Varde helg

1. Inledde starkt med att jobba halvdag och hämtade från dagis. Jag äääälskar att hämta från dagis. Att stå och spana på mitt lilla guld en stund innan jag ger mig till känna och sedan se hans glada ögon. Kärlek! Vi promenerade hem i den klarblå, kalla eftermiddagen.
2. Hade tänkt pyssla och myssla och vara värsta lekmamman men blev så oförklarligt trött. Lilla H tittade på Dora the Explorer (tvåspråkigt, precis som han själv) och jag somnade under en filt. Vaknade och var lite smågrinig och frusen. Sambon var dock en liten lärka. Tände kaminen, lagade svamprisotto och hällde upp ett glas torrt Riesling så nu mår jag bättre.
3. Imorgon är det Sjöfartsmuseet med goda vänner som gäller. Efteråt en take out hos kompisarna som bor precis bredvid. Att gå på Sjöfartsmuseet kostar 40 kronor. För ett årskort. Hur billigt är inte det?
4. På söndag ska jag baka och börja skissa på Lilla H:s nya rum och på eftermiddagen kommer ett par mammagruppsvänner med barn.
5. Lite nyttigt kanske jag också hinner med. Men bara kanske.

Min risotto tillagad av Sambon (ca 4 pers)

Finhacka en gul lök och stek på låg värme i en stor panna tills den blir mjuk och genomskinlig.
Häll på 4 dl Aborio-ris och mer olja, rör om medan riset blir blankt. Ca 5 min.
Lös upp 2 grönsaksbuljongtärningar i drygt en liter vatten och häll en skvätt på riset. Rör regelbundet och när buljongen absorberats, häll på lite till.
Fortsätt så i ca 20-25 minuter. Sista fem minutrarna lägger du i ett knippe fryst broccoli och häller i en skvätt vitt vin om du har.
Fräs upp lite kantareller eller annan svamp och vänd i.
Riv parmesanost över och vänd i.
Servera med ett glas kallt Riesling.

Det gick som ett sus genom salongen...

1. Igår var jag på Mary Poppins-musikal på Operan och njöt ohämmat av två och en halvtimmas färgglad verklighetsflykt. Så mysigt, kompetent och brittiskt. Scenografin var helt enorm. Allra bäst var när de släppte ner tyglöv i höstfärger från taket. Då vände jag ansiktet mot skyn som ett mycket litet barn som försöker fånga snöflingor med tungan.
   Är inte så mycket för musikal annars (blir avundsjuk och vill vara med själv, nämligen) men nåt har hänt. Äldre, tristare, klokare? Jag vet inte, but I like it.
2. Borde unna mig lite mer förströelse av den typen. Hur länge sedan var det inte jag var på bio till exempel? Jo, det kan jag berätta, det var på min fölse i februari. Då såg vi This is England.
3. En snabb blick på dagens repertoar och jag hittar flera stycken jag skulle vilja se. Mamma Mia såklart.
4. Och Mamma Mia Sing-a-Long. Och Mamma Mia barnvagnsbio, men Lilla H är för stor.
5. Väljer istället Låt den rätte komma in. Jag fullkomligt avgudar den boken men tror att filmen kommer skrämma skiten ur mig. Jag är nämligen väldigt lättskrämd och vågar väldigt sällan läsa läskigheter. Men snart har jag fattat tillräckligt mod för att läsa Amandas bok som får så fina recensioner.

Oskar i filmen Låt den rätte komma in, baserad på boken med samma namn av John Ajide Lindqvist.

Kroppen och graviditeten

Ni som är lite känsliga kan sluta läsa NU. Bilden ovan är hämtad från Allt om barn och visar en 17-årig tjej två veckor efter förlossning. Min första reaktion var "Men guuuud!" För det är ju inte snyggt och jag skulle typ brutit ihop om jag varit 17 och såg ut så. När jag var 17 var det fortfarande jätteviktigt vad andra tyckte om en. Även fast man säkert var en söt liten snärta så kändes det ju inte så då. När jag själv var gravid var jag så inne i hela mamma-biten att jag tänkte att det absolut inte spelade någon roll om jag fick bristningar, la på mig rejält med kilon etc. Men man återgår ju till sitt vanliga liv så småningom och då är det skönt att ha tillbaka sin gamla kropp.

