Jag skulle inte ha nagot emot...

...att inkludera foljande poster i 2009.

1. Skaffa mig en ny hobby, jag tanker mig att jag ska borja pimpa gamla dockskap. Ska borja med mitt gamla och testkora det pa Lilla H.
2. Har ocksa lust att borja trana kampsport.Tror det skulle passa mig. Tavlingsinriktad, liten och (en gang i tiden) snabb. Och sicka snygga drakter sedan! Jag kommer se ut som en 14-arig kille, men det ar smallar man far ta. Finns nagot som heter "Krav maga", nagon som provat?
3. En ny graviditetet skulle jag ocksa kunna tanka mig. Tyvarr ar det ju brukligt att man ar tva om dessa, lite storre, beslut. Lila H har dock redan gett sitt samtycke. Ska jag kanske kolla med Sambon ocksa?
4. Under varen ska dubbeldorrarna upp i vardagsrummet sa vi enkelt kan trippa ut pa altanen med morgonkaffet. Vi har kommit over ett par jattevackra gamla dubbeldorrar med glas, just nu ar de dock morkbruna.
5. En shoppinghelg till London for att traffa gamla kompisar vill jag absolut klamma in. Blir nog inte forran till hosten men det kan jag sta ut med. Ska starta ett holiday account, det har vi aldrig haft forut.

Dagens höjda ögonbryn

1. Jag klämde mig ner i mina kära, mellanblå Miss Sixty stuprör. Det gick då mitt senaste gips är väldigt nätt och tack vare att jag typ trädde på dem som en kondom. Som att återse en kär gammal vän! Jeansen alltså.
2. Jag blev lite sur på en kollega. Förtjänar att nämnas då jag ytterst sällan tillåter mig att bli iriterad på jobbet. Som tur är jobbar vi inte på samma avdelning.
3. Jag lyckade släpa ut ett sånt där cykelställ man sätter på bilen genom två dörrar som kräver passerkort, in och ut genom hissen, nedför trappan och ut genom porten. Med kryckor, vill jag påpeka.
4. Vi var och tittade på en lägenhet i stan.
5. Vi köpte thaimat och käkade hos min syrra. Jag blev supermissnöjd medan Sambon - som hävdar att "svensk" asiatisk mat inte smakar något alls - höjde sin rätt till skyarna. Ombytta roller.

Ljus i vårt hus

Små granarna, små granarna är lustiga att se...

Stjärnfall

Glittergojs

Rusta 29 kr.


Och så tar vi den en gång till: Små granarna, små granarna...

Adventspynt i fem steg

1. Fredag kväll och jag nämner för Sambon att imorgon, lördag, måste lådorna med advents- och julpynt bäras ned så jag kan få botanisera. Hemma är det oftast Sambon som pyntar (förutom till fest) men advent och jul är liksom min grej.
2. Lördag och Sambon lagar frukost, byter blöjor, tvättar, viker ihop, hänger upp, fixar lunch...Dagen går och jag sitter med benet och DN. Kan inet riktigt med att kräva ned de där lådorna.
3. Inte förrän strax efter lunch på söndagen dyker de upp. Då har jag kastat långa, längtansfulla blickar mot grannarnas hus som slått på stort och dekorerat sitt hus (som en gång varit handelsbod) med en hel massa utebelysning. Sonderar snabbt igenom lådorna med Lilla H:s assistans men sedan "måste" jag åka till en kompis som just fått barn och fika (Välkommen Kasper!). Men hyser goda förhoppningar om att Sambon ska ha fixat allt tills jag kommer hem.
4. Men icke. Inte en stjärna, inte en stake glimmar när vi svänger in på uppfarten. Jag känner mig fattig, jo jag gör faktiskt det.
5. Några timmar senare är huset ljust, vackert, väntande.

