Livet med lastbilar

Vi kollar på julklappar till Lilla H och jag känner hur jag långsamt förlorar greppet om min plan, den där om att Lilla H ska uppfostras könsneutralt.

1. Vi går mellan gångarna med leksaker. Play-Do, Spöket Laban-memory, en liten shoppingvagn... Jag ser så mycket fint. Lilla H gastar dock exalterat så fort han får se en bil, en traktor, en lastbil eller en grävskopa. Lite glad blir han även då han får syn på en mjukis-Pingu.
2. Lilla H har fått ett gäng avlagda leksaker från en Englands-kusin. Det är mest bilar och dinosaurier och han leker saligt. Ett av de mest smaklösa exemplaren är en silvrig cabriolet. Den stjärnögde sitter glatt och pekar på de olika platserna i bilen. Där i bak sitter tydligen mamma, där sitter "Holla" (han själv) och vareviga gång är det Daddy som kör.
3. Häromdagen tog han ett stadigt tag i ugnsluckan och sa nöjt: Mammas!
   Hur går det till? Jag kan inte ens minnas senast jag lagade mat. Jag värmer i micron, det är mitt jobb.
4. Nästa vecka är det luciafirande på dagis. Vad händer om vi klär honom i lucialinne och glitter? Han är inte ens fyllda två men flickorna kommer vara tärnor och pojkarna tärngossar, tomtar eller pepparkaksgubbar. Mark my words.
5. Det värsta är att jag dras med... Jag blir så glad över att se honom förtjust och när han gastar "Laaaapiiiil" för full hals vill jag ta ner stjärnorna/ ge honom alla lastbilar i världen.

Work hard. Play hard.

Det blev inget inlägg igår. Jag somnade i soffan klockan 20:30, vaknade av Sambons "come on now sweetheart" kl 22:35. Raka vägen in till sängen för att läsa sista tre sidorna av Berlinerpopplarna (norsk myslitteratur). Jag är lite sjuk. Halsont, huvudvärk, ledvärk. Lilla H har smittat mig med sin dagissjuka. Och även om jag somnade lycklig var gårdagen en sådan där dag man inte vill ha varje vecka.

1. Det är min dag att lämna på dagis, jag vill ju så gärna vara involverad även om det rent praktiskt skulle funka att Sambon både hämtade och lämnade. Lilla H blir ledsen redan i tamburen. Nänänänä, mamma, mamma... Ringer Sambon och min mamma i bilen på väg till jobbet för att prata av mig. Ska det vara så här? Ska jag lämna mitt barn, ledset, hos några som egentligen inte känner honom alls? Ringer dagis när jag kommer fram. Mitt soltroll har varit ledsen i 45 minuter men nu har han lugnat ned sig. Jag sväljer och sväljer.
   
2. Börjar först klockan nio med ett möte för en KY-utbildning i grafisk produktion. De har arbetat gruppvis med att under en vecka skapa en pitch för vårt företags kommunikation med generation Y. Som en skoluppgift alltså. Mycket underhållande och ett helt gäng smarta, snygga, kreativa idéer. Gillar mest förslagen om anonyma filmer på YouTube. Kollar hela tiden på klockan, hinner egentligen inte vara här. Och så kollar jag in deras kläder. Små blivande reklamare i trendiga tees.
3. Stannar vid shoppingcentrat som gud glömde på väg till kontoret. Tjugofem minuter senare har jag stressköpt två par skor, två par tights, ett par leggings, en axelbandslös BH, flaskor på systemet samt en take away sallad.
4. Hittar inte fokus på jobbet förrän efter någon timma. Slafsar i mig min sallad. Häromdagen räknade jag till 21 stycken oavslutade artiklar, de har säkert inte blivit nämnvärt färre sedan dess. Jag har deadline måndag morgon men är trygg i vetskapen om att jag inte hinner leverera mer än en bråkdel. Hela veckan har jag fått akutgrejer inslängda till mig, grejer som jag heller inte kan lägga på någon annan. Det är bara att gilla läget. Strax innan jag går hem sitter jag och lägger över bild och text i redigeringsprogrammet. Sånt pyssel gillar jag.
5. Kommer hem och lägger mig på golvet. Varje gång jag sätter mig upp blir jag nedbrottad av Lilla H som gör lejonljud. Vi har det så mysigt. Jag proppar mig själv full med alvedon och Sambon lagar lite pasta. Lilla H somnar, jag somnar...
   