1. När jag blev gravid tog jag magbilder nästan varje vecka och skickade runt till mina vänner. Nu kan jag undra varför jag gjorde det. En gravidmage är ju en gravidmage är ju en gravidmage. Eller? Självklart handlar det ju om att jag var så infernaliskt stolt över att just JAG var gravid och att jag ville visa hela världen att det växte ett liv i lilla mig. En av de senare bilderna skickade jag till flera kompisar, inklusive killkompisar fast att den egentligen är rätt avslöjande. Jag har typ BH och trosor och en gigantisk mage. Skulle ju aldrig drömma om att skicka bikinibilder på mig själv till folk och fä.
2. Jag vet inte hur andra känner, men jag kände mig så avkönad som gravid. Jag var bara "ett bo" för bebisen att växa i helt enkelt, jag hade inte en tanke på att folk kunde uppfatta det som lite in your face att få supermagar uppkörda i fejan. Det kanske de inte gjorde heller, vad vet jag.
   En annan orsak till de där magbilderna jag tog var att jag på något sätt var övertygad om att jag aldrig skulle bli mig lik igen, kroppsligt. Att jag på något sätt dokumenterade en unik metamorfos.
   Satt och läste löpsedlar om Posh som hade platt mage redan fyra veckor efter att Cruz föddes och om hur alla andra kändisar späkte sig för att komma i sina gamla skinny jeans och att det var farligt för barnen. Sånt där ytligt, skiter väl jag i, tänkte jag. Jag ska bara vara, flyta ut, må bra, amma...
3. Sedan har vi det där med brösten. Jag närde en dröm om att jag äntligen skulle få uppleva hur det var att ha en riktig, gungande byst. Tjena. Jag gick från A/B-kupa till normal B-kupa. WOW! Inte. De var stora i en vecka efter förlossningen men då gjorde de å andra sidan så ont att jag knappt kom ihåg vad jag hette.
4. Och så själva förlossningen då. Hur skulle den påverka en? Faktum är att jag knappt tänkt tanken innan jag låg där och kände hur jag sprack. Utan annan bedövning än lustgas. "Hur många stygn sydde ni? Det vill vi helst inte berätta." Jag räknade till 12 efteråt.
   
5. Men så idag, knappt två år senare, är allt som vanligt igen. Och jag tittar runt omkring mig och i stort sett alla mina mammakompisar ser ut precis som de gjorde innan graviditeten. En del är till och med smalare. Och inte beror det på att vi tränat utan på att vi stressat runt som gnuer hela dagarna.
   Brösten har återgått till sin normala form, trots amning (fast känns liksom lite tommare) och sprickan därnere har jag aldrig märkt av. "Det syns att du fött barn, men det ser väldigt fint ut," sa barnmorskan på återbesöket. Tackar som frågar!
   

Vi står emot

Hur gick det med husvisningen vi var på då? Jo, vi gick dit och jämförde med det vi har idag.

1. Satsa på att köpa åkgräsklippare och hålla 3500 kvadratmeter i schack eller fortsätta det amatörmässiga arbetet med de dryga tusen kvadrat vi rör oss med här.
2. Helrenovera 220 invändiga kvadrat med nästan lika mycket biytor eller faktiskt löpa linan ut och skaka fram lite pengar så att tvättstugan och fasaden kan bli färdiga i "mästerverket" vi påbörjade för drygt fyra år sedan.
3. Bo i byns största hus, en tidigare direktörsvilla, eller huka längst nere i dalgången vid ån där mjölnarna en gång höll hov.
4. Lägga till ordet "hyresvärd" på CV:t samtidigt som man håvar 5000-6000 kronor i kallhyra varje månad eller tycka att det räcker med de möss och silverfiskar vi inhyser här.
5. Bo på en övervåning där rummen ligger i fil och där i princip allt är original från ett väldigt vackert tjugotal eller fortsätta leva med svindeln man får av den branta "fattigtrappen" hos oss.

Ja, många frågor väcktes men svaret blir ändå: NEJ. Det är ett riktigt pampigt hus och OJ vad gärna jag skulle flyttat in bland de där rosentapeterna. Men intialkostnaden med renoveringen och hela middevitten skulle bli för hög för att hyresintäkterna skulle kunna utgöra tillräckligt tjocka plåster på såren. Så talar en klok kvinna med renoveringserfarenhet.

