Gippi!

Nu är jag äntligen av med gipset och kan avslöja de detaljer ni alla säkert undrar över...

1. JA, hårstråna har vuxit sig långa och liksom lite lockiga (?) Någon centimeter har de nog hunnit bli men jag har så ljusa så det ser mest ut som ett pojkben i tidiga tonåren. Och nu har jag rakat bort dem. Oh the joy!
2. NEJ, ärret är inte det minsta snyggt. Det är långt och liksom bulligt och märkena efter stygnen syns fortfarande väldigt väl.
3. JA, benet är smalare än det andra men eftersom jag redan från början har spinkiga ben är inte skillnaden så märkbar.
4. JA, man kan känna plattan de skruvat in med fingrarna om man stryker försiktigt. Lite läskigt men också lite...intressant.
5. NEJ, sagan slutar inte här. Jag kan gå hjälpligt men haltar som en gammal kyrkråtta. Kryckorna måste med några veckor till vid längre sträckor och det ömmar en del. Nu är det sjukgymnasitik som gäller samt ytterligare en operation inom en månad då en av skruvarna ska tas bort.

Dagens höjda ögonbryn

1. Jag klämde mig ner i mina kära, mellanblå Miss Sixty stuprör. Det gick då mitt senaste gips är väldigt nätt och tack vare att jag typ trädde på dem som en kondom. Som att återse en kär gammal vän! Jeansen alltså.
2. Jag blev lite sur på en kollega. Förtjänar att nämnas då jag ytterst sällan tillåter mig att bli iriterad på jobbet. Som tur är jobbar vi inte på samma avdelning.
3. Jag lyckade släpa ut ett sånt där cykelställ man sätter på bilen genom två dörrar som kräver passerkort, in och ut genom hissen, nedför trappan och ut genom porten. Med kryckor, vill jag påpeka.
4. Vi var och tittade på en lägenhet i stan.
5. Vi köpte thaimat och käkade hos min syrra. Jag blev supermissnöjd medan Sambon - som hävdar att "svensk" asiatisk mat inte smakar något alls - höjde sin rätt till skyarna. Ombytta roller.

Wish us luck!

Sitter och planerar inför julens resa till England. Det är inte bara en dans på spisrosor. Packningen är bara den ett kapitel för sig. Vi blir ett resandesällskap inklusive...

1. En styck handikappad.
2. En styck handikappad med gips. Fick idag ännu ett motstridigt besked om huruvida man kan flyga med gips eller ej. Senaste budet är att jag måste såga upp det, men inte bryta upp det.
3. En tvååring med en förkärlek för att springa iväg.
4. En vagn plus en bilstol.
5. Normal packning plus julklappar.

Tur att Sambon vet att hugga i.

Jo då, allt går

Det finns en hel massa man kan göra TROTS att man har benet i gips. I helgen har jag...

1. bakat. Lite meckigt är det ju att ta fram och plocka undan allt. Då får man hoppa på ett ben eftersom man inte kan bära äggkartonger med kryckor.
2. ha tights! Jag tog ett par julklappsstrumpor från förra året, inte några favoriter, och klämde mig ner i dom. Svart, bylsig, sidenklänning från MONKI med brett skärp i midjan på det och jag såg bara lite knäpp ut.
3. ansat bikinibuskaget med hårborttagningsmedel. Nu var det dags och jag inledde en längre balansakt för att sedan upptäcka att den jävla cremen inte fungerade! Blev fruktansvärt arg, de hade slut på Veet så hade köpt nån annan skit. Helgens misslyckande, helt klart.
4. nätshoppa gunghäst. Se bild.
   
5. gå på middagsbjudning där både Sambon och jag kunde ägna oss åt diverse ädla drycker trots att jag inte kunde promenera hem. Hur? Jo, genom att vår värdinna som ammar och både hämtade och skjutsade hem oss. Så fantastiskt!
   

Kräksjukan - ett vardagsmelodram i fem akter

1. Vi vaknar torsdag morgon och tar in Lilla H till oss. Hur mår vi? frågar vi varandra. Lilla H verkar vara på bättringsvägen, Sambon och jag känner oss ok. Jag ska till jobbet efter en och en halvdags vabbande och taxin är beställd till fem i sju.
2. Börjar hasa ned för trappan när det kommer över mig. "Are you throwing up NOW?" säger Sambon. Och jo. Några minuter senare och de vitmålade trästegen är... fläckiga. Mycket fläckiga.
3. Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa dig, säger Sambon. Han byter en akutblöja på Lilla H samtidigt som han själv inte känner sig så kry helt plötsligt. Själv är bäste dräng och jag reser mig därför upp och hoppar ner på ett ben i utkanten av "det värsta". Slänger ner kryckorna. Hämtar en rulle hushållspapper, en bunke med rengöringsmedel, vatten och svamp och sätter igång.
4. I samma stund som jag är klar kommer Sambon nedrusande och gör sitt på toaletten. "Daddy hosta?" säger Lilla H undrande.
5. På kvällen får jag ett sms från en kompis. Han skriver: "Om man sett den scenen i en Norénpjäs hade man avfärdat den som alltför orealistisk."

