- I början var det ganska svårt. Jag hade en ganska hög ambitionsnivå (märkte ni inte det?) och skrev en hel del inlägg som jag hade på lager då inspirationen tröt. Efter några månader sjönk ambitionsnivån och kvaliteten på inläggen. Jag hade hoppats skriva mer om livet utanför min lilla värld men det visade sig att min lilla värld tog för stor plats i mitt liv. Märkligt det där...
- Det svåraste har varit att dra gränsen mellan personligt och privat. Eftersom mitt bloggjag bara är halvanonymt har jag emellanåt ledsnat. 2008 har varit ett riktigt pissår på många sätt och jag hade önskat att jag hade kunnat uttrycka det bättre i bloggen, men av hänsyn till andra har det inte alltid fungerat.
- En av tankarna med bloggen var ju att jag ville tvinga mig själv att skriva fritt ur hjärtat, varje dag för att få in den rutinen och det har varit en väldigt positiv upplevelse för mig som annars aldrig skriver om jag inte får betalt :)
- Det allra bästa med bloggen är dock själva bloggvärlden. Vilka underbara bloggar och bloggfränder jag mött! Ni vet vilka ni är och jag ska fortsätta läsa och kommentera hos er.
- Att blogga är beroendeframkallande. Ni trodde väl inte att ni skulle bli kvitt mig så lätt? Nu startar jag en ny blogg: En Lisa för själen på http://enlisa.blogspot.com/ Där finns inga inlägg ännu men inom den närmsta veckan kommer den förhoppningsvis att börja leva och andas.
Tills dess får ni gärna läsa min alldeles för långa lista om 2008 nedan.
lördag 3 januari 2009
NKOTB tackar för sig
Nu är 2008 till ända och med det stänger jag bloggen. Ett experiment är till ända - en lista varje dag om allt mellan himmel och jord. Resultatet blev väl helt okej, tycker jag. Några reflektioner om bloggandet och bloggen:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
vaddå får man ens sluta när folk har vänt sig vid att man skriver? Näe jag lägger in ett veto!
Puh! Du startar en ny blogg, först blev jag helt deppad när jag läste att du lägger ned Fem om dan.
Förstår att 2008 har varit tungt, men det har varit kul att följa dig!
Du, det var allt tur att du stannar kvar i bloggvärlden! *glad*
Det känns skönt att du fortsätter.
Vi ses där!
Du är alltför självkritisk.
Fattar grejen med det halvanonyma; hur mycket vill man lämna ut sig själv och andra?
Ser fram emot nya.
tusen tack för 2008 och jag följer dig in i 2009! God fortsättning!
Kram Madeleine
Kram och på återseende!
Jag blev också lite orolig för det verkar som om jag alltid klickar mig fram till din blogg för att läsa lite fyndigheter..och gillar det!
Kram Linda
Skicka en kommentar