Fler bilder

Vad gör man en lönehelg när regnet bara ööööööser ner? Åker och shoppar såklart!

Tröjor till Lilla H.

Regnställ till mig.

Chocolaccio till Sambon.

Lars Kristerz put a smile on my face

Hur arg kan man vara när man just sett Larz-Kristerrz i det däringa dansbandsprogrammet de visar nu? Kanske nåt att tipsa författarna till de här lapparna om.

My kind of müüüüs

Å, fredag, I love you right back.

1. Ytterlampan tänd.
2. Tofflorna framställda i givakt innanför dörren.
3. Nyblandad gin och tonic.
4. Brasa i kaminen.
5. och senaste Ica Kuriren.
   

Paolo glänser till

Så här brukar jag inte göra men det här är så briljant på så många nivåer att ni bara måååååste läsa. Saxat direkt från Svenska Dagbladets ledarblogg med mina fem favoritdelar fetade.

I P3 Populär tidigare i dag intervjuades Paolo Roberto i något som kallas Återvinningsintervjun. Allt var trivsamt och trevligt tills Roberto fick frågan "Hur ställer du dig till feminism?"
Då svarade han, minst sagt sanningsenligt. Det spelar egentligen ingen roll vad man tycker om hans bedömning och analys, det roliga är hur programledaren Hanna Fahl liksom tappar koncepten och blir helt perplex när hon konfronteras med en "exotisk" åsikt olik den egna.
Så här lät det:
- Hur ställer du dig till feminism till exempel?
- Jag är militant motståndare, det finns militanta feminister jag är militant motståndare till feminism.
- Men gud hur menar du då?
- Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier. Vadå att kön är bara en konstruktion? Det ju bara nån som bara har suttit på universitet och snackat med andra såna här queerteoretiker tro. Det är väl bara att öppna fönstret och sticka ut huvudet så ser man hur världen funkar så ser man att det är skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor. Det är annorlunda.
Däremot är jag en militant jämställdhetsivrare. Det är väldigt väldigt viktigt att vi är jämställda. Men det finns en jätteskillnad.
En gång i tiden skulle jag ha kunnat säga i feminismens linda att jag nog var feminism, men ju mer det har blivit ockuperat, det har blivit taget av de här militanta vänstermänniskorna
- Men det finns ju människor som kallar sig feminister i alla politiska läger..?
- Ja, men feminism för mig det är Gudrun Schyman och alla de här extrema vänsterfanatikerna. Det är bara att titta på sånt här som föräldraförsäkringen, jag menar, vem är det som är hemma med barnen? Kvinnor vill ju vara hemma med sina barn och vi delar hyfsat lika folk i Sverige och vi är världens mest jämställda land men svenska män får ju bara skit liksom.
- Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet.
- Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige.
- Så du är inte för t.ex. delad föräldraförsäkring?
- Jag är väldigt för det. Men folk ska välja själv. Det är en väsentlig skillnad. Jag är också demokrat.
- Tror du inte att samhället behöver puffa på jämställdheten då?
- Jag kan berätta så här. Vet du vad den största tjänsten man skulle kunna göra jämställdheten är? I snitt är män fyra år äldre än sin partner och då har man kommit fyra år längre i karriären. Sen när man ska välja i ett par vem som ska vara hemma, då väljer man den som man rent ekonomiskt tjänar på.
- Men är inte det taskigt då, att pengar ska avgöra vem som får hänga med sin unge?
- Jo, det är det. Men så är världen. Pengar är pengar. Sen vill jag säga så här också. Min fru var hemma med våra barn. De första 6 månaderna då ska man ju vara hemma för då ska man amma. Ska pappan ta över då när det roliga börjar? När man får sova på nätterna, när man får gå ut och dricka öl, sitta på nåt fik med barnet och dricka cappucino? Fan, då tycker jag att mamman ska få vara hemma och vila upp sig. Om hon vill. Men om man vill det så måste man få dela upp det själv. Varför kan man inte prata om det här i sitt förhållande?Om min fru hade velat att jag skulle vara hemma då hade hon sagt till mig: Paolo nu får du vara hemma, nu är det min tur att jobba!
- Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska....
- Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.
- Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen....
- Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!
- Okej men till exempel om det skulle vara en ekonomisk fråga, då skulle ju jag jobba och så skulle min kille vara hemma för att jag tjänar mer pengar.
- Jamen bra, då får du göra som du vill, och så får jag göra som jag vill.