Två veckor med gips

Bara fem veckor kvar alltså. Skruvarna (sju till antalet) verkar ha gjort sig hemmastadda och jag trappar ned på de smärtstillande. Nu orkar jag se framåt. Var på kontoret igår och ska dit imorgon igen. Jobbat, det har jag ju gjort ett tag och det går riktigt fint. Meckigast är vardagsstrulet även om jag gör små segrar varje dag.

1. Nu kan jag duscha utan att riskera att hela gipset blir blött. Sopsäck, omlindad handduk och så benet upp på badkarskanten. Bekvämt? Nej.
2. Men jag kan inte åka med och storhandla då jag inte pallar att hoppa runt den timma det tar.
3. Nu kan jag få upp Lilla H på övervåningen på egen hand samt lyfta i och ur honom ur spjälsängen.
4. Men jag kan inte ta tag i fixandet av hans rum som vi hade som plan inför julen.
5. Äta pepparkakor är en baggis men jag kan inte krypa omkring och leta adventspynt, ej heller sätta upp det.

Det sablans benet

Jag hade hoppats på inspiration till ett inlägg som tog sikte på något högre än mitt gipsade vänsterben. Men nä... jag har så himla ont att det är allt jag kan fokusera på. Våra dagar just nu:

1. 02:00 Lilla H vaknar och är superledsen. Sambon går in till honom och pratar, klappar, vyssjar med mild röst. Men det hjälper inte. Lilla H har fattat att nåt inte är som det ska med mig. Han ropar "mamma, mamma" och vägrar somna om. Till slut orkar inte mitt mammahjärta längre, han får komma in mellan oss, borrar in sig så djupt han kan i min armhåla och somnar. I sömnen sparkar han vilt mot Sambons rygg och mitt gipsade ben.
2. 02:00, 05:00 En variant av smärtstillande jag tar måste ta mig f-n vara vätskedrivande. Det är ju behändigt när vi har världens smalaste trappa ner till toaletten. I natt när jag skulle hasa ner fanns det inget smärtstillande kvar i kroppen. Då grät jag som ett litet barn.
3. Försöker sova lite på dagen men herregud vad det ringer. Det är från jobbet, från försäkringsbolaget, från snälla kompisar som vill höra hur jag mår, kompisar som just fått barn... Och så knackar ett blomsterbud på dörren. Fina höstblommor från jobbet, det piggar upp!
4. Busar med Lilla H så mycket jag kan men jag är så trött, det måste vara tabletterna eller såret som läker eller inte vet jag. Jag lär honom att säga "gips" och så har vi börjat räkna. "En, två, tre," säger jag. "Åtta, åtta, åtta" skriker han.
5. Utan honom och Sambon vore livet öken just nu. Medan jag ligger i soffan och tittar på Timell iscensätter Sambon sitt eget Äntligen hemma. Vi kan döpa avsnittet till "Äntligen kan jag pissa vid sängkanten". Han har byggt en kommod till mig och om jag inte vore så pryd så skulle jag visa den här på bloggen för den är rejält snygg. Vid sådana här tillfällen älskar jag att Sambon och jag varit tillsammans i dryga tio år.

Söndagsförfall

I can see you... alla ni som har det nystädat, höstmysigt, välklätt, söndagsstekigt hemma. Status chez nous:

1. En halvtom ravioliburk på diskbänken.
2. En odiskad stekpanna på spisen.
3. Två vuxna i sovkläder framför varsin dator.
4. En liten man framför tv:n.
5. En bortahelgs ouppackade väskor på golvet.

I första hand...

...letar vi efter

1. en lampa till vardagsrummet där nere. Sambon är nog mest inne på en bordslampa. Vad han inte känner till är att jag har veto. Förhoppningsvis hittar vi en golvlampa.
2. en tallrikshylla för Lilla H:s rum, där han kan ha sina favvoböcker. (Läs: De böcker som hans mamma tycker har finast framsida)
3. ett Emmaljunga-dockskåp från 70-talet. Är grymt sugen på att pyssla och inreda ett.
4. små skira, udda handblåsta glas att ha blomskott i eller bara som prydnad. Såna letar jag alltid efter.
5. ett fräscht lapptäcke i rött/grönt/vitt/blått till Lilla H:s rum.