Idag mår vi bättre. Nästan bra.

Genom alla himlar

Rakt igenom alla himlar älskar jag dig, Lilla H. Jag himmel vad man kan älska sitt knytt. Om vardagens modersmödor ville jag skriva, om taggar i hjärtat när han längtat efter mig på dagis, när han trött-trillar ner från toastolen och slår pannan i kaklet. Hur sagolik han är när tårarna sprutar, med lilla handen tryckt mot bulan snyftar "pannan, pannan" för att när Daddy kommer rusande byta till "head, head". Men modern är trött och det allra vackraste hittar inte ned till tangentbordet. Kanske en annan dag.

Idag blir det istället smått och gott från en lista jag hittade.

Fem saker jag gjorde i går:
Jobbade hemifrån
Följde med och hämtade från dagis
Duschade (jo, sånt är värt att nämna när man har brutet ben)
Sms:ade med min syster som är på Kanarieröarna
Hejade på Sambon då han gillrade musfällor

Fem saker jag ser fram emot:
Avdelningsfest med jobbet nästa vecka
Få besked från Försäkringskassan i ärendet med benet versus reseersättning
Mys med Anna och Lilla H efter jobbet imorgon medan Sambon är och storhandlar
För tidigt födelsedagsfirande för Lilla H under luciahelgen (Ja, du är bjuden)
Ta bort gipset

Två veckor med gips

Bara fem veckor kvar alltså. Skruvarna (sju till antalet) verkar ha gjort sig hemmastadda och jag trappar ned på de smärtstillande. Nu orkar jag se framåt. Var på kontoret igår och ska dit imorgon igen. Jobbat, det har jag ju gjort ett tag och det går riktigt fint. Meckigast är vardagsstrulet även om jag gör små segrar varje dag.

1. Nu kan jag duscha utan att riskera att hela gipset blir blött. Sopsäck, omlindad handduk och så benet upp på badkarskanten. Bekvämt? Nej.
2. Men jag kan inte åka med och storhandla då jag inte pallar att hoppa runt den timma det tar.
3. Nu kan jag få upp Lilla H på övervåningen på egen hand samt lyfta i och ur honom ur spjälsängen.
4. Men jag kan inte ta tag i fixandet av hans rum som vi hade som plan inför julen.
5. Äta pepparkakor är en baggis men jag kan inte krypa omkring och leta adventspynt, ej heller sätta upp det.

Ingen kommodovaran

Sambon vaknade med en besviken min i morse. Jag hade sovit hela natten.
Dagen skulle dock innebära större påfrestningar än så. Förra veckan hade jag ett positivt samtal med en snubbe från försäkringskassan. Jo, efter två veckors sjukskrivning går kassan in och betalar rese-ersättning till jobbet istället för sjukpenning, det brukar inte vara några problem. Idag var det en annan visa. Okej, så sjukanmälan från min arbetsgivare måste komma in först och de kan inte skicka in den förrän jag varit sjukskriven i två veckor. Och sedan ska ansökan behandlas...okej. Hur lång är handläggningstiden? Vem lägger ut pengar under tiden? Om jag får avslag, förlorar jag de pengarna då? Just nu kan jag varken gå, cykla eller köra bil. Jobba kan jag, men inte åtta timmar i sträck, det orkar varken benet eller ryggen med (om jag ska sitta med benet högt). Ja, ja, det får väl lösa sig med jobbet på något sätt.
Grejer som är lite svårare:

1. Handla julklappar. Gillar inte att handla julklappar på nätet.
2. Bädda med nya lakan. Helst vill jag ha nya lakan varje dag nu då jag tillbringar så mycket tid i/på sängen men det vore oschysst att ge Sambon ytterligare sysslor.
3. Gå långpromenad. Har redan funderingar på hur mitt lilla ben ska se ut när gipset åker av.
4. Hälsa på god vän i stan som har en nyfödd liten Olle. Det går ju bara inte. Även om jag skulle få skjuts i stan kan jag inte ta bussen hem för Sambon kan inte hämta mig när Lilla H sover.
5. Variera mina outfits. Sedan olyckan har jag varierat mellan mysdress och ett par baggy jeans där gipset får plats. Men vad ska jag göra när jag börjar jobba igen? Min garderob är ju väldigt mycket uppbyggd kring stuprör och kjolar med tights. Är det nån som har lust att snabbsticka benvärmare till mig? Diameter 10 respektive 16 cm.

