brukar Sambon beskriva det fantastiska fardmedlet flygplan. I detta fallet verkar han haft ratt. Lilla H har gatt och lagt sig i resesangen pa eget intiativ. "Vila, mamma, vila. Trott." Da vet man att nagot ar pa tok. Nosen rinner och nu klagar han pa ont i oronen, "Penne, daddy. Penne." Betyder "pain", hjartslitande bara det. 37,8 i feber sa nu sitter jag har och googlar pa "oroninflammation." Men annars ar allt bra! Not.
2. Vi tog taxi till ASDA i eftermiddags, var pre-xmas treat. Nar vi kom dit blev vi valkomnade av en greeter. Nagon sadan finns ju inte pa svenska supermarkets. Den har var en sort for sig. "What have you done to your leg? Oh, broken you've gone and broken it, how silly. Why do you have a Welsh accent? Are you not from Wales? Oh, you are from Sweeeeeden, well you should move to Wales, you'd feel at home, it's mountainous and quite cold etc." Sedan sprang han efter oss nar vi borjade ga (hoppa) in i butiken. "Do you want to borrow an electrical car?" Sa nu vet jag hur det kanns att vara handikappad pa riktigt, manniskor flyttade pa sig sa snallt, sa snallt.
   Lilla H var dock otroligt missnojd med hela situationen. Sa fort han fick se mig i elbilen vagrade han sitta i kundvagnen och borjade gasta. Forfarligt olikt honom och TROTS att han fick sitta i mitt kna snyftade han oupphorligen anda tills det var sangdax. Lilla hjartat.
3. Och har hos svarisarna ar det ingen rast och ro. Inte for Sambon i alla fall. Han har inlett operation superstadning av svarforaldrarnas kok. De ar ju snart 80, ser val inte sa bra langre och, tja, det kan val handa att bleach spray och ett par gummihandskar inte kanns helt malplacerade, om man sager sa. Men det galler att trippa varsamt fram. Hans mamma tog det valdigt bra men hans pappa blev valdigt fornarmad. Fortsattning lar folja.
4. Och sa ar det min svarfar. Han ar langt ifran frisk. Han genomgick en bypass-operation for ett par manader sedan och har inte repat sig. Han har nu en pump inkopplad i operationsaret da blodet maste renas fran en infektion han dragit pa sig. Antibiotikan de ger honom medfor dock extrem yrsel och klada, han kan bara ga nagra steg i taget innan han forlorar balansen. Verkligen jattetrakigt och jobbigt for Sambon att se sin pappa sa. Han ar liksom alltid sa kapabel, svarfar, trots sin hoga alder.
5. Langtar jag hem till min mamma? Litegrann. Men sant har ar livet och det ar bara att tugga i sig mellan chopkladbitarna. Huvudvark har jag ocksa.
   Vi aker hur som helst till hemstaden over nyar. Da ska jag be min familj passa upp pa Sambon lite extra, sa som han sliter har.

The odd ones I like

Imorgon svinotta åker vi. Det blir nog bra, trots allt. Ser såklart fram emot ett schysst tv-utbud, att krama svärisarna och att få visa upp Lilla H för alla som orkar se och höra. Sedan finns det de där lite udda bitarna jag också gillar.