Nu åker vi till favoritandrahands-butiken. Frälsningsarméns sådan i en stad nära mina föräldrar.

Mörkrädd

1. Det är mörkt när jag vaknar
2. mörkt när jag går till bussen
3. mörkt när jag sitter upp på cykeln
4. "mööööt" och "daaaaart" säger Lilla H när jag kommer hem, pekar ut i svarta intet med sitt lilla finger.
5. oändligt mörkt när vi släcker lampan, kurar under täcket tills mörkret slutligen kommer och tar oss.

När vänder det?

Det handlar om klass

1. Läser en artikel i GP om att massor av pianon bortskänkes på Blocket. Det är ingen som vill ha dem då de inte längre utstrålar bildning och medelklass med ambitioner. Själva har vi ett superproffsigt elpiano men det är så j-la fult att det står gömt i sovrummet. Men ett riktigt piano skulle få pride of place i vårt hem... Ja, så ute är vi alltså.
   Det står i och för sig i artikeln att för de som verkligen kan spela anses det fortfarande ok att ha ett framme. Jag kan spela tre låtar, Sambon spelar ok och Lilla H kommer bli världsbäst. Ska nog ringa på nån av de där annonserna.
2. Det här med klass, det är så fruktansvärt intressant, det har jag alltid tyckt. Och har man som jag dessutom bott många år i England har man kunnat bedriva avancerade självstudier. Som europé i England förbryllar man engelsmännen (som för övrigt inte kallar sig européer, de är ju kort och gott engelsmän). Eftersom de inte kan placera in en i ett fack med hjälp av födelseort, dialekt eller yrke (jag pluggade, var au-pair etc) så tvingas de fråga vad ens föräldrar jobbar med. Jo, det är sant. Det har nog bara väldigt nära vänner i Sverige frågat mig.
3. Redan som mycket liten var jag väl medveten om klass, vad som ansågs fint och inte fint. Jag visste att det inte ansågs fint att ha en mintgrön skinnsoffa, som en klasskamrat hade hemma, även om jag tyckte att det var fint.
4. Detta var inget mina föräldrar tutade i mig på något sätt, jag kommer inte från någon sådan bakgrund, det var bara något som intresserade mig. Nyanserna mellan hur klasskamraternas föräldrar hade det hemma i vår lilla stad. De som hade afrikansk konst på väggarna i vardagsrummet eller kallade filtar för plädar hade föräldrar som var bibliotekarier eller lärare, de med pastellfärgade skinnsoffor och som var först med videobandspelare jobbade inom hemtjänsten eller körde lastbil.
5. Just inredning är ju en så toksäker klassmarkör. Jag älskar att vara ute och promenera och titta in i folks trädgårdar och hus. På småställen som vår by blandas ju både arbetarklass och medelklass på samma gata. Säkraste klassmarkören i adventstid: Ju fler stakar, stjärnor, kransar det pyntats med - desto mer arbetarklass.
   En kompis vars båda föräldrar är professorer har inga stakar alls, istället har hon amaryllisar för flera hundra kronor.
   Än jag då? Jag har ett par, tre stakar men vill ha många, många fler.
   

Vi står emot

Hur gick det med husvisningen vi var på då? Jo, vi gick dit och jämförde med det vi har idag.

1. Satsa på att köpa åkgräsklippare och hålla 3500 kvadratmeter i schack eller fortsätta det amatörmässiga arbetet med de dryga tusen kvadrat vi rör oss med här.
2. Helrenovera 220 invändiga kvadrat med nästan lika mycket biytor eller faktiskt löpa linan ut och skaka fram lite pengar så att tvättstugan och fasaden kan bli färdiga i "mästerverket" vi påbörjade för drygt fyra år sedan.
3. Bo i byns största hus, en tidigare direktörsvilla, eller huka längst nere i dalgången vid ån där mjölnarna en gång höll hov.
4. Lägga till ordet "hyresvärd" på CV:t samtidigt som man håvar 5000-6000 kronor i kallhyra varje månad eller tycka att det räcker med de möss och silverfiskar vi inhyser här.
5. Bo på en övervåning där rummen ligger i fil och där i princip allt är original från ett väldigt vackert tjugotal eller fortsätta leva med svindeln man får av den branta "fattigtrappen" hos oss.