Det sablans benet

Jag hade hoppats på inspiration till ett inlägg som tog sikte på något högre än mitt gipsade vänsterben. Men nä... jag har så himla ont att det är allt jag kan fokusera på. Våra dagar just nu:

1. 02:00 Lilla H vaknar och är superledsen. Sambon går in till honom och pratar, klappar, vyssjar med mild röst. Men det hjälper inte. Lilla H har fattat att nåt inte är som det ska med mig. Han ropar "mamma, mamma" och vägrar somna om. Till slut orkar inte mitt mammahjärta längre, han får komma in mellan oss, borrar in sig så djupt han kan i min armhåla och somnar. I sömnen sparkar han vilt mot Sambons rygg och mitt gipsade ben.
2. 02:00, 05:00 En variant av smärtstillande jag tar måste ta mig f-n vara vätskedrivande. Det är ju behändigt när vi har världens smalaste trappa ner till toaletten. I natt när jag skulle hasa ner fanns det inget smärtstillande kvar i kroppen. Då grät jag som ett litet barn.
3. Försöker sova lite på dagen men herregud vad det ringer. Det är från jobbet, från försäkringsbolaget, från snälla kompisar som vill höra hur jag mår, kompisar som just fått barn... Och så knackar ett blomsterbud på dörren. Fina höstblommor från jobbet, det piggar upp!
4. Busar med Lilla H så mycket jag kan men jag är så trött, det måste vara tabletterna eller såret som läker eller inte vet jag. Jag lär honom att säga "gips" och så har vi börjat räkna. "En, två, tre," säger jag. "Åtta, åtta, åtta" skriker han.
5. Utan honom och Sambon vore livet öken just nu. Medan jag ligger i soffan och tittar på Timell iscensätter Sambon sitt eget Äntligen hemma. Vi kan döpa avsnittet till "Äntligen kan jag pissa vid sängkanten". Han har byggt en kommod till mig och om jag inte vore så pryd så skulle jag visa den här på bloggen för den är rejält snygg. Vid sådana här tillfällen älskar jag att Sambon och jag varit tillsammans i dryga tio år.

Syntax error

1. Återkommer
2. efter
3. operationen
4. imorgon.
5. Med skruv!

Uno dos tres

Fem är det antal Alvedon jag tar per dygn.
Fyra är det antal timmar jag jobbat idag.
Tre till antalet är de gånger jag rumphasat mig upp och ner för trappan idag.
Två till antalet är de sociala åtaganden vi har i helgen.
Ett glas vin är precis vad jag tänker ägna mig åt nu.

Glamour me!

Det blir ingen operation imorgon eftersom jag måste bli frisk från feber och förkylning först. Kvällen piggades upp av att vi blev bjudna på cocktailparty/30-årsfest på Nyår. Hoppas gipset är borta då... I'll stay casual!





Samtliga bilder från Asos.

Det kunde varit värre...

Jo, det kunde det. Jag kunde slagit i huvudet, till exempel. I fortsättningen är det jag som cyklar med hjälm. Eftersom jag nu har både huvudet och förståndet i behåll kan vi ju hjälpas åt att rangordna enligt nedan. Vad ska jag sätta överst på "värst-just-nulistan" tycker ni?

1. Ett gipsat ben som gör det helt omöjligt att gå uppför trappan. På nedvägen kan jag glida på rumpan.
2. Ett gipsat ben som ska opereras på torsdag eftersom det är av. Samtidigt tar man tillfället i akt och sätter in en skruv i fotleden så att den inte ska drabbas av förslitningsskador pga benbrottet.
3. En megaförkylning som brutit ut i idag.
4. En ansamling jobbgrejer som inte går att lämna över till någon annan.
5. En Lilla H som blir jätteledsen när mamma inte kan " an ett"= "en häst" dvs leka häst med honom på ryggen. På många, många veckor framöver.
   

Ja, där har ni alternativen. Skicka ett mejl till mig med ert svar. Nu har du chansen att vinna en I-pod (en bra att ha grej om ni någon gång ska opereras med lokalbedövning, för då slipper ni höra när de skruvar in en skruv i foten el dyl.)

Tack för omtänksamma kommentarer till mitt förra inlägg. Kram.