1. Åka privattaxi. Alltså, det låter ju lyxigt men i själva verket är det nån grannes kompis som har en liten taxifirma som kommer och hämtar oss på flygplatsen. Men jag gillar det, en liten kufig engelsman som står där med en hemtextad skylt. Bilen är av något anonymt märke typ Vauxhall (engelsmän har så dålig bilsmak) och så bösas alla väskor in i det alldeles för trånga bagageutrymmet. Bonusen är såklart själva bilresan då jag får utlopp för allt mitt vardagsfluktande. Jag räknar med en resa bland gaudy juldekorationer. Nice!
2. Få Daily Mail varje morgon. Mina svärisar läser Daily Mail, en reaktionär skvallerblaska som har en inte oäven hemsida. Jag nästan sliter den ur händerna på svärfar och verkligen gottar mig åt alla overpriced shopping tips och blekfeta engelskor med plattångat hår som fått make overs så här inför julfesterna.
3. Jag ger inte så mycket för engelsk julmat även om den är mycket godare än sitt rykte. Christmas pudding hoppar jag till exempel helt över. Men godiset! Släng knäcken i väggen - köpegodis är mycket godare och på jul ska det vara Cadbury's Roses.
4. Och så ska vi åka till ASDA och botanisera bland skräp och - faktiskt - en hel del fint till helt otroliga priser.
5. Heltäckningsmattor känns helt rätt i juletid. Det är ju på golvet man vill sitta när man öppnar julklappar och då värmer en heltäckningsmatta störtskönt om den urinvägsinfektionskänsliga rumpan.

Jag tror inte på tomten

1. Det blir ingen vit jul i år
2. Ingen grön jul
3. Inte heller någon drömjul
4. Det blir ingen jul jag kommer lägga till radbandet av de tindrande
5. I år blir det en vuxen jul. Vi far till England för att Sambon vill det. Hans föräldrar är till åren och hans far är inlagd på sjukhus. Vi vuxna har inga presenter köpt till varandra och jag kommer inte få mig en endaste liten julskinkebit till livs. Men vet ni, det känns helt ok.

Wish us luck!

Sitter och planerar inför julens resa till England. Det är inte bara en dans på spisrosor. Packningen är bara den ett kapitel för sig. Vi blir ett resandesällskap inklusive...

1. En styck handikappad.
2. En styck handikappad med gips. Fick idag ännu ett motstridigt besked om huruvida man kan flyga med gips eller ej. Senaste budet är att jag måste såga upp det, men inte bryta upp det.
3. En tvååring med en förkärlek för att springa iväg.
4. En vagn plus en bilstol.
5. Normal packning plus julklappar.

Tur att Sambon vet att hugga i.

Parkera mig next to Parky

Sambon brukar ju säga att jag är till hälften engelsk men nuförtiden känns det verkligen inte så, har aldrig tid att tänka på "mitt andra hemland". Men nu har jag just sett en dubbelepisod av Parky och började genast längta dit. Visst finns det en del jag retar mig på men jag gillar ändå...

1. Mataffärerna. Det är en myt att engelsmän äter dåligt. Deras supermarkets har ett otroligt sortiment och är mycket fräschare än svenska.
2. Vädret. Det är även en myt att det regnar hela tiden. Jämfört med Västkusten är i alla fall London rena öknen. Och så är det varmt långt in i oktober.
3. Dinner parties. Det är något med engelska dinner parties, de känns alltid lite lyxigare på något sätt. Tror det har med snacksen att göra.
4. Jul. I England firas jul mer som en fest med champagne (eller bubbelvin) och lite flärd en svettiga glöggkalas i hemstickat. Dessutom är det roligare att julhandla där.
5. Shopping överhuvudtaget. Det är klart att London är vida överlägset det Sverige kan erbjuda men även på andra ställen tycker jag det är bättre. Men kanske är det för att det är annorlunda helt enkelt?

Min nya bloggrunda

Flera bloggar jag läser har uppehåll eller har helt enkelt stängt ner så då gäller det att hitta nya. Mycket nöje!

1. Studio Belinda. Lite blek krönikör, tycker jag, men oftast en vass och rolig blogg som uppdateras ofta.
2. Sonja. Hittade jag på A-Ks blogg och har läst ett bra tag. Roligt, sorgligt, utlämnande.
3. Pernilla Wahlgren. Flera andra jag läser gillar Pernilla och loggen är ett härligt, gratis skyltfönster in i hennes värld med alla skorna samt alla de spexande, lite läskiga, barnen. Och för oss som läser rubrikerna på skvallerblaskorna ("Pernilla och Joakim går skilda vägar") så framstår ju dagens inlägg lite mysko. För nu verkar det ju som att han är med dem på landet...Hmmm...Ja, så där kan man hålla på och lägga ihop ett plus ett och inte bli något klokare alls.
4. Alla har en bok inom sig. Skriven av Amanda, en tjej som faktiskt är från mina hemtrakter även om jag inte känner henne. Kommer inte ihåg hur jag hittade hennes blogg men den är en av mina absoluta favoriter just nu. Varierande, underhållande, välskriven och så brittisk!
5. The Yvestown blog. Har ni läst den här? Å, en helt underbar inrednings- och pysselblogg av en holländsk photographer and homemaker vid namn Yvonne. Massor av fina bilder på sånt hon säljer och pyssel från hemmet. Dessutom verkar hon vara på väg att köpa hus i Sverige !? Socker! Blir glad varje gång jag besöker Yvestown.
   