Ja, många frågor väcktes men svaret blir ändå: NEJ. Det är ett riktigt pampigt hus och OJ vad gärna jag skulle flyttat in bland de där rosentapeterna. Men intialkostnaden med renoveringen och hela middevitten skulle bli för hög för att hyresintäkterna skulle kunna utgöra tillräckligt tjocka plåster på såren. Så talar en klok kvinna med renoveringserfarenhet.

My kind of müüüüs

Å, fredag, I love you right back.

1. Ytterlampan tänd.
2. Tofflorna framställda i givakt innanför dörren.
3. Nyblandad gin och tonic.
4. Brasa i kaminen.
5. och senaste Ica Kuriren.
   

Plötsligt händer det!

Ouch, jag har fått återfall och sugits ned i renoveringsträsket igen. Kolla in mitt senaste lustobjekt! Faktum är att jag helt ärligt ska ringa mäklaren imorgon.

Rader med våder

Det fanns en tid när vi tittade på alla inredningsprogrammen, klippte ur små finheter ur de prenumererade månadsmagasinen och var tjenis med de flesta på byggvaruhusen. Sedan överdoserade vi, renoveringsfonden sinade och vi (läs Sambon) tröttnade på att alltid ha en skruv i mungipan. I den ordningen.
Men emellanåt rycker det allt till i inredningsnerven. Just nu är jag lite sugen på att göra något fint med Lilla H:s rum. Han ska snart flytta över till riktig säng och då kanske man ska passa på att göra lite annat också. Tapetsera till exempel. Just nu är väggarna vita, golven vita och taken...ja, ni gissade rätt, de är vita.

Så vad tror ni om den här? Ain't gonna happen baby, även om jag vet att du älskar Poooooh just nu.

Eller den här? Den skulle Lilla H också älska.

Den här gillar jag ganska mycket men den är lite för modern för vårt hus.

Den här från Sandbergs är ju jättesöt men kanske lite uttjatad nu?

Nä, det lutar nog åt något sånt här, men kanske i grönt.

Krisberedskap

Den här krisen, börjar den märkas hemma hos er?

1. Har ni en tillräcklig buffert?
2. Har ni båda fasta jobb med trygga arbetsgivare?
3. Ser ni över debet och kredit lite noggrannare?
4. Börjar ni ångra att ni beställde den där långresan över jul? Att ni just smällt in hundra papp på ett nytt kök eller köpte en bostadsrätt i maj?
   
5. Eller har ni fett med cash och har knappt reflekterat över hur krisen kan drabba er?

Våran buffert har vi bokstavligen ätit upp men först förra veckan gick det upp ett ljus för mig att den här krisen faktiskt kommer att leta sig in i de allra flesta skrymslen i väldigt många hushåll. Så jag började mentalt förbereda mig för kris. Det innebär att vi snabbt byter V70:n mot en liten Toyota, säljer lantisdrömmen och flyttar in i en liten hyrestrea, kokar linssoppa av gårdagens rester och på lördagkvällen drygar vi ut billigt rödtjut med fruktsoda för att hålla modet och vänslandet vid liv. Just nu lever vi i princip på en inkomst och det kan ju vem som helst räkna ut att vi inte blir smällfeta på det MEN jag tröstar mig med att det måste vända, att vi inte förköpt oss och att vi inte har Volvo som arbetsgivare.

Ändrade planer

Vad mycket man hinner när det inte blir riktigt som man tänkt sig. Vi skulle hälsat på goda vänner idag och stannat över natten, men Lilla H är inte riktigt frisk så vi fick ringa och avboka. Här har solen strålat hela dagen (stackars Lilla H som mest legat och sovit), men som sagt: Vad mycket hans föräldrar hunnit med!