"Så undviker du att krisa"

Så lyder rubriken på en liten tipsruta i Aftonbladet. Tillhörande artikel handlar om att 20-nånting är den nya krisåldern. Och det må vara att det är populistiskt vinklat och rubriksatt men faktum är att Aftonhoran (sorry, journalistslang) är något viktigt på spåren. Jag har flera vänner som redan i början av sin karriär (som det så fint heter) klappade ihop och blev sjukskrivna. Inte för att det var en sån chock att efter studierna komma ut i verkligheten utan för att de under många år pushat sig själva till att alltid högprestera, så när karriärsstegen äntligen skulle äntras fanns det inga växlar kvar att lägga i.

I Aftonbladets tipsruta får en tjej som heter Anna Manteus dela med sig av sina bästa tips då hon skrivit en bok i ämnet baserad på egna erfarenheter. Hon säger:

• Sluta att jämföra dig med andra. De kanske heller inte lever det liv de är ämnade för.
  Jag håller med i sak. Men ibland är det skönt att jämföra sig och inse att de allra flesta har problem periodvis, att väldigt få faktiskt lever i den där perfekta tillvaron där allt är på plats.
  

• Håll koll på ditt energikonto. Det kanske finns saker eller personer i ditt liv som stjäl energi istället för att tillföra den. Gör en känslomässig bokföring över dina ”energiuttag” och ”energiinsättningar”.
  Ja, mitt jobb! Haha, nä men allvarligt talat så känner jag mig rätt lyckligt lottad på den här punkten. Jag umgås bara med vänner som ger mig energi och glädje, det är helt sant. Min familj tröttar inte heller ut mig på det sättet. Ibland tröttnar jag dock på huset, eller snarare på att jag aldrig hinner med det jag vill och tänker då att livet vore enklare i en hyrestrea.
  
  
• Försök hitta din egen passion. Vad tyckte du om som barn? Vad skulle du göra om du hade haft alla resurser?
  Lätt svar, men lite sorgligt för här lägger jag ingen tid och kraft i dagsläget. Jag älskade att sjunga och apa mig när jag var yngre, det önskar jag mig mer av. Jag skulle till och med hoppa högt av glädje för en maskerad. När jag fyller 35 ska jag ha en maskerad, det är bara ett och ett halvt år dit!
  
  
• Tänk på din attityd. Positivt ut blir positivt in.
  Jag är oftast för positiv har jag lärt mig de senaste veckorna. Bättre att vara lite ärligt tjurig emellanåt. Mer sånt!
  
  
• Förvalta din tid. Försök att umgås med dig själv mera.
  Jo, men hon har nog inga barn Anna Manteus. Mer egentid betyder mer dåligt samvete. I alla fall för mig. Men i morgon ska jag träffa mina mesta energi-givarvänner, det ser jag fram emot.
  

Plötsligt händer det!

Ouch, jag har fått återfall och sugits ned i renoveringsträsket igen. Kolla in mitt senaste lustobjekt! Faktum är att jag helt ärligt ska ringa mäklaren imorgon.

Rader med våder

Det fanns en tid när vi tittade på alla inredningsprogrammen, klippte ur små finheter ur de prenumererade månadsmagasinen och var tjenis med de flesta på byggvaruhusen. Sedan överdoserade vi, renoveringsfonden sinade och vi (läs Sambon) tröttnade på att alltid ha en skruv i mungipan. I den ordningen.
Men emellanåt rycker det allt till i inredningsnerven. Just nu är jag lite sugen på att göra något fint med Lilla H:s rum. Han ska snart flytta över till riktig säng och då kanske man ska passa på att göra lite annat också. Tapetsera till exempel. Just nu är väggarna vita, golven vita och taken...ja, ni gissade rätt, de är vita.

Så vad tror ni om den här? Ain't gonna happen baby, även om jag vet att du älskar Poooooh just nu.

Eller den här? Den skulle Lilla H också älska.

Den här gillar jag ganska mycket men den är lite för modern för vårt hus.

Den här från Sandbergs är ju jättesöt men kanske lite uttjatad nu?

Nä, det lutar nog åt något sånt här, men kanske i grönt.

I veckan som kommer ska jag...