London-favoriter

I helgen som gick var en av mina kollegor på weekendresa till London. Jag hade pepprat henne med så många must- sees och must-dos att jag själv fick rejäl abstinens.

1. Tur då att hon köpte med sig en liten gåva i form av supersöta paisley-mönstrade näsdukar från Paperchase, ett mecka för alla som går igång på vackra kort, pennor, block och omslagspapper. Jobbade där en period och utnyttjade mitt staff discount väldigt kraftigt. Kolla in här, man kan nätshoppa!
2. Kollegan köpte även en äppelgrön skinnportfölj på ett annat av mina tips, Spitalfield's Market i östra London. Här kan du köpa allt från over priced second hand till handgjorda skor till världens godaste square pies. Check it out!
   
3. Andra ställen jag skulle gå till om jag for över imorgon är Superdrug, som är som Boots fast färggladare. Finns det något roligare än att strosa omkring och botanisera bland alla härliga medikamenter som är receptbelagda här hemma? Att köpa 3 för priset av 2 på hårprodukter? Att hitta galet billigt smink i roliga färger och med mycket glitter? Svar: Nej.
4. Nu har i och för sig pundet gått ner rejält men under flera år har det varit riktigt dyrt att åka till London och shoppa, även high street-kläder. Då får man leta upp de allra billigaste och se till att fynda där. Alltid hittar man några roliga skor för en hundring, ett skärp för en femtiolapp och bijouterier ingen annan sett charmen med. Mina billighetsfavvisar är bland annat Mark One, New Look och Primark, som brukade vara aptrist men som haft en riktig revival de senaste åren.
5. Ever the book nerd, så måste jag ju ha med en bokhandel bland favoriterna. Jag väljer Borders för att den är stor, för att de har ett café och för att den ligger centralt på Oxford St. Aaahhh! Här kikar ingen snett om du tar med dig en bok och sätter dig med en kopp och bläddrar.
   

I Heart the Sixties

Var hos frissan för ett par veckor sedan och blev så inte nöjd. Inte min frisörs fel, vi bestämde tillsammans att köra på en assymetrisk page snarare än att klippa upp det i nacken som jag gjorde sist. Färgade det inte heller som jag brukar utan la bara i lite slingor. När jag gick ut från salongen var det jättefint - plattat och finfönat. Men nu, här hemma, så är det bara trist och trååååkigt. Jag känner ett behov av en riktning när det gäller både hår och outfits, det är så mycket hopaplock, ena dagen si och andra så. Det lutar åt sextiotalsmodet igen, kommer nog aldrig växa ifrån det. Tycker det är så fint med tuperat hår, dockögon och söta klänningar. Här har vi Bardot, Duffy, Patti Boyd med maken George Harrison, Jane Birkin som klippdocka och allas vår Amy Winehouse. Kan ju aldrig ha sådär långt, fint hår men ändå. Känslan kanske man kan hitta?

Stuff they left behind

Mina engelska svärpäron, alltså.