Och så morgon. Ikväll är det nytt försök för festen som inte blev av och mina föräldrar ska vara barnvakt. Jag går på alvedon och ser fram emot att stryka min klänning, ska passa på nu när Lilla H tar igen veckans uteblivna sömn. Skorna jag köpte igår ska jag lämna tillbaka. Jag har landat igen.

Dagisvecka nr II

1. Måndag: Jag är tillbaka på jobbet och Sambon tar Lilla H till dagis. Sambon fortsätter med vår "smita iväg-taktik" snarare än ett regelrätt avsked, det gick inte så bra då vi provade det i onsdags. Den här taktiken fungerar dock fläckfritt och Lilla H leker glatt. Äter bra gör han också. Jag ringer Sambon så ofta jag kan med och vill höra allt. "Vilka sånger sjöng dom på samlingen? Satt han still? (Dum fråga) Var det några nya barn där? Vad hette dom? Lämnade du kvar ombytet? Hade han tröja på under regnjackan?
2. Tisdag: Idag är det D-day. Lilla H ska sova på förskolan för första gången. Sambon vinkar hejdå redan klockan tio och när klockan närmar sig tolv sitter jag som på nålar på kontoret. Ringer dagis efter en stund. "Hur går det? Nja, inte så bra, han är väldigt ledsen. Du får nog ringa till Scott och säga att han kommer hit." Mitt hjärta ömmar. Hur ska det gå med sömnen på dagis? Kommer han någonsin vilja sova där? Kontrasten mot hemma är så stor. Hemma: Spjälsäng, eget rum, somna själv, tystnad. Dagis: Madrass på golvet, dela rum med fem-sex andra barn som ska somna samtidigt, inte så tyst.
3. Onsdag: Idag är det nya tag. Redan på morgonen hoppar Lilla H ut i hallen och kryper upp i sulkyn. "Mimmi", säger han. Det betyder dagis då hans kompis Mimmi också håller på att skolas in. Bra! Här vilar inga ledsamheter. Sambon vinkar hejdå och jag tittar på klockan stup i kvarten på kontoret. Halvett ringer jag. "Jo, han sover". Vilken lycka! Lite ledsen hade han varit och han vaknade redan efter en timma, men ändå. Lycka!
4. Torsdag: Lilla H har fått dagissjukan. Snoret ringer och pannan är varm. Mammas febriga prins får stanna hemma. Ser redan VAB-dagarna flimra förbi...
5. Fredag: Studiedag.

50 mil

Idag ska jag ut i verkligheten igen, jag ska köra ner till Blekinge - 50 mil tur och retur. Jag räknar med att vara framme strax efter elva. Med i packningen finns:

1. ljudboken "The Lady and the Unicorn" av Tracy Chevalier.
2. en Volvo S40. Brukar hyra mindre bilar, miljön och sånt ni vet, men ska man köra så långt på bitvis ganska risig väg vill jag sitta säkert.
3. tankar på mina killar här hemma. Lilla H är syyyyk efter sju (korta inskolnings-)dagar på dagis. Igår kom dagiselvan med två snor-ilar, inatt febern. Sambon är trött efter att ha tröstat hela natten.
4. regnkappa och banan för obvious reasons.
5. kartor i alla storlekar. Vad gjorde folk innan Eniro på nätet fanns?
   

Vaken mitt i natten

Jag är alltid så här i övergångsperioder. Hinner liksom inte älta klart som vaken så då väcks jag av mitt undermedvetna mitt i natten. Klockan tio i tre tittade jag på klockan och låg sedan och försökte tänka snälla tankar. För det vet väl alla att i vargtimman löser man inga problem? Klockan fyra gick jag upp och jobbade, jo, det är sant. Några små utskick som ska administreras så här sitter jag nu. Jobbar hemifrån halvtid den här veckan och det är ingen dans på rosor kan jag berätta. Ska i teorin kunna koppla upp mig mot vår server, men herregud, det går så långsamt att jag vill smälta ned och dö. Otålig som jag är börjar jag maniskt klicka upp nya program och så låser sig hela skiten istället. Jaja.
Idag, fredag, ska jag ta det lite lugnare. Har till och med en inbokad date med min Sambo ikväll - jo, så långt har det gått att vi numer planerar in kvällar då vi "bara har ögon för varandra". Skulle vi råkas vid andra tillfällen får man se det som en absolut bonus. Moahahaha.
Dagen som var igår, torsdag, såg ut såhär:

1. Lilla H vaknar klockan halvsju. Sambon går upp, jag känner mig nästintill död då jag varit ute på kompisdejt föregående kväll. Jag kommer ner kvart i åtta, då har de fortfarande inte ätit frukost. Jag låtsas som om jag inte blir irriterad och börjar duka fram. Lilla H gnuggar sig i ögonen. Han är ett barn som sover en bra sväng på förmiddagen. Detta rimmar dåligt med dagistiderna och jag känner hur jag börjar oroa mig. "Hur ska han orka vara vaken till tolv om han redan är trött?" osv. Slutar med att jag går upp och lägger honom.
2. Hastar runt och gör mig i ordning för projekt Dagisinskolning, dag III. Dricker kaffe samtidigt som jag packar ned lite kläder att ta med och lämna på dagis. Sambon märker gummistövlar och nya regnjackan med markeringspenna. Lilla H har ärvt ett par jättefina svarta, PoP överdragsbyxor från lille Alfons. Emma har skrivit Alfons i, med sin fina handstil. Jag blir så outsägligt ledsen. Tänk, hon skrev det när Alfons skulle börja på dagis. Så mycket förväntningar, så mycket framtid. Drygt ett år senare skulle allt gå om intet.
   Jag väcker Lilla H klockan tio över nio, han har sovit i 45 minuter och vill inte vakna. Sedan kissar han över hela golvet när jag ska ta på ny blöja, det har han inte gjort på flera månader.
3. Vi anländer till dagis bara ett par minuter efter halvtio. Lilla H älskar redan dagis. De är tre små snuttar som ska skolas in, två personal och ett ordinarie barn på plats. Lilla H springer mellan rutschkanan, åk-bilarna (biiiij, biiiij, biiiij), boklådan och det låga tvättstället som är särskilt intressant. Vi har en liten samling och sjunger sånger som han kan (Lilla snigel, Blinka lilla) Han gör små rörelser och mitt stolta modershjärta är nära bristningsgränsen. Sedan är det dags för mamma nummer ett (även kallad Yoga-mum av Sambon. Vi var med i samma föräldragrupp och har blivit goda vänner) att säga hejdå till sin lilla Mimmi och gå och sätta sig i personalrummet en stund. Mimmi blir lite ledsen och jag ser på Lilla H att han blir bekymrad, han får liksom en rynka mellan ögonbrynen. Mimmi återhämtar sig snabbt och sedan är det min tur att gå. Byebye, säger jag och medan jag försvinner i korridoren hör jag hur Lilla H börjar vråla hysteriskt. Det hörs väldigt väl in till personalrummet kan jag säga och efter tio minuter kommer fröken Ida och hämtar mig. Lilla H kastar sig i min famn men efter tjugo sekunder är han nere på golvet och leker igen. "Det går aldrig att gissa sig till vilka barn som kommer tycka det är jobbigt" säger hans fina inskolningsfröken. "Och du är inte så ängslig av dig va?" "Nej, det är jag inte", säger jag. (Du förstår jag har en smart lösning där jag klarar allt med en axelryckning och en ärmuppkavling på dagtid och så lever jag ut mina farhågor om natten istället. Bra va?)
   Nä, allvarligt talat, så är jag inte orolig (peppar, peppar) för det här med dagis. Jag ser att Lilla H trivs där, han tyr sig redan till personalen som också gett ett väldigt bra intryck.
   