1. ...försöka gå upp så fort alarmet ringer.
2. ...sätta tänderna i min tidning på jobbet och inte släppa taget.
3. ...göra noggranna förberedelser för mitt andra stora jobbprojekt.
4. ...ta ett allvarligt snack med min chef.
5. ...ringa och gratulera min lillebror på 25-årsdagen.
   

Sänk ambitionsnivån!

Det har jag fått höra fler än en gång av nån tråkig chef som går i försvarstal när man frågar hur man i rimlighetens namn ska hinna med ännu fler arbetsuppgifter. Sänk ambitionsnivån! I hate it! Ska jag börja stava fel eller?
På hemmaplan går det oftast lättare.

Fredag kväll: I morgon kommer mamma, pappa, bror och ny flickvän på eftermiddagsfika. Då ska jag äntligen ta på mig förklädet igen och baka något gott. Med banan! Jag har bananer i frysen som höll på att bli lite för bruna och så hade jag läst det där med att lägga dom i frysen. Så zzzmaaart, DET ska jag göra imorgon. Sambon: I want something with chocolate. Jag: No problemas! Jag är nämligen tjejen som fixar att svänga ihop en kaka med BÅDE banan och choklad. Tänk Pernilla Wahlgren fast med ljusare hår.
Lördag morgon: Letar recept på nätet. Hittar ett amerikanskt jag impas av. Nämen guuuud vad klockan är mycket redan. Klockan ett ska vi ju vara på barnkalas. Oh shit, glömde ta ut bananerna ur frysen, could you go up to the village and get som eggs and some cream and some bananas, pleazzze. Now!
Lördag klockan 11:47. Nämen alltså, hur ska det här gå? Sambon är fortfarande inte tillbaka och jag måste ju byta om och det är 35 minuters gräddningstid och... Jag satsar på en morotskakemix jag har i skåpet istället.
Lördag klockan 11:52 Men ojdå, den har ju ännu längre gräddningstid och nu måste jag verkligen byta om... Men det vore ju kul med något hembakt. Cocostoppar, havreflarn, kolakakor?
Lördag klockan 15:35 Välkomna! Ta för er (av cookies alternativt jordnötskakor från Willys)

Utmanad - smack my bokhylla up!

Sent omsider hoppar jag på en rolig utmaning jag sett hos bl a Sonja och Amanda; att visa en bild från sin bokhylla. På den här bloggen får ni mervärde med inte mindre än fem bilder.

Finn fem fel

Okej, okej.

1. Det är sällan jag omnämns i termer som "fashion's next big supermodel".
2. Hon är lika gammal som min lillebror.
3. Hon är nyförlovad med en rockstjärna. (Jag firar tioårig förlovning med en fd rockstjärna.)
4. Jag har aldrig jobbat i en fish 'n chip shop.
   
5. Hon bor i NY.
   

Men visst påminner min nya frisyr något om hennes?

Agyness Deyn.

Nu har jag försummat bloggen igen...

...vart ska detta sluta månne? Ni får förlåta, men jag har faktiskt varit upptagen med:

1. Att gråta och skrika lite.
2. Att låta den duktiga flickan vila och öst ur mig sorger och bedrövelser inför (några av) mina vänner.
   
3. Att klippa och färga håret i en extremblond, kort frisyr. (Bildbevis kommer inom kort, men just nu har jag en kvissla strax under nosen och en so-so fleecemorgonrock över axlarna...)
4. Att förhandla fram ett klädpaket från min syster som övertalat mig att hon ska få låna mina favvo-boots ett tag framöver.
5. Att hänga i soffan med min man, något jag kanske inte prioriterat på sistone.
   

Krisberedskap

Den här krisen, börjar den märkas hemma hos er?

1. Har ni en tillräcklig buffert?
2. Har ni båda fasta jobb med trygga arbetsgivare?
3. Ser ni över debet och kredit lite noggrannare?
4. Börjar ni ångra att ni beställde den där långresan över jul? Att ni just smällt in hundra papp på ett nytt kök eller köpte en bostadsrätt i maj?
   