1. Min svärmor, 78 år, läser ovanstående publikationer med stort intresse. Hon och en grannfru köper några var och så byter de sinsemellan. Hoppas grannfrun hann läsa dessa, för de fick stanna kvar hos mig. Jag älskar att hålla min vurm för engelska white-trash-newz levande!
2. Chokladtäckta brazilnuts. Min och Sambons favoriter. Konstigt att det fortfarande finns en halv ask kvar i kylen. Det beror nog på att Sambon varit så mätt efter...
3. Alla korvar, tepåsar, köttpajer och buljongtärningar han beställde. Enligt Sambon älskar Lilla H också de feta (i dubbel bemärkelse) korvarna. "I'm not exaggerating, he got REALLY excited!"
4. En lilla H med ett utökat bibliotek. Flera fina pekböcker från Ladybird - bästa presenten om jag får bestämma.
5. En svärdotter med ett uns dåligt samvete. Av olika anledningar hann jag inte träffa dem så mycket och när jag väl var hemma var jag säkert rätt trist. Sån är jag. Just nu.
   

Svåra sånger

Stora delar av mitt liv har sången tagit jättestor plats men det gör den tyvärr inte längre. Jag hittar inget forum att sjunga i och, sedan Lilla H kom, heller inte tiden. Men jag är helt förvissad om att jag någon gång i framtiden kommer att sjunga regelbundet igen och att det kommer låta precis som det ska! Allt annat vore bara så sorgligt. Särskilt att inte få sjunga i kör igen. Det är något visst med körsång, det finns en sådan kraft och glädje i en duktig kör, en sådan tillit i att bara vila i varandras röster.
Men det är inte alltid så lätt att sjunga.

1. Jag är sju och vi förstapluttare har bjudit in resten av skolan att lyssna på våra ansträngningar. Vi sjunger en sång som heter Vem tar hand om hösten? och sedan är det min tur. Mamma har virkat en cerise tröja och jag har nya jeans med knappar längst ned. Jag kan sången jättebra, vi har övat mycket. Men jag får en black-out och när introt tonar ut börjar jag på Vem tar hand om hösten? Igen. Det skulle ju vara Var finns alla gröna löv som fanns igår? Resten av höstsoarén tillbringar jag hulkandes på golvet under pianot kramandes vår musiklärares ben.
2. Efter det här nederlaget blev jag ganska stursk och kan inte dra mig till minnes några riktiga nederlag trots att jag sjöng väldigt mycket, både i skolan och med teatergruppen. När jag flyttade till London gick jag med i svenska kyrkans kör där. Den var rätt kass och jag och min kompis M tog inte det hela så allvarligt. Flera gånger i månaden var det dock krav på att man skulle sjunga på gudstjänsten och det tillhörde inte ovanligheterna att vi kom dit utan att ha sovit mer än ett par timmar, fortfarande med sprit- och röklukten svävandes omkring oss. Den kunde inga vinröda kör-kåpor i världen radera.
3. Sedan gick det ett par år när jag inte sjöng så mycket men så frågade min bästa sångarkompis A om jag kunde ställa upp och sjunga med henne på en julfest. Sure, sa jag och så övade vi nån timma innan vi åkte dit. När vi sedan kom in i den överfulla lokalen blev jag så oerhört nervös att min röst skakade genom typ alla sångerna. Stackars A stod mest och smålog! Denna incident har verkligen lärt mig att man inte kan ha en slapp attityd till sjungeriet, är man dåligt förberedd blir framträdandet dåligt - så är det bara!
   
4. A förlät mig dock och bad mig och Sambon att framföra något på hennes bröllop. Hon och M-P älskar låten Hurt (Nine Inch Nails och senare Johnny Cash) men den texten är väl inte klockren på ett bröllop så Sambon skrev om den. Den blev verkligen jättefin men sedan kunde jag inte hålla tårarna tillbaka under själva ceremonin. Brudparet själva började snyfta så vad skulle man göra? Tur att Sambon är pro och höll ihop det hela.
5. Nu ska jag sjunga på finfamiljens begravning. Jag går här hemma och nynnar. Vissa dagar tror jag mig om att klara av det, andra vill jag nästan backa ur. Känner ändå ett lugn. Ingen klandrar mig om jag inte orkar, jag ska till och med ha en back up-tjej från kyrkan som står redo att rycka in.
   