1. Sovmorgon för min del. Jag tog natten och det var ingen sinekur med ett sjukt litet barn, kan jag säga.
2. Till lokala byggvaruhuset innan lunch och blomsteraffären på vägen hem.
3. Sambon har röjt frenetiskt i trädgården medan jag skrubbat kylen.
4. Städat undan sommarskorna och sonderat lite bland höst- och vinterjackorna har jag också fått tid till.
5. Nu ska jag baka pizza och sedan päsa framför IDOL, säsongspremiär för min del!

Så underbart skönt det kan vara med en alldeles vanlig lördag!

Hej mitt vinterland

Det är ändå något hoppfullt med en ny årstid. Out with the old, in with the new. Till helgen ska vi plantera höstblommor i krukorna därute, härinne känns det plötsligt helrätt med blockljus. Vad passar väl då bättre än att börja planera pyssel inför julen? Jag älskar att göra julfint härhemma och i år vete sjutton om jag inte ska ge mig på trädgården också.

Potentialen finns ju där. Vårt hus, en snöig vinter.

Sånt härn't ska jag ha på vår nya altan. Fast med bättre upplösning.

Pulkaparty och grillkorv ska det bli.

Fåglarna ska inte hungra dom heller.

Och ibland kan vi gå in och värma oss.

Tjingeling!

Bilder från: Better homes and gardens, Vi i villa, nrm, nwt.

Dammsugarens gång

I dagens DN läser jag att TCO föreslår en extremsubventionering av de hushållsnära tjänsterna för barnfamiljer där båda arbetar heltid. För några år sedan hade jag satt i vrångstrupen och tjoat om pigor och om städa upp sin egen skit, men nu... Ja, kanske. För vad är alternativen? Ett hushåll där båda arbetar, båda går på knäna, båda är utless. Eller ett hushåll där ena parten går ner i arbetstid så att hushållsgörat också får plats. På många sätt, nästan alla sätt, förespråkar jag det sistnämnda om det inte vore för att det i de allra flesta fall är kvinnan som går ner i tid och därmed förlorar värdefulla pensions- och SGIpoäng. Inte så hett.
Hur många par känner ni där mannen jobbar mindre än kvinnan? Hos oss jobbar jag mer men det är egentligen inget vi valt, det har råkat bli så en period då Sambon ska få igång sitt företag igen och vi behöver min heltidslön. Därutöver känner jag EN familj, där han gått ned i arbetstid sedan de bildade familj och hon jobbar kvar på 100. Däremot känner jag två familjer där papporna tar hela inskolningen på dagis och det tillhör nog inte heller vanligheterna, i alla fall inte ute på landet där vi bor. Där var det idel mammor och så Sambon som tog andra veckan.
Hursomhelst. Har just dragit ett supersnabbt städvarv medan Sambon var ute och joggade. Hur jämställt är det? Läser också om städning på Verldens gang. Kul läsning. Så här ser det ut hemma hos oss.

Status:
-Hushållet består av två vuxna, båda ordningsamma.
-Hushållet består av ett barn, 20 månader.

1. Plockar du leksaker varje dag, en gång i veckan eller aldrig? Jag väljer att tolka detta som om det gäller hela hushållet och inte de gånger JAG personligen plockar.
Jag/Sambon plockar flera gånger varje dag. Lilla H har alla sina leksaker inne på vårt kontor och alla har sin bestämda plats. Han får gärna riva ut och sprida dem omkring sig hur mycket han vill, men inför varje måltid, utelek, läggdags plockar vi undan allt. Tar max fem minuter.

2. Har du ett så kallat finrum eller säger du vardagsrum?
Vi har ett vardagsgrum som på skoj kallas The posh room. Innan Lilla H kom drack vi te och tittade på kaminen här. Sedan Lilla H kom försöker vi dricka te medan Lilla H tittar på DVD här.