5. Eller har ni fett med cash och har knappt reflekterat över hur krisen kan drabba er?

Våran buffert har vi bokstavligen ätit upp men först förra veckan gick det upp ett ljus för mig att den här krisen faktiskt kommer att leta sig in i de allra flesta skrymslen i väldigt många hushåll. Så jag började mentalt förbereda mig för kris. Det innebär att vi snabbt byter V70:n mot en liten Toyota, säljer lantisdrömmen och flyttar in i en liten hyrestrea, kokar linssoppa av gårdagens rester och på lördagkvällen drygar vi ut billigt rödtjut med fruktsoda för att hålla modet och vänslandet vid liv. Just nu lever vi i princip på en inkomst och det kan ju vem som helst räkna ut att vi inte blir smällfeta på det MEN jag tröstar mig med att det måste vända, att vi inte förköpt oss och att vi inte har Volvo som arbetsgivare.

Lördag: För egen maskin

1. Vi cyklar ut till vännernas torp längs fina Stenumsvägen. Det lyser av guld och ockra i trädtopparna och jag snappar efter luft likt en liten fågel. Jag cyklar aldrig nuförtiden och det är synd, man kommer så nära allt, både fysiskt och mentalt.


2. Vännerna bjuder på en fenomenal höstmåltid med potatis från eget land,


3. rårörda lingon från egna markerna,


4. en outstanding älggryta som kompisen fällde i fjol.


5. Och mellan de möra älgtuggorna, små al dente-trattisar - plockade samma morgon. Sånt är livet på "det riktiga landet".

Fredag: On the road again

Fredag morgon, klockan är sex och jag packar lite halvdant genom att slänga fram lite paltor på sängen. Vi ska till barndomsstaden över helgen och som vanligt när vi ska dit har jag svårt att engagera mig i packningen. Det gör ju liksom ingenting om man glömmer nåt, allt finns att låna. Nu i helgen:

1. Mamma, säng till Lilla H? - Jag köpte ju en sist han var här, det kan vara bra att ha.
2. Mamma, vi hade tänkt springa några kilometer, men jag hittade inte mina joggingskor hemma...
3. Mamma, kan jag låna din röda angoracardigan? -Javisst, den blir du jättefin i!
4. Och kanske några stora örhängen att ha till? -Du kan kolla vad din syster lämnade kvar sist hon var här...
5. Nu hittar jag ingen ren pyjamas till Lilla H. -Men då slänger vi in den andra i tvätten, den är torr om en en dryg timma.

En dag i Götlaborrrg

1. Fint väder. Idag igen! Utsikten från mitt jobbfönster går inte av för hackor en sådan här dag. Ostindiefararen ligger inte i hemmahamn just nu men annars är det henne, vågorna och de cirklande måsarna som står för fägringen. Regniga dagar piskar havsvinden in gråa massor upp i älven. Och det händer inte alltför sällan...
2. Ut på lunchen, men bara till Greken på hörnet för en laxsallad att ta med. (Nej, nu rodnar jag något. Kycklingsallad var det ju, jag ville bara försöka få in lite fisk.)
3. Har telefonkontakt med ställen som Göteborgstryckeriet under eftermiddagen.
4. Efter jobbet åker jag och storhandlar på Willys. Det är jag och de andra göteborgsmorsorna i våra stuprör, höga stövlar och kavajer bland lågpriskäket.
5. Baxar in allt i bilen och kör in till centrum för att hitta en parkering. Som vanligt pågår dock tusen vägbyggen i stan som gör att jag får göra minst fem u-svängar innan jag äntligen är framme. Kvällsfika på stan med några goda väninnor. Ett fint avslut i ett görgött Göttlaborg!
   

Jag och det bruna guldet

Bild från Teapottery.

På senare år har jag börjat dricka kaffe, bebissvagt sådant med mjölk. Nu i sommar har jag dock arbetat bort behovet av att alltid stoppa en sockerbit i och uppnått en mognare status. Jag gillar kaffe och när jag dricker det ute beställer jag Latte Macchiato med extra mjölk. På Coffee House är de extra goda.
Men te, det är ändå nåt speciellt med te.

1. Hemma åt vi aldrig riktig kvällsmat, vi drack te. I de ljusblå muggarna av lergods från 60-talet med ett stort urval av tekakor, skinka, kräm, gurkskivor eller vad man nu ville förlusta sig med.
2. Jag trodde nog att vi var teberoende hela familjen men när min syster kom och hälsade på mig under min au-pairtid i teets förlovade land (England) visade det sig att hon aldrig druckit te. 17 år och aldrig druckit te - vilken chock!
   