"Rökande flickor är det värsta jag vet"

Vi är ett resande folk, vi svenskar. Det finns en bok som heter Sedan gymnasiet har alla våra kompisar flytt utomlands, den kom ut någon gång i början av 2000-talet. Den handlar om den där sjukdomen som så många sjuttio- och åttiotalister drabbades av. Själv flyttade jag utomlands efter gymnasiet precis som nästan alla mina närmaste vänner. Drygt tio år senare är de flesta kompisar på hemmaplan igen, men det finns alltid några människor på utländsk mark att sakna.

1. En av dem är min finska väninna M i London. Vi lärde känna varandra för knappt tio år sedan genom Sambon, de umgicks i samma kretsar. M kan bara en fras på svenska, se rubriken, så vi pratar alltid engelska med varandra. Trots detta är M en av de människor jag känner en riktig connection till här på jorden. M jobbar på ett managementbolag i musikindustrin och levde till för ett par år sedan ett utpräglat Londonliv med konserter, festivaler och parties hela veckan lång. Hon går fortfarande på massa gig å jobbets vägnar men lägger numer mest tid på att utbilda sig till superseriös yogainstruktör. Häromveckan övade de sig på att skriva sanskrit! I bland kommer M och vilar upp sig hos oss och förgyller vår tillvaro.
2. Jag har en A i Washington DC. Där bor hon med sin man, kocken, och lever lyxhustruliv. Haha! Nej, det gör hon inte. Hon har fullt upp med att distansplugga, vara privatlärare, knäcka extra på ambassaden, sjunga i körer, hjälpa sin man inför flådiga middagar, gå på konserter med band (oftast lite hårdare indie) samt att blogga. A och jag har känt varandra sedan gymnasiet där vi sjöng i samma kör. Hon är andra-alt och jag första-sopran. Ibland när det känns som om jag glömt bort hur man sjunger räcker det med att A och jag stämmer upp i nån gammal hymn så blir jag glad igen – våra röster passar så bra ihop! Sist A var i Sverige var jag mindre än en vecka från förlossningen så hon har aldrig fått träffa Lilla H. Supersorgligt! Men till sommaren flyttar hon hem och då ska jag inte släppa henne ur sikte igen!
3. Glamorösa C är just nu mammaledig i Köpenhamn. Där tillbringar hon dagarna med att bära sin söta dotter upp och ner för de många trapporna och med att vänta på sin balettdansande amerikanske boyfriend som ofta är på turné. C och jag bodde ihop i Malmö år 2000. Det var en härlig tid då vi delade sovrum, köpte nya partyplagg varje fredag och festade på dyra drinkar på en klubb med persiska mattor på golvet. C kommer också hem till sommaren hoppas jag. Då kan vi vara glam-mammor tillsammans när andan faller på.
4. Käraste M bor liksom A i staterna och har även hon en andra hälft som är kock! M bor dock i NY. M och jag lärde känna varandra på gymnasiet och flyttade till London ihop för nästan lika länge sedan. Med M har jag så många roliga minnen att det knastrar i skallen av kortslutning när jag försöker komma ihåg dem alla. Om M skulle starta en modeblogg borde alla läsa. Sjukt god smak och alltid ett öga för det lilla extra. Om dagarna flyger hon kors och tvärs med sina resväskor fulla med smink, förhoppningsvis hinner hon mellanlanda i ett torp i Sverige till sommaren.
5. Sambons kompis G får stå som exempel för alla roliga människor Sambon/vi lämnat bakom oss i UK. G är ursprungligen från Kanada och Sambon och han spelade musik ihop under många år. Det finns en uppsjö av turnéminnen att ösa ur - jag misstänker att jag fått höra knappt hälften. G jobbar numer i tv-branschen och bor med sin trevliga fru och fina barn på den engelska landsbygden. Mycket respektabelt. Som tur är har han fortfarande kvar sin elaka humor.