4. Kommer hem vid halvtolv. Lilla H lever ut sina känslor idag (bra, du ska inte bli som mor din) och vill inte sitta i sin matstol och äta lunch. Du kan väl avdramatisera det lite? tycker Sambon. Nejnejnej, jag har bara tid för drama. Sedan sover The little drama queen i två timmar och jag kopplar upp mig och försöker jobba. Och det går alltså väldigt långsamt, jag blir stressad och säger till Sambon (som sitter vid sin dator med ett skrivprojekt han HELA tiden vill diskutera - tur att vi inte jobbar hemifrån båda två till vardags) att han måste gå till lekparken när Lilla H vaknar för jag måste jobba. De kommer tillbaka klockan fem, då har jag övergett jobbandet till förmån för att "laga middag". Pyttipanna! (med ägg som Sambon steker, han har det väl ändå i blodet eller?)
   
5. Sedan leker jag med Lilla H, han badar, vi busar, han lägger sig. Klockan är halvåtta och jag jobbar lite till. Klockan halvtio duschar jag och kommer sedan på att jag måste märka Lilla Hs kläder. Samtliga. Nu. Eldar upp mig över att han inte har tillräckligt många "innebyxor" och surfar runt bland lite barnkläder (tips, anyone?). "What are you doing?" säger Sambon där han ligger framför tv:n medan jag springer fram och tillbaka med famnen full av kläder. Sedan hänger mitt martyr-jag upp tvätten också, fast att jag inte borde.
   Går och lägger mig klockan kvart i elva och börjar skriva på en novell. 23:32 over and out.
   

Förlossning - tjoff!!! - dagis

Idag började Lilla H skolas in på dagis. Min lilla prins! Så roligt, så spännande men också väldigt laddat. Känns ju som igår jag var med om det här...

1. Jag gjorde min sista jobbdag tre dagar innan jul, då var det fortfarande nästan tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Samma kväll som jag slutade var det julfest och jag gick dit i svart klänning, silvriga tajts och svarta, högklackade stövlar. Dansade mycket och hade fantastiskt roligt. Men efter det var det som om kroppen bara stängde ner. Jag var på ett inbokat besök på MVC dagen efter och min fina sköterska Elisabeth tittade på mig och sa: Jag tror att det är dags snart! Jag ser att du är redo!
   
   
2. Den 29 december stod jag i duschen runt lunchdags när den första värken kom. Sambon stod med underarmarna inne i en kalkon när jag berättade. Han stelnade till men jag lugnade honom med att vi inte behövde ställa in festen, det var nog bara falskt alarm. Ett par timmar senare visste jag med säkerhet att värkarbetet hade börjat och vi fick ringa runt och avboka. De här timmarna kände jag bara lättnad, lättnad över att jag skulle slippa släpa runt på min ömma kropp ytterligare veckor och lättnad över att jag klarade av att parera värkarna så bra.
   
   
3. Till slut kan de inte höja lustgasen mer och jag ber om en epidural. Det nya skiftet har gått på och min barnmorska heter Pia. Det är hon som ska förlösa mig. Hon är lite rakare i tonen; nu är det business som gäller. Hon undersöker mig och säger att hon inte vill sätta en epidural nu. Värkarbetet går så bra och hon är rädd att det skulle stanna av betänkligt med bedövning. Jag grips av ett kort ögonblicks panik men lugnar mig snart. Jag klarar av det här, det måste jag göra.
   
   
4. Jag orkar inte längre prata mellan värkarna, jag går in i mig själv och andas, andas, andas. Jag är medveten om vad som sker runt omkring men jag bryr mig inte så mycket. Hur länge ska det hålla på, tänker jag. Hur länge orkar man med det här?
   
   
5. Så är huvudet ute och jag känner hur jag spricker. En intensiv smärta och sedan glider han ut, som en fisk. Klockan är 00:23 den 30 december. Mitt barn skriker till och tystnar sedan. Han har alldeles svarta ögon där han ligger på mitt bröst och kikar. Nu är han här, vår älskade Holger.

Utdrag ur Min förlossningsberättelse, som jag skrev ned först häromdagen.

Finska vinterkriget?

1. Ullstrumpor och kängor i gore-tex.
2. Underställ (ej bomull) plus ett eller två fleeceställ (varav ett tunnare).
3. Ytterplagg av skaltyp.
4. En vattenflaska med pip man kan dra upp samt en liten termos.
5. En ryggsäck med två remmar runt magen utrustad med ombyte mm.

Tror ni kanske att jag tagit värvning i Finska vinterkriget? Nej, det är min sjuttonmånaders son som ska börja på dagis.