3. Det där med att England är teets förlovade land förresten, det är ju bara bull. Det är inte direkt så att merparten av befolkningen går på Ritz med spretande lillfingrar och en citronklyfta på koppkanten. Nej, de flesta kokar upp sin skabbiga "kettle" och slänger i en påse med "builders tea" av typen PG tips. Det smakar beskt och samtidigt ingenting. Jag dricker det dock gärna men aldrig på engelskt vis med mjölk i, det är verkligen höjden av äcklighet.
4. Jag drömmer ständigt om att en förfining ska äga rum här hemma. Att två Emmafåtöljer i schintz plötsligt ska stå vända mot varandra framför det imaginära burspråket medan jag långsamt häller upp den rykande drycken i de tunna kopparna med rosmönster.
5. Tills dess dricker jag pås-te med honung från ICA och mumsar på cookies från Willys därtill. DET kan ibland vara fullt tillräckligt för att det där livet på pinnen ska infinna sig.

Godafton!

Lilla H gör Stockholm

Vi har rest en del med Lilla H och det vet ju alla föräldrar att det innebär lite extra meck. Inte bara vad gäller extra packning utan just det att man inte kan vara riktigt säker på att allt ska fungera smärtfritt. Lilla H var nog en liten nomad i sitt förra liv för han älskar att kuska runt och upptäcka nytt. Hans topp 5 i huvudstaden ser ut som följer:

1. Skansen. Vilket ställe! Grisar, björnar, hönor och kossor. Nästan alla lika roliga. Men roligast av alla var fjällugglan som jag såg långt innan mamma eller daddy fick syn på den.
2. Stellas rum och Stellas traktor. Delad andraplats för stället vi var på sista natten. Först lekte jag hur länge som helst med världens roligaste "dakto" och sedan fick jag låna Stellas rum och sova i hennes säng. Första gången utan spjälsäng och det är klart att det kändes lite ovant. Var uppe och knackade på dörren några gånger för att se om mamma var kvar därute. Det var hon.
3. Morris gunghäst och Morris föräldrars säng. Hemma får jag nästan aldrig leka i dubbelsängen eftersom den står på övervåningen, men hemma hos Morris...ojojoj.
4. Hotell Rivals lobby. Har ni varit där? Jag rekommenderar trappan upp till baren, där kan man ha mycket kul. Den är dessutom bred så att du slipper stå i vägen för andra. De färgade lamporna som är inbyggda i golvet är också en höjdare.
5. Tågresorna dit och hem. Faktiskt otroligt spännade. Och sövande. Jag hade velat vara vaken längre men det är något med tåg som gör mig sömnig. Sov bort den mesta tiden, mamma och daddy verkade inte ha något emot det.
   

Såg ni oss i Stockholm?

Bild från allchick.com

Det var vi som...

1. ...gick på och av pendeltåg, tåg och bussar med en liten man i röd mössa som ropade "dåååååg, dåååååg, byss, byss" i extas.
2. ...hängde på parkleken vid Medborgarplatsen i fredags eftermiddag (varför heter det förresten parklek i Sthlm? Här heter det lekpark) tillsammans med Söderlund och Bie och deras tre kids. Very storstad. Noterade förresten att mammor klär sig lite annorlunda i Stockholm. Det är mer av snygga high tops och tights till parkasen än stuprör, stövlar och kavaj som det är här on the west coast. I like!
   
3. ...som sökte skydd från det extrema dagsregnet i söndags och drack kaffe och weissbier i Rivals lobby tillsammans med en av mina gamla vänner från Journalisthögskolan. Han hade skaffat skägg och var mycket propert klädd. Shit, vad vuxna vi är!
4. ... i lördags trängde oss upp på buss 47 för färd ut på Djurgården ignorerandes kommentarerna om att "det faktiskt inte får plats hur många barnvagnar som helst". Vi hade redan missat två bussar på grund av trängsel. Tröttsamt - men Skansen var definitivt värt det!
5. ...i morse klev på X2000 för hemfärd igen. Trötta men sååå nöjda. Man borde åka iväg oftare och rensa hjärnan på skit!
   

Paus

Jag har varit försvunnen men nu är jag tillbaka.

1. jag behövde en bloggpaus.
2. jag ville bara fokusera på mina killar.
3. jag har varit på konferens.
4. vi har varit i stockholm.
5. jag har haft begränsad tillgång till www.