3. Brukar ni, det vill säga hela familjen, äta framför TVn?
Väldigt sällan och aldrig Lilla H. Han får dricka mjölk framför lilla tv:n på morgonen men tv där uppe, den är nästan no no även för oss med all vit inredning.

4. Dammsuger du varje dag, en gång i veckan eller vid enstaka tillfällen?
Varje vecka samt vid enstaka tillfällen. Det är Sambon sam dammsuger och han tar hela huset en gång i veckan. Sedan dammsuger han om det är grusigt i hallen och kanske i köket om vi ska få gäster. Jag tar fram vår bordsdammsugare om jag spillt något smuligt på golvet.

5. Hur många kaffekoppar, alt glas, alt tekoppar kan du få ihop från det senaste dygnet om du går ett varv i huset/lägenheten?
Noll. Eller nja, möjligen kan man hitta halvdruckna vattenglas vid min dator eller på mitt nattygsbord.

Jag drömmer om en...

Det här med att jobba heltid och ha familj samt en och annan vän man vill träffa emellanåt, det gör att huset och dess innehåll hamnar långt ner på priolistan. Det känns i och för sig helt okej, känns sjukt att pumpa in så mycket pengar på materiella ting år och efter år. MEN. Jag drömmer ändå om att få till:

1. tavelvägg. Kanske i rosa kontoret. Kanske på de vita väggarna i tv-rummet. Den nedan är fin men jag tror på en med ramar i olika färger. Non?
   

Bild hämtad från den här bloggen.

1. ett mysigt rum till Lilla H. Potentialen finns, rummet i sig är jättefint med inbyggd sovalkov, lodrät spont och blankt, vitmålat trägolv. Men ett barnrum är det inte, alla leksaker finns på nedervåningen och i mitten av rummet står en stor dubbelsäng för nattgäster.
2. finare hall. Vi sparade de köttrosa kakelplattorna de förra ägarna la in men i övrigt är både vägg- och takbeklädnad nya. Trots det är vi båda sugna på att göra om. Jag vill ha något skojigare och mer funktionellt. Kanske är det en antites.
   
3. nya gardiner. De enda fönster där vi har gardiner kök och i vardagsrum och jag gillar ingen av dem. Det är svårt att få till det med gardiner. Är inte mycket för vepor samtidigt som det inte får bli för gulligt.
4. mysig matta till vardagsrummet. Skönt med bart trägolv på sommaren men under de kalla månaderna vore det gott med något mjukt att borra ner tårna i. Funderade ett tag på en kohud men det vill jag inte ha nu. Har en orientalisk, knuten matta i musikdelen så kanske kan vi hitta nån liknande som fungerar.
   

Å sånt som ingen av oss gör...

1. Dammar. Det händer väl någon gång i halvåret att jag tar ett krafttag men i övrigt gäller att det som inte de olika dammsugarmunstyckena klarar av, det blir helt enkelt inte gjort. Atjo!
2. Planterar om växter. Just nu har vår största gröna växt vält eftersom den behöver stagas upp/planteras om. Det var en vecka sedan och ännu har ingen fått tummen ur...
3. Håller ordning i hallskåpet. Det här är familjens svarta hål. Skor, stövlar, sandaler bara slängs in, har man tur hittar man ett matchande par. Som tur är har vi dörr till eländet.
4. Putsar fönster. Häromdagen fick vi en stooooor fågelblaffa på vårt sovrumsfönster. Kan man hoppas att den regnar bort nu när ovädret drar in? Jag gillar egentligen att putsa fönster och kör med tidningspapper och fönsterspray men det är nåt med fönstren här på landet, de blir liksom aldrig rena så nu har jag kapitulerat. Vill man beundra utsikten får man gå ut på altanen.
5. Gör en budget. Det har gjorts små tappra försök men sedan kommer det något emellan. Jag vill inte säga att vi är oekonomiska, bara lite ointresserade. Det ordnar sig, liksom.