Kalla fötter värmer kalla kvällar

I dag är det söndag och det är väl okej, men tacka vet jag måndag- torsdag! Jo, det är sant! Sedan några veckor repriserar TV4 Guld nämligen en av mina absoluta favoritserier genom tiderna, Kalla fötter. Cold feet visades på engelsk TV under några år runt millenieskiftet i sammanlagt 32 avsnitt och har ni inte sett den så har ni en absolute treat in store för en regnig semestervecka eller liknande. Om man bortser från det miserabla slutet så är den på många sätt perfekt. Att se om den nu känns härligt mysnostalgiskt.  

1. Jag mötte Robert Bathurst (som spelar David, trebarns-pappan som är gift med Karen) på en gata i Londons East End något år efter att serien slutat sändas. Han var inbegripen i en diskussion och verkade så himla annorlunda jämfört med sin rollkaraktär, så mycket vuxnare än den barnslige David som trots det är en av mina favoritkaraktärer i serien. He's just so charmingly useless!
2. Ben Miles (som spelar dotcom-miljonären som har en romans med Jenny i andra serien och som senare synts i massor av roller, bl a som Patrick i Coupling) försökte sno Sambons flickvän när de gick i gymnasiet. Jag har aldrig riktigt lyckats få klarhet i om han lyckades men Sambon har alltid ett visst mått av sarkasm i rösten när Ben syns i rutan.
3. Nannyn Ramona har en tjock spansk brytning i serien men är född och uppvuxen i England, jag blev superförvånad när jag hörde henne i en intervju. Lika förvånad blev jag när jag fick reda på att Fay Ripley, som spelar Jenny, är från London och att hennes obetalbara Northern accent bara är pålagd.
4. Jag har aldrig riktigt "kunnat med" Rachel, som har den största kvinnliga rollen. Hon är liksom lite för präktig för min smak. Tydligen kände artikelförfattarna samma sak eftersom de låter henne dö i en bilolycka i sista avsnittet.
5. När serien började sändas fick den rätt kass kritik men efter någon säsong tog det sig och serien blev en av de populäraste engelska serierna någonsin, både bland publik och kriktiker. Manusförfattarna har "erkänt" att de hämtat inspiration från This Life (Livet kan börja), en ännu bättre serie som visades i slutet av nittiotalet. Googlade lite på den och fick veta att det filmats ett re-union 80-minuters avsnitt år 2006, This Life + 10. Nu vet jag verkligen vad jag ska köpa till mig själv i fölsedaspresent!!

Oh, it's such a perfect day...

Har just bokat flygbiljett till sambon. London t o r i slutet av februari. Numer är det sällan jag har London-abstinens, men med det här vädret (är det nån som missat att jag är trött på regnandet?) är det väl inte så konstigt att man längtar bort? Fast då får det nog vara sommar i London. Då skulle min dag gärna få se ut så här:

1. Lördagmorgon och jag dricker mitt mjölkfluffiga kaffe framför morgon-tv. Svensk morgon-tv suger i jämförelse. Orsaken till att det satsas så mycket pengar på daytime television sägs vara att det finns så många hemmafruar som har tid att glo på tv hela dagarna.


2. Köper tidningen på närmsta news agent. På helgerna är de inplastade så att inte alla härliga bilagor ramlar ur. Min favvo är The Times modebilaga och "O", Observer's söndagsbilaga. Sätter mig på bussen och hoppar av i Regent's Park. Köper lite lunch på Marks & Spencer's och hittar en skön, halvskuggig plats i gräset.


3. Tar mig in till West End där det är sommar-rea. Strosar i Covent Garden, köper ett par fina sandaler på Neal St och några pocketböcker på Border's på Oxford St.


4. Tar bussen tillbaka till Regent's Park där jag möter upp sambo och vänner på en trevlig pub i Primrose Hill. Sitter på uteserveringen och dricker Pimm's med mynta, lime och mycket is.


5. Vandrar bort till närmsta indiska restaurang, beställer in bordet fullt av roliga smårätter. Avslutar med goda drinkar på en bar bredvid. Black cab home.